Den här uppsatsen handlar om hur digitala instruktioner i slöjd kan bidra till att hjälpa elever och lära sig att ta in kunskaper på ett bredare sätt än att bara få muntliga instruktioner och genomgångar från läraren. Studien är främst från ett elevperspektiv. Syftet var att bidra med att öka kunskapen om hur digitala instruktioner kan vara till hjälp för elevrnas lärande i slöjd. Studien utgick från två frågeställningar där svaren skulle synliggöra elevernas upplevelse om hur digitala instruktioner kunde användas som stöd i slöjdundervisningen. Det finns väldigt få didaktiska läromedel i slöjd och för att bidra till en bredare kunskap om slöjdens arbetsprocess så har jag tillverkat eget läromedel i form av digitala instruktioner, dvs filmer och bilder som jag haft som hjälp i min undervisning i ett arbetsområde. Jag upplevde svårigheter att nåfram till alla elever med mina muntliga instruktioner och ville därför undersöka om mina digitala instruktioner kan vara till hjälp för eleverna i sitt lärande och om eleverna kan bli mer självständiga i slöjden. Genom att använda datorer och surfplattor även i slöjden så får eleverna mer kanaler att hämta in information i slöjden. Istället för att vara en instruktör som visar allt så ändrar jag arbetssätt till handledare som istället stöttar eleven. Man har ofta ett fåtal minuter per elev och lektion, alltså är tiden begränsad för att kunna hinna med att se och stötta alla elever. Metoden att samla in empirin var genom aktionsforskning där jag prövade ett nytt sätt att undervisa genom att ge digitala instruktioner, etnografiska observation, enkätundersökning och intervjuer. Jag har observerat, instruerat och handlett eleverna i deras arbete mot ett färdigt slöjdföremål och då tillverkat en digital instruktion för denna studie. Resultatet av studien visar att arbetet med digitala instruktioner i slöjden skapar en trivsam arbetsmiljö för både elever och lärare. Eleverna är bekväma med att ha datorn till hjälp i sitt lärande och det blir inte lika mycket "vad ska jag göra nu" frågor för att komma vidare i sitt slöjdarbete. Vidare i slutsatsen så ser jag att det ändå är många elever som behöver få sina instruktioner visade "live" för att ändå vara säkra att de inte gör fel och det visar att fast man har digitala instruktioner som kan visas oändligt många gånger så kan man inte vara passiv som lärare utan måste vara med i bakgrunden för att stötta och visa olika tekniker och verktyg.

Under de senaste decennierna har användandet av matriser som ett betydelsefullt redskap i bedömningsarbetet, vuxit fram inom den svenska skolan. En konstruktivistisk kunskapssyn har ställt krav på nya redskap för att möta förändringar i undervisningens innehåll och kunskapskrav. Syftet med detta examensarbete är att undersöka på vilka sätt lärare i grundskolan arbetar med bedömningsmatriser i slöjdämnet samt varför denna form av bedömningsarbete sker. Tre lärare har intervjuats med utgångspunkt från en kvalitativ forskningsansats med målsättningen att få en så mångsidig och djupgående uppfattning som möjligt om deras uppfattningar, erfarenheter och upplevelser av problemområdet. Utifrån sina referensramar uppfattar och tolkar lärarna en del av sin yrkesmässiga verklighet. Av resultatet framkommer att det inte finns några detaljerade, övergripande bestämmelser för hur bedömningsarbete med hjälp av matriser ska utföras. Några generella slutsatser kring hur lärare arbetar med matriser kan inte dras eftersom de tre lärarnas uppfattningar varierar. De arbetar enligt givna förutsättningar på sina respektive arbetsplatser och på grundval av sina erfarenheter inom yrket. De enda omständigheter som förenar de tre lärarna är att matrisarbetet introducerats av de olika skolornas huvudmän och att de inte själva tagit aktiv del i upprättandet av de matriser de använder sig av.

Utifrån egna erfarenheter över elevernas svårigheter att använda sina matematiska kunskaper praktiskt i slöjden, ville jag inleda ett utvecklingsarbete med en matematiklärare där vi undersöker och utvecklar ett ämnesintegrerat arbetssätt mellan ämnena slöjd och matematik. För att få svar på detta utgick jag ifrån fyra frågeställningar som berörde fördelar, hinder, förutsättningar och på vilket sätt ett ämnesintegrerat arbetssätt kan ske på. Med stöd av både läroplanen och kursplanerna för matematik och slöjd finns tydliga underlag för en ämnesintegrering däremellan. Metoderna jag har valt för studien är intervjuer, observationer och forskningsloggbok.I resultatet framkom det att trots goda förutsättningar schematekniskt upplevdes ändå tiden som det största hindret då andra yttre drivkrafter tog anspråk på den schemalagda planeringstiden. Fördelarna sågs ur ämnesmässig och pedagogisk karaktär då eleverna drog paralleller och såg samband vid lektionsobservationerna. Även ur pedagogisk synvinkel sågs fördelar, då matematikläraren såg problem hos eleverna som hon trodde var självklara, då eleverna tränade i ett moment jag lyft som ett problem för henne i slöjden. Det framkom också att ämnesintegrering inte nödvändigtvis behöver handlar om ett stort projektarbete över lång tid utan kan ske i vardagen med små enkla medel såsom att ta problem från slöjden till matematiken och tvärt om. För att ett ämnesintegrerat arbetssätt över huvud taget ska vara möjligt visar resultatet på att pedagogerna som ingår i ett sådant arbete måste vara insatt i de ämnenas kursplaner som ingår i integreringen. Utvecklingsarbetet har gett ringar på vattnet där fler pedagoger har visat intresse för ämnesintegrering och menar att om vi arbetar med samma moment i våra olika ämnen ger det utbildningen en helhet och skapar sammanhang för eleverna i sitt lärande. Samarbetet har fortsatt med matematikläraren efter denna studie.

Vårt syfte har varit att undersöka hur fyra lärare i trä- och metallslöjd ser på ämnesövergripande arbete och hur de arbetar ämnesövergripande i praktiken. Vi har genom våra frågeställningar tagit reda på hur de intervjuade träslöjdslärarna resonerar kring möjligheten att ingå i ett samarbete med andra ämnen, samt hur detta yttrar sig i deras undervisning och vilka anledningar som ligger till grund. Vi har dels använt forskning som berör slöjdämnet men också använt oss av forskning kring det praktiskt/estetiska fältet i stort. Utöver detta har vi lutat oss mot Deweys teorier kring samspelet mellan praktik och teori. Vi har valt att enbart använda oss utav kvalitativa intervjuer av ostrukturerad karaktär som metod för att nå fram till vårt resultat. De huvudsakliga slutsatser vi kunnat dra utifrån vårt resultat är att det är flera olika faktorer som spelar in då ett ämnesövergripande arbete ska kunna genomföras. Tid, schemaläggning, engagemang, tjänstens fördelning, kunskap, status och inställning är alla anledningar som nämns som avgörande.

Undervisning i ämnet slöjd ska syfta till att elever utvecklar förmågan att formge och framställa föremål. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla sin skicklighet i en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar (Skolverket, 2022). Den process en genomgår vid slöjdande benämns ibland som slöjdprocess och innefattar ofta en mängd olika upplevelser. Slöjdprocessen kan upplevas som både positiv och negativ, upplevelserna kan skifta och de olika moment som slöjd innefattar kan skapa både lust och olust. För att hantera de upplevelser en stöter på behövs verktyg och förhållningssätt. Syftet med denna undersökning är därför att undersöka hur mindfulness och specifikt mindfulnessträning i form av stilla meditation skulle kunna påverka dessa upplevelser i samband med slöjd. Detta genom att kombinera mindfulness med slöjdarbete där guidade meditationsövningar genomförs i samband med textilt arbete. Undersökningen utgår från frågeställningen Hur kan mindfulnessträning påverka ens upplevelser i slöjdprocesser? Resultatet av undersökningen visar att slöjdande i sig bidrar till olika upplevelser, att dessa upplevelser kan förändras, förstärkas och försvinna och att mindfulness i form av stilla meditation kan påverka dessa. De guidade meditationsövningarna skapade i denna undersökning en möjlighet att komma i kontakt med dessa upplevelser och viss utsträckning hantera dessa upplevelser i samband med slöjdprocesser.

Detta arbete tar sin avstamp i starten av min lärarutbildning när jag skulle definiera slöjdbegreppet. Med detta i fokus har jag gjort en litteraturstudie där jag, med ett historiskt perspektiv, gjort en djupdykning i nuvarande läroplan, Lgr 11, samt den till hösten gällande Lgr 22. Frågor jag vill bidra med kunskap kring handlar om hur slöjdämnet har förändrats genom historien samt vilket lärande som möjliggjorts och begränsats.Den teoretiska ansatsen kommer ur läroplansteoretisk forskning. Utöver detta har jag ett teoretiskt spår som hämtas i den praktiska, den teoretiska och den tysta kunskapen och Carlgrens begrepp epistemisk kolonisering av den praktiska kunskapen.Som teoretisk grund har jag använt mig av Kajsa Borgs tidigare forskning och dess läroplaner från Lgr 62 till Lpo 94. Därutöver finns det inte mycket forskning kring just slöjdens och dess kursplaner, det blir en allmänt hållen teoretisk ansats med en praktisk-teoretisk vinkling. Roger Säljös och Ragnar Olssons tankar om den intellektuella kunskapen och användandet av praktiska och teoretiska artefakter fördjupar resonemanget kring delning och/eller samman-förande av det praktiska och det teoretiska.Metoden jag använder för att analysera min empiri är dels ordräkning där jag kvantifierar slöjdens kursplaner med förekommande verb och substantiv på samma sätt som Kajsa Borg. För den mer ingående analysen av kommentasmaterialen till kursplanerna i Lgr 11 och Lgr 22 har jag använt mig av kritisk lingvistisk innehållsanalys som metod.Vid analys av materialet har jag kommit fram till att läroplanerna har författats i en historisk och politisk kontext där samhällets politiska arena har färgat av sig. Slöjdämnets funktion har svängt från görande till kunnande till dokumenterande och till den kommande reflekterande läroplanen.

Att mäta det enkelt mätbara är ett fenomen som vuxit sig starkt i samhället. Debatten om skolan och elevers kunskapsinhämtning skiljer sig härvidlag inte. Den tenderar att fokusera på utbildning snarare än bildning – på kunskaper som lånar sig till standardiserade prövningar snarare än subjektiva sådana. Måhända finns en dissonans mellan yttre krav och skolans uppdrag som gör att viktiga former av kunskap riskerar att gå förlorade.  I föreliggande studie undersöks slöjdlärares uppfattningar om vilka former av kunskap som skapas genom slöjdämnet, vilket kunnande som bedöms och vilka verktyg som används i organisationen och genomförandet av bedömningen. Resultaten bygger på data från fem intervjuer och en begränsad enkätundersökning. De belyser aspekter som kan vara intressanta i andra sammanhang, men ska naturligtvis inte ses som allmängiltiga. Resultaten analyseras utifrån en kategorisering av kunskaper som fakta och förståelse (påståendekunskaper) samt färdigheter och förtrogenhet (tysta kunskaper) och med hjälp av en modell för estetiskt lärande. Ett sociokulturellt perspektiv anläggs som raster för att fånga slöjdens rika mångfald av interaktioner mellan elever, lärare, verktyg och material.  Studien finner, i likhet med tidigare forskning, att kunnandet i stor utsträckning handlar om tysta kunskaper och att detta också speglas i bedömningsarbetet. Expertis krävs hos bedömaren. Detta talar för att en delvis subjektiv form av bedömning är mer relevant än standardiserade prövningar. En bred uppsättning av verktyg är därför nödvändig för att säkerställa bedömningens reliabilitet och validitet.

Slöjd är ett ämne som har gått från att vara uppdelat efter kön, till att vi idag hittar många integrerade slöjdsalar där materialen kombineras med varandra på olika sätt och en läroplan som säger att “Skolan har också ett ansvar för att synliggöra och motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling” (skolverket, 2022, s. 6) Under de år som jag varit verksam inom skolan så har jag som blivande kvinnlig textilslöjdslärare nästan alltid mötts av en manlig trä- och metallslöjdslärare. På vilket sätt bidrar det till elevernas syn på ämnet och lärarens kunskaper? Syftet med detta arbete är att ta reda på hur kvinnliga slöjdlärare upplever att deras ämneskompetenser värderas av eleverna beroende på vilken slöjdart som undervisas. Fem kvinnliga slöjdlärare som undervisar i båda slöjdarterna, har deltagit i semistrukturerade intervjuer, där data sedan har transkriberats och analyserats med hjälp av teman. Det framkommer att de lärare som har integrerade slöjdsalar har hittat ett arbetssätt där de tycker att ämnet slöjd blir lättare att motivera för eleverna och därmed blir lärarens förhållningssätt och elevernas värderingar av ämneskunskap en annan än i de traditionellt uppdelade slöjdsalarna. De intervjuade lärarna nämner att det är fler killar som ifrågasätter när det handlar om kunskapsfrågor och även att samtliga elever, oavsett kön, lägger stor vikt vid lärarens utbildning. Det kan därför vara intressant att följa upp med en studie utifrån ett elevperspektiv. Det skulle då kunna genomföras med en kombination av enkäter och gruppintervjuer för att kunna komplettera lärarnas upplevelser och på det sätt få en tydligare bild av hur ämnet ser ut och värderas idag.

Syftet med detta arbete är att undersöka elevers upplevelser av lektioner i textilslöjd med fokus på välbefinnande. Under de år som vi har varit både lärarstudenter och yrkesutövande lärare inom textilslöjd har vi båda reflekterat över och intresserat oss för elevers mående, speciellt när de har slöjd och lär sig olika hantverkstekniker. Metoderna vi har valt för insamling av data är kvalitativa och här har vi använt strukturerade intervjuer samt observationer som sparats i minnesanteckningar. Undersökningen genomfördes på skolor där vi själva inte arbetar för att eleverna inte ska sitta i beroendeställning. Vi har tagit hänsyn till Vetenskapsrådets (2002) riktlinjer under våra elevintervjuer. Många elever känner ett välbefinnande när de får jobba med händerna, när de får arbeta praktiskt. De tycker även att en god relation till sin lärare är viktigt då det bidrar till deras välmående. Eleverna säger att de upplever glädje och att de känner sig tillfreds när de får vara kreativa. Det framkom även att det för några av eleverna i vår undersökning kunde infinna sig en känsla av olust vid enstaka tillfällen. Det kunde bero på att de inte visste vad de skulle göra, att arbetet blev för enformigt som till exempel vid stickning eller att symaskinen krånglade. Vi skulle önska att det gjordes fler och större studier om just elevers välbefinnande, och då inte bara i slöjdämnet utan även i de övriga skolämnena.

<p><p>Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på varför trä- och metallslöjdslärare anser att slöjdämnet är viktigt. Andelen obehöriga lärare som undervisar i slöjdämnet är hög; samtidigt som Skolverket (Johansson & Hasselskog, 2005) i en utvärdering av ämnet slöjd har visat på att både elever och föräldrar ansåg att slöjden är rolig men inte nyttig. Om man därtill lägger att slöjdundervisningen är dyr och att många skolor idag har besparingskrav på sig samt ansträngda budgetar, kan man lätt ifrågasätta slöjdens plats på schemat. Därför har jag valt att intervjua verksamma trä- och metallslöjdslärare för att ta reda på deras åsikter kring varför slöjden är viktig och varför elever idag bör undervisas i slöjd. Under intervjuer kommer det fram att lärarna anser att slöjden är viktig och att den kompletterar elevernas övriga undervisning på flera positiva sätt. De framhåller även att slöjden utvecklar elevernas tänkande och ger dem en praktisk handlingsberedskap som de har nytta av både i skolan och i sitt kommande vuxenliv, samtidigt som slöjden värnar om ett kulturarv.</p></p>