Denna studie handlar om hur föräldrar ser på sin föräldraroll idag och vi har valt att betrakta det ur ett sociologiskt perspektiv med sociokulturella teorier. Syftet är att undersöka senmoderna föräldrars syn på sin roll som uppfostrare under deras barn/barns uppväxt. Vi ställer oss frågorna: Vad innebär en senmodern, god uppfostran och hur vill föräldrarna att deras barn ska leva som vuxna? Vi använder oss av en kvalitativ forskningsmetod, fokusgruppsintervjuer, där medlemmarna i gruppen interagerar och delar med sig av egna erfarenheter. Intervjumaterialet som ligger till grund för studien är analyserat horisontellt och sammanslaget. Vi intervjuar även "experter" som i yrket jobbar nära familjer. Den informationen kontrasterar och kompletterar gruppintervjuerna. I analysen utgår vi huvudsakligen från begrepp som sociologerna Beck, Bauman, Giddens och Habermas har använt för att beskriva det senmoderna samhället: individualism, ambivalens, reflexivitet, självidentitet och självförverkligande; tid och stress, konsumism, livsvärld/systemvärld och förvetenskapligande av det privata. Vi använder även några andra begrepp som kontrast mot det senmoderna: familj och tradition; och uppfostran. I diskussionen funderar vi över vad studien kan lära oss om det senmoderna föräldraskapet. Föräldrarna som intervjuats besitter en god förmåga att hantera senmodernitetens krav och snabba kast. Det viktigaste de vill ge sina barn är trygghet, kärlek och social kompetens för att barnen så småningom själva skall kunna bemästra sin framtid och sitt vuxenliv.

Avsikten med följande studie var att undersöka om och hur hemtjänstberoende äldre uppfattade att deras hem blir en arbetsplats för hemtjänstpersonalen samt om uppfattningen såg olika ut beroende på om den äldre är en man eller kvinna. Även om typen av hemtjänstinsatser har betydelse för uppfattningen studerades. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning för att fånga uppfattningarna och få en helhet i studien. Vi har gjort sex intervjuer, varav tre var kvinnor och tre var män. Resultatet bygger på dessa intervjuer som vi har sammanställt och analyserat. Resultatet från studien visar att äldre inte uppfattar sitt hem som en arbetsplats. De anser att det fortsatt är deras hem och att personalens närvaro inte påverkat uppfattningen av hemmet. Det framkom att uppfattningen beror på olika faktorer som ett rikt socialt nätverk, att de har kvar vissa sysslor som de klarar själva samt att personalen visar hänsyn och respekt för den äldre och dennes hem. En annan viktig faktor är att de äldre har anpassat sig efter personalens rutiner. Det finns skillnader i uppfattningen av hemmet utifrån kön och typen av insatser. Kvinnorna, som även är de med störst omsorgsbehov, uppfattade indirekt hemmet som arbetsplats då de kan känna ett visst intrång i deras privata sfär. / The intension with the following study was to investigate if and how elderly people who depend on home help understand that their home becomes a work place for the personnel and if the understanding varies between men and women. In addition, it was also investigated if the type of home help had any impact on the understanding. We chose to do a qualitative investigation to capture the understandings and get a complete picture in the study. We have done six interviews, with three women and three men. The result is based on these interviews that we have put together and analyzed. The result from the study shows that elderly people do not understand their home to be a work place at all. They believe that it is still their home and that the presence of the personnel has not affected their experience of their home. It has been shown that this understanding depends on different factors such as a rich social network, that they have certain tasks that they can still do on their own and that the personnel shows consideration and respect for the elderly person and his or her home. Another important factor is that the elderly people have adjusted to the routines of the personnel. There are differences in the understanding of the home between gender and the type of help that the elderly have. The women who also have the biggest need of help understand indirect their home to be a work place. They feel some kind of infringement in their private area.

No description available.

Syfte med detta arbete är att studera yrkesstatusen hos personal som arbetar med människor med intellektuella funktionsnedsättningar på daglig verksamhet och bostäder med särskild service. Denna yrkesgrupp ingår i den offentliga sektorn, tillhör omsorgen, är kvinnodominerad och har ingen enhetlig utbildning och yrkesbeteckning. Personalomsättningen är stor och lönen är låg. Vår fråga är huruvida kraven på yrkeskompetens för denna yrkesgrupp som vi kallar för omsorgsassistenter har förändrats under de senaste tjugo åren och vilka hinder och möjligheter det finns för en utveckling till ett självständigt yrke. Vårt empiriska material består av olika skrifter om kompetenshöjning för omsorgspersonal som Socialstyrelsen publicerat, beskrivningar av utbildningar och vidareutbildningar, platsannonser från arbetsförmedlingen samt information från personer som har arbetat länge i ledande positioner inom handikappomsorgen. Våra teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism och som tolkningsmetod valde vi Faircloughs diskursanalys. Det framgår av forskning om professionalisering att det krävs vissa kriterier för att ett yrke ska kunna utvecklas till en profession. Vår målgrupp uppfyller inte dessa kriterier. Resultatet visar att yrket genom åren har blivit mer mångfacetterat och kvalificerat. Vår slutsats är att det finns både hinder och möjligheter för omsorgsassistenter på väg till en självständig yrkesgrupp. Som möjlighet till ett självständigt och utvecklat yrke ser vi strävan mot akademisering och professionalisering och en hög prioritering av utbildning. Den allt otydligare yrkesprofilen med breda kompetenskrav samt kvinnodominansen inom den undersökta yrkesgruppen kan däremot betraktas som hinder för utveckling till ett självständigt yrke.

Enhetschefens arbete balanserar mellan önskemål och krav från personal, brukare, anhöriga, tjänstemän och politiker. Informella ledare kan då vara ett hot eller en möjlighet.Uppsatsens syfte är att bidra med förståelse för hur enhetschefer inom äldreomsorgen resonerar kring informella ledare. Det handlar om de möjligheter och svårigheter samt de strategier cheferna resonerar om och använder i sitt arbete.Den teoretiska referensramen utgörs av symbolisk interaktionism och verksamhetsnära- och situationsanpassat ledarskap. Utifrån en kvalitativ ansats har halvstrukturerade intervjuer genomförts med sex enhetschefer i två kommuner i Östergötland.Resultatet visar att cheferna resonerar kring både möjligheter och svårigheter avseende informella ledare i verksamheten. Möjligheterna kan bestå av att informella ledare ofta är insatta och engagerade i verksamheten. Cheferna använder också informella ledare för att övertyga övriga i personalgruppen om sin linje vid neddragningar eller förändringsarbete. Möjligheterna kan vändas till svårigheter då de informella ledarna genom sitt engagemang på ett negativt sätt drar med sig övriga i personalgruppen. De kan också medverka till skapandet av en negativ kultur där personalen inte vågar uttrycka sig fritt. Sammantaget handlar chefernas strategier om tydlighet, kommunikation, delaktighet och utbildning.

Sammanfattning Arbetsmarknaden förändras hela tiden, vilket innebär en omställning för alla som har ett arbete och en sysselsättning. Det ställs högre krav på arbetstagarna vilket, medför ännu svårare förutsättningar för de som redan nu står utanför arbetsmarknaden. Vi har i denna studie valt att se på hur sociala arbetskooperativ kan fungera som alternativ sysselsättning. Vi har valt att titta på detta, tänkt för människor som har någon typ av psykisk nedsättning och utifrån deras behov. Vi har genom att titta på denna specifika grupps behov i arbetslivet, undersökt om dessa behov kan tillgodoses genom ett socialt brukarkooperativ. Detta för att få ökade kunskaper om sociala arbetskooperativs plats som en alternativ sysselsättning/arbete för människor med särskilda behov. Vi genomförde studien med hjälp av kvalitativa intervjuer med ovan nämnd målgrupp samt personal som arbetat med kooperativa verksamheter. Vårt resultat baseras dels på dessa intervjuer dels, på jämförelser med relevant insamlad data i form av tidigare studier och litteratur. Resultatet visar att respondenternas behov mycket väl kan tillgodoses i ett socialt brukarkooperativ. Vidare framgår av resultatet att det i stor utsträckning finns både ekonomiska och sociala vinster att utvinna genom dessa.

Syftet med uppsatsen är att beskriva och kartlägga hur socialpedagoger arbetar på särskilt boende. Studien belyser hur delaktighetsbegreppet är kopplat till lärande i vardagliga situationer för personer med funktionshinder. Studien fokuserar på begreppen delaktighet och lärande samt hur socialpedagoger arbetar med detta. Frågeställningarna som besvaras är: Vad är socialpedagogernas roll på gruppboenden? Hur arbetar socialpedagoger för att få brukaren delaktig i vardagliga situationer på gruppbostäder? På vilket sätt arbetar socialpedagoger med att främja brukarens lärande i vardagsarbetet på gruppbostäder? Metoden i studien utgår från en kvalitativ ansats med grund i ett fenomenologiskt perspektiv. Grundtanken var att inhämta empiri från kvalitativa enkäter, arbetet har kompletterats med intervjuer. Vi har kodat och kategoriserat materialet och fått fram kategorierna: socialpedagogik, delaktighet och lärande. Teorierna och perspektiven är kopplade till kategorierna. Resultatet av studien presenteras i form av citat tagna ur enkäterna och intervjuerna. I analysen har vi kopplat ihop teorin med empirin och försökt se samband och likheter i materialet. Vår tolkning är att socialpedagogik, delaktighet och lärande hör ihop, samt att socialpedagogerna använder sig av dessa begrepp i sitt arbete. Studiens slutsatser är att lärandet sker i vardagen och att brukaren kan vara delaktig i en situation men inte i en annan. Det beroende på omgivande faktorer, exempelvis personal och samhället/miljön. Socialpedagogen arbetar för att ovanstående ska främjas. I diskussionsdelen framgår våra tankar om studien, vad som hade kunnat utvecklas mer samt vad som kan vara alternativa studier. / The purpose of this study is to identify how a social pedagogue works at sheltered accommodation. The study illustrates how the participation is connected to learning in everyday situations of people with disabilities. The study is based on a social pedagogical approach and focuses on participation, learning and how social pedagogue works with this concept. The questions we will answer in our study are: What is the social pedagogues roll at a sheltered accommodation? How social pedagogues get the individual to participate in everyday situations in the sheltered accommodation? How social pedagogues work to promote individual learning in everyday situations in the sheltered accommodation? As method we used a qualitative approach with a base in a phenomenological perspective. We have also supplemented with other methods books. The fundamental idea was to base the study on qualitative surveys, we have also complimented with interviews. We have coded and categorized, the category we came up with was Social pedagogical, participation, learning. The theories and perspectives we have used are connected with our categories. The outcome of the study is presented in quotes taken from the surveys and interviews. We have connected the theory with our study in the analyses and try to see connections and similarities in our material. Our interpretation is that social pedagogy, participation and learning is related to each other. And the social pedagogues use these concepts in their work. Our conclusions are that we are learning in the everyday and the individual can be participation in one situation but not in another one. It depends on environmental factors such as staff and community/environment. The social pedagogue works for this to be promoted. Our thoughts about the study and what we want to develop is processed in the discussion part.

Studiens syfte är att belysa och jämföra hur olika professionella tänker kring socialpedagogik och tvångsvård, hur motiveras klienter till att bli delaktiga i sitt förändringsarbete. Vidare är syftet även att lyfta tankar från yrkesverksamma kring människor som "hamnar mellan stolarna". De centrala frågeställningarna som studien bygger på är: Hur arbetar olika professioner socialpedagogiskt med personer som hamnar inom LVM? Skiljer sig motivations- och behandlingsarbetet inom tvångsvård jämfört med frivilligvård? Vilka tankar finns hos olika professioner kring individer som hamnar mellan lagstiftningar? Teoretiska perspektiv är socialpedagogik och empowerment, med de centrala begreppen delaktighet och motivation. Dessa ställs i relation till syfte, frågeställningar och empirin i analysen. Som metod för studien används kvalitativ forskningsintervju med utgångspunkt i Kvale och Brinkmanns (2009) halvstrukturerade forskningsintervju som har sin inspiration i den fenomenologiska filosofin. Analysen genomfördes utifrån vad Kvale och Brinkmann kallar bricolage, mening skapas utifrån olika ad hoc-metoder. Tolkningen gjordes genom olika teman som var framtagna dels ur syfte och frågeställningar, men även från teman som utmärkte sig i intervjuerna. Resultatet visar att man ser på socialpedagogik – delaktighet på olika sätt beroende på profession. För vissa av informanterna kom lagstiftningen i första hand, det var viktigast att hindra en människa från att dö, därefter kunde motivationsarbetet komma. Dock lyftes individen fram, arbetssättet var ofta att hitta alternativa lösningar om risken fanns att personen skulle hamna mellan stolarna. Min slutsats av studien är att ett socialpedagogiskt förhållningssätt kan se olika ut. Om jag försöker att bemöta en människa på hans/hennes nivå och göra dem delaktiga i vårt möte, i vår process arbetar jag socialpedagogiskt.

Syftet med studien var att undersöka om och på vilket sätt Västerås Stads-missions musikprojekt för människor i social utsatthet är meningsfullt och vad det är som gör att musikprojektet fungerar. Vi sökte även efter tecken på self-efficacy. Studiens åtta respondenter var musikprojektets bandmedlem-mar, supportrar och personal på Västersås Stadsmission. Vi använde oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer samt observationer. Den teoretiska referensramen utgörs av teorin om self-efficacy, tron på den egna förmågan. Studiens resultat visar att respondenterna upplever musik-projektet som meningsfullt och att vad som anses meningsfullt varierar. De mest framträdande effekterna är: få spela instrument/sjunga alternativt lyss-na på musik, få bekräftelse både musikaliskt och/eller som person, ha en sysselsättning, känna att man bidrar och gör gott, tillhöra en grupp och kän-na vänskap samt bättre mående. Studiens resultat pekar på fem viktiga fak-torer som gör att musikprojektet fungerar: musikprojektets flexibla ramar, att bandmedlemmarna redan kunde spela/sjunga, att musikprojektet medve-tet utvecklas sakta, att deltagarna känner gruppkänsla och att musikprojektet upplevs meningsfullt. Projektledaren är betydelsefull på grund av sin per-sonliga kompetens samt för sina kontakter inom musikbranschen. I resultatet finns tydliga tecken på self-efficacy hos bandmedlemmarna. Vilken betydel-se detta har i musikprojektet framgår däremot ej. Nyckelord:

Denna uppsats är en diskursanalys över så kallade ”pappa-böcker”, böcker skrivna av män om att bli och vara pappa. Syftet är att studera vilket budskap dessa böcker förmedlar och hur männen framställer sitt faderskap. Syftet är även att studera hur budskapet förhåller sig till den sociala kontexten texterna befinner sig inom. Den sociala kontexten är skapad utifrån en litteraturstudie av tidigare forskning. Studiens teoretiska infallsvinklar har varit det socialkonstruktionistiska perspektivet i allmänhet och maskulinitetsteorier i synnerhet. Utifrån den kritiska diskursanalysen som metod har jag studerat fyra stycken böcker, innehållande tillsammans 16 stycken texter, skrivna av män. Ur dessa texter har jag kunnat utläsa att männens budskap om ett bra faderskap framställs som att vara närvarande, engagerade och delaktiga i sina barns liv genom en vardagsnärvaro. Det vill säga att dela på föräldraledighet, ta över hushållssysslor och skapa en egen relation till barnet utan moderns närvaro. Detta skapar diskursen om faderskapet med barnet i fokus, där diskursens nyckelord är här och nu, närvaro, engagemang och ansvar. Studien visar även att männen uppvisar en ny form av maskulinitet, en barn- och heminriktad maskulinitet, vilken innebär att männen i sitt faderskap även tar hand om hushållssysslorna och framställer sig positiva till förändrande könsroller. Detta skiljer sig från den barnorienterande maskuliniteten som ”plockar russinen ur kakan ” ur faderskapet och snarare befäster de traditionella könsrollerna.