Under de senaste åren har kommuner runtom i Sverige installerat interaktiva tavlor i en mängd klassrum. Under läsåret 2010-2011 blir alla klassrum i Linköpings kommun IT-klassrum med tillgång till en interaktiv tavla. Alla pedagoger berörs av detta och i Lgr11 förutsätts att pedagoger har den kompetens som krävs för att kunna använda digital teknik i undervisningen. Sedan jag såg interaktiva tavlor användas för första gången 2007 har jag varit nyfiken på vad de skulle kunna tillföra i mitt arbete som lärare. Lärarlyftet har gett mig chansen att fördjupa mig inom pedagogik och valet att ta reda på mer om interaktiva tavlor kom därför naturligt. I undersökningen, som bestått av intervjuer med nio pedagoger från förskola till årskurs 6, har jag sökt svar på hur pedagoger som använder den interaktiva tavlan i undersökningen upplever arbetet. Vad anser de om interaktiviteten och på vilka sätt påverkas lärandet? Kan den interaktiva tavlan bidra till att höja kvaliteten på undervisningen? Undersökningens resultat visar att den interaktiva tavlan är ett verktyg som elever och pedagoger uppskattar. Möjligheten att visualisera och att använda film, bild och ljud tillför nya möjligheter i undervisningen. Det är inte särskilt svårt att använda de enklare funktionerna i tavlan men att använda den så att den bidrar till att höja kvaliteten på undervisningen kan ta längre tid. Förutom att pedagogen behöver kunskap om tavlans tekniska funktioner så kan undervisningskvaliteten höjas om IKT-kunskapen är hög och om pedagogen använder sig av tavlan för att öka dialogen i klassrummet.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur slöjdlärare arbetar med att få sina elever att reflektera i och kring det de gör i skolslöjden. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med fem yrkesverksamma trä- och metallslöjdslärare, undervisande i år 2-9 i grundskolan. Intervjufrågorna utgick ifrån slöjdens kursplan i Lgr11 och ett av de fyra långsiktiga mål, formulerade som förmågor, som undervisningen i slöjd ska ge eleverna möjlighet att utveckla, närmare bestämt förmågan att: ”analysera och värdera arbetsprocesser och resultat med hjälp av slöjdspecifika begrepp”. Genom intervjuerna har svar sökts på vad slöjdlärarna försöker få eleverna att analysera, värdera och reflektera kring, hur detta arbete går till och vad de anser vara det primära syftet med att utveckla denna förmåga. Dessutom undersöks med hjälp av begrepp från läroplansteori och teorier om språk om man utifrån svaren kan säga något om hur lärarna förhåller sig till styrdokumenten samt hur de definierar ”slöjdspecifika begrepp”. Resultatet av intervjuerna avrapporteras dels deskriptivt genom en redovisning av hur lärarna menar att de organiserar detta arbete, men har även analyserats med inspiration från fenomenografin, varigenom fyra stycken, eller två par, kategorier skapats för att beskriva de uppfattningar som framträtt i materialet. Dessa är: Slöjden som mål och Slöjden som medel samt Kursplanen är en rekommendation och Kursplanen är ett styrdokument i vilket alla delar är viktiga. Resultatet visar således på variationer i fråga om de undersökta lärarnas syn på syftet med attfå eleverna att reflektera och med ämnet samt i deras sätt att förhålla sig till styrdokumenten. Sammantaget framträder en bild av ett ämne där läraren är en av de viktigaste faktorerna för vad undervisningen kommer att fokusera, hur den kommer att genomföras och i slutändan vilka förmågor eleverna kommer att ges förutsättningar att utveckla.

I samband med min tidigare gymnasieutbildning på byggprogrammet har jag reflekterat att skolans matematikämne skulle kunna samarbeta med ett praktiskt ämne. I detta fall i trä- och metallslöjden, där praktiska moment förekommer i stor utsträckning. Många av skolans elever tappar lusten för matematikämnet i årskurs fem. Stora internationella studier visar att svenska elevers kunskapsgenomsnitt i matematik sjunker gentemot elever från andra OECD länder. Vid närmare undersökande har det visat sig att läroplanen under en längre tid har betonat att skolans ämnen ska samarbeta för att ge elevernas större variation på kunskapskvaliteter och ge eleverna större möjligheter att se helheter och upptäcka sammanhang. Det verkar som att detta samarbete sällan förekommer. Skolans matematikundervisning gynnar till stor del antalet räknade tal före kunskap och förståelse. Detta medan kursplanen fokuserar på att eleverna ska kunna tänka matematik, lära sig bedöma, analysera och dra slutsatser. Undersökningens syftet var att undersöka vilken inställning eleverna har till att ha en del av matematikundervisningens lektioner på ett praktiskt tillämpande sätt, i samarbete med trä- och metallslöjdsämnet. I ett vidare perspektiv är det tänkt att denna undersökning ska leda till att matematik- och slöjdämnet ska samarbeta för att öka elevernas förståelse och kunskap inom matematik. Området ligger därför rätt i tiden, då samarbete mellan dessa två skolämnen är ett sätt att utveckla skolans matematikämne. Undersökningen bygger på att människan lär tillsammans med andra. Eleven ser något nytt som en variant av något tidigare bekant, detta gör att tidigare erfarenheter är viktigt för förståelsen. Att lära sig tillsammans genom att praktiskt utföra och ta lärdom av tidigare erfarenheter är en inriktning som stämmer väl in på skolundervisningen i trä- och metallslöjd. Undersökningen har genomförts genom att eleverna har fått deltagit i undervisning i två lektioner, en i trä- och metallslöjdssalen och en i elevernas hemklassrum. Detta har gett dem en inblick i vad detta arbetssätt skulle kunna innebära för dem. Eleverna har därefter svarat på enkäten som varit underlaget till resultatet. Deltagarna i undersökningen är 23 elever från årskurs tre och 15 elever från årskurs fyra. Resultatet visar att eleverna är positiva till att ha matematikundervisning där de får arbeta med matematik på ett praktiskt sätt. Av de 38 elever som deltagit var de sju elever som i enkäten var negativt inställda till matematiken i skolan. Av dessa sju elever var det sex stycken som tyckte att lektionerna de provat på var bra eller mycket bra. Tjugo elever av 23 från årskurs tre och alla elever från årskurs fyra vill fortsätta med denna typ av undervisning. Trä- och metallslöjden är ett ämne som ger goda möjligheter till att utveckla matematikämnet, detta behöver dock undersökas vidare då resultat inte avser att ange vad de är för kunskaper eleverna tar till sig i denna undervisningsform.

Syftet med detta arbete är att beskriva hur man kan göra en lektionsplanering i slöjd enligt Lgr 11, de nya regelverken som trädde i kraft hösten 2011, där hänsyn tas till elever med ADHD. Arbetet bygger på litteratur om ADHD och implementeringen av Läroplanen för grundskolan med hjälp av Skolverkets Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen samt egen beprövad erfarenhet i slöjdundervisning. I arbetet beskrivs vad ADHD innebär, hur det kan visa sig och hur man kan bemöta problematiken för att kompensera för elevers svårigheter i skolan, samt att lärarens kunskap om ADHD-problematiken är väsentlig för att kunna bemöta elever på ett bra sätt. Eftersom det finns så många olika beteenden till samma diagnos så är det viktigt att veta vilken problematik som man ska ta hänsyn till, eftersom alla är olika och har olika behov.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur och om elevers motivation påverkas av att arbeta med praktiskt orienterade matematikuppgifter. Undersökningens huvudmetod är intervjuer av sex utvalda högstadieelever kombinerat med utvärderingsenkäter och lektionsbesök. Undersökningen ämnar få svar på hur elevers motivation påverkas på matematiklektioner med praktiska övningar jämfört med på mer traditionella lektioner med räkning i matteböcker. Bakgrunden till undersökningen är författarens erfarenhet av elevers lösning av matematikproblem i samband med undervisning i slöjd. Resultatet av denna undersökning visar att det har en positiv påverkan på elevers motivation att ha praktiska matematikövningar inlagt i undervisningen. Denna beskrivning av resultatet blir självklart förenklad. Flera elever blev inte alls mer motiverade av den praktiska lektionen. Men för alla elever var det av stor vikt att få tag på ”sin egen motivation” för att kunna jobba under lektionen, vad som påverkade denna var individuellt. Så denna undersökning visar på vikten av att individanpassa undervisningen för att eleverna ska bli motiverade.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever samarbetar i skolslöjden och vilka funktioner detta samarbete fyller. Genom att observera hur elever i årskurs nio samarbetade under slöjdlektionerna samlades material till studien in, material som sedan analyserades och kategoriserades. Resultatet av analysen blev fyra kategorier, eller typer av samarbete; Kunskapsförmedlande samarbete, Diskuterande samarbete, Samarbete när den egna kroppen inte räcker till samt Bekräftande samarbete. Analyser gjordes även av hur tillgängliga lärarna var under de olika lektionerna och hur detta kan ha inverkat på elevernas samarbete, samt rummet och arbetsmiljöns förmodade inverkan.

Syftet med studien var att kritiskt granska argumenten emot och för skolslöjd i den senmoderna skolan. Argumenten har hämtats från ’smörknivsupproret’, en debatt om skolslöjd som pågick under några veckor 2016. Denna debatt startade med en ledarartikel i tidningen Expressen, där skribenten ifrågasatte att skolämnet slöjd är ett obligatoriskt ämne i den svenska grundskolan. Det var många, framförallt lärare i slöjd, men även andra, som gick till slöjdens försvar. I debatten som diskuterades slöjdämnets relevans, det skrevs många sidor text, filmer spelades in och skolämnet slöjd diskuterades i media.   Resultaten i studien visar att det var få som argumenterade emot skolslöjd och att det inom denna diskurs förekom argument som att slöjd är ålderdomligt och bör bytas ut mot ämnen som är mer samtida. De allra flesta som deltog i ’smörknivsupproret’ argumenterade för skolämnet slöjd, de menade att ämnet har inslag av betydande framtidskompetenser, som entreprenöriellt lärande och lärande för hållbar utveckling och att människor behöver både teori och praktik för att utvecklas.   Inom diskursen för skolslöjd är flertalet bekymrade över slöjdämnets framtid, vilket stämmer överens med aktuell forskning inom området. Det är fyra saker som oroar skribenterna: slöjdämnets låga status, att praktiska och estetiska ämnen inte får utrymme i en skola som värderar mätbara resultat, att det finns för få legitimerade lärare i slöjd och att digitaliseringen medför att slöjdämnet förändras, både på ont och på gott. Slöjd är ett ämne som utvecklar ”handens kunskap”, en kunskap som är lågt värderad i en skola som präglas av mätbarhetskultur. Denna diskurs, mätbarhetskulturen, utmanas bland skribenterna i ’smörknivsupproret’.

Jag har undersökt slöjdens status hos lärare i grundskolan. Jag har också tagit reda på grundskollärare i andra skolämnen än slöjds uppfattning om vad eleverna lär sig i slöjden och om de ansåg att slöjden kunde tillföra något för elevernas lärande. Här syftar jag till både i andra skolämnen samt i skolan som helhet. Jag har undersökt huruvida det fanns intresse hos grundskollärare att arbeta i ämnesövergripande samarbeten med slöjden. Min valda metod var att intervjua lärare i grundskolan. Slumpmässigt har jag intervjuat 4 lärare inom olika ämnesområden och från 3 olika skolor. Min undersökning har kommit fram till att slöjdens status är hög hos lärare i grundskolan samt att de har en god uppfattning om vad eleverna lär sig i slöjden. Vidden av samarbeten och lärande mellan elever i slöjden var dock okänd för de intervjuande lärarna. Vidare visade min undersökning att intresset för ämnesövergripande samarbeten var stort men att brist på tid till detta gjorde att det inte förekom i någon högre grad.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur verksamma behöriga slöjdlärare arbetar med formgivning i sin undervisning. Vi båda har studerat slöjd vid Linköpings universitet där vi upplever att det var stort fokus på formgivningen och därför är det intressant att göra denna studie med fokus på formgivning.Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer där nio stycken slöjdlärare blev intervjuade. Alla informanter är behöriga slöjdlärare som undervisar textilslöjd på högstadiet. Informanterna rekryterades från en Facebookgrupp för slöjdlärare som heter Nationellt centrum för slöjdutbildning. Intervjuerna skedde via videosamtal och transkriberades sedan efteråt. För att kunna tolka och analysera det insamlade materialet har vi sedan kategoriserat och kodat materialet utifrån intressanta teman som passade vårt syfte och frågeställningar. På så vis kunde vi sortera bort all irrelevant information så att det endast blev kvar material som var relevant för vår undersökning.Informanterna som blev intervjuade är utbildade vid Linköpings universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet. Majoriteten av informanterna tycker annorlunda kring formgivning än vad som står i den litteratur vi har haft som grund till den här undersökningen, framförallt Lindfors. Istället för att arbetsprocessen har tre olika faser, varav formgivning är en av dessa, menar informanterna att formgivning finns med i hela arbetsprocessen. Vissa informanter menar på att timplanen begränsar möjligheterna till att arbeta med formgivning på ett önskvärt sätt. De menar också att det finns en oförståelse för formgivning hos elever och att de inte förstår meningen med formgivning. Flera informanter önskar att kunna arbeta mer med digital formgivning t.ex. 3D-skrivare. De flesta informanterna har tillgång till datorer eller iPads men upplever ändå en begränsning när det kommer till att arbeta digitalt med formgivningen p.g.a. bristande kompetens.Nyckelord: Slöjd, textilslöjd, formgivning, design, slöjdundervisning.

Syftet är att undersöka möjligheter vid arbete med laserskärare i trä i slöjdämnet och vilka kunskaper som kan utvecklas med en laserskärare. Undersökningen görs med utgångspunkt i frågeställningarna: Hur kan en laserskärare användas i slöjdämnet? och Vilka kunskaper utvecklas vid användning av laserskärare jämfört med hantverkstekniker i trä i grundskolans slöjdämne? Studien är en materialnära undersökning som jämför arbetet vid tillverkning av några träföremål som görs med laserskärare och illustrationsprogrammet Illustrator och med hantverkstekniker. Empirin analyseras genom en komparativ analysmetod och utgår från ett sociomateriellt perspektiv och aspekterna: tid, kunskaper som utvecklas och egna erfarenheter under arbetet. Resultatet visar att en laserskäraren tillsammans med Illustrator kan bidra till både möjligheter och risker för slöjden. Den kan användas som en del av digital teknik i slöjdämnet och vara ett hjälpmedel för läraren, men kan även hindra andra typer av slöjdkunskaper. Lars Lindströms modell för estetiska läroprocesser användes i analysen och synliggör att en laserskärare jämfört med hantverkstekniker för att såga, skära och bearbeta material, kan bidra med olika vägar till kunskap. Laserskäraren utvecklar kunskaper inom digital teknik medan hantverksteknikerna utvecklar kunskap inom flera tekniker, verktyg och maskiner.