Med utgångspunkt från hur pedagoger upplever sin yrkesvardag, är syftet med denna studie att belysa pedagogers behov av handledning. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning gällande handledningen som begrepp och dess syfte. Likaså presenteras lärarrollens komplexa uppdrag. De teoretiska perspektiven för studien står främst att finna i teorin om KASAM, vilken innebär att känslan av sammanhang är avgörande för att människor ska utvecklas positivt, samt i systemteorin vilken talar om att vi ingår i ett ständigt samskapande, i ett cirkulerande växelspel där en del i systemet ger effekt i andra delar av systemet. Därtill presenteras det socialkonstruktivistiska perspektivet, vilket utgår ifrån att vi skapar och konstruerar vår verklighet utifrån sociala konstruktioner i mötet med andra. Pedagogers behov av handledning belystes med hjälp av data från tio pedagogers utsagor, utifrån semistrukturerade intervjuer. Undersökningen visar att den handledning pedagogerna efterfrågar, ska innehålla konkret rådgivning av någon som kan tillföra merkunskap, i syfte att hjälpa eleverna att nå målen. Pedagogerna uttrycker också en önskan om att samtala med andra om situationer som uppstår kring det pedagogiska och relationella arbetet med eleverna. Vi menar att dessa samtal kan finna sin plats i det vi kallar den reflekterande handledningen. Respondenterna tror att handledning kan ge ny kunskap och fler verktyg till pedagogerna. De menar också att handledning ger möjlighet att prata sig samman med andra, att få hjälp och samtidigt hjälpa andra. De uttrycker att en av effekterna kan vara att skapa samsyn på skolan och menar vidare att handledning kan skapa trygghet och minska känslan av stress. Vår tolkning är att pedagoger ser vad som skulle hjälpa dem att hantera vardagen på ett bättre sätt, men har inte tid att ta emot det. Resultatet av studien kan bidra till att rektorer och annan ledningspersonal får en större kunskap kring hur den specialpedagogiska kompetensen kan användas och då i synnerhet kompetensen som kvalificerad samtalsparter och rådgivare i pedagogiska frågor.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med sitt pedagogiska uppdrag, som innebär att kunna möta alla de olika behov som kan finnas i barngrupper på förskolan. Samt att ta reda på vad specialpedagogen kan bidra med i det arbetet, för att utveckla verksamheterna till att passa alla de barn som vistas där. Även hur rektorerna tycker att det specialpedagogiska arbetet på förskolan ska fungera undersöks i studien. För att få svar på frågeställningarna har jag gjort kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och två rektorer. Den kvalitativa forskningen bygger på individens egna uppfattningar om det fenomen som undersöks och det var just det som jag eftersökte för min studie. Mitt resultat visar på de olika behov som förskollärarna ansåg att det fanns på förskolan dag och hur de arbetar för att möta dessa. De behov som förskollärarna tyckte att de behövde arbeta med mest, var att stödja barnen i det sociala samspelet och i deras språkutveckling. Det ökade antalet barn i förskolegrupperna gör att förskollärarna känner ett större behov av handledning av specialpedagogen. Specialpedagogen ses som en tillgång för dem i deras arbete med barnen. Förskollärare och rektorer är överens om att specialpedagogens viktigaste uppdrag på förskolan är att bidra med handledning och kompetens och att ett nära samarbete dem emellan därför är betydelsefullt. Resultatet visar också på att duktiga på att se barnens olika förutsättningar, men att de känner att de behöver mer kunskap idag för att kunna möta dem på rätt sätt. Vilket gör att de önskar att det fanns ökade möjligheter till kompetensutveckling och ett ännu tätare samarbete med specialpedagogen.

Denna studie inriktar sig på specialpedagogens handledningsuppdrag och hur detta kan an-vändas i den pedagogiska verksamhetens utvecklingsarbete. Studiens syfte är att med fokus på förskolan belysa handledningens användningsområden samt att identifiera förskolechefers syn på specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner och verktyg i förskolutvecklingen. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning som utförts inom området specialpedagogen som handledare samt handledning som kompetensutveckling. Likaså presenteras forskning inom kunskapsområdena skolutveckling och ledarskap. De teoretiska perspektiven på studien går att finna i socialkonstruktivismen samt det sociokulturella perspektivet som betonar kunskap som socialt konstruerad samt språket som ett centralt medel för kunskapande. Därtill förklarar ett systemteoretiskt perspektiv hur förändring av individen i ett system står i relation till och påverkar andra individer och andra system. Förskolechefers syn på handledning och dess användningsområden samlades in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer av fem förskolechefer från olika geografiska områden. Resultatet presenteras i tre huvudområden som framträdde under intervjuerna: handledning i förskolan idag, handledningens roll i förskolutvecklingen samt visioner om handledningens användande. Sammanfattningsvis visar undersökningen att – även om det förekommer olika tolkningar av begreppet och handledningens innehåll – handledning förekommer i förskolan. Att handleda pedagogerna är ett prioriterat uppdrag för specialpedagogen och dess främsta syfte är att ge tid för reflektion samt generera arbetslagsutveckling. Förskolecheferna kan se förändringar på flera olika plan som en följd av den pedagogiska handledningen och några vittnar om att dessa förändringar påverkar förskolans utveckling i sin helhet. Detta var dock inte självklart för alla. Många var nöjda med den specialpedagogiska verksamhet som fanns på förskolan men för att få mer tid till handledning önskades fler specialpedagogtimmar i verksamheten. Studiens resultat kan användas av specialpedagoger som underlag vid planering av handledningsverk-samhet i förskolan.

Syftet var att undersöka specialpedagogens funktion som förändringsagent i ett pågående förändringsarbete.Föreliggande studie hade en aktionsforskningsansats och studien följde ett pågående förändringsarbete i ett arbetslag. Aktionsforskningsansatsen byggde på att jag i min yrkesroll som specialpedagog även hade en forskande ansats. Detta innebar att jag medverkade under arbetslagets mötestillfällen och följde samt påverkade processen i förändringsarbetet, en slags iscensättande aktionsforskning. Jag hade tidigare påbörjat ett interventionsarbete i arbetslaget med syfte att förändra hanteringen av åtgärdsprogram samt att främja ett mer kollektivt arbete. Det var i detta som studien tog sin utgångspunkt för att följa de processer som arbetslaget genomgick.I resultatet framträdde tydligt att det fanns olika förväntningar på arbetslagets funktion. Sett ur specialpedagogens perspektiv att bidra till ett förändrat arbetssätt som främjar kollektivt arbete uppstod en rad utmaningar. Dessa utmaningar kunde relateras till vissa föreställningar kring hur arbetslag ska arbeta och vad det ska vara till för. Det framträdde att det fanns en flexibilitet i hur arbetslagets mötestillfällen utformades. Flexibiliteten hade betydelse för vilka behov som styrde och vilka frågor som togs upp under mötestillfället. Detta bidrog till att mötestillfällena var svåra att på förhand veta vad de skulle handla om vilket fick betydelse för förändringsarbetet. Sett ur specialpedagogens roll uppstod frågor som rörde hur pass man som förändringsagent kan gå in och styra eller bestämma över förändringsarbetet. Det handlade om vem som skulle ha tolkningsföreträde och en balansgång mellan olika intentioner krävdes.

Jag har studerat hur man hjälper de elever som har DAMP/ADHD till en bättre chans att lyckas med skolan. Jag har både undersökt vad som står om detta i litteraturen och så har jag varit på två skolor och intervjuat två specialpedagoger och en lärare om hur de arbetar med dessa barn. Resultatet blev väldigt olika på de två skolorna. På den ena skolan gjorde specialpedagogerna allt för att eleverna skulle klara sig så bra som möjligt, medan de elever som hade svårigheter och som gick på den andra skolan knappt fick någon hjälp alls och fick vara i helklass hela dagarna. Jag har också studerat diagnosernas roll, om de är avgörande för om eleverna ska få hjälp eller inte. På skolan där specialpedagogerna gjorde allt för att eleverna skulle lyckas så behövdes ingen diagnos, på den andra skolan så verkade det inte som om eleverna fick mycket hjälp oavsett om de hade diagnos eller inte. Att det var så olika resultat på de olika skolorna kan bero på att specialpedagogen där eleverna inte fick så mycket hjälp var klassföreståndare för en klass, medan specialpedagogen på den andra skolan kunde ägna all sin energi åt de elever som hade svårigheter.

I tidigare forskning nämns sällan idrott och hälsa kopplat till specialpedagogik. Det finns forskning som berör båda kunskapsområdena som är överens om att det är upp till den enskilda läraren i idrott och hälsa att skapa en inkluderande undervisning. Forskning visar att ämnet idrott och hälsa betraktas som ett lågprioriterat ämne. I forskningen framkommer det att specialpedagogen gör stor nytta som kvalificerad samtalspartner genom reflekterande handledning av skolans personal. Syftet med arbetet är att undersöka vad lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger upplever om samspelet mellan specialpedagogik och idrott och hälsa. Syftet besvaras genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger, fyra specialpedagoger och fyra lärare i idrott och hälsa, fördelat på fyra skolor. Resultatet visar att det sällan förekommer ett uttalat samspel mellan lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger. Det har dock visat sig att pedagogerna har ett indirekt samspel som är av varierande grad. Både specialpedagoger och lärare i idrott och hälsa ser ett behov av ett utökat samspel mellan idrott och hälsa och specialpedagogik för att skapa en inkluderande verksamhet. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning angående lärarens betydelse för en inkluderande undervisning. Även eventuella stödinsatser till elever i behov av särskilt stöd är upp till den enskilda läraren att tillgodose i de flesta fall.

<p>Jag har studerat hur man hjälper de elever som har DAMP/ADHD till en bättre chans att lyckas med skolan. Jag har både undersökt vad som står om detta i litteraturen och så har jag varit på två skolor och intervjuat två specialpedagoger och en lärare om hur de arbetar med dessa barn. Resultatet blev väldigt olika på de två skolorna. På den ena skolan gjorde specialpedagogerna allt för att eleverna skulle klara sig så bra som möjligt, medan de elever som hade svårigheter och som gick på den andra skolan knappt fick någon hjälp alls och fick vara i helklass hela dagarna. Jag har också studerat diagnosernas roll, om de är avgörande för om eleverna ska få hjälp eller inte. På skolan där specialpedagogerna gjorde allt för att eleverna skulle lyckas så behövdes ingen diagnos, på den andra skolan så verkade det inte som om eleverna fick mycket hjälp oavsett om de hade diagnos eller inte. Att det var så olika resultat på de olika skolorna kan bero på att specialpedagogen där eleverna inte fick så mycket hjälp var klassföreståndare för en klass, medan specialpedagogen på den andra skolan kunde ägna all sin energi åt de elever som hade svårigheter.</p>

Alla barn ska enligt svensk skollag ges likvärdiga möjligheter att lära och utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar och behov. Det är förskolan och skolan som ska utvecklas och utformas för att kunna möta olikheterna hos alla barn, inte barnen som ska förändras för att passa in i skolväsendets verksamheter. Tidigare forskning och rapporter indikerar att det finns barn i förskolan och skolan vars behov av stöd inte uppmärksammas i tillräckligt stor utsträckning. Det är de barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna, som inte tydligt syns, hörs eller märks i de pedagogiska verksamheterna. Ett barn kan betraktas som tystlåtet och tillbakadraget av många olika anledningar. Tidigare forskning pekar dock på att många utav dessa barn beskrivs som blyga, även om det inte alls eller bara till viss del handlar om blyghet. Alla barn är olika och har varierande förutsättningar och behov, således även barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Forskning inom området menar att ett oupptäckt och/eller oförstått stödbehov kan leda till att barnet utvecklar psykisk ohälsa. Det kan således även påverka barnets möjligheter till lärande, utveckling och socialisation. Denna studies syfte är att belysa specialpedagogers syn på barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna i förskolan och skolan, samt deras behov av stöd.   Denna studies resultat grundar sig på sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger verksamma i förskolan och skolan i olika kommuner i södra Sverige. Resultatet visar hur skillnader i specialpedagogernas uppdrag kan komma att skapa såväl möjligheter som hinder i det specialpedagogiska arbetet i realtion till barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Betydelsen av att i det förebyggande arbetet ges möjlighet att delta och observera i verksamheterna lyfts fram. Specialpedagogerna anser att detta ger möjligheter för dem att se, uppmärksamma och fråga efter barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Ett åtgärdsfokuserat specialpedagogiskt uppdrag innebär istället svårigheter i detta arbete, då det är ovanligt att barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna lyfts fram utav pedagogerna i skolväsendets verksamheter. Specialpedagogerna poängterar att alla barn är olika, således också barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Det är barnets bästa och barnets välmående som är det mest betydelsefulla i arbetet med barnen. Men vad detta innebär påverkas av rådande perspektiv, synsätt och normer. En av slutsatserna i denna studie är att barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna behöver uppmärksammas mer i skolväsendets verksamheter för att alla barn ska ges möjlighet att lära och utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar och behov.

No description available.

Syftet med denna studie är att belysa specialpedagogens yrkesroll i förskola och skola samt skapa en djupare förståelse inom detta ämne. Studien tar även upp om arbetssätten skiljer sig åt i de olika verksamheterna. Studien är baserad på en kvalitativ forskningsmetod genom intervjuer. I studien intervjuas tio specialpedagoger på tio olika skolverksamheter, i fem förskolor och fem skolor, årskurs ett till sex. Intervjufrågorna handlar om hur specialpedagogerna ser på sin yrkesroll samt om i deras arbetsbeskrivningar skiljer sig åt i de olika verksamheterna. Teman som framkom i analysen som specialpedagogerna fokuserade på var uppdrag, tid, arbetsuppgifter, stöd, kartläggning, samarbete med hemmet, hjälpmedel, kunskapsmål och förståelsen för yrket som specialpedagog. Studiens resultat visade på att det finns skillnader i det specialpedagogiska arbetet i förskola och skola. De skillnader som framkom i resultatet är att specialpedagogen i förskolan beskriver att de arbetar mer aktivt i barngruppen medan specialpedagogen i skolan har en mer handledande roll. I resultatet framgår det även att specialpedagogerna i förskola och skola beskriver vikten av ett helhetsperspektiv i sin profession. De beskriver att fokus inte endast ska ligga på barnets eller elevens problem utan att även se till de olika faktorer som kan påverka kontexten kring barnet och eleven.