Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka hur gymnasieelever närmar sig det vetenskapliga skrivandet. Studien undersöker även elevers diskursiva och kritiska kompetens. Bakgrunden till undersökningen utgörs av reformen som genomfördes i gymnasieskolan 2011 och dess nya krav på vetenskaplighet i text inom svenskämnet. Den tidigare forskningen som gjorts på området visar att gymnasieelever har en relativt låg diskursiv och kritisk kompetens. Tidigare studier visar även att elever inte har verktygen som krävs för att skriva vetenskapliga texter. Dessa studier att samtliga genomförda innan reformen 2011. Metoden i den här studien utgörs av kvalitativa fokusgruppsintervjuer och analys av elevskrivna PM. Resultatet visar att eleverna kan tillämpa regler för vedertagna referenssystem. Dock har vissa elever svårt att göra korrekta referatannonseringar vid ett par tillfällen. Eleverna kan klargöra för flera konkreta strategier för att kritiskt granska källors tillförlitlighet. De närmar sig det vetenskapliga skrivande med genomtänkta strategier och kan applicera de skriftspråkliga normer som gäller för ett PM på en mer generell nivå. I jämförelse med den tidigare forskningen visar eleverna en högre diskursiv och kritisk kompetens.

Motsatserna som gör konstnären ”Ofta framhålls konstnärskap där konstnären dedikerar sitt liv åt en fråga, en praktik eller en fördjupning. Ett konstnärskap likt Sisyfos som rullar samma sten uppför samma berg, om och om igen. Och det har skapat en tanke hos Cecilia av behovet av att definiera och därmed äga sitt eget konstnärskap. För i hennes fall bygger konstnärskapet på hennes bredd. Det är en annan typ av konstnärskap att äga en bredd. Att kunna behärska flera olika hantverk som möts och/eller stöts. Att kunna se att en idé kan komma ut i flera olika former kräver en multitalang, eller ”scanner” ett begrepp från Barbara Sher från boken ”Refuse to Choose”. Bredden av hantverkskunnande är den bas utifrån där hon verkar. Medan de många motsatserna i hennes skapande är det som ger friktion, spänning och utvecklar henne i konstnärskapet. Hon ska undersöka följande motsatser i sitt konstnärskap. Att ta plats – att ge plats. Behovet av stillhet – behovet av stress (deadlines). Att samarbeta – Att arbeta solo Att säga nej – Att säga ja Att ha en klasstillhörighet – Att kunna tillhöra alla (kameleonten).” /Daniela Kullman om Cecilia / Svarta speglar - magisterutbildningen i konstnärlig självreflektion

Syftet med studien är att undersöka förekomsten av sms-och chattspråk i elevers skriftspråk genom att undersöka 28 berättelser skriva av elever i sjätte klass. Berättelserna har analyserat utifrån bedömningsmatrisen som är kopplat till nationella provet i svenska för årskurs 6. Det har även genomförts intervjuer med grundskolelärare i svenska med lång erfarenhet för att ge en kunskap om hur elevers skriftspråk har förändrats över tid. Resultatet visar i de genomgångna berättelserna att eleverna sällan använder sig sms- och chattspråk i sin textproduktion utan det som framträder är användningen av talspråk.

No description available.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur elever i gymnasiesärskolan kan stödjas att utvecklas i berättelseskrivande, genom att pröva att genomföra undervisning som kontinuerligt utarbetats och analyserats i kollegial samverkan. Bakgrunden är två fenomen vi uppfattar som bristvaror i vårt arbete i gymnasiesärskolan; undervisning i berättelseskrivande och arbete med systematisk undervisningsdesign. I rollen som forskande lärare har vi under åtta veckor genomfört ett iterativt undervisningsutvecklande projekt med ansats i aktionsforskning, i en gymnasiesärskola i Mellansverige. Studien baserades på åtta lektioner i berättelseskrivande som dokumenterades, diskuterades och analyserades i samtal i fokusgrupp bestående av lärare och assistenter. Resultatet visar stödjande undervisningshandlingar på fyra plan; att förbereda eleven för lektionen, att motivera eleven att delta, att åskådliggöra kunskapsinnehållet samt att anpassa undervisningen så alla kan delta. I empirin framträdde också mönster som pekade på att undervisningen, synen på kunnande och förväntningarna på eleven präglades av spänningsfält av komplex karaktär. Utmanande för undervisningen var att hitta rätt nivå mellan tydlighet och flexibilitet, grupp och individ samt mellan ramar och frihet, och det syntes också en spänning mellan vilket kunnande eleverna ska utveckla och vad undervisningen innehåller. Dessutom tecknas en motstridig bild av en undervisning som både vill utmana och tro på eleven men samtidigt begränsar utmaningarna för att eleven inte ska misslyckas. När kategorierna ställdes mot dimensionerna i Gadds metastudie, framkom styrkor i förberedande, anpassande och motiverande undervisningshandlingar men brister när det gäller åskådliggörande av ämnesinnehållet med utgångspunkt från lärandemålen. Möjliga utvecklingsområden för undervisningen i berättelseskrivande är att designa en lärandemiljö som tydligare utgår från lärandemål och preciserar det önskade kunnandet, som sporrar elever att utmana sina gränser samt ger utrymme för narrativt skrivande som kommunikativ handling.

Elever med autism kan utmana läraren att finna rätt stöd för att eleverna ska utveckla sin skriftliga förmåga. Skrivande ställer krav på många förmågor som elever med autism kan ha svårigheter med. Syftet med vårt arbete var att finna goda exempel på hur några lärare arbetar med elever med autism som visar svårigheter med skriftlig framställning, samt hur några elever uppfattar det stöd de får. Vi använde oss av två fältstudier där vi observerade undervisningen samt intervjuade tre elever och fem lärare och resultaten tolkades genom det salutogena perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att lärarna använde flera olika former av stöd utifrån varje elevs individuella behov. Lärarna lade tid på att skapa eget material, erbjöd olika sätt för eleven att visa sina skriftliga förmågor samt såg till att uppgifterna var tydliga, strukturerade och begripliga. Eleverna visade att de var nöjda med det stöd de fick och kände att de utvecklat sina skrivkunskaper. Vi såg att undervisningen handlade om mycket mer än att nå kunskapsmålen, lärarna lade även fokus på vilken form av skrivande eleverna kommer behöva i samhället samt att de fick med sig stöd de kunde använda efter de hade slutat skolan.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med undersökningen är att ur ett genusperspektiv beskriva, belysa, tolka och reflektera kring företeelserna: pojkars och flickors receptioner av en text, deras uppfattning om det egna skrivandet och om genus kopplat till skrivandet. Genom tidigare elevsamtal hade jag mött några pojkar som ansåg att det fanns skillnader mellan könen vad det gäller att skriva. Det jag visste sedan tidigare var att pojkar presterar sämre än flickor betygsmässigt i alla ämnen utom i idrott oavsett klasstillhörighet, etnicitet eller var de bor. Att <em>plugga</em> inte är förenat med att vara cool om man är pojke. Min utgångspunkt var att eleverna skriver lika, men att pojkarna inte visar detta öppet för att upprätthålla sin status. Det visade sig att alla elever utom en ansåg att flickor och pojkar skriver olika.</p><p> </p><p>I undersökningen fick eleverna först läst en text och därefter svarat på frågor. Frågorna berörde elevernas uppfattning om texten, perception, deras attityder till skrivandet och till genus och skrivandet. I analysen tittade jag bland annat på elevernas erfarenhet av literacy och jag jämförde antal ord och pronomen mellan flickor och pojkar. Texten eleverna läste var skriven i jagform, könsneutral, till sista ordet då det visade sig handla om homosexuellkärlek. Texten kan ha varit genusprovocerande får några elever, vilket då påverkat undersökningen. Reliabiliteten skulle öka om undersökningen fick samma resultat med en annan forskare vid en annan tidpunkt och med en annan typ av text.</p><p> </p><p>Vid en generalisering av resultaten tycker flickorna att: det är kul att skriva i skolan, det är lättast att skriva om känslor, de reflekterar över hur de skriver och de skriver längre texter. Pojkarna tycker: inte om att skriva i skolan, de skriver kortfattat, de skriver inte om känslor, de reflekterar inte över hur de skriver. Elevernas uppfattningar om kvinnligt och manligt skrivande är kopplat till traditionella könsmönster - flickor känner och pojkar är känslolösa.</p>

<p>Att berätta sin historia är något som länge varit och är en essentiell del av psykoterapier. Klientens berättelsen antas bidra till att förklara och organisera viktiga livshändelser som orsakar lidande. Sedan 1980-talet har J.W. Pennebaker intresserat sig för effekterna av att genom skrivande ge uttryck åt sina "djupaste tankar och känslor". Han skapade en enkel metod; deltagare ombeds att under tre dagar i följd, under ca tjugo minuter vid varje tillfälle, skriva om sina djupaste tankar och känslor rörande påfrestande, traumatiska eller starkt emotionellt laddade livshändelser. Denna skrivandemetod har varit/är föremål för omfattande experimentell forskning och har visat sig ge positiva effekter både på det emotionella och det somatiska välbefinnandet. Bakomliggande förklaringsmodeller vilka bygger på kognitions och emotionsforskning samt inlärningsteoretiska principer har diskuterats av flera forskare. Syftet med föreliggande undersökning var att systematiskt beskriva den expressiva skrivandeprocessen samt att diskutera huruvida denna kan förklaras utifrån ett kognitivt beteendeterapeutiskt perspektiv. Med en explorativ ansats och en kvalitativ analysmetod bearbetades arton deltagares texter. Resultatet visar att den expressiva skrivandeprocessens komponenter har beröringspunkter med en kognitiv beteendeterapeutisk behandlingsprocess. Expressivt skrivande leder till en aktivering av känslor associerade till traumatiska/svåra upplevelser och tycks bidra till en kognitiv omstrukturering genom en genererering av alternativa tankar. Studien ger underlag till vidare forskning på området</p>

<p>Stressymtom hos ungdomar, och bland dem främst unga tjejer, har ökat markant de senaste 20 åren och utgör idag ett stort hälsoproblem. Inom ramen för ett projekt mot stress i gymnasieskolan under år 2006 fick elever med självrapporterade stressymtom prova på metoden expressivt skrivande. Föreliggande studie bygger på det textmaterial som nio ungdomar lämnade in, där tjejer utgjorde en stor majoritet. Syftet med studien var att djupare förstå innebörden av ungdomars stress samt att undersöka hur processen ser ut när de använder metoden expressivt skrivande. Två stora områden som upptog deltagarna var relationer i familjen samt olika former av krav på prestation. Det är tydligt att föräldrarna har en fortsatt stor betydelse för dessa ungdomar på väg mot vuxenlivet. Skrivprocessen varierade för de deltagande ungdomarna. En bearbetning av svåra och/eller stressande händelser bedöms dock ha skett hos flertalet. Expressivt skrivande bedöms kunna vara en meningsfull intervention mot stress. I de fall ungdomar mår mycket dåligt kan man dock inte utgå från att expressivt skrivande är tillräckligt. Vidare forskning krävs för att mäta effekten av denna typ av intervention.</p>