Abstrakt Den här studien innefattar en kritisk granskning av inkluderingsidealen med syftet att granska hur inkluderingsidealen påverkar undervisningen och vilka konsekvenser det får för barn i behov av särskilt stöd. Inom svensk skola finns en vision om att inkludering ska råda och utbildningen ska utformas utifrån inkluderande premisser. Inkludering framställs som något positivt och eftersträvansvärt inom en stor del av den vetenskapliga diskursen inom specialpedagogik. Konceptet en skola för alla står för elevers värde och lika rätt att delta i samhörighet och gemenskap utifrån inkluderande premisser. Konceptet en skola för alla innefattar en rad demokratiska och humanistiska ideal som till exempel jämlikhet, frihet, förmåga att välja, rationalitet och förnuft och så vidare. Studien bygger därav på humanism som teoretisk utgångspunkt utifrån allas lika värde där människosyn, samhällssyn och kunskapssyn är centrala begrepp. Specialpedagogiska perspektiv synliggörs där det kompensatoriska, det kritiska- samt dilemmaperspektivet framläggs. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativ metod genom insamling och analys av semistrukturerade intervjuer med fyra lärare, två rektorer och en chef. Studiens resultat visar att en skola för alla är till för alla elever utifrån att alla är likvärdiga i samklang med humanistisk människosyn. Skolans syfte står i motsats till varandra där varje barn ska värderas och bedömas men alla ska ha samma värde. Utifrån analysen framkommer att dilemman tillstöts och konsekvenser av inkludering blir synbara då alla ska nå samma mål oavsett förutsättningar och olika värderingar kolliderar med varandra kring vems behov som har företräde någon annans vilket påverkar undervisningen, elever och lärare negativt. Genom intervjuer blir det uppenbart att inkludering är ett omtvistat begrepp. Resultatet visar att lärare är ganska tveksamma till inkludering.

Syftet med den här studien var att belysa hur förskollärare beskriver sitt arbete medhandlingsplaner och det stöd de får i arbetet med att stödja barn i behov av särskilt stöd.Personalen på förskolorna i vår studie har valt att kalla dokument med åtgärder förhandlingsplaner. Teoretiska utgångspunkter är det kategoriska perspektivet och det relationellaperspektivet. Vi intervjuade fyra förskollärare och har genom resultatet kunnat urskilja bådateoretiska perspektiven. Resultatet av denna studie visar på hur ett arbete med handlingsplanerstartar med uppmärksammande av behov. Hur pedagoger utreder dessa behov, utarbetar enhandlingsplan och därefter implementerar åtgärder i den dagliga verksamheten och följer uppdessa åtgärder. Förskollärarna beskrev att de har ett bra stöd av rektor och specialpedagogersom gav stöd både till pedagogerna och barnen. Däremot skiljde det sig mellan förskolorna hurdetta stöd gavs och hur arbetet organiserades. Resultatet tyder på att dessa dokument är en aktivdel i verksamheten och används vid behov i studiens förskolor. Denna studie visar på att arbetetmed handlingsplaner och annat specialpedagogiskt stöd ingår i förskolornas arbete. Det kräveratt arbetslaget samt förskolläraren arbetar gemensamt med att uppmärksamma behov och medde åtgärder handlingsplanen innehåller.

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet med fokus på två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska och det relationella perspektivet. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som syftar till att undersöka hur nio matematiklärare arbetar med elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen utifrån ett inkluderande perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur några lärare uppfattar och arbetar för att skapa en inkluderande undervisning i matematik. De två frågeställningarna som berörs utifrån studiens syfte är följande: Hur uppfattar lärarna inkluderande undervisning inom matematik? Vilka didaktiska strategier använder lärarna för att bemöta elever i behov av särskilt stöd inom matematik? I studien framkom olika didaktiska strategier och anpassningar som lärarna använder vid bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Även variationer i undervisningen och förtroendefulla relationer belystes av lärarna i studien som framgångsrika metoder vilket främjar lärandet hos elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen. Resultatet av studien visar att lärarna har en stor utmaning i arbetet med elever i behov av särskilt stöd utifrån ett inkluderande perspektiv, speciellt då tiden och resurserna oftast inte räcker till. En av anledningarna till detta är enligt studien att många klassrum är stökiga, lärare känner sig otillräckliga och elever inte får det stöd eller stimulans de behöver och har rätt till.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka diskurser som framträder i lärares syn på kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd, från tre olika skolformer. Detta genom att undersöka likheter och skillnader i beskrivningarna av barn i behov av särskilt stöd, samt lyfta synen på normalitet och avvikelse ur ett maktperspektiv. Data genererades genom intervjuer med lärare från förskolan, grundskolan och grundsärskolan med hjälp av frågor rörande normalitet, avvikelse, kategoriseringens innebörd samt dess funktion. Resultatet analyserades utifrån Foucaults maktteori och följande styrtekniker applicerades i analysen: disciplinär makt, pastoral makt samt governmentality. Vi kunde urskilja tio olika diskurser inom de tre skolformerna. Resultatet visar att det inom ramarna för de olika skolformerna råder en sanningsregim om de krav barnen förväntas klara av. De som avviker från dessa krav synliggörs och definieras som barn i behov av särskilt stöd. Orsaken kan handla om medicinska, psykologiska, kognitiva eller sociala faktorer som gör att ett barn inte når upp till dessa krav. Lärarna ansåg att kategoriseringen behövs för att kunna ge dessa barn rätt till en likvärdig utbildning och rätt till resurs. Även inom grundsärskolan skedde en viss kategorisering till ytterligare skolformer såsom träningsskola och träningsskola special.

Denna studie avser belysa pedagogers formuleringar gällande barn i behov av särskilt stöd vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Syftet är även att belysa hur barnet konstrueras av pedagogernas formuleringar i övergångsprocessen. Information gällande barn i behov av särskilt stöd bör överföras mellan verksamheterna vid övergången för att försäkra sig om väl grundade arbetssätt i barnens fortsatta skolgång. Hur denna information överförs blir en viktig aspekt att beakta eftersom de språk som används gällande barnen är betydelsebärande för hur de konstrueras i övergångsprocessen. Vi utgår från en post-strukturell syn på subjektet vilket innebär att subjektet befinner sig i ständig tillblivelse och denna tillblivelseprocess påverkas av den makt som finns i språket. Den specialpedagogiska forskningen är indelad i två perspektiv det relationella och det kategoriska. Dessa perspektiv bär med sig olika förklaringsmodeller gällande barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat baseras på en observation av ett överlämningssamtal gällande ett barn i behov av särskilt stöd. De formuleringar som användes analyserades utifrån den påverkan de olika specialpedagogiska perspektiven samt styrdokumenten tolkades ha på samtalets formuleringar. Resultatet indikerar att förskoleklassrepresentanten påverkades mer av det kategoriska perspektivets förklaringar och förskolerepresentanten tolkades mera påverkad av de relationella perspektivet. Vidare ser vi att barnet positionerades genom språket som avvikande från normen både gällande barn i behov av särskilt stöd samt normalstörda barn. Observationen visade att samtalet inte dokumenterades, av detta drar vi slutsatsen att de formuleringar som används och hur de tolkas i överlämningssamtalet inte i efterhand kan analyseras och reflekteras. Att ha en dokumentation, att som grupp reflektera utifrån, kan motverka en godtycklig syn på barnet som överlämnas samt vilka anpassningar som bör göras för att underlätta för barnet

Syftet med denna studie var att undersöka hur två förskolor i två olika kommuner arbetade med inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Detta är en kvalitativ studie där det insamlade materialet analyserades genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat delades upp utifrån två delstudier, som i sin tur genomfördes tillsammans med fyra förskollärare från respektive förskola. Studiens teoretiska bakgrund lutar sig mot Perssons kategoriska och relationella perspektiv, som bygger på två olika synsätt kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Den teoretiska bakgrunden tar även avstamp i inkluderingsbegreppet, som framställs av Nilholm. Studiens huvudsakliga resultat visade att de kommunala riktlinjerna för arbetet med en inkluderande förskola och barn i behov av särskilt stöd, skiljde sig åt i de två olika kommunerna. Resultatet av respondenternas svar i delstudie 1 och 2 tolkade vi också utifrån det relationella och kategoriska perspektivet. Vi kunde även i vårt resultat dra slutsatsen att samtliga förskollärare i de båda delstudierna hade samma tankar och förutsättningar för att sträva mot ett inkluderande arbetssätt. Men att de, enligt våra tolkningar, är i behov av mer stöd uppifrån för att fullt ut kunna arbeta med att inkludera alla barn förskolan - oavsett vilket stöd det enskilda barnet är i behov av.

Syftet med följande studie är att bidra med specialpedagogers tolkningar och innebörder av stöd och särskilt stöd samt deras funktion i arbetet med att skapa en tillgänglig lärmiljö. Forskning visar att det föreligger ett utvecklingsbehov inom området specialpedagogik för förskolan. Vidare tyder forskning på att specialpedagogens roll är viktig för att stödja arbetet med barn i behov av stöd och höja kvalitén i förskolan. Skolinspektionens granskning (2017) visar att framgångsfaktorer i arbetet med barn i behov av särskilt stöd är en gemensam förståelse för uppdraget och ett systematiskt kvalitetsarbete för att identifiera och följa upp arbetet. I studien sätts specialpedagogernas tolkningar in i två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska samt det relationella synsättet i syfte att synliggöra synen på barnet i behov av stöd och särskilt stöd. Därutöver används inkludering som begrepp för att förstå specialpedagogens funktion i skapandet av tillgänglig lärmiljö samt de stödinsatser som ges. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta semistrukturerade intervjuer av specialpedagoger verksamma i olika kommuner i Sverige. Forskningsansatsen är inspirerad av fenomenografin. Resultatet visar att det råder stora skillnader i tillhandahållande av stöd och särskilt stöd samt att den specialpedagogiska kompetensen är nödvändig för att implementera det relationella perspektivet och möjliggöra inkludering i förskolan. Skollagen anger endast att barn har rätt till det stöd de behöver och orsak härleds till fysiska, psykiska eller andra skäl. Styrdokumenten däremot förordar organisationens anpassning till att möta barnens behov och att svårigheterna alltid ska ses i relation till kontext. I diskussionen problematiseras att den specialpedagogiska kompetensen i förskolan inte utgör en självklar roll i skollag såsom för skolan. Trots att förskolan räknas som en skolform saknas tydlighet och struktur kring arbetet med särskilt stöd.

Statens offentliga utredning Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg (SOU 2020:34) har tagit fram ett förslag på en förändring i skollagen för att säkerställa elevers rätt till extra anpassningar och särskilt stöd på fritids. Utifrån detta ville vi ta reda på hur pedagoger i fritidshem upplever att arbetet kring elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd på fritids organiseras både i den egna verksamheten och i samverkan med övriga. Vi använde oss av kvalitativ metod och genomförde intervjuer med sex pedagoger verksamma på fritidshem på två olika skolor. Det teoretiska ramverk vi använde oss av var Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. Studien visade att pedagogerna framför allt arbetade med extra anpassningar för att möta elevernas behov och då företrädesvis på gruppnivå men att särskilt stöd inte var vanligt förekommande i fritidsverksamheten. Respondenterna upplevde generellt stöd från specialpedagog men organisation och samverkan såg olika ut på skolorna. Studien visade att det finns brister i samverkan både inom och mellan de olika professionerna i skolan. Gemensamt för respondenternas svar var att det saknas rutiner och riktlinjer för bedömning, utredning och utvärdering av behov och elevers rätt till stöd i fritidshemmet.

Enligt läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr11 2019) är skolans uppdrag att ge alla elever det stöd och de anpassningar som krävs för att eleven ska utvecklas och ges förutsättningar för fortsatt lärande. I arbetet med att forma skoldagen för elever i behov av stöd möter skolpersonal olika begrepp i styrdokumenten som ska tolkas och sedan realiseras i verksamheten. Syftet med studien var att undersöka hur personer i skolan tolkar och omsätter dessa tolkningar i mötet med eleverna. Vidare var även syftet att undersöka hur dessa tolkningar och hur de realiseras påverkar elevens rätt till en likvärdig utbildning (SFS nr: 2010:800).   I studien intervjuades två lärare, två specialpedagoger och två rektorer för att undersöka hur de tolkade begrepp som ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd samt andra begrepp kopplade till dessa stödnivåer. I intervjuerna ombads respondenterna även att beskriva gränsdragning mellan begreppen samt om och hur de samverkar med andra på skolan i dessa frågor. Slutligen fick respondenterna ge sin bild av hur tolkningsutrymmet i styrdokumenten påverkar rätten till en likvärdig utbildning. Resultatet analyserades utifrån läroplansteorin och ramfaktorteorin.   Resultatet av studien visade att det finns ett stort tolkningsutrymme när det kommer till begrepp och skrivelser som står i styrdokumenten samt att respondenterna tyckte att det var svårt att göra en tydlig gränsdragning. I intervjuerna framkom även att flera av respondenterna inte upplevde att det var tillräckligt tydligt eller att det fanns ett fullgott stöd i styrdokumenten hur dessa begrepp ska tolkas och omsättas i verksamheten. Alla respondenterna var överens som att det finns en överhängande risk för att likvärdigheten brister när det finns ett stort tolkningsutrymme i styrdokumenten vilket leder till att elever i behov av stöd inte får det stöd som de har rätt till. Samverkan och kollegialt lärande kring detta arbete, såväl lokalt som nationellt, lyftes fram som framgångsfaktorer.

Språkstörning är en vanlig, dock okänd för många, funktionsvariation och det är av stor betydelse att barn med språkstörning får den hjälp de har rätt till för att kunna lära och utvecklas så långt som möjligt. Med denna studie ville vi, genom kvalitativa intervjuer, undersöka förskollärares och specialpedagogers kunskap om språkstörning och vilka förutsättningar de definierar i arbetet med barn med språkstörning i förskolan och för att kunna bidra med en fördjupad kunskap till forskningen. Vår analys byggde på det sociokulturella perspektivet som belyser vikten av att människor lär i samspel med varandra och genom att tillföra verktyg in i lärmiljön kan människan lära och utvecklas mer. I vårt resultat kunde vi se att kunskapen om språkstörning skiljer sig mellan förskollärare och specialpedagoger. Resultatet visade på flera värdefulla förutsättningar som kan vara gynnsamma för barn med språkstörning men belyste även hinder som kan begränsa möjligheterna till utveckling för dessa barn.