Alla barn ska enligt svensk skollag ges likvärdiga möjligheter att lära och utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar och behov. Det är förskolan och skolan som ska utvecklas och utformas för att kunna möta olikheterna hos alla barn, inte barnen som ska förändras för att passa in i skolväsendets verksamheter. Tidigare forskning och rapporter indikerar att det finns barn i förskolan och skolan vars behov av stöd inte uppmärksammas i tillräckligt stor utsträckning. Det är de barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna, som inte tydligt syns, hörs eller märks i de pedagogiska verksamheterna. Ett barn kan betraktas som tystlåtet och tillbakadraget av många olika anledningar. Tidigare forskning pekar dock på att många utav dessa barn beskrivs som blyga, även om det inte alls eller bara till viss del handlar om blyghet. Alla barn är olika och har varierande förutsättningar och behov, således även barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Forskning inom området menar att ett oupptäckt och/eller oförstått stödbehov kan leda till att barnet utvecklar psykisk ohälsa. Det kan således även påverka barnets möjligheter till lärande, utveckling och socialisation. Denna studies syfte är att belysa specialpedagogers syn på barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna i förskolan och skolan, samt deras behov av stöd.   Denna studies resultat grundar sig på sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger verksamma i förskolan och skolan i olika kommuner i södra Sverige. Resultatet visar hur skillnader i specialpedagogernas uppdrag kan komma att skapa såväl möjligheter som hinder i det specialpedagogiska arbetet i realtion till barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Betydelsen av att i det förebyggande arbetet ges möjlighet att delta och observera i verksamheterna lyfts fram. Specialpedagogerna anser att detta ger möjligheter för dem att se, uppmärksamma och fråga efter barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Ett åtgärdsfokuserat specialpedagogiskt uppdrag innebär istället svårigheter i detta arbete, då det är ovanligt att barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna lyfts fram utav pedagogerna i skolväsendets verksamheter. Specialpedagogerna poängterar att alla barn är olika, således också barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna. Det är barnets bästa och barnets välmående som är det mest betydelsefulla i arbetet med barnen. Men vad detta innebär påverkas av rådande perspektiv, synsätt och normer. En av slutsatserna i denna studie är att barn som betraktas som tystlåtna och tillbakadragna behöver uppmärksammas mer i skolväsendets verksamheter för att alla barn ska ges möjlighet att lära och utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar och behov.

Syftet med följande studie var att ta fasta på pedagogers strategier för att skapa en gynnsam verksamhet för de barn i förskolan som uppfattas vara tystlåtna. Metoden som användes vid datainsamlingen var kvalitativa intervjustudier med verksamma pedagoger. De teoretiska perspektiven som användes var de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. Tystlåtna barn blir enligt ett relationellt perspektiv tystlåtna i förhållande till miljön och förutsättningar i miljön. Med miljö menas både den fysiska miljön samt människor i barnets närhet. Inom det kategoriska perspektivet menas det att tystlåtna barn är tystlåtna utifrån biologiska förutsättningar. Resultatet visade att majoriteten av pedagogerna var samstämmiga om hur de upplevde och beskrev ett tystlåtet barn. Begreppen som av pedagogerna användes mest för att konstruera ett tystlåtet barn var följsam, blyg och tillbakadragen. Resultatet visade även att tystlåtna barn ter sig olika och är som mest tystlåtna i större sammanhang, alltså framkom det att tystlåtenhet är individuellt och situationsbundet. Majoriteten av pedagogerna ansåg att en närvarande pedagog var en viktig faktor för att i olika situationer kunna stödja tystlåtna barn i verksamheten. Resultatet visade att strategier som ansågs gynnsamma för tystlåtna var uppdelning i mindre grupper, en god och trygg relation till barnet samt ett aktivt stödjande arbete. Resultatet indikerade även att tystlåtna barn riskerar att förbises i verksamheten och att detta kan kopplas till de stora barngrupperna och ett mindre antal pedagoger i dagens förskola.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om förskollärares olika uppfattningar och erfarenheter i arbetet med de barn som kan upplevas tystlåtna och tillbakadragna i förskolan. Förskolans läroplan beskriver att utbildningen ska vara likvärdig samt att den ska anpassas och vara utformad så att alla barn ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt. Metoden som använts för insamling av det empiriska materialet är kvalitativa intervjuer med fem förskollärare som arbetar i olika förskoleverksamheter. Till analysen av materialet har det kategoriska och det relationella perspektivet använts. I resultaten framkommer bland annat att förskollärares beskrivningar av de barn som upplevs tystlåtna och tillbakadragna kan relateras till både personlighet och miljö. Resultaten visar också vikten av förskollärares relationskompetens och samspel med dessa barn. Vi fann även att en del förskollärare lyfte fram tidsbrist och stora barngrupper som en utmaning, men att då barn delas in i mindre grupper kan möjligheter skapas i arbetet med de barn som upplevs tystlåtna och tillbakadragna.

This essay is a scientific essay that centers around a story based on a self-experienced dilemma about a shy and silent child who does not communicate with the pedagogues at the preschool nor the majority of the other children. The child chooses to only communicate through her best friend and is then able to use both body- and verbal language, and it is only through this friend that others learn what the child wants.   The purpose of the essay is to examine how preschools satisfy the needs of silent and shy children, by studying my own actions in the described story. The questions at issue which are studied in this essay include how I as a future preschool teacher can support the silent and withdrawn children. Which tools and strategies pedagogues can use to uplift them. How I as a pedagogue can include these children and make them participate in the preschool’s activities. As well as how pedagogues relate to the need of interaction among silent children. These questions are answered through the writing of the essay where my practical knowledge, which constitutes of 17 years of working as a caretaker of children, and theoretical perspectives such as the theory of connection and a sociocultural perspective are applied. An interview with a certified speech therapist has also been conducted. The conclusions that can be made are that there are several possible tools and strategies that can be used to include and facilitate for the silent and shy children in the preschool, for example picture-support, smaller groups of children or that you as an pedagogue participate yourself and give the child roles within the plays that it is able to manage. Furthermore, an important lesson is that the theoretical perspectives constitute a crucial support for pedagogues in their approach towards shy children, that it is important to do a mapping of the shy children in terms of what causes the difficulties and when they arise, and also to always proceed from the individual child’s needs so that every child at the preschool gets the best possibilities for education. / Denna uppsats är en vetenskaplig essä som utgår ifrån en berättelse som utgörs av ett egenupplevt dilemma om ett blygt och tystlåtet barn som inte kommunicerar med pedagogerna på förskolan eller majoriteten av de andra barnen. Barnet väljer att endast att kommunicera via sin bästa kompis och kan då använda både kroppsspråk och verbalt språk, och det är endast genom kompisen som andra får veta vad barnet vill. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskolan tillgodoser tystlåtna och blyga barns behov, genom att studera mitt eget handlade i den beskrivna berättelsen. De frågeställningar som studeras i uppsatsen inkluderar hur jag som framtida förskolelärare kan stödja de tystlåtna och tillbakadragna barnen. Vilka verktyg och strategier pedagoger kan använda för att lyfta fram dem. Hur jag som pedagog kan inkludera dessa barn och få dem delaktiga i aktiviteterna på förskolan. Samt hur pedagoger förhåller sig till behovet av samspel hos tystlåtna barn. Dessa frågeställningar besvaras genom essäskrivande där min praktiska kunskap, som består av 17 års arbete som barnskötare, samt teoretiska perspektiv som anknytningsteorin och ett sociokulturellt perspektiv tillämpas. En intervju med en legitimerad logoped har också genomförts. Slutsatser som kan dras är att det finns flera möjliga verktyg och strategier som kan användas för att inkludera och underlätta för de tystlåtna och blyga barnen i förskolan, bland annat bild-stöd, mindre barngrupper eller att man som pedagog själv deltar och ger barnet roller i leken som den klarar av. En viktig lärdom är vidare att de teoretiska perspektiven utgör ett väsentligt stöd för pedagoger i sitt bemötande av blyga barn, att det är viktigt att göra en kartläggning av de blyga barnen kring vad som orsakar svårigheterna och när de uppstår, samt att alltid utgå från det enskilda barnets behov så att alla barn på förskolan får de bästa förutsättningarna för lärande.

Föreliggande systematiska litteraturstudie presenterar tidigare forskning om litteratursamtal och introverta elever. Syftet är att undersöka hur lärare kan genomföra litteratursamtal med introverta elever. Studien inkluderar 14 publikationer där doktorsavhandlingar, vetenskapliga artiklar och facklitteratur ingår. Mycket av forskningen utgår från det sociokulturella perspektivet. Materialet har bearbetats genom en innehållsanalys och kategoriserats efter tre teman; introverta elever, litteratursamtal samt strukturerade samtal med tystlåtna elever.  Studiens resultat visar att introverta elever ofta har en tystlåten framtoning. De har behov av en trygg lärmiljö med möjlighet till återhämtning. Introverta elever föredrar enskilt eller omsorgsfullt strukturerat arbete i mindre grupper. I och med införandet av läroplanen lgr 22 kommer strukturerade samtal, såsom litteratursamtal ges ett större utrymme i svenskundervisningen. Forskning visar att elever förhåller sig positiva till litteratursamtal. Det finns dock didaktiska fallgropar med litteratursamtal då de ibland används mer som förhör än som ett dialogiskt textsamtal. Forskningsresultat beträffande elevers lärande i samband med samtal går isär. Viss forskning menar att mindre verbalt aktiva elever löper en risk att klara sig sämre i skolan, medan annan forskning visar att muntligt deltagande inte nödvändigtvis måste vara en förutsättning för lärande.

Föreliggande empiriska studie syftar till att bidra med kunskap om hur lärares didaktiska val tillsammans med klassrumsmiljön kan ge tystlåtna elever i de tidiga skolåren förutsättningar att delta under samtal i svenskämnet. Med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet genomfördes sju semistrukturerade intervjuer med lärare verksamma i årskurs 1–3. Centrala begrepp för studien är tystlåtna elever, samtal och klassrumsmiljö. Resultaten visar att lärare arbetar medvetet med stöttning av enskilda elever på individnivå i form av makro-, meso- och mikrostöttning. Lärarna använder sig även av instrumentellt och emotionellt stöd på gruppnivå. Resultatet visar att lärare är väl medvetna om hur de nyttjar den fysiska klassrumsmiljön för att ge elever möjlighet att delta i samtal. Samtliga lärare är noga med att understryka vikten av ett gott klassrumsklimat för att tystlåtna elever ska våga tala. De intervjuade lärarna berättar om gynnsamma metoder för att inkludera tystlåtna elever i klassrumssamtal. Studien visar att lärare behöver ge elever tid att utveckla sin muntlighet i mindre och större sammanhang. Lärare behöver även variera sin undervisning för att låta tystlåtna elever göra sina röster hörda genom andra uttryckssätt än verbalt.