Med mitt examensarbete har jag velat ta reda på hur ett antal elever upplever slöjdämnet. Vad anser eleverna att de utvecklar och lär under slöjdtimmarna? Hur bra stämmer det med vad läroplanen föreskriver att de ska lära i ämnet slöjd? Samma typ av jämförelse har gjorts mellan hur elever anser att de bedöms i ämnet slöjd och vad betyskriterierna anger att ska bedömas. Undersökningen har genomförts i enkätform, där eleverna fått svara på ett antal frågor med olika svarsalternativ. I undersökningen har det framkommit att eleverna har en överraskande bra uppfattning om vad ämnet ska lära ut och hur bedömningen går till. Allt enligt de kriterier och kursplaner som finns för ämnet.

I denna uppsats undersöks hur nyanlända elever introduceras i den svenska skolan med inriktning mot slöjden. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur slöjdlärare upplever sin undervisning med nyanlända elever, hur de upplever språkutvecklingen och om de arbetar med inkludering av nyanlända elever i slöjdgrupperna. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer av sex slöjdlärare från tre olika kommuner i norra Sverige. Resultatanalysen i studien visar att praktisk-estetiska ämnen är bra tillfällen för nyanlända elever att börja i sin ordinarie klass. Anledningen är att eleverna till en början inte behöver samma språkkunskap för att delta på lektionerna. De intervjuade lärarna berättar att det är svårt att kunna ge eleven den tid som behövs när man måste undervisa utan att kunna kommunicera med talspråket. De använder i stället kroppen som semiotisk resurs, vilket innebär att de undervisar med kroppsspråket. Elevgrupperna är ofta stora och då blir det svårt att hinna hjälpa alla eleverna. Lärarna tycker att undervisning är svår, men rolig. De upplever en språkutveckling hos eleverna men tycker att det är svårt att veta vad slöjden har bidragit med till den.

Syftet med studien är att belysa debatten/forskningen/rapporteringen kring den nordiska slöjdens utveckling mot ett ämne med en mer teknisk inriktning. Resultatet visar att det finns anledning att diskutera slöjdämnets utvecklingspotential. Det finns anledning att fortsätta undersöka om hur slöjden skulle kunna utvecklas mot teknisk inriktning. Det finns, som studien visar, fördelar för både slöjd- och teknikämnet att dra av en utveckling av slöjdämnet. Att samverka mellan ämnena kan ge positiva effekter inte bara för eleverna utan också för lärarna. Även om det inte blir en läroplansförändring i den snara framtiden, pekar detta arbete på att det finns anledning att slöjdlärare ute i skolorna börjar diskutera och arbeta närmare teknikämneslärarna. Det handlar också om att om slöjdämnet ska kunna fortsätta hävda sin plats i skolan bör slöjdämnet utvecklas. Med utveckling skulle slöjdämnet kunna gå från att vara en ifrågasatt del av skolan till att bli en självklarhet.

<p>Intervjustudien i detta examensarbete omfattar sex kvalitativa intervjuer med behöriga slöjdpedagoger yrkesverksamma inom den kommunala grundskolan. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur slöjdlärare inom trä- och metallslöjd organiserar sina slöjdsalar utifrån ett pedagogiskt perspektiv. En genomgång av litteratur och forskningsresultat inom området fysiska miljöer och slöjd, syftar till att ge en bild av dessa två områden och hur de samverkar. Resultatet av undersökningen visar på olika förhållningssätt till organiserandet av slöjdsalen ur ett pedagogiskt perspektiv. Hur intentioner och traditioner påverkar ambitionen hos de intervjuade lärarna. I analysen framkom att lärarna inte hade någon medveten och/eller långsiktig strategi för att organisera slöjdsalen utifrån ett pedagogiskt perspektiv. De framför också olika faktorer som hinder för genomförandet, och om dessa inte fanns, skulle ett organiserande vara lättare att genomföra.</p>

<p>I samband med min tidigare gymnasieutbildning på byggprogrammet har jag reflekterat att skolans matematikämne skulle kunna samarbeta med ett praktiskt ämne. I detta fall i trä- och metallslöjden, där praktiska moment förekommer i stor utsträckning. Många av skolans elever tappar lusten för matematikämnet i årskurs fem. Stora internationella studier visar att svenska elevers kunskapsgenomsnitt i matematik sjunker gentemot elever från andra OECD länder.</p><p>Vid närmare undersökande har det visat sig att läroplanen under en längre tid har betonat att skolans ämnen ska samarbeta för att ge elevernas större variation på kunskapskvaliteter och ge eleverna större möjligheter att se helheter och upptäcka sammanhang. Det verkar som att detta samarbete sällan förekommer. Skolans matematikundervisning gynnar till stor del antalet räknade tal före kunskap och förståelse. Detta medan kursplanen fokuserar på att eleverna ska kunna tänka matematik, lära sig bedöma, analysera och dra slutsatser.</p><p>Undersökningens syftet var att undersöka vilken inställning eleverna har till att ha en del av matematikundervisningens lektioner på ett praktiskt tillämpande sätt, i samarbete med trä- och metallslöjdsämnet. I ett vidare perspektiv är det tänkt att denna undersökning ska leda till att matematik- och slöjdämnet ska samarbeta för att öka elevernas förståelse och kunskap inom matematik. Området ligger därför rätt i tiden, då samarbete mellan dessa två skolämnen är ett sätt att utveckla skolans matematikämne.</p><p>Undersökningen bygger på att människan lär tillsammans med andra. Eleven ser något nytt som en variant av något tidigare bekant, detta gör att tidigare erfarenheter är viktigt för förståelsen. Att lära sig tillsammans genom att praktiskt utföra och ta lärdom av tidigare erfarenheter är en inriktning som stämmer väl in på skolundervisningen i trä- och metallslöjd.</p><p>Undersökningen har genomförts genom att eleverna har fått deltagit i undervisning i två lektioner, en i trä- och metallslöjdssalen och en i elevernas hemklassrum. Detta har gett dem en inblick i vad detta arbetssätt skulle kunna innebära för dem. Eleverna har därefter svarat på enkäten som varit underlaget till resultatet. Deltagarna i undersökningen är 23 elever från årskurs tre och 15 elever från årskurs fyra.</p><p>Resultatet visar att eleverna är positiva till att ha matematikundervisning där de får arbeta med matematik på ett praktiskt sätt. Av de 38 elever som deltagit var de sju elever som i enkäten var negativt inställda till matematiken i skolan. Av dessa sju elever var det sex stycken som tyckte att lektionerna de provat på var bra eller mycket bra. Tjugo elever av 23 från årskurs tre och alla elever från årskurs fyra vill fortsätta med denna typ av undervisning. Trä- och metallslöjden är ett ämne som ger goda möjligheter till att utveckla matematikämnet, detta behöver dock undersökas vidare då resultat inte avser att ange vad de är för kunskaper eleverna tar till sig i denna undervisningsform.</p>

Intervjustudien i detta examensarbete omfattar sex kvalitativa intervjuer med behöriga slöjdpedagoger yrkesverksamma inom den kommunala grundskolan. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur slöjdlärare inom trä- och metallslöjd organiserar sina slöjdsalar utifrån ett pedagogiskt perspektiv. En genomgång av litteratur och forskningsresultat inom området fysiska miljöer och slöjd, syftar till att ge en bild av dessa två områden och hur de samverkar. Resultatet av undersökningen visar på olika förhållningssätt till organiserandet av slöjdsalen ur ett pedagogiskt perspektiv. Hur intentioner och traditioner påverkar ambitionen hos de intervjuade lärarna. I analysen framkom att lärarna inte hade någon medveten och/eller långsiktig strategi för att organisera slöjdsalen utifrån ett pedagogiskt perspektiv. De framför också olika faktorer som hinder för genomförandet, och om dessa inte fanns, skulle ett organiserande vara lättare att genomföra.

Begreppet kreativitet omnämns vid flertalet tillfällen i läroplanen för grundskolan, föreskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11). Det redogörs dock inte för någon definition av begreppet. Denna studie syftar till att lyfta begreppet kreativitet och försöka finna definitioner av begreppet, dels ur ett generellt perspektiv och dels ur ett slöjdspecifikt perspektiv. Dessutom beskrivs hur man kan arbeta med kreativitet i skolslöjden. Studien utgörs av en begreppsanalys där forskningslitteratur inom psykologi, pedagogik och slöjd studerats för att finna definitioner av begreppet kreativitet. Resultatet visar att det inte finns någon entydig definition av begreppet kreativitet, varken inom psykologin eller inom slöjdforskningen. Det resultat som framkom var att kreativitet är kontextbundet och behöver definieras utifrån det sammanhang där det uppkommer. Kreativitet innebär, bland annat, att redan förvärvda kunskaper och erfarenheter kombineras för att skapa något nytt. Det beskrivs hur en person inte kan skapa vare sig i eller med vakuum. För att en idé skall komma att klassas som kreativ redogör vissa forskare för hur idén behöver vara användbar och ny för en grupp människor. Andra forskare redogör för kreativitet ur ett individuellt perspektiv där idén enbart behöver uppfattas som kreativ av en enskild individ. För att gynna kreativiteten i skolslöjden krävs det att klassrumsklimatet är öppet för risktagande, analyserande, prövande, omprövande av idéer, samt diskussion kring den enskilde elevens skapande.

Att välja att leva på sitt skapande kan för många vara det mest självklara och lustfyllda. Samtidigt lever vi i en digital värld där industrier spottar ur sig massproducerade föremål som blir ett alternativ till slöjden, hantverket och konsthantverket. Att ställa ut kan vara ett sätt för tillverkare att nå ut och synas i föremålsdjungeln. Syftet med arbetet är att belysa utställningsarrangörers beskrivningar av motiv för en utställning de arrangerar med slöjd, hantverk eller konsthantverk, och vilka budskap som anordnaren vill förmedla? Genom kvalitativa intervjuer med utställningsarrangörer inom slöjd-, hantverk och konsthantverksområdet söks en ökad förståelse över hur de resonerar kring motiven och budskapen. Informanternas beskrivningar visar på stort engagemang i att visa fram området, lära ut och skapa diskussion. Resultatet pekar på att motiv och buskap är begrepp som kan tolkas mycket olika och innebära olika för olika personer. Informanternas beskrivningar av motiven och budskapen smälter samman, liknas vid varandra och är ibland samma. Budskapen som arrangörerna vill förmedla är likartade och till stor del handlar de om kunskapsförmedling, diskussion och att väcka frågor. Utställning ses som en pedagogisk handling och ett rum för att förmedla kunskap och väcka frågeställningar kring dess innehåll.

Sammanfattning: Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur slöjdlärare ser på den kreativa processen i slöjdämnet, den så kallade slöjdprocessen, vilken funktion den kan fylla och hur den kan lyftas fram i undervisningen. För att söka svar på dessa frågor har jag intervjuat fem verksamma slöjdlärare om deras syn på processen och vilka metoder de tillämpar i sin undervisning. En genomgång av litteratur i ämnet visar att elever har svårt att förstå vad som är syftet med slöjdundervisningen. Ämnet anses inte ha betydelse varken för framtida arbetsliv eller fortsatta studier. Jag menar i den här studien att slöjdämnet, förvaltat på rätt sätt, kan ha stor relevans för både framtida studier, arbetsliv och inte minst elevernas utvecklande av självkännedom. En av de viktigaste slutsatser jag drar utifrån studiens resultat är att den intellektuella delen i slöjdämnet behöver utvecklas. Samtal och reflektioner kring såväl skisser och slöjdföremål liksom elevers olika arbetsprocesser bör utgöra en betydande del av undervisningstiden.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket textilt slöjdande som finns på förskolan och om det varierar vad barnen får lära sig. Jag har dessutom undersökt vad litteraturen och läroplanerna i skola och förskola anser om slöjdande med barn och hur gamla barnen bör vara när de börjar skapa/slöjda. Jag har använt mig av kvalitativ metod och genomförde min undersökning i två omgångar. I den första undersökningen intervjuade jag mina informanter utan att spela in. I nästa undersökning spelade jag in fyra stycken förskolepedagogers erfarenheter om barnens skapande och slöjdandet i förskolan. Resultatet av mina intervjuer visar att barnen, på de förskolor jag har undersökt, slöjdar i textila material, och i vissa fall med avancerade tekniker. På förskolorna förekommer sömnad, vävning, tygtryck, garnteknik barnen skapar även med pärlor. Pedagogerna anser att det är lättare att skapa med barn som slutat stoppa saker i munnen men säger även att man i de yngre åldrarna måste anpassa materialen efter åldern. Barnen lär av sina erfarenheter, det är något som förskolepedagogerna är ytterst medveten om och utmanar och utvecklar uppgifterna. Resultatet av min litterära undersökning visar att man enligt författarna inte är för ung att skapa i förskoleåldern och att det är den skapande leken som utvecklar barnen. I läroplanerna LPO94 och Lpfö98 uppmuntras skapande. I litteraturen kan man även utläsa att det är uppmuntran från pedagoger/vuxna som utvecklar barnens möjlighet till att skapa. Det som litteraturen anser lämpligt att göra i förskolan är vävning, tygtryck, färgning tovning, brodering, sömnad och stickning. Ett skapande utan dömande är det som både pedagoger, litteratur och läroplanerna förespråkar.