Utgångspunkten för detta arbete är problemet att många ungdomar lämnar gymnasiet med otillräckliga skrivkunskaper vilket får konsekvenser för deras möjligheter att arbeta, studera och på andra sätt delta aktivt i samhället. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv på skrivande och lärande är syftet med den här studien därför att undersöka vilka skrivkompetenser forskningen anser att eleverna behöver förvärva genom svenskämnets skrivundervisning i gymnasiet för att kunna delta aktivt i samhället. Dessa skrivkompetenser presenteras dels som generella kompetenser, vilka anses behövas oavsett framtidsplaner, dels som specifika kompetenser, vilka anses behövas för vidare studier och arbetsliv. Studien syftar också till att reda ut hur skrivundervisningen med fördel kan utformas för att eleverna ska ges goda förutsättningar att utveckla viktiga skrivkompetenser och således stå väl rustade för att möta samhällets krav efter fullgången skola. Arbetet är en litteraturstudie och bygger på forskning som undersökt svenskämnets praktik i allmänhet och elevers skrivande i synnerhet. I studien ingår också forskning om skrivande i en akademisk diskursgemenskap samt om skrivande i arbetslivet. Resultatet visar bland annat att de skrivkompetenser som elever behöver främst finns att hämta i diskursiva skrivuppgifter där eleverna ägnar sig åt problemutredande och ställningstagande textaktiviteter. De kompetenser som eleverna främst behöver utveckla är av diskursiv och kritisk art inklusive metakunskaper om skrivande. Skrivundervisningen behöver enligt studiens resultat vara explicit och iscensättas i autentiskt kommunikativa skrivsituationer. Dessa aspekter diskuteras utifrån ett demokratiskt perspektiv och problematiseras utifrån teoretiska förhållningssätt inom svenskämnet.

The main purpose of this essay is to study how teaching materials, such as textbooks, handle the teaching of writing in the course Svenska 1 in Swedish upper secondary school. The writing assignments and exercises in the textbooks are analysed using Roz Ivanič’s (2004) six original discourses of writing and learning to write. The essay also examines the current curriculum for the subject Swedish and more specifically the first Swedish course for upper secondary students, Svenska 1 and analyses it using Ivanič’s discourses of writing. Through a qualitative research study with quantitative features, the data could be counted and analysed. Five out of six discourses were found, the one not identified was the social political discourse. The result of the study shows that the genre discourse was the most prominent discourse in both the textbooks and the curriculum. The least prominent was the social practises discourse in both the textbooks and the curriculum. It did, however, share the last place with the creativity discourse in the curriculum. The result shows that both the textbooks and the curriculum have a strong academical approach to writing.

Mot bakgrund av den eventuella inskrivelsen av begreppet ”kreativt skrivande” i de nya ämnesplanerna för svenskämnet på gymnasiet har vår studie haft som ambition att undersöka lärares perspektiv. Genom fokusgruppssamtal har vi undersökt lärares beskrivna definitioner av begreppet, hur de beskriver att de arbetar med kreativt skrivande samt de uttryckta attityderna som går att utläsa både gentemot inskrivelsen och begreppet som sådant. För att analysera och tolka materialet användes Ivanič (2004) diskurser om skrivande.  Syftet med studien var att utveckla förståelse för lärares perspektiv på kreativt skrivande, både som något som redan används men också som något som kanske kommer att införas. I resultatet framgår det att det kreativa skrivandet redan tycks ha en plats i klassrummet, men att lärarna samtidigt framhåller vikten av att det skrivs in. Detta något motsägelsefulla resultat ska förstås utifrån lärarens yrkesmässiga position, där både autonomi i yrkesutövningen såväl som begräsningar utifrån läroplanen samexisterar. Analysen av materialet visar att den mest dominerande diskursen är den som Ivanič kallar genrediskursen, även om materialet även visar en tydlig kreativitetsdiskurs, framför allt då lärarna definierar begreppet. Sammantaget visar analys av materialet att lärarna har en till största delen positiv attityd gentemot att kreativt skrivande skrivs in. Däremot poängterar lärarna svårigheten med bedömning samt erfarenheter av tidigare implementeringar, något som eventuellt kan riskera det kreativa skrivandets plats i klassrummet.

Syftet med studien är att undersöka hur elever skriver berättande texter när de använder sig av analoga och digitala verktyg samt vilket av de två skrivverktygen eleverna själva föredrog att skriva med. Studien har genomförts i två olika kommuner i Sverige och i studien deltog totalt fyra klasser med elever i årskurs 2. Studien baseras på en experimentell undersökning där jämförelsen mellan berättelser skrivna analogt och digitalt undersöks med fokus på skillnader och likheter som uppstått baserat på skrivverktyg. Även en kvantitativ enkätundersökning har genomförts för att undersöka elevernas inställning till de olika skrivmetoderna. Parallellt med detta diskuteras digitala verktygs framväxt i skolan samt Hayes och Flowers modell som speglar den kognitiva processen hos eleverna med fokus på vad som händer under elevernas skrivprocesser. Andra teorier som åberopas är Piagets teori om utvecklingsstadium samt andra teorier kring elevers skrivande i de tidiga skolåren. Resultatet visar att det finns såväl likheter som skillnader i berättande texter skrivna digitalt och analogt av elever i årskurs 2. Studiens resultat visar att den variabel där störst skillnad uppstod var texternas längd eftersom det visade sig att de digitala berättelserna i snitt var längre än de analoga.

Syftet med studien är att öka kunskapen om lärares didaktiska arbete i skolämnet svenska med fokus på analogt och digitalt skrivande. Studien som är av kvalitativt slag bygger på tio semistrukturerade intervjuer med svensklärare på mellanstadiet som arbetar på fyra olika skolor inom samma kommun, där två av skolorna arbetar enligt modellen STL (skriva sig till lärande) och två av skolorna inte har någon uttalad modell kopplad till undervisningen, i syfte att undersöka om det fanns några skillnader hos dessa lärare. Som teoretisk ansats används ramverket TPACK i syfte att beskriva hur lärarna använder digitala verktyg i sin skrivundervisning och teori om kognitiva skrivprocesser används i syfte att belysa hur elevers skrivande förändras beroende på vilket skrivverktyg som används. Resultatet i studien visar bland annat att lärarna som arbetar enligt STL har fått mer kompetensutveckling kopplat till digitala verktyg och digitalt skrivande samt att de har en mer samstämmig syn på hur de digitala verktygen ska användas i undervisningen för att gynna eleverna mest möjligt, jämfört med de lärare som inte arbetar efter någon uttalad modell.

Syftet med studien är att undersöka elevernas skrivutveckling i årskurs ett när digitalt och analogt skrivande används, utifrån lärares uppfattningar och erfarenheter. Studien baseras på en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer genomförs med fem verksamma lärare som arbetar eller har arbetat i årskurs ett. Resultatet av undersökningen visar att lärarna har en positiv syn på digitala verktyg och digitalt skrivande. Dessvärre är tillgången till digitala verktyg fortfarande ett hinder i skolorna som gör att lärarna inte kan utnyttja digitaliseringen så mycket som önskat. Lärarna poängterar att det är lika viktigt att behålla det analoga skrivandet och inte låta det försvinna. I årskurs ett anser lärarna att det är viktigt att skriva analogt vilket oftast blir av sig själv med tanke på tillgången som är bristande, för att i högre åldrar inkludera mer digitalt skrivande. I intervjuerna får lärarna besvara frågor om det arbetssätt de använder, vilket material de använder i undervisningen och även frågor som handlar om deras utbildning.

Uppsatsen analyserar krönikor skrivna i gymnasiets kurs Svenska 3 hösten 2020 med temat ”Vem blir jag i coronanstid?” Syftet med uppsatsen är att undersöka vad gymnasiets elever skriver om när de ska skriva om sina upplevelser under den globala pandemin covid-19. Genom att använda mig av textanalys utifrån Lennart Hellspong och Per Ledins textmodell har elevernas texter analyserats och sex mikroteman blev synliga. Dessa mikroteman är Psykisk ohälsa, Olika personlighetstyper, Distansundervisning, Sociala medier, Vikten av underhållning och Vad kan covid-19 tänkas föra med sig.Dessa mikroteman diskuteras utifrån frågeställningarna, vad väljer elevernas att skriva om när det gäller covid -19, vad uttrycker eleverna för känslor i sina texter och jag ställer även frågan om det går att utläsa vilken betydelse det hade för eleverna att få skriva om covid-19.Analysen visar att eleverna är kraftigt påverkade av situationen de ställdes inför mars 2020 när distansundervisning blev ett faktum på grund av covid-19. Den visar även att terapeutiskt skrivande kan hjälpa elevernas att kunna sätta ord på sina upplevelser och känslor.

This study investigates whether course books as well as English teachers at Swedish uppersecondary schools give students opportunities to learn and work together during writtengroup assignments. Six course books for Swedish upper secondary are investigated. Thesebooks are evenly distributed between the courses English 5 and 6. Additionally, five Englishteachers were interviewed. Method wise, a content analysis is applied for both thecoursebooks as well as the transcripts from the interviews. Furthermore, the data isanalysed through the usage of phenomenography where the study aims to summarize theteachers’ perspectives on written group assignments. The results show that three of theexamined course books included group writing assignments. In addition, the results showthat two of the five participating teachers regularly use group writing assignments.Furthermore, all the participating teachers mentioned that they value the importance ofletting their students learn from one another and being equally invested during group work.

Idag behöver elever utveckla förmågor för att kunna delta i den kultur som finns online. Denna kultur kännetecknas av samarbete. Ett sätt att samarbeta digitalt är att skriva kollaborativt vilket elever kan lära sig genom att få tydliga instruktioner som stöd i processen. Den här uppsatsens syfte är därför att jämföra skrivsamarbete i olika grupper samt undersöka hur uppgiftsinstruktioner som syftar till att utveckla det digitala kollaborativa skrivandet eventuellt kan inverka på samarbetet. De teoretiska utgångspunkterna för studien grundas i Computer Supported Collaborative Learning (CSCL) samt i teori om dialogicitet. Tidigare forskning visar att elevers kollaborativa skrivande kan stöttas genom instruktioner. Metoden för insamling som använts är en kvalitativ fältstudie. Materialet består av fyra inspelningar av gruppernas samarbete och fyra texter som de producerade under samarbetet. Resultatet visar att det i gruppers samarbetsprocesser finns inslag av bland annat förhandling, förståelse och beslut. Resultatet visar också att det finns skillnad i gruppers samarbete beroende på om de fått instruktioner eller inte. Vår slutsats är att grupper tenderar att arbeta mer kooperativt än kollaborativt samt att instruktioner kan stötta elever i att arbeta mer kollaborativt.

Tekniken har förbättrats det senaste årtiondet och teknologiska processer har skapat mer effektiva och förbättrade sätt att göra saker på. Flera saker som tidigare gjorts på papper, görs nu med hjälp av digitala verktyg. Läroplanen skriver att skolan ska ha en tidsenlig utbildning, och även när det gäller digitaliseringen, därför har skolans verksamhet börjat präglas av en mer digital inriktning. Syftet med studien är att granska vad forskning visar om vilken påverkan digitala och analoga skrivverktyg kan ha på formella textkvaliteten för elever i grundskolans mellanår, samt lärares och elevers åsikter om att skriva på digitala skrivverktyg. Litteraturstudien innehåller material som hittats genom olika databaser samt kedjesökningar. Materialet som undersökts är mestadels vetenskapliga artiklar, en kunskapsöversikt samt ett konferensbidrag. Materialet som undersökts är mestadels vetenskapliga artiklar, en kunskapsöversikt samt ett konferensbidrag. Materialet är både internationellt och nationellt. Litteraturen behandlar frågor om påverkan av elevtexter och är främst skrivna efter 2010 med några undantag. Resultatet visar att elevers formella textkvalitet förbättras när de skriver på ett digitalt skrivverktyg, elever korrigerar mer i sina texter, gör färre stavfel och textmängden ökar. Både lärare och elever föredrar att arbeta med digitala skrivverktyg när det kommer till att skapa texter. Trots detta finns det flera frågetecken inom ämnet som vidare forskning bör studera. Ett av dessa frågetecken är hur lärare ska bedöma och hur utbildningen av digitalt skrivande ska gå till.