This report is the result of a thesis work in mechanichal engineering performed at Volvo GroupTrucks Operations, Powertrain productions in Köping by the student Christoffer Jansson. Thework of 15 ECTS credits is conducted over a 20 week period at half speed equivalent to 400working hours.The background to the work is the desire to improve a workstation where the transmissions tothe IPS2/3 and IPS15 are assembled. The problem on the workstation is that the workers areperforming non value-added activities (NVAA) and it is of interest that one would examine thepossibility of how to squeeze two bearing rings in the same sequence. The aim is thus todevelop a suggestion of improvement for the bearing pressing method on the assembly line.The issue the thesis work is based on is: How does one manage to press together two bearingrings in the same sequence into a particular component? & How can one improve theergonomic circumstances on the workstation?To be able to perform this work, a case study based on the product development processaccording to Ulrich and Eppinger (2012) has been made. Product development tools are used tofacilitate the work of the student. Including Gantt chart, Pugh's analysis and functional analysis.The result of the work is a modification of the existing working table where the bearing ringsare pressed into the middle gear housing. The solution consists of a steel plate that rests on fivesprings which dampen the weight of the middle gear housing. The middle gear housing is thecomponent in which the bearing rings are pressed in. There are 5 guiding rods that are mountedon the steel plate, one for each spring, which has the function to keep the steel plate stablewhen the middle gear housing is set on top. These guiding rods are in turn controlled bybushings which serve to reduce friction. The bushings are standard components that aremounted into a component called the bushing holder, which is a component that is screwed intothe table.The new working process the solution provides eliminates the previous NVAA that has been onthe station before and allows the worker to press two bearing rings into the middle gearinghouse in the same sequence. The ergonomic circumstances have also been improved due to theelimination of the worker having to rotate the heavy middle gearing house 180 degrees. Thesolution thus meets the demands made in the report and solves the problems identified.

Denna uppsats behandlar specialfall av de Bruijn-sekvenser där varje sekvens av längd n i de Bruijn-sekvensen innehåller samtliga k olika element från ett alfabet Ak. Uppsatsen kommer att demonstrera hur man kan generera de Bruijn-sekvenser med hjälp av Eulercykler. Arbetet kommer därför även att ge en bakgrund om Eulercykler och även ange en metod för att bestämma antalet unika cykler.

In my thesis, I have focused on composing by way of adapting motifs from solos I have transcribed, in order to find strong melodies and basslines. I had a hard time selecting the material I would make use of and struggled with balancing what I created myself and what I drew upon from outside sources. Hence the thesis' title, Internal and external influence on a composition process, where I use the terms “internal” and “external” to illustrate two sources I based my composing upon. At the beginning of the process, I was heavily emphasizing the use of external material, to detach myself from my habits and hopefully write innovative music. The result was a harmony rich with dissonance that conflicted with my personal taste. I realized that I needed to abandon this principle and find a balance where external material merely inspired me but was directed by my internal inclinations. / <p>Langørgen, Anders, "Iwazaru"; 2019. Langørgen, Anders, "Ankh"; 2020. Langørgen, Anders, "Baron Wry"; 2020. Langørgen, Anders, "Plasma Cherub"; 2020.</p><p>Sebastian Jonsson – sopran- och altsaxofon, Mattias Olofsson – gitarr, Max Agnas – piano, Edvin Fridolfsson – trummor, Anders Langørgen – kontrabas.</p>

Konstmuseet Gropen är Uppsalas nya konstmusseum för samtida och historisk konst. Den är belägen vid fyrisån strax söder om stadskärnan, nedsänkt helt under mark. Att gå ner i gropen är att lämna staden. Att gå ner i gropen är att gå upp i konsten. Jag började projektet med att fundera över vilka konstmuseeum jag varit på, vilka jag gillat, och vad jag gillat med dem. Guggenheim, Neue Nationalgalerie, Tate Modern mf. Det fanns såklart flera och skillda saker jag gillat med dem men en återkommande faktor var processionen och möjligheten att orientera sig i dem. New Museeum, Moma och farmför allt Guggenheim har kvaliten att man kan orientera sig genom processionen genom våningsplanen. Den erfarne museiebesökaren vet att man tar hissen upp för att gå ner till bottenplan. Men det är inte alltid självklart. Jag tänkte att när platsen till storlek pekade mot att göra flera våningsplan, så kunde byggnaden ha en naturlig procession uppifrån och ner.  Jag besökte ett flertal konstmuseeum runt stockholm och uppsala och märkte hur i princip inget använde sig av naturlig ljus. En annan poäng med en nedgrävd byggnad var att kunna nedprioritera dess yttre form och fokusera på utställningsrummens inre, med biytorna på et Khanskt vis får hamna i mellanrummen eller där de gör sig bäst för att serva huvudfunktionen, konsthallarna. Med friheten att kunna utforma rummen innifrån kom frågan vad som egentligen är bra utställnigsrum. Jag beslutade mig för 4 olika hallar med olika funktion, temporäritet och flexibilitet. Ordningen man kommer till dem i en vandring genom byggnaden och och anledningen att återbesöka fick bestämma placeringen hierarkiskt ovanifrån. Vilka är styrkor finns högst upp och vilka finns längst ner? / The Hole is a new art museum in Uppsala for contemporary and historical art. It is located at Fyrisån just south of the city center, located completely below ground. Going down the hole is to leave the city. Going down the hole  is to go up in art. I began the project by thinking about the art museums that I have been to, which I liked, and what I liked with them. Guggenheim, Neue Nationalgalerie, Tate Modern and so on. There were of course many and different places or things I liked with them, but a recurring factor was the procession and the ability to orient oneself in them. New Museeum, Moma and ofcourse Guggenheim all have the quality that you can orient yourselfe by the procession through the floors. The experienced museum visitors know that you take the elevator up, to then go down to the ground floor. But it is not always obvious. I figured that when the size of the place pointed toward making several floors, the building could have a natural procession from the top down. I visited several Museum of Art around Stockholm and Uppsala and noticed how basically none made use of natural light. Another point with a buried building was to give lower priority to its external form and focus on the exhibition rooms interior, with the servant spaces on an Khan-esk way, falling into gaps or where they'll do best to serve the main function, the exhibition halls. With the freedom to design the rooms from the inside came the question about what really is a good exhibitionhall. I decided to use 4 different halls with different function, temporarity and flexibility. The order you come to them when walking through the building and and the reason to re-visit had to determine the location, the hierarchy from above. What are the strengths at the top and what strenghs lies att the bottom?

Denna uppsats handlar om Charles Tournemires (1870-1939) improvisation från 1930 över den gregorianska sekvensen Victimae Paschali. Improvisationen nedtecknades senare av Maurice Duruflé. Sekvensen återfinns i den svenska psalmboken från 1986 där den sjungs som en växelsång mellan kör och församling. Uppsatsen behandlar frågor gällande komposition och improvisation och den eventuella problematiken som kan uppstå i nedtecknandet av en annan musikers verk. Vad händer när man spelar musik som var menat att finnas en gång, där det framgått att upphovsmannen inte velat få den transkriberad? Hur mycket hänsyn till notbilden tar musikern när denne vet att det är en improvisation, gentemot när det rör sig om en komposition? / <p>Konsertprogram, examenskonsert:</p><p>J.S Bach: Komm, heiliger Geist, Herre Gott (BWV 651)</p><p>D. Buxtehude: Toccata d-moll (BuxWv 155)</p><p>M. Reger: Melodia (Op 59 no 11)</p><p>C. Tournemire: ur <em>Cinq improvisation</em>: Improvisation sur le Victimae Paschali</p>

Den fraktala geometrin slog igenom i västvärlden under 60-70-talet och inspirerade vetenskapen till nya framsteg inom allt från datorteknologi till antennkonstruktion samt influerade konstens metodik och filosofi. Fraktaler som matematiska modeller hade studerats i väst redan på 1800 talet och ur afrikansk konst samt ur fontida egyptiska skulpturer kan vi skåda en betydligt äldre förståelse för de metoder som genererar dessa komplexa mönster. Inom musiken har fraktaler och självliknelse varit en del av kompositionsteorin sedan medeltiden, Josquin Des Prez och Johannes Ockeghem är två tidiga exempel som komponerade skalbara melodier som överlagrades i olika stämmor. I vår tid är Per Nörgård det mest framstående exemplet på tonsättare som inkorporerat fraktala tekniker i sina kompositioner. Oändlighetsserien, en heltalssekvens som upptäcktes av Nörgård i slutet av 50-talet inspirerade flera verk där de fraktala kvaliteterna återigen fick stå i förgrunden. I detta examensarbete diskuteras vad en fraktal är samt dess historiska bakgrund. Med utgång ifrån musikaliska exempel så härleds ett antal kompositionstekniker för att komponera musikaliska kanon samt fraktala sekvenser. Dessa kan göras för hand eller med hjälp av dator, kod finns i bilagorna. Slutligen med utgång från min egna musik för symfoniorkester samt stråkorkester tas konkreta exempel upp där dessa metoder använts. / <p>Patrik Ohlsson, Subtle Subsets för stråkorkester (2014), framfördes av Musica Vitae under ledning av dirigent Michael Bartosch.</p>

Nationalmuseum är ett statligt konstmuseum som ligger på Blasieholmen i centrala Stockholm i en byggnad från år 1866. Idag har en omfattande renovering och ombyggnation påbörjats, dels för att återställa byggnadens gamla arkitektoniska värden men också för att anpassa byggnaden till dagens högt ställda krav på utställningsmiljöer. Målet är att hela den gamla museibyggnaden ska användas till publika ändamål. På grund av detta behöver muséet byggas ut för att kunna inrymma den kontorspersonal och de verkstäder som verksamheten kräver. Detta projekt handlar om att utforma och gestalta den tillbyggnad som Nationalmuseum behöver. Förslag är en fristående byggnadsvolym som kopplas till Nationalmuseum under mark i det nordligaste hörnet. Tillbyggnaden sveper längs fastighetsgränsen för att inte skymma Nationalmuséets fasader samt för att undkomma muséets skuggning. Tillbyggnaden är tänkt att berika Blasieholmen genom att möjligöra en visuell koppling till de tre vackra omgivande strandlinjerna. Genom att på olika våningsplan arbeta med stereotomi och tektonik är byggnaden också tänkt att spegla den delning som finns i tillbyggnadens verksamhet. Tillbyggnaden som huvudsakligen är publik på utsidan är tänkt att förstås och upplevas successivt genom en regisserad exteriör vandring. / National Museum is an art museum of fine arts located on Blasieholmen in the central part of Stockholm in a building from 1866. Today an extensive renovation and refurbishment have started, partly to restore the building's old architectural values, but also to adapt the building to today's high standards for exhibition environments. The goal is that all of the old museum building will be used for public purposes. Therefor the museum needs to be expanded in order to accommodate the office staff and the workshops that the business requires. This project is about designing and illustrating the extension that the National Museum is in need of. The new proposal is a freestanding building volume that is connected to the National Museum below land surface in the northernmost corner. The extension sweeps along the boundary of the property to not obscure the façade of the National Museum and to escape the shading of the museum. The extension is meant to enrich Blasieholmen through enabling a visual connection to the three beautiful surrounding shorelines. By working with stereotomy and tectonics on different floors the building is meant to reflect the division of the building business. The extension is mainly public on the exterior and it is meant to be understood and experienced progressively through a directed exterior walk.

Sagor har under alla tider varit verktyg för att underhålla, inspirera och utbilda speciellt barn. För många av oss har sagan spelat en central och viktig roll i vår uppväxt och från dom har vi minnen som aldrig försvinner. Vi minns rytmen i texten, färgerna i bilden eller personen som berättade dom. Trolland är ett projekt som med sagans värld undersöker hur en lärandemiljö för barn kan utformas. Projektet söker inspiration i, men eftersträvar inte att vara, en sagovärld likt den som Tove Jansson beskriver i sitt författarskap. Likt flera små bergstoppar tittar förskolan Trolland upp i Vasalunds villastad. Fasadens brända yta reflekterar ljuset likt snö på ett berg. Och liksom ett berg har den också borrat sig ner och stadigt rotat sig i den sluttande tomten på Charlottenborgsvägen. Utifrån kan den upplevas som en mörk och vemodig byggnad, mörk, med gapande fönster och en hög fasad mot syd. På gården har en grop gjutits in som fylls med vatten under årets regniga dagar. Den samlar på naturens tårar, säger barnen. Men inuti har byggnaden en varmare ton av trä och kork. Hit kommer varje dag 45 barn som delas upp i tre avdelningar. De minsta huserar på bottenvåningen med egen ingång och tillgång till en avskiljd gård. De delar våning med förskolans kök och matsal. Flera smala trapplopp tränger sig in mellan fyra volymer och binder samman planen. Byggnadens mellersta plan delas av förskolans äldre barn uppdelade i två avdelningar. Här finns huvudentrén som också kopplar planet till förskolans stora gård. Det översta planet används genemsamt av huset. Här finns ett rörelserum med förskolans eget universum, och genom takfönstret, högt upp, syns det stora universum under vinterhalvårets mörka mornar. I ateljén vätter ett stort fönster mot sydväst. Det går från golv till tak och man kan få svindel om man står riktigt nära. / Tales has always been a tool to entertain, inspire and educate children in particular. For many of us the saga played a central and important role in our upbringing and from them we have memories that will never disappear. We remember the rhythm of the text, the colors in the image or the person who told them. Trolland is a project that with the fairytale world explores how a learning environment for children can be designed. The project seeks inspiration in, but do not aspire to be, a fairytale world like the one that Tove Jansson describes in her writing. Like several small peaks the preschool Trolland shows itself among the houses in Vasalunds. The facades scorched surface reflects light like snow on a mountain. And like a mountain, it has also drilled down and firmly rooted in the sloping plot at Charlottenborg road. From it can be seen as a dark and melancholy building, dark, with gaping windows and a high facade facing south. At the yard a pit fills with water during the rainy days. It collects the tears of the nature, the children say. But inside, the building has a warmer tone of wood and cork. Here comes every day 45 children divided into three sections. The section for the youngest, on the ground floor, got a private entrance and access to a secluded yard. They share the floor with the preschool kitchen and dining room. Several narrow flights of stairs penetrates into four volumes and binds together the plan. The building's middle floor is shared by the preschools older children divided into two sections. Here are the main entrance, which also connects the plane to the preschools large yard. The top floor is for shared use of the house. Here is a movement room with the preschools own universe, and through the skylight, high up, you can see the vast universe during the winter dark mornings. The studio overlooks a large window facing south. It goes from the floor to the ceiling and one can get dizzy if you stand really close.

Projektet utgår från två böcker; Momo-eller kampen om tiden av Michael Ende och Ojämlikhetens nya geografi av David Harvey. De två böckerna har varit motorer för hur en ny cirkushall i Alby för Cirkör utformats. Rummen som Momo rör sig genom i berättelsen har fått stå som förebilder för det givna programmets rum, Harveys bok har sedan bredatt projektet i en mer teoretisk riktning; det är mer än bara den fysiska byggnaden som avgör hur vi förstår byggnaden.

This study was a continuation of previous research by Stambulova et al., (manuscript submitted; Lundell-Olsson &amp; Pehrson, 2014), with the purpose to validate and update the empirical model ”Phases in the Junior-to-Senior Transition in Swedish Ice Hockey Players”. The objectives of the study were to (1) to collect opinions and reflections of expert senior players and coaches about the empirical model as a whole and about content of each JST phase and (2) to update the empirical model based on the participants’ feedback. Fifteen Swedish professional ice hockey players and coaches were recruited for focus groups and interviews and data were collected regarding their opinions of the empirical model. The results supported (a) the sequence of phases, (b) the titles and duration of the model, and (c) the psychological content in terms of perceived demands, resources, barriers, coping strategies, and outcomes, was updated. Five themes’ names were changed and sixteen new themes were added. Based on the empirical models confirmation and suggested updates, the validated model ”Phases in the Junior-to-Senior Transition in Swedish Ice Hockey Players” was created. The results of the study are discussed in relation to theoretical frameworks, previous research, methodology, future research, and applications. / Denna studie var en fortsättning på tidigare studie av Stambulova et al., (manuskript inskickat; Lundell-Olsson &amp; Pehrson, 2014) med syfte att validera och uppdatera den empiriska modellen ”Faser i övergången från junior till senior hos Svenska ishockeyspelare”. Målet med studien var (1) att samla in åsikter och reflektioner från erfarna seniorspelare och tränare kring den empiriska modellen som helhet och varje fast i övergången från junior till senior, samt att (2) uppdatera den empiriska modellen grundat på deltagarnas feedback. För att uppnå detta så rekryterades femton professionella svenska ishockeyspelare och tränare som deltog i fokusgrupper och intervjuer och data samlades in kring deras åsikter om den empiriska modellen. Resultaten stödde (a) sekvensen av faser, (b) dess titlar och varaktighet och (c) det psykologiska innehållet i form av krav, barriärer, resurser, copingstrategier och utfall. Fem temans namn ändrades och sexton ny tillkom. Baserat på resultaten ansågs den empiriska modellen validerad och uppdaterade i en validerad modell ”Faser i övergången från junior till senior hos Svenska ishockeyspelare”. Resultaten diskuteras vidare i relation till teoretiska ramverk, tidigare forskning, metodologi, framtida forskning, och tillämpbarhet.