Abstract   Vad erbjuds eleven egentligen att lära sig prata om i skolans undervisning i tyska? Förmedlar ämnet språkliga fragment möjliga att använda endast i begränsade, specifika situationer eller kan ämnet stärka ett demokratiskt beteende hos eleven? Då syftet med denna uppsats är att undersöka på vilket sätt tyska kan fungera som ett demokratiämne har jag tittat på vad elever som studerar tyska i år nio erbjuds att lära sig tala om utifrån läroböcker. Detta undervisningsinnehåll har jag sedan ställt i relation till teorier om deliberativa samtal och dialogiska klassrum då dessa teorier belyser några av de dimensioner ett utbildningsväsen kan behöva innehålla för att kunna fostra sina medlemmar till ett demokratiskt beteende. Med ett demokratisk beteende menas här en kommunikativ förmåga att lyssna och argumentera över vad som är viktigt och rättvist i diskussioner kring frågor som berör samhällets medlemmar. Utgångspunkt för studien är skolans demokratiska utbildningsuppdrag som förmedlas via svensk skollag från 2010 samt via läroplan och kursplaner från 2011. I den svenska kursplanen för moderna språk från 2011 sägs exempelvis att språk är människans främsta redskap för att tänka, lära och kommunicera. Där sägs också att det svenska skolväsendet ska vila på en demokratisk grund som främjar varje elevs utveckling och lärande. Studien har därför baserats på en kvalitativ innehållsanalys av lärobokstexter med syfte att kritiskt granska innehållet. Vad blev då resultatet? Ger dessa lärobokstexter eleven möjligheter att utveckla sin kommunikativa förmåga att lyssna och argumentera kring frågor som berör samhällets medlemmar? Endast i enstaka fall, enligt denna studie. Utifrån de flesta texter erbjuds eleven att lära sig tala om ungdomar och kulturer utifrån stereotyper och motpoler och mer sällan utifrån ett reflekterande perspektiv. I uppsatsens avslutande diskussion reflekterar jag därför över vilka möjligheter till meningsskapande lärobokstexter kan erbjuda elever och hur normer eller värderingar kan förmedlas via dessa texter. Detta bör studeras, anser jag, då lärobokstexter kan ha en inverkan på hur vårt framtida samhälle formas.   Nyckelord: utbildning, demokrati, moderna språk, kursplan, didaktik, textanalys, dialogiska klassrum, deliberativa samtal

Studiens syfte har varit att studera hur några förskollärare förhåller sig och bemöter barnen i det pedagogiska samtalet samt hur förskolläraren kan göra för att skapa ett gott samtal. Studien har tagit utgångspunkt ifrån observationer, där även intervjuer har använts som ett komplement för att identifiera förskollärarnas edagogiska samtal med barn. Förskollärarna i studien har ett medvetet örhållningssätt gentemot barnen där de aktivt lyssnar och är engagerade i det arnen har att säga och där de strävar efter ett givande samtal med barnen. För att på ett bra pedagogiskt samtal med barnen behövs ett bra förhållningssätt hos örskolläraren där de har förmågan att balansera sitt sätt att bemöta barnen utifrån en dominans de har som vuxna och den tid som finns i verksamheten.

Syftet med denna studie var att belysa de situationer i förskolan där barn tar eller ges tillfälle till reflektion kring känslor samt hur detta kan möjliggöra eller hindra utvecklingen av emotionell kompetens. Vi har tagit utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet samt inspirerats av en etnografisk metodansats. För att uppnå syftet använde vi oss av videoobservation för att fånga olika situationer i vardagen. Vi filmade tre dagar i förskolan, två dagar lades fokus på samtal mellan barn och en dag mellan barn och pedagoger. Den insamlade empirin analyserades med stöd av en kvalitativ innehållsanalys och resultatet presenterades varvat med våra tolkningar av empirin. Resultatet delades in i två centrala teman, Barns sätt att samtala om känslor samt Pedagogers sätt att samtala om känslor, med tre respektive två underkategorier som ligger till grund för namnen på teman. Ett resultat från studien visar att barn kan och vill samtala om känslor genom att de lyfter detta i olika samspelssituationer. Däremot blir dessa samtal korta och ytliga då samtalen inte leds vidare för att möjliggöra för reflektion kring olika känslor. En slutsats vi dragit är att barnen många gånger hindras i sin utveckling av emotionell kompetens då de inte vägleds i reflektion. Denna studie kan användas av pedagoger ute i verksamheterna genom att de kan reflektera över den egna rollen samt hur de själva samtalar med barn om känslor. De situationer vi belyst kan fungera som inspiration för andra pedagoger som vill utveckla sig själva och de barn de har ansvar för.

The problem, which I want to highlight in this essay, is about my fear of losing face in conversationwith the parents of my text. I'm going through different approaches to find out what is happening inmy meetings with parents. I will also see if the knowledge that I get will help me to get deeperunderstanding of my reactions in different situations and if this opens up new possible ways ofhandling them.In my text there will be two stories where the conversation with parents has been difficult. Theyboth illustrate my uncertainty concerning the unpredictability of conversations with distressed orstressed parents. I can prepare the environment, by cleaning and making it look nice before meetingwith the parents. My difficulties are to prepare myself to stand face to face with an annoyed parent.The first story is about Anders´ dad who has a disagreeable tone to me, when he wants me to helphim to find his son's rainwear. The second example is about the conversation with Lisa´s parentswho have a child we suspect have a social disorder. Both of my examples are then analyzed fromdifferent perspectives – authority, power, fear of exposure, timing and habit.In my essay the intention has been to better understand these situations and why I react like I do.My hope is that this work can help me to deal with them differently in the future. I also assume thatmy problem is not unique but shared by others and that my analyses therefore might be of broaderinterest.

Syfte med studien är att beskriva fyra lärares uppfattning och tankar om specialpedagogisk handledning, hur den går till och om det finns några hinder/svårigheter. Arbetet utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande utifrån Vygotskij där jag tar fasta på att lärandet är en helhetsprocess där flera faktorer påverkar. Studien är av ett kvalitativt slag med ett fenomenologiskt förhållningssätt. Intervjuerna är semistrukturerade och är gjorda med fyra lärare som arbetar i grundskolan. Frågorna var öppna där följdfrågor kunde formuleras utifrån den intervjuades svar. Resultatet redovisas i fem olika teman. De teman som framträdde ur intervjuerna var feedback, specialpedagogens roll, hur specialpedagogisk handledning gynnar eleven, skillnaden mellan psykologisk handledning och specialpedagogisk handledning och hinder. Resultatet i studien visar att lärarna upplever att specialpedagogisk handledning är värdefullt och utvecklande. Specialpedagogen kommer med tänkvärda funderingar, råd, tips så de får andra aspekter på sin undervisning och sitt bemötande av eleven. Specialpedagogen använder båda begreppen handledning och kvalificerade samtal. Lärarna beskriver att det är av stor betydelse att de får reflektera och tänka tillsammans med andra i arbetslaget under organiserade former. De beskriver att det är viktigt att ta del av andras erfarenheter och allt resulterar i att de påverkas och utvecklas till skickligare lärare. Lärarna menar att det gör skillnad i deras sätt att bemöta eleven och tillgodose dess behov. De anser att specialpedagogens kompetens har betydelse för dem och allt sammantaget påverkar det lärarens uppfattning om eleven. Det som främst upplevs som ett hinder är att få tiden att räcka till handledning och till allt som ingår i verksamheten.

Vi har genomfört ett utvecklingsarbete som bygger på aktionsforskning. Målet med vårt utvecklingsarbete har varit att öka elevernas medvetenhet kring samarbete i klassrummet med betoning på samtal, lyssnande och social interaktion. Vår aktionsforskning har varit av den kvalitativa formen. Vi har använt oss av loggbok, observationer, frågeformulär och utvärderande gruppsamtal för att dokumentera progressionen. Eleverna har fått arbeta i grupp och samtalat i cirkel. Eleverna har även fått diskutera orättvisor och etiska dilemman som ett medel för att skapa samtal kring ämnen som berör och intresserar eleverna. Dessa övningar har skapat ett bättre samtalsklimat i klassrummet, eleverna har blivit bättre på att lösa konflikter och fått en större förståelse för samtalet som kunskapsutvecklande verktyg. Vår slutsats är att om man strävar mot att undervisningen bygger på samarbete och grupparbete lär sig eleverna av varandra och utökar sin kunskap kring skolämnena och det sociala livet.

Syftet med vår undersökning var att undersöka om skolbarn och vuxnas förståelse om mobbning i grundskolans lägre åldrar och deras förståelse kring mobbning i olika verklighetsbaserade mobbningssituationer. I arbetet använde vi oss av kvalitativa forskningsintervjuer som utfördes i grupp med elever och enskilt med deras klassföreståndare. Vårt resultat visade att lärarna ansåg att kränkande behandling måste ske upprepande gånger av en eller flera personer för att det skall kunna definieras som mobbning. Eleverna hade en grundförståelse om definitionen mobbning men hade svårt att förstå att negativa handlingar måste ske upprepande gånger. Vidare visades det att eleverna och lärarna hade många likheter kring deras förståelse mot mobbning i olika verklighetsbaserade mobbningssituationer och det fanns skillnader i respondenternas förståelse om hur det förebyggande arbetet sker mot mobbning på skolorna. I våra slutsatser får vi fram att respondenterna ansåg att samtal mellan elever och lärare är den mest grundläggande metoden för att kunna lösa olika mobbningssituationer som skulle kunna uppstå.

Syftet med denna studie var att utifrån ett språkutvecklande perspektiv, i en årskurs fem där man regelbundet tittar på nyheter i undervisningen, undersöka vad sådan undervisning får för konsekvenser för undervisningssituationen, undervisande lärare och de elever som finns representerade i klassen. För att genomföra undersökningen valde jag att använda mig av två kvalitativa datainsamlingsmetoder, intervju och observation.  Studien visar att arbetssättet med nyheter ger en vardagskunskap, är ämnesintegrerat och utvidgar barnens språk och tänkande. Den dialogiska undervisningen främjar och skapar förutsättningar för alla elever att möta och tillägna sig ett rikt och utvecklat språk.

Med ett tidigare temaarbete som inspiration, där jag lyssnade på barn som samtalade om bilder och tyckte mig höra ett mer nyanserat språk. Där väcktes frågan om man med hjälp av bilder som samtalsgrund kan utveckla barns språk. Tidigare forskning påvisar vikten av kreativitet och möjligheten att samtala för att barns språkutveckling ska kunna ske. Det visar även att bilder kan vara bra inspiration och fungera som trygghet för barns samtal. Syftet med studien var att undersöka om barn kan utveckla sitt språk genom att samtala om bilder. Metoden för undersökningen var att möta förskolebarn i deras miljö och använda bilder som inspiration till samtal för att se vilka möjligheter detta ger för språkutvecklingen. Resultatet visade att bildsamtalen skulle kunna beskrivas i tre steg, bilder, gemensamt samtal och språkutveckling. Bilderna inspirerar och utvecklar barnens tankar och ger dem även ett gemensamt samtalsämne. Detta leder till att barnen kan skapa ett gemensamt samtal där de exponeras för språk samtidigt som de får öva sin språkanvändning. Detta gav möjlighet till språkutveckling hos barnen.

 Denna uppsats handlar om hur det lärande samtalet förändras och tar sig nya former och vägar i samband med att pedagogers verktyg och arbetssätt ändras. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur professor Tomas Kroksmarks forskningsstudie 1-1 projektet, där varje elev från år 4 och berörda pedagoger får tillgång till varsin dator, påverkar det lärande samtalet med utgångspunkt i respondenternas syn. Detta gjordes utifrån forskningsfrågorna som ställts, vilka lett till att skapa förståelse om hur 1-1 projektet påverkat lärarrollen, hur 1-1 projektet påverkat elevernas lärstilar, hur 1-1 projektet påverkat det lärande samtalet samt hur 1-1 projektet påverkat lärandet. För kunna ta del av pedagogernas syn genomfördes intervjuer med sex verksamma pedagoger på de två Vittraskolor belägna i Stockholm, som är delaktiga i projektet. Några av de övergripande resultaten i studien är att respondenterna upplever att 1-1 projektet stimulerat till en mer varierande och verklighetsförankrad undervisning och lärande. Detta genom enkelheten att använda sig av, dela och synliggöra information och dokument som hämtas via internet och undervisningsplattformar. I sin tur har den ökade tillgängligheten samt elevernas intresse för datorn inverkat positivt på lärandet, dialogen och det lärande samtalets utveckling. Det lärande samtalet har även stimulerats av den gemensam referens ram och struktur införandet av datorn skapat samt genom att fler kommunikationskanaler upprättats.