Den här studien diskuterar självbedömningens roll utifrån ett lärarperspektiv. Självbedömning är en av två underkategorier till formativ bedömning, den andra är kamratbedömning. Formativ bedömning är ett förhållningssätt som blivit allt vanligare, där lärarens uppgift är att göra sin bedömning utifrån en elevs kunskaper över tid och inte enbart utefter ett provtillfälle. Syftet var att redogöra för hur läraren kan använda DiNO i att stödja elevers självbedömning samt att redogöra för hur de matriser DiNO har i sina uppgifter kan vara användbara verktyg. Syftet besvaras genom följande frågor: redogöra för hur läraren enligt DiNO kan stödja elevers självbedömning samt redogöra för hur matriserna i DiNO:s uppgifter kan vara användbara verktyg för att stödja eleven. Utöver syftet diskuteras även lärarens möjligheter samt svårigheter till att introducera självbedömning för elever.  Urvalet består av citat tagna från DiNO:s lärarhandledning som heter ”Att bedöma för lärande i naturorienterande ämnen”. Utifrån den gjordes en värderande textanalys, vilket genomfördes med hjälp av analysfrågor som anpassades efter studiens syfte och frågeställningar.  Resultatet visar att lärarens stöttning är av stor betydelse för hur eleverna kommer att ta till sig kunskapen om hur en självbedömning utförs, samt hur verktyg kan vara användbara. Detta då eleven lär sig att utföra en bedömning på sin egen arbetsinsats, vilket leder det till att eleven övar upp sin kognitiva förmåga. Det i sin tur leder till att eleven tänker över sitt eget tänkande, det vill säga utvecklar ett metakognitivt tänkande. Som ett resultat av detta blir eleven inte beroende av lärarens återkoppling i samma utsträckning, istället tar eleven ansvar för sitt eget lärande.

Studiens syfte är att bidra till kunskap om hur elever ges förutsättningar att äga sin egen kunskapsutveckling i matematik. Genom att ge elever förutsättningar att självreglera kan de dels bedöma sin egen prestation och dels utan yttre stöd reflektera över vad nästa steg i deras lärande är och därmed förbättra sina prestationer. Det finns forskning som visar att elever som kan bedöma sin egen prestation och reglera den, lyckas i skolan. Studien har en aktionsforskande ansats där vi infört tre aktioner i matematikundervisningen i årskurs nio. Aktionerna gick ut på att synliggöra och bearbeta kunskapskraven tillsammans med eleverna med syfte att de i slutet av arbetsområdet skulle kunna göra en korrekt självbedömning samt motivera bedömningen. Vi har genom fokusgruppsintervjuer tagit reda på vad eleverna beskriver hjälper dem att kunna bedöma den egna prestationen. Analysen av data har lett till två huvudteman “lära tillsammans” och “förutsättningar för bedömning”. Eleverna uttrycker ett behov av att kunskapskraven görs tillgängliga och konkreta samt har en tydlig koppling till ämnesinnehållet. De belyser också vikten av kamratsamverkan i undervisningen. Vi drar slutsatsen att varje del i undervisningsprocessen måste bearbetas tillsammans med eleverna i varje nytt arbetsområde och kopplas till det specifika ämnesinnehåll som ska behandlas.

The aim of this study is to contribute knowledge about and highlight how some special education teachers at special needs upper secondary schools individual program work with evaluation with a focus on formative assessment and self- and peer-assessment. The study is based on a structured focus group discussion with some special education teachers who work at the individual program in upper secondary school.   Results show that special education teachers feel that the assessment process is flawed in several ways. Throughout the focus group discussion complains special teachers that they feel lack of time in different ways in their assessment practice. Special teachers describe that they use different assessment tools in their assessment practice generally. As for formative assessment and self- and peer-assessment, the special education teachers describe for their assessment as practice based on the use of different tools and resources. These are described as matrices and tablet image support, observation and documentation. Even linguistic tools are used, these are explained as communicative expressions and interpretations of students' communication and actions. The special teachers express that formative assessment and self- and peer-assessment reveal students' knowledge for themselves and for others. A desire for space to develop assessment practice in different ways is expressed. In conclusion, the lack of time posts obstacles for special teachers' ability to carry out a qualitative formative assessment practice, but good skills and a strong will for this exists.

Skolans styrdokument anger att eleverna ska öva upp sin förmåga att bedöma sina egna prestationer. Denna empiriska undersökning av kvalitativ karaktär har som syfte att synliggöra hur självbedömning utvecklar elevernas skriftliga förmåga i engelska för grundskolans senare år genom att besvara hur väl elevernas förmåga att bedöma sina egna texter på engelska utvecklas samt hur kvalitén på elevernas skrivna texter utvecklas av arbete med självbedömning under undersökningsperioden. Data för undersökningen består av elevskrivna texter, deras självbedömningar samt lärarens/undersökarens bedömning av samma texter. I resultatdelen presenteras hur väl eleverna har kunnat göra en pålitlig självbedömning samt huruvida progression i elevernas texter har skett för att därefter diskuteras och analyseras. Jag har då utgått från att lärarens bedömning är den mest trovärdiga. Slutsatsen är att vi kan, trots att undersökningen är begränsad, se att arbete med självbedömning gynnar elevernas förmåga att skriva texter på engelska. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning inom ämnet genomförda av exempelvis John Hattie (2012) och Anders Jönsson (2011). Vi kan även konstatera att deltagarna i denna undersökning inte utvecklade sin förmåga att bedöma sina egna texter på ett märkbart sätt under undersökningsperioden.

Dagens skola skall sträva efter att ge varje elev en chans att utveckla sin förmåga att själv bedöma sina studieresultat samt bli medvetna om sitt utvecklingsbehov i förhållande till kursplanerna. Detta arbete behandlar studium av ett experiment med självbedömning där studenterna fick bedöma sina svar på de olika uppgifterna gentemot lärarens svar på samma uppgifter. Syftet med arbetet var att ta reda på studenternas uppfattning om värdet av självbedömning som inlärningsmetod. Vår datainsamling skedde genom sex semistrukturerade kvalitativa intervjuer med studenter på en lärarutbildning i södra Sverige. I vår resultatredovisning valde vi att dela in studenternas uppfattningar i olika kategorier för att göra vår analys mer överskådlig. Med denna kategoriindelning synliggör vi samtliga studenters uppfattningar samt även att en enskild students uppfattning kan hamna under olika kategorier inom samma frågeområde. Vi fick i vår studie fram en föraning av att självbedömning som undervisningsmetod ger en ökad förståelse för ämnet.

På praktiken har vi upplevt att elever är omedvetna om syftet med undervisningen i matematik enligt styrdokumenten och att de bara är intresserade av att lära sig sådant som ska komma på provet. De läser bara inför provet och gör endast de obligatoriska saker. Syftet med detta arbete är att undersöka hur bedömningsmatriser kan vara ett stöd för elever och lärare att ta tag i dessa problem. Detta arbete ger en inblick i hur bedömningsmatriser kan vara ett stöd för elevernas reflekterande, självbedömning och tolkning av kursplanerna. Undersökningen utgörs av intervjuer med lärare och elever på två skolor i Skåne. Resultatet har visat olika sätt att arbeta med bedömningsmatriser. Gemensamt för både skolor är dock att både lärare och elever är positiva till arbete med bedömningsmatriser. Lärarna använder bedömningsmatriserna för att göra gemensamma tolkningar av kursplanerna och eleverna tycker att de har lättare att se på vilken nivå de ligger. De har fått bättre självförtroende och även en mer realistiskt självuppfattning genom att använda sig av bedömningsmatriser.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur formativ bedömning används för att stötta elevers lärande i ämnet svenska.Våra frågeställningar är:• Hur kan lärare använda formativ bedömning?• Vilka uttryck har den formativa bedömningen?Vi har gjort en kvalitativ mindre strukturerad intervju med läraren Eva och hennes två elever Gabby och Fredrik samt läraren Bo och hans två elever Oskar och Cecilia. Dessutom har vi gjort en ostrukturerad observation på en av deras lektioner (Alvehus, 2013).Vår litteraturgenomgång visar att grunden för formativ bedömning vilar på de fem nyckelstrategierna. Det finns olika tekniker och feedbacksnivåer som bör anpassas efter elevernas förutsättningar och behov.Resultatet visar att lärare kan använda formativ bedömning på olika sätt och olika nivåer för att stötta elevens lärande. Eva använder sig av alla fem nyckelstrategier i enlighethet med Wiliam (i Önnerfält 2013) och Bo använder de tre första nyckelstrategierna.Resultatet visar vidare att den formativa bedömningen kan se ut på olika sätt. Eva bedömer på ett enkelt och frekvent sätt elevernas förmåga. Utifrån det styr hon undervisningen efter elevernas olika behov. Bo gör en bedömningen av var eleverna ligger och hur han sedan ska ta dem vidare till nästa steg för att nå målen. Bo ser formativ bedömning som något ständigt pågående. Han vill gärna ha elevernas åsikter om undervisningen och styr utifrån det.Vår huvudslutsats är att formativ bedömning nödvändigtvis inte behöver vara för tidskrävande. Både Eva och Bo poängterar att teknikerna bör vara effektiva för att underlätta arbetet. Vidare håller vi inte med Jönsson (2013) som påpekar att skriftlig feedback förmodligen är mer effektiv. Vårt resultat visar att elever behöver variation. Därför anser vi att man själv måste känna efter vad som fungerar för varje elev.

Syftet med denna studie är att analysera situationer av kunnande i matematik utifrån en specifik undervisningskontext med stora drag av aktiv inlärning. Den är upplagd som en fallstudie och genom observation av klassrumsmiljön samt genom intervjuer av matematikläraren och sju elever i skolår sex analyseras i vilken mån den undervisning som bedrivs kan utnyttjas vid en bedömning som stärker elevernas lärande. Huvudresultatet av studien pekar på att den undervisningskontext som utmärker detta fall, där bedömning till stora delar görs utifrån intuition, inte ger eleverna möjligheten att visa läraren vad de kan, utan snarare vad de inte kan utifrån elevens synvinkel. När prov infördes blev bedömningen mer strukturerad och eleverna fick större möjligheter att visa vad de kan i matematik. Studien visar på nödvändigheten av fortsatt forskning om vad läraren lokalt behöver för att kunna föra en undervisning baserad på aktiva elever som själva får sätta sina mål.

En undersökning av hur elever upplevelser sig delaktiga i bedömningsarbetet i sex niondeklasser fördelade på tre skolor. Syftet med arbetet var att undersöka hur eleverna upplever sig delaktiga i bedömningsarbetet i ämnena geografi och kemi. Vårt mål har varit att ta reda på:• I vilken utsträckning upplever sig eleverna delaktiga i bedömningsarbetet? • På vilka sätt upplever eleverna att de är delaktiga i bedömningsarbetet? • Hur skiljer sig elevernas upplevelser av delaktighet i bedömningsarbetet åt mellan ämnena? Metod har varit den enkät som vi formade efter våra frågeställningar. Resultaten visar att eleverna genomgående upplever låg delaktighet. Inga signifikanta skillnader hittades mellan ämnena men däremot mellan lärarna. Signifikanta skillnader fanns även mellan vilka olika bedömningsformer eleverna upplever att de arbetat mest med, där självbedömning är den vanligaste formen. / En undersökning av hur elever upplevelser sig delaktiga i bedömningsarbetet i sex niondeklasser fördelade på tre skolor. Syftet med arbetet var att undersöka hur eleverna upplever sig delaktiga i bedömningsarbetet i ämnena geografi och kemi. Vårt mål har varit att ta reda på:• I vilken utsträckning upplever sig eleverna delaktiga i bedömningsarbetet? • På vilka sätt upplever eleverna att de är delaktiga i bedömningsarbetet? • Hur skiljer sig elevernas upplevelser av delaktighet i bedömningsarbetet åt mellan ämnena? Metod har varit den enkät som vi formade efter våra frågeställningar. Resultaten visar att eleverna genomgående upplever låg delaktighet. Inga signifikanta skillnader hittades mellan ämnena men däremot mellan lärarna. Signifikanta skillnader fanns även mellan vilka olika bedömningsformer eleverna upplever att de arbetat mest med, där självbedömning är den vanligaste formen.

The main purpose of this study is to examine how teachers in special needs school work with formative assessment. We have used a qualitative approach and conducted interviews to get answers to our questions. Our aim is also to examine teachers´ experience of how the five key strategies, defined by Black and Wiliam (2009) in formative assessment, are being practiced with students with learning and intellectual disabilities.The results showed that deeper knowledge, interest and implementation of formative assessment vary between teachers and schools. It also showed that teachers more extensively worked with goal clarification by curriculum or other control document with good results. The teachers also experience good outcome in providing feedback to the students. Most difficulties were experienced in the students´ own learning process such as self- assessing and regulating their own learning. Difficulties were also found in using students as a resource to each other in the learning process.Teachers in the study note that students´ ability to communicate affect their interaction with other students and their ability to show knowledge. The ability to communicate also affects the teachers´ possibilities to assess the students´ learning. This complicates the implementation of formative assessment. A general success factor, and maybe to some extent a necessity, shown in the study is the importance of good relations between teacher and student to promote learning. / Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare arbetar med formativ bedömning. Vi har gjort en kvalitativ studie och gjort semistrukturerade intervjuer för att få svar på våra frågor. Syftet är också att undersöka pedagogernas erfarenheter kring arbetssätt som implementerar de fem nyckelstrategierna, definierade av Black och Wiliam (2009) i särskolan och vilka möjligheter och hinder det för med sig.Resultatet visade att djupare kunskap, intresse och implementering av formativ bedömning varierade mellan pedagoger och skolor. Det visade också att pedagoger mer frekvent arbetar med förtydligande av mål i läroplanen och andra styrdokument med goda resultat. Pedagogerna erfor också bra erfarenheter av att arbeta med feedback. De största svårigheterna upplevde pedagogerna i arbetssätt som handlade om självbedömning och att få eleverna att äga sitt lärande. De upplevde också svårigheter i arbetssätt som handlar om kamratrespons.Pedagoger i studien framhävde elevers förmåga att kommunicera som ett hinder både i interaktionen med andra elever och som en svårighet att visa sin kunskap. Förmågan att kommunicera påverkar också pedagogernas möjligheter att bedöma elevernas lärprocess. Dessa hinder komplicerar implementeringen av formativ bedömning i särskolan. Studien visade på att en bra relation mellan pedagog och elev är en förutsättning och nödvändighet för lärande.