Undersökningar visar att den ogiltiga ströfrånvaron ökar och att frånvarande elever sällan får den hjälp de behöver i tid för att komma tillbaka till skolan. Syftet med denna uppsats var att beskriva och analysera tjugo kommuners och skolors handlingsplaner om skolfrånvaro. Detta har gjorts via en textanalys. Uppsatsen har haft en kvalitativ forskningsansats med några kvantitativa inslag. Bronfenbrenners bioekologiska utvecklingsmodell har använts som teoretisk utgångspunkt. Skolfrånvaro verkar många gånger påverka och påverkas av de olika system som eleven befinner sig i och omges av. Studien visade att skolfrånvaro är ett brett begrepp som innefattar flera olika typer av frånvaro, till exempel långvarig ogiltig frånvaro och skolvägran. Orsakerna till skolfrånvaro kunde, enligt handlingsplanerna, relateras till barnet som person och/eller till skol- och hemmiljöer. Det förebyggande arbetet såg olika ut i handlingsplanerna. Några exempel var fungerande frånvarorutiner, att skolan erbjöd en stimulerande undervisning samt arbetade för goda relationer mellan lärare och elever. I endast ett fåtal av handlingsplanerna nämndes elevhälsans del i det förebyggande arbetet och i tre handlingsplaner saknades helt beskrivningar av ett förebyggande arbete. Arbetet med att lösa skolfrånvaro beskrevs mer lika och innehöll som regel följande steg: information till hemmet; kartläggning, åtgärdsplanering och implementering av stödinsatser; fördjupad kartläggning, ny åtgärdsplanering och implementering av ytterligare stödinsatser; samt hjälp och stöd av samhället. En majoritet av handlingsplanerna saknade beredskap för hur lärare skall agera eller förhålla sig när en elev kommer tillbaka till skolan. Några implikationer till kommuner och skolor är att se över den interna logiken i handlingsplanerna, att använda elevhälsan mer i det förebyggande arbetet, att definiera centrala begrepp och att skriva in i planerna hur man skall agera när elever kommer tillbaka till skolan efter en lång tids frånvaro

Detta är en kvalitativ studie vars syfte är att undersöka samarbetes betydelse för lärare med specialpedagoger i skolan. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med åtta lärares upplevelse och erfarenheter av samarbetet med specialpedagoger. Skolan styrs av lagar och förordningar vilka inte klart och tydligt nämner eller beskriver hur lärare och annan personal i skolan förväntas samarbeta för att alla elever ska nå målen. Resultatet har tolkats utifrån hermeneutiken som metod för att få en förståelse för lärarns upplevelser och erfarenheter kring samarbetet med specialpedagoger. Studiens resultat redovisas utifrån sju olika teman kopplat till samarbetes betydelse för lärarna i skolan. I temat Ansvar för utförandet av arbetsuppgifterna fann vi att ansvaret för utförandet av olika arbetsuppgifter ofta leder tillbaka till lärarna även om ansvaret skulle kunna ligga på andra verksamma inom skolan.  Temat Det specialpedagogiska stödet visar bland annat att lärare vill ha olika typer av stöd. Under temat Specialpedagogen och lärarens olika roller ligger fokus på hur de olika yrkesrollerna upplever kollektivet samt individen. Temat Samarbete som kompetensutbyte handlar om begreppet samarbete och dess betydelse utifrån lärarna.  Nästa tema, När samarbetet fungerar och inte fungerar tar som rubriken nämner vilka faktorer som påverkar samarbetet. Temat Samarbetet för egen vinning tar bland annat upp maktförhållanden mellan lärare samt lärarnas subjektiva inställning till samarbetet. Det sista temat som namngivits Förståelsen av specialpedagogens roll belyser lärarnas syn på specialpedagogens uppdrag. Resultatet har visat en komplex verklighet av samarbete i praktiken där många aktörer får betydelse för att samarbete ska fungera. De framgick även att det ofta pågår ett visst samarbete som dock inte alltid är uttalat och behöver utvecklas så att alla parter får kunskap om och blir medvetna om samarbetes betydelse. Ytterligare fynd är att det finns olika grader av samarbete som kräver olika ambitionsnivå och att det krävs en egen vilja för att bedriva och uppnå ett lyckat samarbete.

<p>En av specialpedagogens arbetsuppgifter kan vara som intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur specialpedagoger beskriver sina upplevelser och uppfattningar av att vara intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. I vår studie har vi intervjuat åtta specialpedagoger och en speciallärare som handleder kollegor som en del i sitt arbete. Vi har använt en metod med halvstrukturerade frågor. Specialpedagogerna kommer från förskolor, grundskolor, gymnasieskolor och en särskola i Stockholms län. I resultatet har vi i en kvalitativ analys tittat efter dominerande mönster i specialpedagogernas uppfattningar och upplevelser. Dessa mönster har vi delat in i teman. Resultatet visar att specialpedagogerna har ett otydligt handledaruppdrag av skolledningen som bygger på att pedagoger frivilligt efterfrågar handledning. Specialpedagogerna upplever sig ha dubbla roller i organisationen på grund av ansvarsuppgifter. Specialpedagogerna har mandat av sina kollegor att tillhandahålla och leda handledning. De flesta specialpedagoger upplever att de har erfarenheter av etiska dilemman i rollen som intern handledare när det gäller information, när de handleder kollegor som de har nära vänskapsrelationer med och att skolorganisationen inte tillhandahåller regelbunden handledning på handledning. Specialpedagogernas handledning sker ofta i form av individuell rådgivning där de oftast förekommande gemensamma överenskommelserna gäller tid och sekretess. Specialpedagogerna hävdar att de har en teoretisk grund i sin handledning men brister i att precisera vilken. Specialpedagogerna menar att andra arbetsuppgifter i organisationen ofta har en positiv inverkan på rollen som intern handledare.</p>

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur några lärare och</p><p>specialpedagoger arbetar med dyslexi. De forskningsfrågor som jag hade</p><p>var: Hur hanterar lärare barn med dyslexi? Hur fungerar samarbetet</p><p>mellan lärare – specialpedagoger och specialpedagoger – lärare? Vem på</p><p>skolan bestämmer vilka barn det är som ska gå till specialpedagog? Jag</p><p>valde att använda mig av semistrukturerade intervjuer med lärare och</p><p>specialpedagoger som metod. Resultatet visade att mina respondenter</p><p>var väl medvetna om problematiken med dyslexi och de hade många</p><p>olika hjälpmedel åt de barn som hade dyslexi. Samarbetet upplevdes</p><p>fungera bra och det enda som var negativt var att det fanns för lite tid för</p><p>specialpedagogerna, istället fick prioriteringar göras, på gott och ont.</p><p>Svaren varierade vad gäller bestämmandet av stöd hos specialpedagog,</p><p>dock menade de flesta att det skedde i diskussion mellan lärare och</p><p>specialpedagog. Min slutsats är att det krävs tidiga insatser för att hjälpa</p><p>barn med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter men framförallt</p><p>engagemang från både lärare och föräldrar.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Föreliggande uppsats bygger på en intervjustudie av tre verksamma specialpedagogers enskilda berättelser av hur de i sin respektive yrkesutövning arbetar som kvalificerade samtalspartners i pedagogisk handledning.</p><p>Vårt syfte med studien har varit att belysa vad uppdraget som kvalificerad samtalspartner kan innebära för specialpedagogen.</p><p>Uppsatsen består av en litteraturstudie samt en kvalitativ undersökning, vars resultat vi relaterar till ett antal systemteoretiskt centrala begrepp för handledning. Genom litteraturstudien kan vi se att syftet med pedagogisk handledning är att i någon form utveckla yrkesmässig kompetens. Då begreppet handledning är närbesläktat med andra begrepp såsom konsultation och rådgivning blir det svårdefinierbart. För att kunna särskilja innebörden av de olika begreppen krävs att syftet med varje specifik handledningssituation tydliggörs. Helhet, relationer, här- och- nu- tänkande, cirkularitet, kvalité och möten mellan olika system utgör centrala begrepp för handledning sett ur ett systemteoretiskt perspektiv. Då vi relaterar intervjumaterialet i sin helhet gentemot ovanstående sex begrepp kan vi se betydelsen av dessa här löpa som en röd tråd.</p><p>Resultatet av studien visar att det är svårt att finna något enhälligt svar på den faktiska innebörden av uppdraget, för det för specialpedagogen, kvalificerade samtalspartnerskapet. Vi kan ändå utifrån vår tolkning av intervjudeltagarnas uttalanden se betydelsen av den kvalificerade samtalspartnern som stöd för utveckling liksom vikten av ett medvetet förhållningssätt hos denna. Då uppdraget saknar definition blir det ofta upp till varje enskild specialpedagog själv att tolka och utforma innebörden av hur examensordningen för specialpedagogen uttrycker uppdraget som kvalificerad samtalspartner.</p><p>Nyckelord: Specialpedagog, kvalificerad samtalspartner, handledning</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur några lärare och specialpedagoger arbetar med dyslexi. De forskningsfrågor som jag hade var: Hur hanterar lärare barn med dyslexi? Hur fungerar samarbetet mellan lärare – specialpedagoger och specialpedagoger – lärare? Vem på skolan bestämmer vilka barn det är som ska gå till specialpedagog? Jag valde att använda mig av semistrukturerade intervjuer med lärare och specialpedagoger som metod. Resultatet visade att mina respondenter var väl medvetna om problematiken med dyslexi och de hade många olika hjälpmedel åt de barn som hade dyslexi. Samarbetet upplevdes fungera bra och det enda som var negativt var att det fanns för lite tid för specialpedagogerna, istället fick prioriteringar göras, på gott och ont. Svaren varierade vad gäller bestämmandet av stöd hos specialpedagog, dock menade de flesta att det skedde i diskussion mellan lärare och specialpedagog. Min slutsats är att det krävs tidiga insatser för att hjälpa barn med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter men framförallt engagemang från både lärare och föräldrar.

En av specialpedagogens arbetsuppgifter kan vara som intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur specialpedagoger beskriver sina upplevelser och uppfattningar av att vara intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. I vår studie har vi intervjuat åtta specialpedagoger och en speciallärare som handleder kollegor som en del i sitt arbete. Vi har använt en metod med halvstrukturerade frågor. Specialpedagogerna kommer från förskolor, grundskolor, gymnasieskolor och en särskola i Stockholms län. I resultatet har vi i en kvalitativ analys tittat efter dominerande mönster i specialpedagogernas uppfattningar och upplevelser. Dessa mönster har vi delat in i teman. Resultatet visar att specialpedagogerna har ett otydligt handledaruppdrag av skolledningen som bygger på att pedagoger frivilligt efterfrågar handledning. Specialpedagogerna upplever sig ha dubbla roller i organisationen på grund av ansvarsuppgifter. Specialpedagogerna har mandat av sina kollegor att tillhandahålla och leda handledning. De flesta specialpedagoger upplever att de har erfarenheter av etiska dilemman i rollen som intern handledare när det gäller information, när de handleder kollegor som de har nära vänskapsrelationer med och att skolorganisationen inte tillhandahåller regelbunden handledning på handledning. Specialpedagogernas handledning sker ofta i form av individuell rådgivning där de oftast förekommande gemensamma överenskommelserna gäller tid och sekretess. Specialpedagogerna hävdar att de har en teoretisk grund i sin handledning men brister i att precisera vilken. Specialpedagogerna menar att andra arbetsuppgifter i organisationen ofta har en positiv inverkan på rollen som intern handledare.

Sammanfattning Föreliggande uppsats bygger på en intervjustudie av tre verksamma specialpedagogers enskilda berättelser av hur de i sin respektive yrkesutövning arbetar som kvalificerade samtalspartners i pedagogisk handledning. Vårt syfte med studien har varit att belysa vad uppdraget som kvalificerad samtalspartner kan innebära för specialpedagogen. Uppsatsen består av en litteraturstudie samt en kvalitativ undersökning, vars resultat vi relaterar till ett antal systemteoretiskt centrala begrepp för handledning. Genom litteraturstudien kan vi se att syftet med pedagogisk handledning är att i någon form utveckla yrkesmässig kompetens. Då begreppet handledning är närbesläktat med andra begrepp såsom konsultation och rådgivning blir det svårdefinierbart. För att kunna särskilja innebörden av de olika begreppen krävs att syftet med varje specifik handledningssituation tydliggörs. Helhet, relationer, här- och- nu- tänkande, cirkularitet, kvalité och möten mellan olika system utgör centrala begrepp för handledning sett ur ett systemteoretiskt perspektiv. Då vi relaterar intervjumaterialet i sin helhet gentemot ovanstående sex begrepp kan vi se betydelsen av dessa här löpa som en röd tråd. Resultatet av studien visar att det är svårt att finna något enhälligt svar på den faktiska innebörden av uppdraget, för det för specialpedagogen, kvalificerade samtalspartnerskapet. Vi kan ändå utifrån vår tolkning av intervjudeltagarnas uttalanden se betydelsen av den kvalificerade samtalspartnern som stöd för utveckling liksom vikten av ett medvetet förhållningssätt hos denna. Då uppdraget saknar definition blir det ofta upp till varje enskild specialpedagog själv att tolka och utforma innebörden av hur examensordningen för specialpedagogen uttrycker uppdraget som kvalificerad samtalspartner. Nyckelord: Specialpedagog, kvalificerad samtalspartner, handledning

The aim of this study is to see if the individual developing plans (i.e. individuella utvecklingsplaner) can be used as a tool for the special needs teacher (i.e. specialpedagog) to develop the school in its challenge to meet the needs of every child.   The study is based on contentanalycis and interviews, in order to understand how one school worked with the students´ individual developing plans.The results showed that the school did not use the plans as a tool to develop the education for each and every child, since the plans didn´t affect the tuition.The headmaster did not include the special needs teacher in the responsibility of developing the school. Even though our results showed that the school didn´t use the individual developing plans as a tool for the special educator to develop the school, we still found a possibility for developing the individual educational plans in the capacity of the special needs teacher. The study showed a need of dialogue in which teachers can reflect and problematize their actions and their teaching for the purpose of developing new understanding and new actions in the work with the individual educational plans. We believe that the profession of special needs teacher should supervise these dialogues.

Syftet med denna studie är att få en insikt om hur förskollärare tänker kring specialpedagogik i förskolan och även vilka faktorer som har betydelse för förskollärares arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vikt har även lagts vid förskollärares tankar runt tidiga insatser för barn i förskolan. För att kunna ta reda på detta har en kvalitativ intervjustudie gjorts där 7 verksamma förskollärare från 2 olika enheter har intervjuats. Jag har utgått från mina problemställningar; Hur tänker förskollärare kring ämnet specialpedagogik? Vilka faktorer har betydelse för förskollärares arbete med barn i behov av särskilt stöd? samt Vilken betydelse har tidiga insatser för barn i förskoleåldern? Mitt resultat visade att det många gånger finns två olika sätt att tänka kring specialpedagogik i förskolan. Oftast handlade det om att specialpedagogen knuten till enheten hade det yttersta ansvaret för de barn som var i behov av särskilt stöd. Specialpedagogen fungerade även som en pedagogisk handledare till arbetslagen på de olika enheterna. De faktorer som ansågs betydelsefulla för arbetet med barn i behov av särskilt stöd var föräldrarsamverkan, grundkompetens samt den pedagogiska handledningen som förskollärarna fick av specialpedagogen. Tidiga insatser för barn för de barn som betraktades behöva det ansågs värdefullt för kommande skolstart, men vissa förskollärare menade att insatser inte skulle sättas in för tidigt medan vissa menade att det aldrig var för tidigt.