Syftet med arbetet var att undersöka hur pedagoger upplever att processen med barn i behov av särskilt stöd ser ut från ett upptäckande till en eventuell stödinsats och uppföljning. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare och fyra barnskötare på fyra olika förskolor. Samtliga förskolor var kommunala där två av dem låg i norra Sverige och resterande två i mellersta Sverige.  Vår studie grundar sig i den fenomenologiska teorin, där vi fokuserade på pedagogernas upplevelser och erfarenheter och vi la inga egna värderingar i svaren. Undersökningen visade att det finns både likheter och skillnader mellan de kommunala förskolorna. En tydlig likhet som vi fått fram genom våra intervjuer är hur pedagogerna arbetar tillsammans som ett helt arbetslag för att stötta varandra i arbetet. En annan likhet är också hur viktigt det är för pedagogerna att det kommer in rätt stöd när deras kompetens inte räcker till. Resultatet visade också hur viktigt det är att se möjligheterna i miljön istället för problemet/problemen hos det enskilda barnet. Undersökningen visade också att en stor skillnad var att de förskolorna i norr sökte stöd hos BES (Barn- elevhälsa och stödteam), medan förskolorna i mellersta Sverige sökte stöd hos enskilda instanser.

No description available.

Studien har för avsikt att undersöka och visa hur arbetet kan se ut för en skolas elevhälsoteam i arbetet gällande elever i behov av särskilt stöd samt rektors plan kring detta arbete. Vidare syftar studien att undersöka hur elevhälsan utvärderar sitt arbete för att ha en så framgångsrik verksamhet som möjligt. Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer, totalt fem stycken, varav en med rektor och fyra med personal ur en och samma skolas elevhälsoteam. Ytterligare material som samlats in är skollag, styrdokument och tidigare forskning som sedan ställts mot det insamlade materialet från intervjuerna. Analysen har gjorts utifrån den konstruktivistiska teorin för att få ett ytterligare djup. Direktiven från Skolverkets sida är otydliga för elevhälsan i det praktiska arbetet. Det finns många generella direktiv men få specifika kring hur personalen ska arbeta eller utvärdera sitt arbete. Fastän dessa direktiv kan anses otydliga har den intervjuade skolan, enligt dem själva, på framgångsrikt sätt anammat elever i behov av särskilt stöd genom tätt samarbete och högt engagemang kring detta arbete.

I denna studie prövas två olika metoder, träning på tid (ÖVA) och lärande som inbegriper förståelse (GL). Syftet är, att om möjligt, utröna vilken av dem som är den bästa för att eleverna ska lära sig enkel aritmetik i så mening att kunskapen blir deklarativ. Studien visar att på ganska kort tid förbättrar eleverna sina resultat, både när det handlar om att tillämpa enkel aritmetik men även när det handlar om mer avancerad aritmetik. Strategier eleverna använder för att utföra enkla aritmetiska beräkningar överförs till mer komplicerade, övning ger färdighet på flera plan. Analysen av resultatet i studien leder fram till att deklarativ kunskap i matematik har betydelse för hur eleven kommer att tillgodogöra sig nya kunskaper i matematik samt att tillämpa dem. I normala fall ägnas inte mycket tid i gymnasieskolan till att träna enkel aritmetik. Elevernas utbildning i matematik, från förskola till gymnasium, är hierarkiskt upplagd och varje kursplan bygger på att eleven har tillgodogjort sig innehållet i tidigare kursplan. Denna studie visar att många elever på gymnasiet, inte behärskar enkel aritmetik i så mening att den är att betrakta som deklarativ. Matematikångest och dess påverkan på lärandet ska inte ignoreras. Studien visar att  elevernas affektiva matematikångest påverkar dem i så mening att de presterar sämre i matematik. Däremot visar studien att efter ett antal träningstillfällen har matematikångesten inte samma inverkan.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka tankar och erfarenheter förskolepedagoger har om de inkluderande och exkluderande tillvägagångssätt som används i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. För att samla in data kring detta har jag intervjuat fyra förskolepedagoger från olika förskolor och även utgått från relevant litteratur. I både litteraturen och intervjuerna framgick det att det finns en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Det visade sig att när barnen inkluderas kan de lära sig av varandra och få känna sig som en del av gruppen. Dock tycks det inte alltid vara det bästa för barn i behov av särskilt stöd att ständigt vara med resten av barngruppen. Vissa barn anses, både av intervjupersonerna och i litteraturen, ha svårt att fungera i en grupp under en längre tid, men små grupper anses fungera bättre än stora. En slutsats i studien är att pedagogerna på förskolan har en viktig roll för att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska fungera på ett bra sätt, även om pedagogerna ibland kan behöva ett yttre stöd från specialpedagoger, föräldrar, extra resurspersonal eller yttre instanser. Det framgick även att barn i behov av särskilt stöd kan behöva få lite extra uppmärksamhet och stöd från pedagogerna för att de ska få utvecklas på bästa sätt och trivas på förskolan, precis som alla andra barn. / <p>Betygsdatum i Ladok:</p>

Syfte Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem arbetar inkluderande med barn i behov av särskilt stöd och hur lärarna bedömer att en elev är i behov av särskilt stöd. Inledning Studien inriktar sig på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i barngruppen på fritidshemmet och de möjligheter och svårigheter som finns knutet till detta område. Fritidshemmet ska komplettera förskoleklass och skola vilket innebär att det är relevant att lärare i fritidshem utgår från elevens och elevgruppens behov i arbetet på fritidshemmet. Fritidshemmet ska inte bara erbjuda alla elever en meningsfull fritid utan också arbeta med att skapa sociala band och stimulera elevernas lärande och utveckling. Studien kommer att utgå ifrån Nilholms (2007) teori om perspektiv på specialpedagogik. Teorin grundar sig på tre olika förhållningssätt, det kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet. Metod Metoden som använts i studien är kvalitativ metod med intervjuer. Intervjuerna genomfördes med lärare i fritidshem. Metoden som använts i studien är baserad på semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Urvalet bestod av sex stycken lärare fördelat på två stycken skolor. Tre lärare på respektive skola. Resultat Alla pedagoger som intervjuats anser att de arbetar inkluderande men att det är ett osynligt arbete. De var också överens om att de behöver mycket mer utbildning inom området för att kunna arbeta mer effektivt med just inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Det är viktigt anser lärarna att de arbetar inkluderande och att de ger eleverna förståelse för olikheter för att motverka missförstånd elever emellan. Resurser till fritidshemmet lyser med sin frånvaro enligt de intervjuade och för att de elever som är i behov av särskilt stöd ska kunna stöttas bättre under tiden de är på fritidshemmet behövs mer personal.

Syftet med föreliggande studie är att utifrån lärares perspektiv bidra med kunskap rörande vilket stöd elever med autismdiagnos ges i skolan samt hur lärare bedömer sin egen kompetens gällande autism. Vidare syftade studien till att belysa specialpedagogens uppfattning kring hur stödet till elever med autismdiagnos ska utformas. Genom enkäter till 50 lärare och fokusgruppintervju med tre specialpedagoger inhämtades studiens empiri. Resultatet visar att individuella lösningar är viktiga, att lärare önskar mer kompetens rörande autism, att specialpedagogerna främst stöttar lärarna i dokumentationsarbete samt genom handledning och genom att samverka med externa aktörer. Vidare visar studiens resultat att särskilda undervisningsgrupper ibland är nödvändiga. Studiens viktigaste kunskapsbidrag är vikten av de små individuella lösningarna samt att ett arbetssätt som gynnar elever med autism även gynnar övriga elever.

De fyra informanternas möten med nyanlända varierar i de tre verksamheternas som beskrivs i uppsatsen gällande nyanlända. Likaså undersöks hur särskilt stöd organiseras gällande nyanlända elever. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur fyra lärare uppfattar organisationen och mötet med nyanlända som är i behov av särskilt stöd, utifrån ett relationellt förhållningssätt. Ämnet har relevans för yrket eftersom det i examensordningen för specialpedagog ingår att visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att arbeta självständig med arbete med elever som är i behov av särskilt stöd (SFS, 1993:100). Teoretisk utgångspunkt för uppsatsen är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell (Bronfenbrenner, 1979). Möten och organisation undersöks genom en kvalitativ studie i form av fyra intervjuer. Det som beskrivs i resultatet är tre teman: mötet med nyanlända, relationellt förhållningssätt och särskilt stöd. De viktigaste resultaten är beskrivningen som görs om möten med nyanlända elever och hur arbetet organiseras gällande kartläggning och särskilt stöd. Det som beskrivs är hur det organiseras centralt och i skolorna. Slutsats som dras är att organisationen gällande nyanlända elever i behov av särskilt stöd skiljer sig i de tre verksamheterna och då främst organisation centralt i kommunerna. Det resultat som liknar varandra är kartläggningen för nyanlända elever. De har lagt ned tid på den delen av organisationen i de fyra informanternas skolor/verksamheter. Förslag till fortsatt forskning är en fallstudie med elever som börjat på gymnasiet och är nyanlända och att följa dem under tre år på gymnasiet.

Denna studie kretsar kring elever med problematisk frånvaro. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om elever med problematisk frånvaro genom att granska och analysera pedagogiska utredningar. Studiens empiri består av 12 pedagogiska utredningar gjorda på elever med problematisk frånvaro i grundskolan. Metoden som används är kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Studiens frågeställningar berör hinder och möjligheter i de pedagogiska utredningarna, orsakerna till problematisk frånvaro, samt specialpedagogiska perspektiv som urskiljs i de pedagogiska utredningarna. Resultatet visar att orsakerna till elevers problematiska frånvaro är komplexa och beror i hög grad på skolrelaterade faktorer. Orsakerna beskrivs på olika sätt av elever, vårdnadshavare och skola. Resultatet visar också att de pedagogiska utredningarna kartlägger elevers situation brett vilket visar på ett dilemmaperspektiv men föreslår insatser på individnivå vilket visar på ett kategoriskt perspektiv. I diskussionen lyfts resultatet och problematiseras ytterligare. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning och talar för att framgångsrika insatser för elever med problematisk frånvaro är goda relationer, motverka mobbing, mentorskap, anpassningar i lärmiljön.

Elevassistenten i skolan är ett kompensatoriskt stöd och skall ges inom ramen för det särskilda stödet. Elevassistenten arbetar nära eleverna och är en del av de anpassningar som skolan gör för att elever med särskilda behov ska få det stöd de behöver för att nå kunskapsmålen i skolan. Denna studie är intresserad att studera hur elevassistenten påverkar elevers samspel. Det sociokulturella lärandeperspektivet är studiens teoretiska bakgrund och den etnografiska forskningsansatsen har använts för att beskriva elevers samspel utifrån elevassistenten som en del av lärmiljöns utformning. Det samspel som denna studie beskriver har visat vikten av hur framträdande elevassistentens roll och funktion är, både som ett praktiskt stöd och att elevassistenten även har en pedagogisk genomföranderoll. Vidare är ett tydligt resultat hur samspelet mellan elever som har en assistentförstärkande insats brister i möjligheten att samspel med lärare och klasskamrater.