Uppsatsen beskriver omfattningen av svenska skogsinvesteringar i Estland, Lettland och Litauen. Studien kartlägger även de största aktörerna, investeringsmotiv och signifikanta skillnader i skogliga förutsättningar i de olika länderna. Eftersom vi inte har funnit tidigare studier av svenska skogsinvesteringar i något av dessa länder, har studien baserats på officiell statistik och faktauppgifter, litteraturstudier, intervjuer, e-postkommunikation, samt information från webbplatser. Vi har även genomfört intervjuer i form av en enkät med utvalda skogsägare. Resultat och analys innehåller en beskrivning av de skogliga parametrarna för respektive land, en sammanställning av enkätsvar, samt uppgifter om skogsmarkspriser i Baltikum. Baserat på vår uppskattning omfattar de svenska skogsinvesteringarna i Baltikum ca 300 000 ha, varav 150 - 200 000 ha i Lettland, ca 100 000 ha i Estland och ca 30 000 ha i Litauen. Detta motsvarar ca 4 % av skogsarealen i Baltikum. Bland skogsbolagen är de största aktörerna Bergvik Skog, Södra Skogsägarna, Tornator och Skogssällskapet som totalt äger 115 000 ha. Bland investeringsfonderna är SPP & Storebrand och Europeiska Skogsfonden störst och bland privatpersoner/företag är t.ex. Custos, Realfond, Koberg Gåsevadsholms Godsförvaltning och Bockasjö Skogar stora investerare. Över 1 500 privata svenska skogsägare äger skog i Estland, huvudsakligen av familjemässiga skäl. Investeringsmotiv är framtida värdestegring med en investeringshorisont på ca 10 år. För privata skogsägare i Estland kan även andra faktorer vara viktiga. De skogliga skillnaderna mellan länderna är främst att Lettland har den största skogsarealen och den största avverkningen i förhållande till tillväxt, samt en avsevärt lägre barrskogsandel i privatägda skogar och en medelareal på 10,3 ha per skogsfastighet. Estland har den största andelen privatägd skog, den största andelen mark avsatt för naturskydd och en medelareal på 9,1 ha per skogsfastighet. Litauen har den minsta andelen skogsmark och följaktligen en hög andel åkermark, samt den lägsta avverkningen i förhållande till tillväxt. I jämförelse med Estland och Lettland har Litauen den största andelen statligt ägd skog där ca 260 000 ha skall privatiseras, en mycket liten avverkningsvolym för privata skogsägare och en medelareal på 3,5 ha per skogsfastighet. Lettland svarade 2010 för 39 % av Sveriges virkesimport av skogsråvara, jämfört med 14 % för Estland och 5 % för Litauen. Skogslagstiftningen i Estland har relativt sett minst restriktioner, medan Litauen har de striktaste kraven. Lagstiftningen har likheter med den svenska men den innebär en starkare detaljstyrning med bl.a. anmälningspliktiga eller tillståndspliktiga skogsåtgärder. Lägsta tillåtna slutavverkningsålder är markant högre än i Sverige. I Lettland och Litauen sker utländskt ägande genom inhemska bolag, medan Estland även tillåter utländska privatpersoner att äga skog. / This thesis examines the extent of Swedish forest investments in Estonia, Latvia and Lithuania. The study is also surveying the largest investors, investment motives and forestry differences between the countries. Since we did not find any previous studies of Swedish forest investments in any of the countries, we have based the thesis on official statistics and facts, literature, interviews, e-mail correspondence, and information from web pages. We have also carried out an in-depth study with selected Swedish forest owners in the Baltic countries. The chapter "Result and analysis" includes plotting forestry parameters for each country, a summary of the in-depth study of forest owners and data on forest land prices. Based on our estimates, the Swedish forest investments in the Baltic countries comprise approximately 300 000 ha, whereof 150 – 200 000 ha in Latvia, about 100 000 ha in Estonia and 30 000 ha in Lithuania. This corresponds to about 4% of the forest land in the Baltic countries. Among the forestry companies the largest are Bergvik Skog, Södra, Tornator and Skogssällskapet, jointly with 115 000 ha. Amongst forest investment funds SPP & Storebrand and Europeiska Skogsfonden are the largest, amongst private/company forest owners the largest are Custos, Realfond, Koberg and Gåsevadsholms Godsförvaltning and Bockasjö Skogar. More than 1 500 Swedish private individual owns forest in Estonia, mainly of family reasons. The investment objective is appreciation with a 10 year deadline. Individual forest owners in Estonia, may have further reasons. The forestry differences between the countries are mainly that Latvia has the largest forest area, the largest felling compared to growth, a considerably lower quota of softwood in private forests, and an average forest area of 10.3 ha per forest property. Estonia has the largest share of privately owned forests, the largest share of nature protected forest land, and an average forest property area of 9.1 ha. Lithuania has the smallest share of forest land of all land and the largest share of arable land, the smallest felling compared to growth, the largest share of state owned forests with plans for privatization of 260 000 ha, a minor felling volume for private forest owners and an average forest property area of 3.5 ha. Latvia accounted 2010 for 39 % of the Swedish import of forest raw material, compared to 14 % for Estonia and 5 % for Lithuania. The forest legislation in Estonia has relatively the least restrictions, while Lithuania has the most. The legislation resembles the corresponding in Sweden, but has a stricter and a more detailed control, including notification or licensing for forest actions. The minimum rotation age is considerably higher than in Sweden. In Latvia and Lithuania foreign investments can only be accomplished by domestic companies, while individual foreigners may buy and own forest land in Estonia.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., 2000. / Härtill 3 uppsatser.

Examensarbete.

Denna studie undersöker förslaget att kombinera utökade kantzoner med nyckelbiotoper med en matrix av hyggesfri skog. Om det här förslaget hade varit framgångsrikt i praktiken hade det medfört många fördelar för biodiversiteten i skogar och vattendrag. Genom analys med GIS-program analyserar studien ifall nyckelbiotoper har en tendens med att ligga nära vatten, och hur mycket skog och nyckelbiotop hade inkluderats i ett antal hypotetiska utökade kantzoner. Studiens resultat visar dock att det inte finns ett kausalt samband med att nyckelbiotoper skulle ligga nära vatten, och mängden skog och nyckelbiotop som skulle ha inkluderats i de hypotetiska kantzonerna är försumbart.

No description available.

Detta är en studie av de teoretiska riktlinjerna kring begrepsdefinitionen nyckelbiotop samt den praktiska hanteringen av nyckelbiotoper i skogregionerna Östra Götaland, Dalarna/Gävleborg och Örebro/Värmland. Syftet med studien är att undersöka orsakerna till att nyckelbiotoper avverkas idag. Fokus ligger på om det finns en skillnad mellan den teoretiska begreppsdefinitionen och den praktiska hanteringen av nyckelbiotoper. Undersökningen genomfördes genom enkätfrågor och intervjufrågor till respondenter inom skogsbolag, skogsägarföreningar, stift (skogsbruken) och Skogsvårdsstyrelsen. De övergripande frågeställningarna var om det finns avvikelser mellan beslut och handling i hanteringen av nyckelbiotoper och om definitionen av nyckelbiotoper är förankrad, relevant och fungerande hos dem som planerar och avverkar inom skogssektorn. Enkät - och intervjusvaren från denna studie visar att både skogsbruken och Skogsvårdsstyrelserna anser att definitionen av nyckelbiotoper är förankrad hos dem som planerar och avverkar. Orsakerna till att det avverkas nyckelbiotoper är enligt Skogsvårdsstyrelserna att avverkningarna beror på ekonomiska faktorer vilket inte överensstämmer med skogsbrukens svar. Skogsstyrelsen menade att informationsbrist kunde vara en tänkbar orsak medan skogsbruken var delade i sin synpunkt på denna orsak. Angående definitionens relevans och fungerande i praktiken svarade Skogsvårdstyrelsen övervägande att de tyckte den var fungerande och i skogsbruken var meningarna delade om denna fråga. Av svaren framkom att den teoretiska begreppsdefinitionen ifrågasätts av främst skogsbruken men också av Skogsvårdsstyrelsen då den bland annat är så starkt kopplad till rödlistade arter. Studien visar att det finns mycket som kan och bör åtgärdas i problematiken kring avverkning av nyckelbiotoper och dess orsaker. Det är positivt att studien också visar att samtliga inom skogsbruken samt Skogsvårdsstyrelsens personal anser sig ha möjlighet att påverka inom sin organisation för att förhindra att avverkning av nyckelbiotoper sker i framtiden.

Genom flera århundraden har fastigheter, genom arv, delats upp i skiften så pass många gånger att de i dag inte utgör lämpliga fastigheter. Omarrondering, som är en typ av fastighetsreglering, är ett verktyg som är till för att förbättra den befintliga fastighetsstrukturen och i Sverige används omarrondering i syfte att skapa ett så lönsamt skogsbruk som möjligt. Men det är långt ifrån alla fastighetsägare som ställer sig positiv till fastighetsregleringsmetoden. Syftet med studien var att beskriva hur berörda fastighetsägare ser på omarronderingsprocessen och vilka faktorer som är avgörande då de röstar nej till omarrondering samt presentera eventuella åtgärder som kan förenkla framtida omarronderingar. Studien genomfördes genom att intervjua fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i en opinionsundersökning. Intervjupersonerna valdes ut slumpvis från en lista med fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i västra Rättvik. Resultatet visade bland annat att motståndet till omarrondering berodde på: att det är en lång process som kostar mycket pengar, att fastighetsägare kan tvingas till omarrondering mot sin vilja och en rädsla att förlora jakträtten. En del fastighetsägare upplevde omarronderingsprocessen som odemokratisk och vinklad, ett större samförstånd mellan berörda parter efterfrågades. Studien utmynnade i bland annat följande slutsatser: Många fastighetsägare lyfte fram att omarronderingsprocessen måste bli snabbare och ske till en lägre kostnad. Förutom det framkom även faktorer av känslomässig karaktär och att samsynen måste förbättras mellan myndighet och fastighetsägare. Det fanns en viss positiv inställning till omarrondering som gjorde att fastighetsägare kunde tänka sig rösta för en omarrondering, men att det måste ske under andra former. Vissa fastighetsägare kunde aldrig tänka sig att rösta ja till omarrondering, de ansåg att processen ska vara frivillig.

I århundraden har eken varit betydelsefull i Sverige. Kronans syfte var att kontrollera och lagstifta eken för tillgången på skeppsvirke. Det hårda lagstiftandet och kontrollerna bidrog till att avverkning av eken förbjöds på krono- och skattejord. På 1800-talet upplöstes dispositionsrätten vilket ledde till att ekbestånden minskade. Idag är äldre ekar med höga naturvärden viktiga miljöer då de hyser olika mikrohabitater som gynnar den biologiska mångfalden. Syftet med studien har varit att med hjälp av historiskt material jämföra antalet ekar med dagens invertering. I området Elleholm, i Blekinge, har en sådan inventering inte genomförts på över 200 år. Studien undersöker historiska källmaterial som ekinventeringsprotokoll över Elleholm socken för åren 1819, 1830–1831. Insamlade data har sedan jämförts med nutida inventering. Ute i fält har även ekens hålighet, vitalitet och omkrets noterats för att se över ekens kondition. Det framtagna resultatet visar att antalet ekar har minskat drastiskt sedan protokollen skrevs. Data som samlades in efter inventeringen kring ekens kondition gällande överlevnad är positiva. Nedgången på antalet ekar kan bero på att dispositionsrätten upphörde att gälla under 1830-talet. Vidare kan även den ökade befolkningstillväxten lett till att jordägarna avverkade eken illegalt och legalt. Resultatet visar att ekarna i området Elleholm är i bra kondition, vilket kan bero på gallring och öppenhet i landskapet. På grund av nedgången av ekbestånden skyddas ekarna genom de lagar som reglerar skyddandet av ädellövskog samt ”jätteträd”.

The purpose of this work was to find out what differences exist between a production forest and a natural forest, in terms of biodiversity. The three most significant differences were the amount of dead wood, continuity and heterogeneity. Dead wood in a forest proved to be of great importance for biodiversity, as hundreds of insects and species live inside and outside of the dead wood. Continuity in a forest is important, but it is mainly what characterizes an old forest that is more important than the continuity itself, high volume of dead wood, a natural variation in the landscape and trees in different stages. This provides opportunities for species that have difficulty establishing themselves in a short time to form strong populations. The heterogeneity in a forest refers to the variation in the landscape and the number of different niches that occur in a forest with high heterogeneity. All these differences need and should be demonstrated in schools according to the Department of Education. How this shows up in the textbooks has also been addressed in this study. The results show a lack of facts about production forests and forestry and why it threatens biodiversity. Although some textbooks are better than others, there is a gap that teachers themselves must fill in. Through outdoor pedagogy and a connection to ecosystem services, it has been shown that students gain a greater understanding of the forest and its important role for both us humans but also for the earth as an ecosystem. / Syftet med det här arbetet var att reda ut vilka skillnader som finns mellan en produktionsskog och en naturskog, med avseende på biologisk mångfald. De tre mest betydande skillnaderna var mängden död ved, kontinuitet och heterogenitet. Död ved i en skog visade sig har stor betydelse för den biologiska mångfalden, då hundratals insekter och andra arter lever i och av den döda veden. Kontinuiteten i en skog är viktig men det är främst det som kännetecknar en gammal skog som är viktigare än själva kontinuiteten, hög volym död ved, en naturlig variation i landskapet och träd i olika stadier. Detta ger möjligheter för arter som har svårt att etablera sig på kort tid att bilda starka populationer. Heterogeniteten i en skog syftar till den variation i landskapet och den mängden olika nischer som förekommer i en skog. Alla dessa skillnader behöver och ska enligt skolverket påvisas i skolorna, och hur detta visar sig i läroböckerna har även tagits upp i denna studie. Resultaten visar på en brist på1fakta kring produktionsskogar och skogsbruk och varför det hotar den biologiska mångfalden. Trots att vissa läroböcker är bättre än andra finns ett glapp som lärarna själva måste fylla i. Genom utepedagogik och en koppling till ekosystemtjänster har det visat sig att eleverna får en större förståelse kring skogen och dess viktiga roll för både oss människor men också för jorden som ekosystem.