<p>Bilder finns överallt i vår vardag. Barnen upplever mycket av sin omvärld just genom bilder. Därför är det viktigt att barnen får ett eget bildspråk att möta massmediebilden med. </p><p>Syftet med vårt examensarbete har varit att fördjupa våra kunskaper inom området barn och konstverk. Vi fick en positiv erfarenhet av detta under vår utbildning och vi ville ta reda på hur andra pedagoger arbetar med konstverk. Detta för att vi i vårt framtida yrke skall ha en teoretisk bakgrund att luta oss emot. Vi har valt att studera hur och varför några konstpedagoger och lärare arbetar med barn och konstverk. Deras uppfattningar har vi jämfört med läst litteratur. Vi har även tagit upp relevanta delar ur styrdokumenten för grundskolan. </p><p>Genom arbetet med konstverk får barnen använda många olika sinnen och uttryckssätt. Vi har kommit fram till att arbetet med konstverk kan ge barnen ökat självförtroende och därmed bättre förutsättningar för inlärning i andra ämnen. Vi själva, liksom de lärare och konstpedagoger vi har intervjuat, har erfarenhet av att konstbilder stimulerar barn till diskussion. Erfarna konstpedagoger anser att det inte finns någon konst som är för svår eller för ful att ta upp. Det viktiga är att visaren tycker om verket och har en relation till det. </p><p>Genom intervjuer med konstpedagoger och bildintresserade lärare har vi fått olika förslag på hur man kan lägga upp arbetet med barn och konstverk. Gemensamt för alla vi har intervjuat är att de på något sätt använder konstverk som inspirationskälla till barnens egna skapande.</p>

Bilder finns överallt i vår vardag. Barnen upplever mycket av sin omvärld just genom bilder. Därför är det viktigt att barnen får ett eget bildspråk att möta massmediebilden med. Syftet med vårt examensarbete har varit att fördjupa våra kunskaper inom området barn och konstverk. Vi fick en positiv erfarenhet av detta under vår utbildning och vi ville ta reda på hur andra pedagoger arbetar med konstverk. Detta för att vi i vårt framtida yrke skall ha en teoretisk bakgrund att luta oss emot. Vi har valt att studera hur och varför några konstpedagoger och lärare arbetar med barn och konstverk. Deras uppfattningar har vi jämfört med läst litteratur. Vi har även tagit upp relevanta delar ur styrdokumenten för grundskolan. Genom arbetet med konstverk får barnen använda många olika sinnen och uttryckssätt. Vi har kommit fram till att arbetet med konstverk kan ge barnen ökat självförtroende och därmed bättre förutsättningar för inlärning i andra ämnen. Vi själva, liksom de lärare och konstpedagoger vi har intervjuat, har erfarenhet av att konstbilder stimulerar barn till diskussion. Erfarna konstpedagoger anser att det inte finns någon konst som är för svår eller för ful att ta upp. Det viktiga är att visaren tycker om verket och har en relation till det. Genom intervjuer med konstpedagoger och bildintresserade lärare har vi fått olika förslag på hur man kan lägga upp arbetet med barn och konstverk. Gemensamt för alla vi har intervjuat är att de på något sätt använder konstverk som inspirationskälla till barnens egna skapande.

Inom Kriminalvårdens tre ben häkte, anstalt och frivård, förs samtal med klienter för att försöka åstadkomma förändring. Denna uppsats fokuserar på samtalen med de klienter som inte bara är kriminella, utan även har ett missbruk av narkotika. Detta faktum gör att samtalen försvåras då det finns många underliggande faktorer som påverkar, både utifrån klientperspektiv som myndighetsperspektiv. För att ändå kunna skapa ett gott samtalsklimat som kan leda till förändring, ses detta arbete utifrån samtalsmetoden Motivational Interviewing, MI, vilken förespråkas av Kriminalvården. Den svenska översättningen av MI är Motiverande Samtal. En före detta klient och missbrukare har intervjuats liksom nio professionella med samtal som grundläggande arbetsmetod. Uppsatsen har ett fenomenologiskt perspektiv. Vad som framkommit under intervjuerna och vad som finns att hämta från litteraturen, har sedan analyserats utifrån ett humanistiskt och existentialistiskt samt ur ett kommunikativt perspektiv.                       Det studien tydligast visar på, är att samtal är en förutsättning för att bedriva ett bra arbete med de klienter som är bland de svåraste inom Kriminalvården. Dock visar studien på att det finns faktorer som försvårar samtalen för förändring. En slutsats dras att dessa behöver tas i beaktande för att de professionella inom Kriminalvården ska kunna utföra sitt arbete. Därför kan MI enligt resultatet utgöra en mycket bra grund i samtalen, men att det finns en del kvar som kan förbättras, inte minst utifrån aspekten att samtalen påverkas av flera inre och yttre faktorer, vilka specificeras i studien. Det är flera av de intervjuade som ej använder sig av MI, men det kan tolkas som att metoden i sig är lätt att ta till sig i då den utgår ifrån grundläggande mänskliga värderingar. Detta gör att metoddelarna i MI ändå kan skönjas även bland de intervjuade som inte säger sig ha användning av metoden. Kriminalvårdens personal har, trots många svårigheter att övervinna i arbetet, ett unikt tillfälle att samtala om förändring, oavsett om MI används som metod eller ej. / Within the three ”legs” of the Swedish Prison and Probation system; detention centre, prison and probation office, there are conversations held with the clients, with the purpose of bringing about a change. This essay is focused on the conversations with the clients who are not only criminals, but also have a drug abuse. This fact makes the conversations more difficult because of many underlying factors, both from the perspective of the client and of the authority. To be able to create a good climate for discussion which could lead to change, the method of Motivational Interviewing (MI) is used. MI is the foundation of the prison and probation authority´s everyday work with clients. A former client and drug addict, has been interviewed as well as nine professionals. The essay has a phenomenological perspective. The results of the interviews and what is found in the literature has been analyzed from a humanistic and existentialistic perspective as well as a communicative perspective.                       The most important findings in the study are that use of conversations is a very important and basic method to be able to carry on a good work with the most difficult clients within the Swedish Prison and Probation system. Yet, this essay also shows factors which makes the conversations towards change more difficult. The conclusion is drawn that the professionals within the Prison and Probation system, have to take these factors into consideration, to be able to do their work. Motivational Interviewing as an approach can therefore be, according to the result, a very good foundation in these conversations. The study also shows that there are still things that could be better, especially that the conversations can be influenced by several of inner and outer factors, which are specified in the study. There are many of the interviewed, that are not using the MI technique, though that could mean that the method in it self, is easy to embrace because of its base on fundamental human values. Therefore some of the MI techniques can be seen among the interviewed that stated that they didn´t have any use of the method. The staff of the Prison and Probation system have, despite the many difficulties in the work, a unique opportunity to discuss change, no matter if MI is used as a method or not.

<p>Inom Kriminalvårdens tre ben häkte, anstalt och frivård, förs samtal med klienter för att försöka åstadkomma förändring. Denna uppsats fokuserar på samtalen med de klienter som inte bara är kriminella, utan även har ett missbruk av narkotika. Detta faktum gör att samtalen försvåras då det finns många underliggande faktorer som påverkar, både utifrån klientperspektiv som myndighetsperspektiv. För att ändå kunna skapa ett gott samtalsklimat som kan leda till förändring, ses detta arbete utifrån samtalsmetoden Motivational Interviewing, MI, vilken förespråkas av Kriminalvården. Den svenska översättningen av MI är Motiverande Samtal. En före detta klient och missbrukare har intervjuats liksom nio professionella med samtal som grundläggande arbetsmetod. Uppsatsen har ett fenomenologiskt perspektiv. Vad som framkommit under intervjuerna och vad som finns att hämta från litteraturen, har sedan analyserats utifrån ett humanistiskt och existentialistiskt samt ur ett kommunikativt perspektiv.</p><p>                      Det studien tydligast visar på, är att samtal är en förutsättning för att bedriva ett bra arbete med de klienter som är bland de svåraste inom Kriminalvården. Dock visar studien på att det finns faktorer som försvårar samtalen för förändring. En slutsats dras att dessa behöver tas i beaktande för att de professionella inom Kriminalvården ska kunna utföra sitt arbete. Därför kan MI enligt resultatet utgöra en mycket bra grund i samtalen, men att det finns en del kvar som kan förbättras, inte minst utifrån aspekten att samtalen påverkas av flera inre och yttre faktorer, vilka specificeras i studien. Det är flera av de intervjuade som ej använder sig av MI, men det kan tolkas som att metoden i sig är lätt att ta till sig i då den utgår ifrån grundläggande mänskliga värderingar. Detta gör att metoddelarna i MI ändå kan skönjas även bland de intervjuade som inte säger sig ha användning av metoden. Kriminalvårdens personal har, trots många svårigheter att övervinna i arbetet, ett unikt tillfälle att samtala om förändring, oavsett om MI används som metod eller ej.</p> / <p><strong>Title: Conversations and change in situations of force – a study of how professionals experience conversations held with clients with a drug abuse in the Swedish prison and probation system.</strong></p><p>Within the three ”legs” of the Swedish Prison and Probation system; detention centre, prison and probation office, there are conversations held with the clients, with the purpose of bringing about a change. This essay is focused on the conversations with the clients who are not only criminals, but also have a drug abuse. This fact makes the conversations more difficult because of many underlying factors, both from the perspective of the client and of the authority. To be able to create a good climate for discussion which could lead to change, the method of Motivational Interviewing (MI) is used. MI is the foundation of the prison and probation authority´s everyday work with clients. A former client and drug addict, has been interviewed as well as nine professionals. The essay has a phenomenological perspective. The results of the interviews and what is found in the literature has been analyzed from a humanistic and existentialistic perspective as well as a communicative perspective.</p><p>                      The most important findings in the study are that use of conversations is a very important and basic method to be able to carry on a good work with the most difficult clients within the Swedish Prison and Probation system. Yet, this essay also shows factors which makes the conversations towards change more difficult. The conclusion is drawn that the professionals within the Prison and Probation system, have to take these factors into consideration, to be able to do their work. Motivational Interviewing as an approach can therefore be, according to the result, a very good foundation in these conversations. The study also shows that there are still things that could be better, especially that the conversations can be influenced by several of inner and outer factors, which are specified in the study. There are many of the interviewed, that are not using the MI technique, though that could mean that the method in it self, is easy to embrace because of its base on fundamental human values. Therefore some of the MI techniques can be seen among the interviewed that stated that they didn´t have any use of the method. The staff of the Prison and Probation system have, despite the many difficulties in the work, a unique opportunity to discuss change, no matter if MI is used as a method or not.</p>

Föreliggande arbete har för avsikt att utforska specialpedagogers yrkespraktik i samtalen med pedagoggrupper i förskolan. Vi har undersökt högskoleförordningens beskrivning av specialpedagogens uppdrag som en kvalificerad samtalspartner och hur definitionen av kvalificerade samtal kopplas till detta uppdrag. Detta genom att lyfta fram specialpedagogernas röster och beskriva deras användning och upplevelser av kvalificerade samtal.  Studien innehåller sju intervjuer med specialpedagoger som arbetar inom förskolans verksamhet. Vi har använt oss av halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med en hermeneutisk metod, som bygger på öppenhet och tolkning där teman och mönster har tagits fram från det insamlade datamaterialet.  I det resultat som framkommit har vi funnit vissa gemensamma nämnare hos de informanter som vi intervjuat. De belyser vikten av att ha samtal i grupp men att tiden inte alltid finns eller räcker till med en tung arbetsbelastning, både för de själva men också för pedagogerna. Med anledning av detta har våra informanter fått göra vissa anpassningar i utförandet av de samtal som förs i pedagogiska grupper för att optimera den tid de och pedagogerna har. Detta är något av ett dilemma som våra informanter uttrycker eftersom de vet att samtal är en viktig del för utveckling på individ-grupp- och organisationsnivå samt i ett förebyggande syfte. Utifrån vårt resultat är samtalsformen kvalificerade samtal fortfarande något som inte är ett vedertaget begrepp ute på fältet, utan en variation där olika samtalsformer och tillsvägagångssätt presenterats.

Mitt syfte med denna uppsats är att studera tre elevvårdskonferenser för att först se om deras innehåll överensstämmer med vad Cilla Lindblom Larsson skriver om utvecklings-samtal på grundskolan, att de handlar om pojkarnas skolbeteende och de råd och anvis-ningar pojkarna får där är moraliserande och tillrättavisande, och sedan undersöka hur samtalsstrukturen ser ut i dessa konferenser. I arbetets första del undersöker jag vad dessa elevvårdskonferenser handlar om och kommer fram till att det rimmar illa med vad styrdokumenten avser - samtalen är inte dialogiska eller demokratiska och man pratar inte om kunskapsutveckling utan om upp-förande. När jag jämför mina resultat med den bild Lindblom Larsson gett av utvecklingssamtal på grundskolan kommer jag fram till att innehållet i två av elevvårdskonferenserna (1 &amp; 2) stämmer helt överens med vad hon påstått. I den tredje elevvårdskonferensen (3) ser det annorlunda ut. Där tillrättavisar man inte pojken för dåligt uppförande, men tio av femton omdömen ligger i vad jag kallar gråzo-nen. De är tvetydiga och kan uppfattas som uppförande lika väl som kunskap. Jag påpe-kar att det kan betyda att Cilla Lindblom Larsson även skulle ha funnit att elevvårdskon-ferens 3 bekräftar hennes resultat eftersom pojken i elevvårdskonferens 3 just kan ha upp-fattat gråzonsomdömena som anmärkningar på hans beteende snarare än på kunskaper. Som jag ser det är dock den tredje elevvårdskonferensen (3) ett ”bättre” samtal, eftersom det där, i jämförelse med de andra samtalen, förkommer dialog och en positivare sam-talston. I arbetets andra del studerar jag samtalens struktur och finner att alla tre elevvårdskon-ferenser liknar institutionella samtal. Jag visar med exempel hur de asymmetrier som dy-ker upp i institutionella samtal även finns i dessa samtal och visar med exempel vilka härskartekniker som förekommer i dessa samtal. Allt detta gör jag för att visa att en kon-sekvens av att lärare inte får utbildning i hur man för goda utvecklingssamtal i vissa fall kan resultera i att deltagarna i dessa inte samtalar på lika villkor. / In this essay I analyse three student care conferences to see whether their content agrees with what Cilla Lindblom Larsson is writing about student care conferences in high school; that they talk about how the boys are behaving at school and the advice and rec-ommendations given are moralizing and rebuking, and secondly study how the conversa-tional structure looks in this discussions. In the first part I study what is the main topic of this student care conferences and I find that it does not agree with what is advocated by the directions in the school documents; this talks are not dialogues nor democratic. Neither are they about the development in knowledge of the student thus about the lack of manners of the student instead. When comparing my research findings with that Lindblom Larsson describes of student care conferences in high school I find that the substance in two of the conferences (1 &amp; 2) totally agree with her statement. In the third conference (3), however, the conditions are quite different; there they don’t talk to rebuke the boy for lack of manners, but nevertheless ten out of fifteen of the teacher opinions end up in what I have named the grey zone. The teacher opinions are ambiguous and can be seen as statements concerning behaviour just as well as knowl-edge. I do point out that due to this ambiguousness Cilla Lindblom Larsson might also have found that the content of the third conference also confirms her result since it is not unlikely that the boy in the third conference did see the teacher opinions I put in the grey zone as remarks concerning his lack of manners rather than his lack of knowledge. As far as I am concerned, in spite of this ambiguousness, the third conference (3) is a more suc-cessful conversation all together simply because in that conversation, in comparison with the other two, dialogue do occur and the talk is held in an atmosphere of positive cordial-ity. In the second part of this essay I examine how the conversational structure looks in this discussions and I find that all three of these student care conferences resemble of institu-tional conversations. I show how the distorted balance of power that appears in institu-tional conversations appears in these conversions as well and I exemplify the incidence of ruling skills. The whole lot I do to show that the outcome, of a student care conference which is lead by a teacher who has not been properly educated in how to conduct the kind of dialogue intended for this type of conversions, might be that the conditions under which the par-ticipants take part in the discussion are not equal at all.

I denna uppsats genomförs en samtalsanalys av två olika samtal. Dels ett samtal ur en podcast, dels ettsamtal från en middagsbjudning. Samtalen undersöks ur ett språkvetenskapligt perspektiv och det som analyseras är antal uppbackningar, överlappande tal och avbrott som yttras av en och samma samtalsdeltagare. Samtalens situationella kontexter beskrivs dessutom, då syftet är att undersöka hur samtalsdeltagaren agerar i de olika samtalssituationerna och hur samtalens olika situationella kontexter påverkar resultaten. Materialet har valts ut för en inblick i hur samtalsstrukturer och dess yttre faktorer kan se ut i ett institutionellt samtal och ett icke institutionellt samtal. Jag har valt att transkribera cirka 30 minuter av vardera samtal. Uppsatsens resultat visar att skillnaden mellan antal uppbackningar är stor då det nästan förekommer dubbelt så många i podcastsamtalet. Antal överlappande tal är närmast i antal med tre i middagssamtalet jämfört med fem i podcastsamtalet. Skillnaden mellan antal avbrott är även stor, då det förekommer dubbelt så många i middagssamtalet. Detta kan delvis ha med den situationella kontexten att göra då avbrotten i mycket högre grad förekommer i det icke institutionella middagssamtalet.

Ternström, Lena &amp; Weclewicz, Olivia (2020). Det är mer komplicerat än att bara översätta - en studie om specialpedagogers och förskollärares uppfattningar om det tolkade samtalet.  Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Vår studie synliggör problematiken som finns i tolkade samtal. Det förväntade kunskapsbidraget är att ge en inblick i hur samtalsledaren kan förebygga och förbereda inför tolkade samtal för att minska problematiken och öka kvaliteten i tolkade samtal.  Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar specialpedagoger och förskollärare har om det professionella samtalet. Fokus ligger på samtal med vårdnadshavare där en tolk används och om det professionella samtalets dynamik på något sätt förändras eller påverkas i dessa situationer. Frågeställningarna är följande,   ·      Vilken uppfattning har specialpedagoger och förskollärare om sin roll som samtalsledare i professionella samtal där tolk används? ·      Vilken uppfattning har specialpedagoger och förskollärare om samtalets kvalitet i professionella samtal där tolk används? ·      Vilken uppfattning har specialpedagoger och förskollärare om sitt professionella ansvar i professionella samtal där tolk används?   Studien utgår ifrån ett systemteoretiskt perspektiv där vi valt att fokusera på fyra specifika begrepp. Begreppen är hierarki, helhet, påverkansfaktorer och nivåer. Systemteorins helhetstänkande har hjälpt oss att förstå samtalet som ett system som påverkas av olika faktorer (Öqvist, 2018). Metoden vi valt är semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med inspiration av fenomenologi. Urvalsgruppen bestod av fyra förskollärare och fyra specialpedagoger.  Resultatet visar att tolkade samtal är komplicerade men att tolken är nödvändig för förståelse. Resultatet visar även att olika strategier bör tillämpas för att det tolkade samtalet ska bli framgångsrikt. De specialpedagogiska implikationerna sammanfattas på följande vis.  Specialpedagogen bär ansvaret som samtalsledare i samtal med vårdnadshavare, därför bör hen vara medveten om speciella strategier som kan öka förståelsen i tolkade samtal.

Denna studie avser att bidra med kunskap om vad förskollärare identifierar som svåra och känsliga samtal med vårdnadshavare. Studien är baserad på fyra semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Intervjuerna spelades in, transkriberades och har analyserats utifrån diskursteori där begreppen positionering, subjektpositionering och modalitet varit bärande. I resultatet framkommer det att förskollärarna uttrycker att det finns flera olika faktorer som påverkar vad som är eller blir ett svårt och känsligt samtal. Samtliga förskollärare menar att det rör sig om en oro kring barnet. Det återfinns även i resultatet att förskollärarna uttrycker en oro inför dessa samtal och de beskriver att de förbereder sig inför dessa för att undvika missförstånd. Genom att tillsammans diskutera och reflektera över både sin egen och arbetslagets gemensamma syn på de här samtalen kan det skapas en medvetenhet kring vilka maktstrukturer som kan skapas både medvetet och omedvetet. På så sätt skulle det kunna skapas en gemensam samsyn på dessa samtal och vidare leda till en ökad trygghetskänsla inför och under de här samtalen.

Lärare är dagligen samtalsledare i sina klassrum. Det är många impulser och val att hantera. Den studerande ska bli utmanad att reflektera i dialog med andra. Flerstämmig-heten ska främjas. Tid och planering ska följas. Vilka svårigheter och fällor finns? Och vilken medvetenhet besitter lärare kring sina egna metoder? Det finns forskning om dialogen i matematikundervisning, på grundskolan, men för övriga åldrar eller ämnen finns enbart olika samtalsmetoder eller indelningar kring frågor. I denna undersökning intervjuas fem lärare kring sin syn på dialogen i klassrummet med vuxna, studerande på barn och fritidsprogrammet. Det visar sig att lärarna gärna ställer autentiska frågor om hur den studerande tänker, eller upplever situationer, fall, eller liknande. Problemati-serande frågor är också något som samtliga lärare i undersökningen använder, samt olika metoder för att få fler att tala. Däremot när det gäller att ge erfarenhet av ett sätt att kommunicera som man vill att de studerande ska ta med sig ut i verksamheterna, skiljer sig meningarna åt. Likaså upplever de olika typer av hinder och skillnader mellan grupper.