Studier pekar på att skolan upprätthåller segregerande diskurser trots motsatta intentioner. Idetta projekt har deltagare i olika åldrar med skild kulturell härkomst och kunskap i svenskasamlats för att i en workshop bygga drakar som vi sedan flyger tillsammans efter engemensam lunch. Hur möjliggörs interaktion mellan deltagare i projektet? Hur utvecklargruppen gemenskap och/eller samhörighetskänsla genom det konstnärliga arbetet? Hurpåverkar de valda pedagogiska strategierna förutsättningarna för mellanmänskliga möten?Här skapas ett mellanrum där vanliga normer sätts ur spel med hjälp av bildpedagogiskamedel för att påvisa alternativa handlingsmöjligheter till de rådande beteendemönstren.Samtidskonsten har genom bildämnet en naturlig plats i skolundervisningen och projekt somdetta kan därför ingå i undervisningen. På så vis skulle ett rum som inte införlivar skolansinstitutionella begränsningar kunna beredas eleverna. I resultatdelen synliggörs depedagogiska greppens betydelse för interaktionen. I slutdiskussionen reflekteras det dels överhur lärare kan använda liknande projekt för att tillsammans med elever lyfta ochproblematisera olika oönskade företeelser och vinna förståelse för hur vi är delaktiga ikonstruerandet av dessa, dels över microtopins möjlighet till världsförändrande effekter.Den gestaltande delen av undersökningen inviterar besökaren att själv tolka och ge verketdess mening genom att ta del av filmmaterialet som genererats under projektdagen. Dettavisas som en installation med tre stora projektioner i ett rum som ”ramas in” av deltagarnasdrakar.

<p>Denna uppsats behandlar den nutida konstens potential som undervisningsmaterial. Både för ämnesöverskridande arbete i skolan och för utbildningssatsningar som avser att öka mångfalden inom de kulturella institutionerna. Den nutida konsten som ämnesmaterial är förvånansvärt frånvarande i skolan, och som denna uppsats visar, även på ett Bild- och formestetiskt gymnasieprogram. Jag har arbetat med 80 elever i fyra gymnasieklasser under 15 veckor för att pröva en nutida konstpedagogisk klassrumsmetod samt utreda vilka attityder och fördomar som finns kring samtidskonsten. Uppsatsen visar att dagens mångfacetterade, gränsöverskridande och ibland svårfångade konstverksamhet kan göras både lättillgänglig och intressant för elever som innan tyckte att samtidskonst var knepigt och trist. Ytterligare argumenteras för hur användningen av nutida konst i skolan kan bidra till att intressera nya samhällsgrupper till konsten, kultur och kreativa verksamheter. För att detta ska ske måste den nutida konsten användas i allt lägre åldrar. Att samtidskonsten bör finnas med i gymnasiets estetiska program måste ju ses som självklart men den har också en viktig roll i övriga skolan. Grundskolan är i stort mycket heterogen vad gäller elevers bakgrund, men den bilden förändras drastiskt när man når det estetiska gymnasiet och vidare det svenska kulturlivet. Integrationsarbeten är efterfrågade men många av dem är i sig själva segregerande. Tanken är att nå unga i rätt tid på rätt sätt för att skapa nya intressen för att i sin tur ändra kulturklimatet. Denna är uppsats ett förarbete till ett smygintegrerat konstpedagogiskt utvecklingsprojekt för användning på BildMuseet i Umeå.</p>

Denna uppsats behandlar den nutida konstens potential som undervisningsmaterial. Både för ämnesöverskridande arbete i skolan och för utbildningssatsningar som avser att öka mångfalden inom de kulturella institutionerna. Den nutida konsten som ämnesmaterial är förvånansvärt frånvarande i skolan, och som denna uppsats visar, även på ett Bild- och formestetiskt gymnasieprogram. Jag har arbetat med 80 elever i fyra gymnasieklasser under 15 veckor för att pröva en nutida konstpedagogisk klassrumsmetod samt utreda vilka attityder och fördomar som finns kring samtidskonsten. Uppsatsen visar att dagens mångfacetterade, gränsöverskridande och ibland svårfångade konstverksamhet kan göras både lättillgänglig och intressant för elever som innan tyckte att samtidskonst var knepigt och trist. Ytterligare argumenteras för hur användningen av nutida konst i skolan kan bidra till att intressera nya samhällsgrupper till konsten, kultur och kreativa verksamheter. För att detta ska ske måste den nutida konsten användas i allt lägre åldrar. Att samtidskonsten bör finnas med i gymnasiets estetiska program måste ju ses som självklart men den har också en viktig roll i övriga skolan. Grundskolan är i stort mycket heterogen vad gäller elevers bakgrund, men den bilden förändras drastiskt när man når det estetiska gymnasiet och vidare det svenska kulturlivet. Integrationsarbeten är efterfrågade men många av dem är i sig själva segregerande. Tanken är att nå unga i rätt tid på rätt sätt för att skapa nya intressen för att i sin tur ändra kulturklimatet. Denna är uppsats ett förarbete till ett smygintegrerat konstpedagogiskt utvecklingsprojekt för användning på BildMuseet i Umeå.

Denna uppsats är en studie av två delar i konstnären Sara Jordenös dokumentärinstallation Personaprojektet. De båda delarna bär titeln ADR respektive The Set House (Hedvig). I undersökningen genomförs en kritisk diskursanalys vars fokus ligger vid frågor rörande konstruktioner av verkligheter och hur språket påverkar och påverkas av normer för klass, genus och sexualitet. Frågeställningarna innefattar funderingar rörande hur kategorisering av människor sker, hur individer formar sig själva som subjekt och hur dessa aspekter belyses i det utvalda materialet. Analysen undersöker även upplevelsen av verket, och hur val av medium bidrar till denna.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hinder och utmaningar i samband med bildundervisning av samtidskonst på högstadiet, samt undersöka samtidskonstens möjligheter och potential till lärande.Syftet är också att synliggöra hur bildlärare förhåller sig till att integrera samtidskonst i bildundervisning på högstadiet. Frågeställningarna är följande: •  Hur integrerar bildlärare samtidskonst i bildundervisningen? •  Vilka hinder och utmaningar synliggörs i samband med undervisning i samtidskonst? •  Vilka möjligheter och potential har samtidskonst till lärande? För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem bildlärare verksamma på olika högstadieskolor i flera olika kommuner. Studiens resultat visar att bildlärarna integrerar samtidskonst i bildundervisningen till viss del, vanligtvis i samband  med  traditionell  konsthistoriaundervisning. Resultatet synliggör utmaningar i form av didaktisk karaktär, tid, ekonomi, brist på fortbildning och metodmaterial. Vidare visar studien att samtidskonst har potential att bidra till lärande på flera sätt bland annat genom att elever samtalar, kritiskt granskar och reflekterar kring aktuella frågor som berör dem själva och sin omvärld.

I detta examenarbete fokuseras den konstnärliga kanon och speglingen av denna i läroböcker genom en kvalitativ studie av läromedel i bildämnet. Ämnesområdet undersöks i en läromedelsanalys där materialet via ett subjektivt urval handplockats för ändamålet. Studiens syfte är att kartlägga hur rådande konstnärlig kanon speglas i läromedel för bildämnet. Läromedlen har analyserats enligt metoden för kvalitativ komparativ innehållsanalys. Jag har undersökt fyra läroböcker som avsetts användas på gymnasieskolans estetiska program. Resultatet visar att den traditionella västerländska konstkanon representeras i läroböckerna samt att tre av fyra läroböcker nämner samtidskonst.

Syftet med studien är att undersöka bildlärares uppfattningar om vilka möjligheter och utmaningar som finns i att skapa möten mellan skola och samhällets konstutbud. Med samhällets konstutbud menas här dels konstinstitutioner och dels möten med yrkesverksamma konstnärer. Studien har utförts med en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats. Empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer med tre verksamma bildlärare. Resultatet från empirin har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och slutligen diskuteras i relation till tidigare forskning. Informanterna betonar vikten av den enskilde bildlärarens ambitioner i att möten mellan skola och samhällets konstutbud ska kunna äga rum. Det leder till att möten mellan konst och skola blir beroende av bildlärarens engagemang till att skapa dessa möten. I läroplanen för grundskolan (Skolverket 2022c) står det att målet är att eleverna ska ha inblick i närsamhället och genom det dess kulturliv, samt utveckla kontakter med ovanstående. Läroplanen understryker att detta ska berika skolans verksamhet. Informanterna är positiva till detta arbetssätt och ser det som en del av sitt uppdrag att delge sina elever tillgång till samhällets konstutbud. För att eleverna ska både lära och utvecklas krävs en genomtänkt undervisning och olika former av möten med konsten, det är på detta sätt som eleverna kan appropriera uttryckssättet och hitta sina egna. Samtliga informanter uttrycker att skolan spelar en viktig roll i elevernas möte med samhällets kulturliv då detta berikar både eleverna och hela skolans verksamhet. Avslutningsvis visar studien att skolan spelar en central roll i att ge eleverna tillgång till samhällets konstutbud. Genom att använda sig av och visa samtidskonst i bildundervisningen ger informanterna sina elever tillgång till en bildvärld som ger möjlighet till vidare lärprocesser.

Uppsatsen syfte är att undersöka en esoterisk bildtradition som en separat bildvetenskap utifrån en diskursanalytisk metod. Frågan ställs hur denna bilddiskurs formerats, om vi kan identifiera en särskild estetik och hur vår bild av den har tillkommit. Uppsatsen undersöker här omgivande narrativ och utsagor. Vidare undersöks samtidskonstens intresse för den esoteriska bildtraditionen där historiska material aktualiseras i nya kontexter, men även dess intresse för aktualisering av en historisk estetik i nya verk. Som utgångspunkt i undersökningen står tolv målningar funna i frimurarordens arkiv för drygt tio år sedan, troligtvis gjorda av hertig Karl, senare kung Karl XIII, och som var en del av den esoteriska krets vid Stockholms slott som hertigen underhöll. Uppsatsen undersöker hur vi utifrån ett samtida perspektiv kan se på dessa målningar som en del av en historisk esoterisk bildtradition men även som rekontextualiserade idag.  Vidare undersöks olika begrepp för hur temporaliteter kan skapas och verka när en estetik fortlever oberoende av tid och plats. Undersökningen visar att det historiska textuella material som ligger till grund för de esoteriska bilderna är centralt för hur denna estetik har utvecklats och överlevt. Vidare visar undersökningen att denna estetik genom sin fortlevnad i samtiden kan identifieras som ett ikoniskt tecken för esoterismen.

The aim of this thesis is to get a deeper understanding for the term “spirituality” in art and culture, as well as to understand how ideas from the esoteric field have come to inspire contemporary artists today. I am also interested in how contemporary artists make use of ideas from the esoteric field and how they perceive spirituality in their artistry. The study also explores how spirituality and the esoteric field in art is discussed by the academic fields. This thesis also makes use of the theory of “occulture” as an analytical tool in the study of ideas in art and culture by Christopher Partridge, to understand if occulture can be understood as an everyday and ordinary phenomenon in art and culture.

Traditionellt har fokus i bildundervisningen varit att eleverna ska lära sig tekniska färdigheter, vilket kan leda till att de sociala och subjektiva aspekterna förbises. Samtidigt glöms elevernas förmåga att utforska och tänka kritiskt bort, vilket minskar den sociala interaktionen i klassrummet och hindrar eleverna från att fördjupa sin förståelse och insikt i viktiga samhällsfrågor genom diskussioner och dialog med varandra som ett kollektivt samarbete i klassrummet. I mitt examenarbete undersöker jag vilken potential har kritiskt utforskande samtal om aktuella nyhetshändelser i bildundervisning på högstadiet? Och på vilket sätt utvecklas elevers uppfattningar om bildskapande i mötet med metoder relaterade till samtida konstutövande, genom arbete med kollektivt undersökande, kritiskt tänkande och skapande metoder? Studien syftar till att undersöka potentialen i en kritisk och utforskande metodik i bildundervisningen, där högstadieelever i årskurs 9 kollektivt utforskar nyhetshändelser och skapar kritiska koncept relaterade till samhälleliga frågor för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Studiens empiriska material består av elevarbeten, ljud- och filmmaterial från workshopen. Jag observerade både elevernas arbete och diskussioner mellan lärare och elever. Resultaten och tolkningen av den insamlade data kommer att presenteras i mitt gestaltningsarbete genom visuella tolkningar av data och analysresultaten. Till exempel har jag i min gestaltning försökt tolka elevernas samtal och deras visuella arbete, med utgångspunkt i det omfattande arbete som deltagarna i studien har utfört. De genomgående och betydelsefulla teman som framträdde i flera av deras gestaltningar var "skolskjutningar", "psykisk ohälsa" och "krig och konflikt". Genom att analysera och tolka deras verk har jag strävat efter att belysa de djupgående och mångfacetterade uttrycken av deltagarnas visuella verk, samtal och engagemang i undersökningen. Samtidigt har jag också undersökt aspekter av social interaktion, kritiskt utforskande och en relationell syn på kunskap.