Art in the city can be invisible until we talk about it. Letting children see public art in the context of play and narrative is a way to enhance creative thinking and knowledge as well as making the art visible. By creating a prototype for an art walk for children this study was able to create a scenery of children using different kinds of mediated narrative combined with a physical environment and movement. The theoretical framework of the project was picture books (Rhedin, 1991) transmedia (Jenkins 2006, Ryan 2004) and public art (Kwon 2002). The project’s aim was to create an empirical context for primary school children to explore public artwork. The project was designed as a walk for children and teachers, within a narrative context presented in a printed book containing illustrations of the actual artwork and a framing mystery story. The book also contains blank pages for children to draw and write stories based on the book and their empirical experience. Analysing the material from a method based on narratology (Genette 1980, Brooks 1992, Brannigan 1995) and phenomenology (Merleau-Ponty 1945/1997) the study shows that switching between turning of pages, between the illustrations in the book and the first hand experience of being in the physical environment, leads to a high degree of engagement. Interaction with the artwork also inspires children to draw their own pictures, based on the artwork, and to create their own stories about it.

Abstract Embodied evolves around the tactility of the present body, in relation to the eternal absence and the perishability of itself end the world that surrounds it. I work with ceramic sculpture, where the body in relation to the material and the world is both my theme and my method. The body is always present and a basic condition to experience and make objects; it is the subject, the objectand the execution in my work. The written part of my examwork is based on my process and studiowork.

This thesis revolves around my work Desirable Objects, an installation in glass and other materials, which deals with objectification based on female and animal trophies. The topics included are those that have been crucial to my working process; craft, post-colonial studies and European hierarchical dualism, where woman and nature are seen as connected, but inferior. My motivation has been to get a better understanding of underlying power structures, and put this knowledge in relation to my own work. This process has led me to make a full body casting of my own body as a method of self-exploitation, in an attempt to expose myself to a similar power perspective. By making the dualistic connection between woman and nature, I am commenting a phenomenon that in my view has resulted in a similar exploitation of both. / Åtråvärda objekt

Jag gjorde en kortlek med tio kategorier där jag skriver om olika begrepp som upplösning eller namn.jag tyckte texterna fungerade bättre som kortlek så att man kan lägga patience med dem och se om man kommer fram till någon bild... / [I examensarbetet ingår utställningen "Golvet är golvet":] De viktigaste komponenterna i min materutställning, Golvet är golvet, var misslyckad representation, åtrå efter upplösning av rumsligt uttryckta relationer mellan människor och relationer mellan krafter, odödlighet genom mytens befrielse och kreativitetens avstannande genom mytens tendens att bli ett litterärt syntax. Någon typ av cirkulation. En gäspande virvel i havet. Jag riktade in alla brandsprutor mot platsen, dagen då utställningen skulle vara färdig, och medan den växte fram i böljande vågor, siktade jag mot skrovets sidor.I efterhand säger jag: Du måste rita linjer. En linje som inte har en storlek men som verkar i sin egen rätt. Överraskningarna planerar du inte så lätt. Material: Mixed media Teknik: Various techniques

Mina projekt handlar om materialet och hur det kan ha en plats och egen identitet. I mina arbeten strävar jag efter att skapa denna andra värld genom att skapa varelser och organismer. Här är artefakterna inte definierade som möbler eller skulpturer, men som levande saker som är bland oss, går bredvid oss ​​på gatan eller är en del av vår vardagsrum där de anpassar sig till vårt samhälle och vi till deras.

With employing the intuitive method as the initial approach in my bachelor work, I seek to express what I feel but can not see. In my body and in the clay. In my thoughts and in the clay. A meeting of the hand and the thought in which the subconscious and conscious build in unison. My bachelor work has been a searching process with clay, where I’ve allowed my memories and my states of mind to color my work.  My hands describe an alternative world from my subconscious and conscious states.  A world in which nothing is what it seems.

Uppsatsen behandlar den offentliga bronsskulpturen Flicka i balja (2007) av Lena Cronqvist. Skulpturen är placerad i Halmstads till ytan största centrala park, Norre Katts park. Syftet är att undersöka hur receptionen av skulpturen påverkas genom dess placering. Teorier kring offentlig konst, plats, platsspecifik och platslös konst diskuteras. Skulpturens estetiska aspekter undersöks också i relation till den konkreta närmiljön. Hur skulpturen skildrats i media diskuteras som uttryck för receptionen. Uppsatsen behandlar teorier och föreställningar om viss offentlig konst som typiskt ”folklig”. Hur receptionen av skulpturen påverkas genom åverkan undersöks, liksom avsaknaden av negativa visuella och skriftliga kommentarer. Skulpturen sätts in i ett konsthistoriskt sammanhang och undersöks i relation till den svenska folkhemsperiodens könsideologi och modernistsiska ideal. Jag tillämpar konstvetaren Jessica Sjöholm Skrubbes genusvetenskapliga modell i min analys av skulpturen, som innebär att offentlig skulptur under folkhemsperioden har visat sig förmedla ett traditionellt genusmönster med en konventionell syn på manligt och kvinnligt. I relation till detta analyserar jag Flicka i balja för att synliggöra och problematisera de sociokulturellt konstruerade könskategorier och dess funktion i det offentliga rummet. Den receptionsteori som jag tillämpar har framförallt utforskats av Wolfgang Kemp, som menar att relationen mellan verk och betraktare måste förstås som en process i dialog med varandra. En process där såväl konstverkets struktur som betraktarens sociokulturella förutsättningar, värderingar och kunskaper har betydelse. Jag har genom Kemps metod, som utgår från den tvådimensionella bilden, även inkluderat den offentliga platsen i mina analyser. Genom analys redogör jag för hur platsens och skulpturens utformning, samt skulpturens placering, på olika sätt skapar en koreografi för betraktaren. Undersökningen visar att receptionen av Flicka i balja påverkas av en mängd olika faktorer. Skulpturens form och estetiska aspekter motbevisar uppfattningen om att frånvaron av sockel skulle bidra till skulpturers nomadiska och platslösa tillvaro i det offentliga rummet. Flicka i balja gör betraktaren medveten om skulpturen som ett fysiskt närvarande objekt genom att existera nära marknivå. Skulpturen som fysiskt närvarande blir än mer tydlig genom motivet som bekräftar att skulpturer med mänskliga gestalter ofta upplevs som identifikationsfigurer beroende på deras tredimensionalitet. Detta kan förklara varför Flicka i balja inte utsatts för skriftlig och visuell åverkan. Genom barnboken ”Kotten som försvann” (2012) och konstpromenaden ”I Kottens spår”, som bland annat handlar om skulpturen Flicka i balja, tydliggörs skulpturens hemvist i Halmstad och dess funktion att manifestera aspekter som har särskild betydelse på orten. Boken och konstpromenaden är ytterligare ett motbevis mot uppfattningen om viss offentlig skulptur som platslös. Genom en genusvetenskaplig analys blir Flicka i balja ett exempel på den könsideologiska föreställning om kvinnan som passiv. Resonemanget blir än tydligare i relation till en byst av Norre Katt parks grundare Göran Hammar (1909) i närheten av skulpturen. Uppfattningen om oskuldsfullheten som central i den moderna definitionen av barndomen bekräftas genom skulpturens nakna, oskuldsfulla flicka. Flicka i balja går att relatera till en konventionell barndomsroll. Denna koppling blir en bekräftelse på att den offentliga skulpturens praktik inte har lyckats bryta det visuella mönster som reproducerar föreställningar om det ”kvinnliga” som något intimt och oskuldsfullt förknippat med naturen.

Frågeställningarna som behandlas i denna kandidatuppsats är: Hur kan samtida konstnärer utmana rådande könsroller genom att inkorporera dess könsspecifika uttryckssätt (här: femininitet och dess bibetydelser) i sin konst? Samt: Vari ligger den politiska potentialen i en sådan strategi? Uppsatsen är skriven ur ett feministiskt perspektiv och berör de delvis överlappande fälten konsthantverk, design och konst, med en gemensam genusproblematik. Studien undersöker hur en maximalistisk feminin estetik kan verka som feministisk taktik, vilket karakteriseras genom semiotiska analyser av tre skulpturala verk i teknikerna glas och keramik. Materialet belyses utifrån en craftivism-teori vilken syftar till att föra samman de två separata sfärerna hantverk och aktivism samt en femme-inism-teori i vilken femininiteten är ”vald” snarare än ”påtvingad” kvinnan. Undersökningen visar att en maximalistisk feminin estetik kan användas i konsten som feministisk strategi. Den politiska potentialen i sådana verk står bland annat att finna i de rumsliga begrepp som verken förenar med konsten. Den historiska placeringen av kvinnans görande och smak i hemmets sfär, öppnar upp för den feminina estetiken att verka som politiskt redskap, när de kvinnliga värdena genom konsten flyttas ut i det offentliga rummet.

Theoretically  the  report  revolves  around  the  British  child  psychologist  D.W.  Winnicott  and  his  theory  on  transitional  objects.  He  talks  about  the  comforter  as  an  object  that  serves  as  a  transition  between  the  mother’s  secure  embrace  and  the  sourrounding  world.  The  comforter  functions  as  a  step  towards  buildning  up  the  child’s  own  internal  security.  The  report  also  highlights  partial  reinforcement,  which  is  a  learning  mechanism  that  can  be  very  efficient  to  create  a  dependency  and  maintain  a  destructive  behaviour  for  the  person  being  exposed  to  the  mechanism.  Through  my  ceramic  work  I  have  investigated  the  relationship  between  the  two  theories.  I  ask:  are  the  inherent  feelings  of  safety  and  belonging  things  that  we  are  born  into  or  inherit,  or  are  they  created  later  through  experience  and  cultivation?  If  one  lacks  the  inherent  feeling  of  safety  does  that  cast  them  as  an  easier  target  for  destructive  emotional  dependency?  If  so,  can  a  foundation  of  safety  and  confidence  be  built  up  by  the  work  of  clay,  can  clay  function  as  a  comforter? In  the  report  i  discuss  how,  with  the  help  of  clay,  I  approach  and  explore  these  subjects.  I  go  further  to  illustrate  my  therapeutic  beliefs  on  clay,  and  its  ability  to  build  self  esteem  and  confidence.

Genom en undersökning i stuck har jag funderat över stuckaturens plats i vår samtid. Jag har skulpterat rummet och gett det nya kvalitéer, samtidigt som jag utforskat relationen mellan människan och rummet. Många rum som byggs idag kan liknas vid vita kuber. Jag har i det här arbetet utforskat stuckaturens potential att luckra upp dessa rum och därigenom påverka upplevelsen av rummet. Jag har ifrågasatt hierarkier kring smak. Vems smak syns i offentligheten? Genom att förhålla mig till vardagen har jag strävat efter att låta spår eller anspelningar av människor ta plats i våra offentliga rum. Genom att observera människors beteende har jag hittat en vardags ritual, bärandet av kassar, och genom den försökt lyfta något mänskligt och vardagsnära i rummet.