Syftet med studien är att undersöka och sammanställa hur utvecklingssamtalet inom skolan, samt samtalet mellan hem och skola har förändrats genom åren. Syftet är också att visa på hur pedagoger och föräldrar upplever dagens samtal. Jag har i denna undersökning använt mig utav intervjuer som arbetsmetod, och som underlag till studien ligger intervjuer med fyra föräldrar med barn mellan sju och tolv år, samt fyra pedagoger med olika lång erfarenhet inom läraryrket. I intervjuundersökningen framgår det att utvecklingssamtalet upplevs olika beroende på vilka egna erfarenheter och vilken roll man har i samtalet. Både lärare och föräldrar upplever att utvecklingssamtalet är en samverkan mellan hemmet och skolan, där elevens utveckling kommer främst. Nyckelord: skola, hem, samverkan, utveckling, samtal, utvecklingssamtal.

Min preciserade fråga blev följande: Hur kan jag som pedagog med hjälp av en handdocka skapa samtal med barnen? För att få svar på den frågan tog jag kontakt med en förskola där ett urval gjordes: Sara 5år, Lisa 6år, Erik 5år, Thomas 4år och Jonas 5år. Dessa fem barn kommer att deltaga i mina sju möten som är fördelade på två veckor som varar runt tio minuter där något står i fokus. Mötena kom-mer att videofilmas där jag efteråt skriver ner exakt vad som sägs på video-bandet. Resultatet har jag valt att strukturera upp i följande tre rubriker: 1. Så här tänkte jag där jag beskriver min planering om hur jag tänkt mig upplägget inför mötet. 2. Så här upplevde jag mötet där jag tar upp efteråt-känslan som jag får efter jag haft ett möte med barnen. 3. Analys av video-film där resultatet visas vad jag kom fram till utifrån videofilmen. Min undersökning visade på att varken det ledda samtalet (pedagogen pratar om ett bestämt ämne där målet är att alla barnen ska få ordet) eller direkta frågor till barnen ledde till det efterstävade samtalet utan istället ska man sträva efter det äkta samtalet (pedagogen har inte planerat att prata om ett bestämt ämne eller tänker på turordningen t. ex. om ett barn pratat för länge får ett annat barn ordet. Det äkta samtalet varar inte särskilt länge för antingen bryts det upp i flera dialoger som hålls igång samtidigt eller så vill pedagogen efter ett tag leda samtalet). Detta skedde ett antal gånger i mina möten.

Vad syftar egentligen teaterföreställningen i skolan till? Servera god konst eller bredda undervisningen, eller kanske både och? Varför finns musik och bild som ämnen i skolan men inte teater? Undersökningen baseras på fem kvalitativa intervjuer med en kulturarbetare, en skådespelare, en barngrupp, en lärare och en pedagog med teaterhobby. Studien ger ett sken av att de förutsatta motsättningarna om konst eller pedagogik egentligen är en begreppsfråga. Fokusen borde ligga på vad som händer i mötet mellan skola och teaterföreställning snarare än huruvida teater representerar konst, pedagogik eller vad det än vara månde. / Theatrical Performance in school

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur läraren i praktiken använder samtalet i undervisningen och vår utgångspunkt läggs i de klassrumssamtal som initieras av läraren. För att uppnå syftet har vi valt att ställa oss frågor där vi belyser hur samtalsstrukturen ser ut,vilken roll läraren tar i samtalet samt om det ställs autentiska eller icke-autentiska frågor och hur elevernas svar används för att skapa vidare samtal. För att kunna svara på frågeställningarna har vi använt oss av observationer där vi observerat klassrumssamtalet. Resultatet visar på att läraren tar en tydlig ledarroll där denne innehar rätten att initiera ämnen och att leda samtalet och därmed också fördela ordet mellan eleverna. Vi har även funnit att de frågor läraren ställer till största del är av icke-autentisk karaktär.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka förskollärares undervisning i skogen. Vi har främst tittat på hur förskollärarna leder barnen genom samtal i undervisningen, både i den planerade och spontana undervisningen. Vi har också undersökt hur skogen som miljö påverkar undervisningen och om förskollärarna tar vara på möjligheterna som skogen ger. Vi har under sammanlagt sju timmar observerat förskollärare från två förskolor hur de undervisar i skogen. Insamlade data har analyserats med tematisk analys genom densociokulturella teorin samt andra relevanta begrepp, efter teman som framträtt genom analysen och anknyter till studiens frågeställningar. Resultatet visar att förskollärarna använder främst förmedlingssamtal i planerad undervisning, och användningen av materialskiljer sig åt mellan planerad och spontan undervisning. Resultatet visar även hurförskollärare förhåller sig till skogen och utnyttjar miljön i undervisningen. I diskussionen lyfter vi de skillnader som observerats i förskollärarnas planerade och spontana undervisning, vilka typer av samtal förskollärarna använder och hur det avspeglar undervisningen som skeri skogen. Genom ett sociokulturellt perspektiv har vi undersökt hur förskollärare undervisar i skogen. Vi upplever att det finns en kunskapslucka inom detta område, och där har vår studieen betydelse för professionen. Utifrån studiens resultat ser vi ett behov av vidare forskning om förskollärares undervisning skiljer sig mellan olika undervisningsmiljöer, till exempel utomhus och inomhus miljö.

Bakgrund: Icke-smittsamma sjukdomar orsakar den största dödligheten globalt och uppstår oftast till följd av en ohälsosam livsstil. Sjuksköterskan har en betydande roll i det hälsofrämjande arbetet. En samtalsmetod som främjar livsstilsförändringar för patienten är motiverande samtal. Denna metod syftar till att få patienter att själva uppmärksamma förändring utifrån egna intressen. Syfte: Studiens syfte är att belysa sjuksköterskors och patienters erfarenheter av motiverande samtal för att stödja livsstilsförändringar. Metod: En allmän litteraturöversikt med analys av sju kvalitativa och en kvantitativ artikel. Resultat: Resultatet presenteras i sex teman: En ökad förståelse genom reflektion, Betydelsen av att bemöta och mötas som unik, Ett jämlikt maktförhållande som möjliggör för självbestämmande, Ett ömsesidigt samtal som förmedlar bekräftelse, En samtalsmetod som stärker självförtroende och Gynnar hälsa genom stödjandet av livskraft. Erfarenheterna av motiverande samtal hos sjuksköterskorna och patienterna var positiva och metoden upplevs stödjande i genomförandet av livsstilsförändringar. Slutsatser: Vårt resultat belyser flertal positiva erfarenheter av motiverande samtal vilket visar på hur användbar metoden är, vilket kan tänkas bidra att tillämpningen av metoden ökar bland sjuksköterskor.

Bakgrund: Kommunikationen är en grundläggande del inom hälso- ochsjukvården, detta för att bygga en bra relation mellan vårdgivare och patientför att främja patientsäkerhet. Nyexaminerade sjuksköterskor har uttrycktosäkerhet kring att bemöta patienter i deras yrkesroll vilket kan påverkapatientsäkerheten. MI- samtal är ett kommunikationsredskap somexempelvis används för att bygga en god relation mellan patient ochvårdgivare. Olika typer av simulering har visats öka sjuksköterskorssjälvförtroende inom yrket, då det leder till ökad kunskap och chansen attförbättra sina färdigheter. Syftet: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskestudentersupplevelse av samtalssimulering som inlärningsmetod för motiverandesamtal. Metod: Studien är en empirisk enkätstudie där deltagarna har svarat påfrågorna i fritext. Datainsamlingen har analyserats genom en tematiskanalys.  Resultat: Resultatet visade att deltagare i studien uttryckte en godinteraktion med avataren och att de upplevde avatarsimuleringen som enbra inlärningsmetod. Det framkom också att studenterna kände sig merförberedda inför samtal med en verklig person. Det visade sig också attdeltagare upplevde att avataren var overklig och att de hade svårt att tasamtalet seriöst. I inlärningssyfte påpekade studenterna att de saknadefeedback från lärare efter övningen.  Slutsats: Studien visade på att avatarsimulering är en givande övning förinlärning av motiverande samtal. Utifrån studenternas upplevelser avavatarsimulering som inlärningsmetod visade studien även att de förberedsinför den kliniska verksamheten. För att förbättra sina kunskaper inomvårdande samtal ses övningen som användbar även som färdigsjuksköterska.

Bakgrunden till vår uppsats är att återkoppling behövs som verktyg på en arbetsplats för att få medarbetare att trivas. Detta har i grund och botten anknytning till vårt behov av att känna oss accepterade och av att känna samhörighet. Forskning har visat att bekräftelse från omvärlden är en viktig del för individens självbild. Särskilt i en projektorganisation är återkoppling betydelsefullt, eftersom projektgrupper ofta består av nya konstellationer av människor som snabbt måste lära sig att samarbeta. Om ett bra arbete med återkoppling sker kan detta få positiva effekter på arbetsprestationer. Problematiken kring att ge återkoppling handlar om att ge den på ett konstruktivt sätt som får mottagaren att ta åt sig. Genom att granska tidigare forskning undersökte vi varför det finns ett behov av återkoppling i pro-jektgrupper, vad forskningen säger att givaren bör tänka på när det handlar om återkoppling samt vad konsekvenserna och resultatet kan bli av återkoppling. Vårt syfte är att utifrån den forskning som idag finns undersöka hur arbetet med åter-koppling ser ut i praktiken för fem stycken projektledare. Vi ställde oss bland an-nat frågeställningarna: Ger projektledare återkoppling? På vilka sätt? Hur ser de på arbete med återkoppling? Vet de hur teorin ser ut kring ämnet? Arbetar de med att bli bättre på att ge återkoppling? För att undersöka frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Projektle-darna arbetar alla inom samma bransch, fastighetsförvaltningsbranschen. Våra intervjudata bearbetades genom transkribering samt kodning efter förutbestämda teman. I vår analys jämförs den teoretiska bakgrunden med den empiriska datan vi insamlat. En matris med en sammanställning av det insamlade materialet återfinns i bilaga 2. Vår slutsats är bland annat att projektledare mest arbetar med positiv återkoppling och att negativ återkoppling kan vara problematiskt att ge. Vi fann även att projektledarna inte hade någon teoretisk kunskap om ämnet återkoppling utan de färdigheter de besatt hade de lärt sig genom erfarenhet. / The background of our paper is that feedback is needed as a tool on during work to make the individuals feel comfortable. This is basically related to our need of feeling accepted and to feel affinity. Research has demonstrated that the confirmation from the outside world is an important part of the individual's selfimage. In a project based environment, feedback is important, as project groups often consist of new constellations of people who quickly must learn to work together. If feed-back could be used successfully, this can have positive effects on work perfor-mance. The problem of providing feedback is how to give it in a constructive way so the receiver to take in the information and accept it. By examining past research, we examined why there is a need for feedback in project teams, what the research says that the giver should consider when it comes to feedback, and what consequences and results of feedback could be. Our purpose is, based on existing research, to examine how feedback is used in practice for five project managers. We asked ourselves following questions: Do project managers provide feedback? In what ways? How do they work with feedback? Do they know how the theory looks about the topic? How do they work to become better at giving feedback? To examine the issues, we used a qualitative approach in the form of semi-structured interviews. The interview subjects were all working in the same indus-try, the real estate industry. Our interview data were processed by transcribing and coding by predetermined themes. In our analysis we compared the theoretical background of the empirical data we collected. A matrix with a compilation of the collected data is presented in appendix 2. Our conclusion is that project managers mostly work with positive feedback and that giving negative feedback is perceived problematic. We also discovered that the project managers lacked a theo-retical knowledge about the subject and that the skills they possessed, had they learned through experience.

<p>Mitt syfte med denna uppsats är att studera tre elevvårdskonferenser för att först se om deras innehåll överensstämmer med vad Cilla Lindblom Larsson skriver om utvecklings-samtal på grundskolan, att de handlar om pojkarnas skolbeteende och de råd och anvis-ningar pojkarna får där är moraliserande och tillrättavisande, och sedan undersöka hur samtalsstrukturen ser ut i dessa konferenser.</p><p>I arbetets första del undersöker jag vad dessa elevvårdskonferenser handlar om och kommer fram till att det rimmar illa med vad styrdokumenten avser - samtalen är inte dialogiska eller demokratiska och man pratar inte om kunskapsutveckling utan om upp-förande.</p><p>När jag jämför mina resultat med den bild Lindblom Larsson gett av utvecklingssamtal på grundskolan kommer jag fram till att innehållet i två av elevvårdskonferenserna (1 & 2) stämmer helt överens med vad hon påstått.</p><p>I den tredje elevvårdskonferensen (3) ser det annorlunda ut. Där tillrättavisar man inte pojken för dåligt uppförande, men tio av femton omdömen ligger i vad jag kallar gråzo-nen. De är tvetydiga och kan uppfattas som uppförande lika väl som kunskap. Jag påpe-kar att det kan betyda att Cilla Lindblom Larsson även skulle ha funnit att elevvårdskon-ferens 3 bekräftar hennes resultat eftersom pojken i elevvårdskonferens 3 just kan ha upp-fattat gråzonsomdömena som anmärkningar på hans beteende snarare än på kunskaper. Som jag ser det är dock den tredje elevvårdskonferensen (3) ett ”bättre” samtal, eftersom det där, i jämförelse med de andra samtalen, förkommer dialog och en positivare sam-talston.</p><p>I arbetets andra del studerar jag samtalens struktur och finner att alla tre elevvårdskon-ferenser liknar institutionella samtal. Jag visar med exempel hur de asymmetrier som dy-ker upp i institutionella samtal även finns i dessa samtal och visar med exempel vilka härskartekniker som förekommer i dessa samtal. Allt detta gör jag för att visa att en kon-sekvens av att lärare inte får utbildning i hur man för goda utvecklingssamtal i vissa fall kan resultera i att deltagarna i dessa inte samtalar på lika villkor.</p> / <p>In this essay I analyse three student care conferences to see whether their content agrees with what Cilla Lindblom Larsson is writing about student care conferences in high school; that they talk about how the boys are behaving at school and the advice and rec-ommendations given are moralizing and rebuking, and secondly study how the conversa-tional structure looks in this discussions.</p><p>In the first part I study what is the main topic of this student care conferences and I find that it does not agree with what is advocated by the directions in the school documents; this talks are not dialogues nor democratic. Neither are they about the development in knowledge of the student thus about the lack of manners of the student instead.</p><p>When comparing my research findings with that Lindblom Larsson describes of student care conferences in high school I find that the substance in two of the conferences (1 & 2) totally agree with her statement.</p><p>In the third conference (3), however, the conditions are quite different; there they don’t talk to rebuke the boy for lack of manners, but nevertheless ten out of fifteen of the teacher opinions end up in what I have named the grey zone. The teacher opinions are ambiguous and can be seen as statements concerning behaviour just as well as knowl-edge. I do point out that due to this ambiguousness Cilla Lindblom Larsson might also have found that the content of the third conference also confirms her result since it is not unlikely that the boy in the third conference did see the teacher opinions I put in the grey zone as remarks concerning his lack of manners rather than his lack of knowledge. As far as I am concerned, in spite of this ambiguousness, the third conference (3) is a more suc-cessful conversation all together simply because in that conversation, in comparison with the other two, dialogue do occur and the talk is held in an atmosphere of positive cordial-ity.</p><p>In the second part of this essay I examine how the conversational structure looks in this discussions and I find that all three of these student care conferences resemble of institu-tional conversations. I show how the distorted balance of power that appears in institu-tional conversations appears in these conversions as well and I exemplify the incidence of ruling skills.</p><p>The whole lot I do to show that the outcome, of a student care conference which is lead by a teacher who has not been properly educated in how to conduct the kind of dialogue intended for this type of conversions, might be that the conditions under which the par-ticipants take part in the discussion are not equal at all.</p>

No description available.