I detta examensarbete har det gjorts en kvalitativ studie med syftet att besvara frågeställningarna vad anser eleverna själva är motiverande samt hur kommer elevernas motivation till uttryck under skrivuppgifter? Då vi i vårt tidigare examensarbete upptäckte en kunskapslucka i årskurs fem och sex, valde vi att rikta in oss på dessa årskurser (Larsen & Myslek, 2021). Studien är genomförd med hjälp av intervjuer med elever, observationer i klassrummet samt uppgifter anpassade utefter elevernas svar på intervjufrågorna. I studien har det deltagit två klasser, en femteklass och en sjätte klass, på två olika skolor i två olika städer.  Det fanns ett tydligt samband mellan resultatet av våra intervjuer och den tidigare forskningen som redan gjorts gällande vad som motiverar elever till att skriva. Eftersom målet med studien var att öka kunskapen om vad eleverna anser vara motiverande, ville vi även se om det stämde överens med praktiken. Därför skapades det uppgifter som var uppbyggda på svaren från intervjuer. När eleverna genomförde uppgifterna förde vi observationsloggar utifrån hur eleverna arbetade, uppträdde och fick för resultat. Det visade sig i slutändan att det som eleverna ansåg vara mest motiverande istället bidrog till att de hade svårt att komma igång med sitt arbete och hålla sig inom ramen för genren för texten. Vi har analyserat det empiriska materialet utifrån det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teori om att barn lär i interaktion med varandra. Vi har även tagit del av det kognitiva perspektivet och Piagets teori om att barnet lär av att låta eleverna själva få testa sig fram för vilken metod de anser motiverar dem bäst.

Digitaliseringen är under ständig utveckling både i samhället och inom skolan. Därför är det viktigt att som blivande lärare vara medveten om vilka fördelar och nackdelar det bär med sig. Syftet med denna litteraturstudie är att granska vad tidigare forskning visar hur digitala skrivverktyg påverkar elevernas skrivprocess, samt om det finns koppling mellan motivation och användande av digitala skrivverktyg. Studien inriktar sig på elever i årskurs F-3. Genom databaserna ERIC, Swepub och Primo har material samlats in. För att avgöra materialets relevans har en översiktsanalys och kriterier för inklusion används. Det valda materialet består av tio vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling. Materialet är både nationellt och internationellt. Resultatet i studien visar att elevernas motivation ökade när de fick skriva med digitala skrivverktyg. Det framkom också att digitala skrivverktyg skapar möjlighet att skriva snabbare, längre texter och redigera enklare. Begränsningar som studiens resultat visar är elevers tekniska kunskap, tillgång och motorik. Slutsatsen utifrån litteraturstudiens resultat är att digitala skrivverktyg till stor del skapar möjligheter för elevernas skrivprocess. För att uppnå möjligheterna har läraren en viktig roll att ge eleverna rätt teknisk kunskap och tillgång för att förhindra begränsningar.

Adler, Camilla och Siwe, Jessica (2020). ”Jag har typ bara skrivit på dator, jag har typ aldrig skrivit på papper”- Om analogt och digitalt skrivande i skolan.. “I´ve kind of only used the Computer for writing, I`ve kind of never used Pen and Paper” - About analogue and digital writing in SchoolVi hoppas få fram resultat som kan gynna elevers skrivutveckling oavsett om det är inom analogt eller digitalt skrivande och om eleven är i behov av specialpedagogiskt stöd eller inte. Att kunna skriva och göra sig förstådd oavsett det är analogt eller digitalt är viktigt för den enskilde individen och på sikt även för samhället. Syftet med vår studie var att ta reda på hur lärare uppfattar det analoga och digitala skrivandet i ämnet svenska samt hur elever upplever sitt skrivande oavsett om det är analogt eller digitalt. Vi önskade få reda på om lärares uppfattningar och elevers upplevelser skilde sig åt eller om de hade en samsyn. Våra frågeställningar var:•Vilken uppfattning har lärare av arbetet med analogt skrivande?•Hur upplever elever sitt skrivande när de skriver analogt?•Vilken uppfattning har lärare av arbetet med elevers skrivande via digitala hjälpmedel?•Hur upplever elever sitt skrivande via digitala hjälpmedel?Vi har knutit an vår studie till Vygotskijs (1934, 1999) sociokulturella teori där lärandet sker i ett samspel och där den proximala utvecklingszonen med hjälp av Säljös (2010) stöttor vägleder eleven och chansen till att lyckas ökar. Vi har även knutit vår studie till de inåt- och utåtriktade skrivteorier där Hoel-Lökensgard (1997) belyser hur elever tänker och handskas med de problem som kan uppstå vid skrivning och hur de löser dessa. Sammantaget belyser både Vygotskij, Säljö och Hoel- Lökensgard att skrivning sker i ett sammanhang då det är både ett socialt och ett språkligt möte som sker. Artefakter såsom fysiska och medierande belyses och relateras till den sociokulturella teorin. MetodDet material vi har samlat in är av kvalitativ art. Detta har vi samlat in genom intervjuer med elever och frågeformulär till lärare. Vi genomförde även pilotstudier för att höja tillförlitligheten på studien. Dessa genomfördes både med intervjuerna samt med frågeformulären. Intervjuerna spelades in och transkriberades, detta för att lättare bearbeta och analysera svaren. Efter flertalet noggranna genomläsningar sattes svaren in i en innehållsanalys där de kondenserades och blev till olika teman. Frågeformulären ändrades automatiskt via Google formulär till diagram med procentsatser som vi sedan gjorde om till stapeldiagram. ResultatDigitaliseringen i skolan har en viss god effekt. Majoriteten av eleverna använder sig av digitala hjälpmedel i form av program som IntoWords och AppWriter, men det finns en stor skillnad på vilka digitala hjälpmedel som används, i vilket syfte de används och hur aktivt de används. Elevsvaren visar att de digitala hjälpmedlen mest gynnar elever i skrivsvårigheter. De utan skrivsvårigheter använder endast ordbehandlingsprogrammens hjälpfunktioner. De använder också datorn mest som skrivmaskin och uttrycker att datorn är praktisk då det blir enklare att redigera texter medan de i skrivsvårigheter använder hjälpmedlen samt slipper forma bokstäver. Lärarna var av en annan uppfattning, nämligen att digitala hjälpmedel gynnar alla. Resultaten visar dock på att elever förväntas vara mer självständiga än vad de är, vilket elever utan skrivsvårigheter klarar av medan elever i skrivsvårigheter behöver mer stöttning. Detta visar på vikten av att undervisa elever i hur de digitala hjälpmedlen fungerar. Lärare ansåg också att kvaliteten på elevernas texter blir bättre när de skriver på datorn och att motivationen hos eleverna höjs. Här håller eleverna med då alla föredrar att skriva på datorn. Däremot gillade samtliga mellanstadieelever och två av gymnasieeleverna att skriva för hand men föredrar ändå att använda datorn då det är lättare och mer praktiskt.Specialpedagogiska implikationerI vår studie fann vi att elever förväntas vara mer självständiga än vad de faktiskt är, vilket elever utan skrivsvårigheter klarar medan elever i skrivsvårigheter behöver mer stöttning. Detta för att aktivt använda de digitala hjälpmedel som finns tillgängliga i deras datorer. Betydelsen av kontinuerlig fortbildning för lärare i digitala hjälpmedel samt att presentera och repetera dem för elever är av stor vikt. Vi fann att de digitala hjälpmedlen mest gynnar elever i skrivsvårigheter. De utan använder mest ordbehandlingsprogram som exempelvis tittar på stavning. Samspelet mellan elever och lärare brister då elever inte får den stöttning de behöver och har rätt till. Det är en utmaning i den digitala miljön att se till att den utveckling vi som blivande speciallärare vill se hos eleverna verkligen också sker.

När jag började skriva de här texterna hade jag endast en premiss och en något diffus bild av hur storyn skulle vara. Det skulle handla om åtta personer och en hund som blev instängda i ett skyddsrum långt ner under marken och de skulle bli kvar där. Länge. Skyddsrummet skulle vara konstruerat så att människor kan leva där under lång tid, ett sorts experiment för att se om människan kan leva under jord om ytan skulle bli obeboelig på grund av klimatförändringar. Jag ville att texten skulle växa fram medan jag skrev. Jag ville inte tänka ut för mycket på förhand med min logiska hjärna, tvärtom ville jag att det som fanns i mitt hjärta och i magen skulle tillåtas komma fram medan jag skrev. Jag ville att texten skulle växa fram intuitivt, inom en ram som var satt. Jag har skrivit och testat och misslyckats, skrivit och testat och inte riktigt kommit hela vägen. Resultatet är en lång text, men den är långt ifrån färdig. Vissa små delar är mer bearbetade, annat kommer med största säkerhet att strykas. Jag har många omskrivningar kvar att göra och jag har ändrat uppfattning om att slutresultatet nödvändigtvis måste bli en lång roman.  Min berättelse har två berättare. För tillfället berättar de både i första person, men jag har haft funderingar på om jag ska låta en eller båda istället få framträda i tredje person. Hade jag haft en mindre omständlig skapandeprocess, kanske jag redan hade kommit fram till hur det ska vara, men nu är det en gång så att jag måste pröva för att se hur det blir, innan jag kan bestämma mig. Jag tror dock att det kan bli bra att Almas och Olivias berättelser berättas växelvis och att de delvis överlappar varandra. Den sista delen av texten beskriver världen utanför skyddsrummet och hör alltså inte direkt till mitt projekt. Den har ändå kommit till under det här året och därför har den fått komma med här.

Denna uppsats undersöker möjligheterna att använda handböcker för Papper-och-penna-rollspels som verktyg för en skribent att utveckla sina skrivprocesser. Uppsatsen utgår ifrån de två handböckerna till rollspelet Dungeons & Dragons 5th Edition, Player’s Handbook samt Dungeon Master’s Guide, och analyserar dessa med fokus på hur spelare och spelledare uppmuntras att skapa sina narrativ och utveckla dessa med hjälp av troper och samarbete med andra spelare. Uppsatsen brukar en jämförande textanalys som metod, samt tar stöd från en intervju med en aktiv professionell spelledare. Fokus läggs på rollspelets praktik som jämförbart verktyg med textsamtal inom kreativt skrivande efter definition av Fredrik Nybergs akademiska essä Den mjuka texten: om textsamtal, samt hur handböcker för rollspel med fördel kan jämföras med handböcker för kreativt skrivande, det senare med stöd i Sofia Pulls avhandling Skrivande och blivande - Konstruktioner av skönitterärt skrivande i handböcker och läromedel 1979-2015. Analysen visar att rollspel och dess handböcker kan brukas som hjälpmedel för en skribent för att utveckla och utmana sina skrivande processer, särskilt sett till skrivande för sin egen och andras underhållning.

I detta examensarbete har det gjorts en systematisk litteraturöversikt ur ett tolkande perspektiv. Målet med studien har varit att ta reda på vad forskning säger om hur elever i årskurs 4–6 motiveras att utveckla sitt kreativa skrivande, även om skolans pågående digitalisering påverkar dem i den processen. I arbetet lyfts forskning som rör hur eleverna på ett bra sätt kan använda sig av sin kreativitet och hur lärare motiverar och inspirerar elever till att utveckla sitt kreativa skrivande. Efter att ha sammanställt och analyserat åtta stycken olika studier är den övergripande slutsatsen att det är elevernas fantasi som ligger till grund för kreativt skrivande men att de behöver öva på hur de ska omvandla fantasin till ett kreativt skrivande. Eleverna hämtar erfarenhet av sin omvärld i sitt skapande men behöver även stöd från undervisningen för maximal motivation till kreativt skrivande. Elever lär i interaktion med varandra, därför bidrar även parskrivning och att läsa texter tillsammans till att de får en ökad motivation till att utveckla sitt kreativa skrivande. Digitaliseringen har förändrat den moderna skolan och enligt vissa studier föredrar eleverna mestadels att skriva digitalt. Eleverna anser att det är enklare att orientera sig i texten samt fokusera “på rätt saker”. Digitaliseringen innebär även flertalet digitala hjälpmedel som talsyntes, inläsningshjälp och rättstavning. Dock finns det även forskning som konstaterar att skrivning analogt med visuella och verbala hjälpmedel leder till förbättrad skrivteknik samt en klar förbättring av läsförståelse och språkliga kunskaper. Detta leder till att undervisningen ej bör utesluta handskrift helt. Det framkommer även att elever själva föredrar att skriva digitalt, vilket motiverar dem att utveckla sitt skrivande.

Utdrag ur Audition för tenorer och basar Audition för tenorer och basar är en relationsroman som utspelar sig i den fiktiva, avfolkade orten Sunnby i Södermanland under perioden nyårsdagen 2012 till slutet på maj 2013. Utdraget omfattar augusti – oktober, ungefär en sjundedel av romanens planerade omfattning.  Romanens huvudperson är Sara, 36-årig frilansande journalist/skribent från Stockholm som varit precis på gränsen till att gå in i väggen, utsliten såväl kroppsligt som känslomässigt. I relationer har hon också frilansat, inget av hennes förhållanden har varat särskilt länge. Sara vill försöka bryta sina mönster, och beslutet för henne till Sunnby där hon får hyra det vinterbonade torpet Höjden. Här ska hon försöka bygga upp sitt liv igen, och hon ger sig själv relationsförbud på minst ett år. I Sunnby finns naturen och tystnaden, kyrkan, skolan och Ica, ålderdomshemmet och damfriseringen. Här finns gemenskap och traditioner, men också människor som står inför förändringar. Även för den lilla damkören, som efter 40 års verksamhet närmast är en institution, stundar förändringar  – körledaren har länge velat föreslå att kören ska ta in manliga medlemmar.   När läsaren nu kommer in i texten har drygt sju månader förflutit sedan romanens början.

Det här skrivprojektet är en fortsättning på det jag arbetade med under det föregående läsåret. Här fortsätter gestalten Eli sin utveckling från att vara konstnärsstudent till att vara konstnär, men blir distraherad under arbetets gång. Detta eftersom hon hittat ett foto av en släkting som hennes mamma inte menar existerar. Denna person heter Cajsa och levde på mentalsjukhus under 50-talet. Cajsas avsnitt är dagsbokinlägg från tiden då hon levde där.  Projektet har varit en möjlighet att utforska den kompromisslösa ilskan hos en ung feminist som inte förstår världen eller sig själv, allt hon har är sitt uttryckssätt – konsten. Samtidigt har jag också fått gräva i ett av mina intressen, konsten i sig och konstnärskap. Precis som med Elis avsnitt har Cajsas delar inneburit en möjlighet att beskriva livet inuti de gamla mentalsjukhusen. Årtalet jag valt är 1954 av anledningen att då kom mediciner som Hibernal till Sverige. De betraktas som revolutionerande av vården för psykiskt sjuka, men också livet på mentalsjukhusen. Det var mediciner som behandlade schizofreni, innan hade det främst funnits lugnande mediciner och behandlingar som isbad, insulininjektioner och elchocker. Men kritik mot medicinerna har förekommit, att de gav patienterna lobotomi på kemisk väg i stället. Sjukhusen kunde öppnas upp mer, bli mer som ett hem – men på vilken kostnad?  En annan viktig del har varit att utforska språket, hur skulle tankarna se ut på pappret hos en person som tog dessa nya mediciner? Cajsas tankar går in i varandra, utan tydliga början och slut. Reglerna kring interpunktion utmanas när punkter och kommatecken inte används så ofta som det är brukligt. Samtidigt måste dagbokstexterna vara läsliga, vilket inneburit en spännande utmaning mellan experimentering och att tänka sig in i läsarens tankar till viss del.  Eli har i den här delen av texten fått veta alltmer om Cajsa, något som har kommit att påverka henne djupt. Främst genom att hon får allt svårare att göra konst, så hon ljuger för sig själv – hon kommer göra det imorgon, i över morgon och så vidare. Eli har för mig inneburit en möjlighet att utforska en karaktär som har dålig kontakt med sina känslor, vilket även innebär ett försöka att lura läsaren. Elis delar är visserligen berättade ut tredje person, men ligger väldigt nära henne.

Sandra är 12 år och har precis fått reda på att hennes mamma och pappa funderar på att skilja sig. Mamma har flyttat till en andrahandslägenhet och lämnat Sandra och pappan. Båda föräldrarna lovar att allt ska vara som vanligt, men det är det inte. Inget är som vanligt och Sandra försöker orientera sig i sin nya verklighet, men mest längtar hon efter hur det var och önskar att det ska bli så igen. I projektet ingår två manus som båda berättar Sandras historia men ut olika perspektiv och med olika fokus. I det första manuset berättas historien dels av Sandra själv och dels av ur ett tredjepersonsperspektiv. I det andra manuset berättas historien enbart av Sandra, i dagboksform. Det handlar om vad som händer inom ett barn och om relationerna mellan barnet och omgivningen i en livskris. / Sandra is 12 years old and has just found out that her mom and dad are thinking about divorcing. Mom has moved to a second-hand flat, leaving Sandra and her father behind. Both parents promise that everything will be business as usual, but it is not. Nothing is as usual and Sandra tries to orient herself in her new reality, but mostly she longs for how it was and wishes for it to be so again. The project includes two scripts that both tell Sandra's story but with different perspectives and with different focuses. In the first script, the story is told partly by Sandra herself and partly from a third-person perspective. In the second script, the story is told solely by Sandra, in diary form. It deals with what happens inside a child and about the relationships between the child and the environment in a life crisis.

Presentation och reflektion Fröet till min historia om Ester Lärka såddes en mörk novemberkväll när jag gick genom gamla stan i Eksjö. Framför mig såg jag en gestalt i hög hatt, blodröd rock och med en silverkäpp, som försvann mellan de gamla träbyggnaderna. Tanken att det var djävulen som visat sig slog rot. Eftersom jag alltid varit intresserad av folktro kopplade jag samman den här idén med spiritusar, som drar lycka och välgång till sin ägare, men att ägaren samtidigt förskriver sin själ till djävulen. På så sätt föddes min huvudkaraktär Ester, som är ett mänskligt dragväsen, som kan dra tur från andra människor genom att röra vid dem.  Ester har levt större delen av sitt liv i Göteborg där hon har jobbat för en välbärgad redare, Mauritz Stolpe. Hon har använt sina krafter för att Stolpe ska kunna sko sig på andras framgång. Hon har arbetat tillsammans med en ung man, Silas, men efter att hon råkat döda en man beslutar hon sig för att lämna Göteborg och bege sig till sin moster i Eksjö där hon hoppas kunna starta om på nytt utan att behöva utnyttja sin kraft. Silas följer efter henne på Stolpes order, men Ester vägrar att följa med honom tillbaka till Göteborg.  I Eksjö dyker djävulen upp och kräver att få Esters själ på grund av att hon dragit tur från andra. Ester måste nu försöka att antingen binda sin kraft eller överföra den till någon annan, samtidigt som hon måste stoppa Silas planer.  Arbetstiteln är Innan snön faller och handlingen utspelar sig alltså i Eksjö under 1880-talet, men med tillbakablickar till Esters tid i Göteborg. Genren är en variant av gaslamp fantasy för ungdomar. Den litterära stil jag föredrar att skriva utifrån är den hårdkokta och ungdomsgenren som kallas för teen noir. Typiskt för den här genren är våldsamheter, cynism, humor, kärlek, en dyster miljö, hopplöshet, antihjältar och utsatta ungdomar som svikits av de vuxna. Min tanke med det här skrivprojektet har varit att blanda drag från teen noir med inslag från romantiken och gotiken. Jag har också valt att lägga in ett deckarinslag.  Detta skrivprojekt påbörjades redan 2017 under kursen Att skriva fantasylitteratur. Eftersom jag har känt stor frustration kring texten på grund av olika anledningar valde jag att börja om helt. Det jag behöll i sin ursprungliga form från fantasykursen var de första tre sidorna i kapitel ett. Vissa enstaka scener har också fått hänga med till den här kursen, men de är omskrivna och anpassade till projektets nya förutsättningar. Det jag gjort är att jag har släppt en del gamla idéer och uppslag, samtidigt som nya har tillkommit. Några tidigare karaktärer försvann och en och annan ny bekantskap har dykt upp längs vägen.  Jag har aldrig arbetat utifrån synopsis utan jag skriver på intuition där jag låter karaktärerna och berättelsen vägleda mig. Den stora skillnaden under den här kursen är att jag har skrivit i kronologisk ordning. Tidigare har jag skrivit mer lösryckta scener där det har varit rejäla tidshopp emellan för att sedan fylla ut med scener allt eftersom. En anledning till att jag känt frustration kring det här projektet är för att jag skriver på just intuition. Jag har kört fast och inte vetat vad som ska hända härnäst. Att göra ett synopsis är dock helt bortkastad tid, utifrån tidigare erfarenheter. Det som hänt under året är att jag har börjat lita mer på att min skrivprocess fungerar. Jag har inte kört fast lika mycket som tidigare utan storyn har vuxit fram på ett mer naturligt sätt.   En rolig utmaning har varit att klä texten i en gammalmodig språkdräkt. Jag har till exempel alltid tyckt om hur karaktärerna i Jane Austens böcker talar. Detta högtravande och uppstyltade språk från en annan tid är så främmande från hur vi talar och det skapar intressanta kontraster. Jag är också uppvuxen i en familj som använder sig av en rad äldre, dialektala uttryck och att kunna gräva i och använda sig av det språkliga arvet blir ett annat sätt att kunna uttrycka sig i skrift, som man annars inte skulle göra. Jag strävar dock inte efter att vara historiskt korrekt. Språket i min text är en medveten blandning av ett mer ålderdomligt språk, men med inslag av moderna uttryck för att tilltala målgruppen. Jag tycker om att låta det gamla möta det nya. Under fantasykursen fick jag respons kring att ordet ”du” inte användes under 1800-talet, men i vissa relationer har jag ändå valt att använda ”du” för att visa närhet mellan karaktärerna.  Detta är första gången jag skriver ett längre projekt utifrån ett jag-perspektiv. Tidigare har jag alltid föredragit tredje person, men den här gången hade jag svårt att komma min huvudkaraktär nära. Jag-perspektivet blev då ett självklart val.    Under kursen har jag fått givande respons som har gjort att jag har kunnat utveckla texten. Jag har gjort många ändringar utifrån responsen, men vissa punkter har jag valt att bortse från just nu, eftersom jag behöver mer tid att fundera kring dem. Jag har bland annat fått respons om att det saknades miljö- och karaktärsbeskrivningar. En av anledningarna till att jag ofta missar detta med beskrivningar är för att jag ser allt så tydligt framför mig och då tänker jag inte på att jag även måste visa detta för läsaren. En annan anledning är att jag är så fokuserad  på handlingen, att jag glömmer bort att lägga till detaljer kring miljön och karaktärerna. Dessa kommer först senare och ibland behöver dessa beskrivningar ligga och gro för att jag ska hitta målande detaljer och inte upprepa mig.  När det kommer till inspiration har filmen Stolthet och fördom och zombier inspirerat mig genom att blanda genrer såsom historisk fiktion och fantasy. Även TV-serien I Dickens magiska värld har gett mig idéer när det kommer till deckarinslaget och hur miljön kan gestaltas.  Böcker som jag läst under kursen och hämtat inspiration från är bland andra Blynätter av Anna Jakobsson Lund, Farlig förmåga och Stjärnmärkt av Jessica Spotswood och trilogin The Baskerville Affair av Emma Jane Holloway. Under kursens gång har jag haft mina betänkligheter kring om det här projektet kommer att få en fortsättning, trots att skrivandet nu flyter på bättre än tidigare. Jag tänker att jag i nuläget har skrivit en tredjedel ungefär. Om historien om Ester någon gång blir klar är drömmen att skriva flera berättelser inom samma magiska universum, men med andra karaktärer som lever i olika tidsepoker och länder. Men om det blir av, det får framtiden utvisa.