<p>This essay is an investigation that aims to increase the understanding regarding the opinions of what skills a teacher who works with pupils that are in need of special support ought to have. I have also tried to answer the question: How to be a good teacher?</p><p>The investigation is carried out as a qualitative interview survey, where three women from three different municipalities have explained, how they want pedagogues to work with pupils that are in need of special support.</p><p>The investigation shows that an accurate personality within the pedagogue plays an important part when accomplishing a positive development. Knowledge of various subjects combined with a specialized pedagogical education is very important, as well as an ability of understanding when it comes to different kinds of functional disorders.</p><p>Other positive qualities a teacher should have could be the following: to be structured, calm, be able to stand stress, have patience, be a good listener, be emphatic and have a good sense of humour.</p><p>The investigation also shows that teachers who are confident with themselves have a lot to gain in their profession. The final quality worth mentioning is, when you as a professional dare to be without prestige. You simply do not have any problem showing that you are not an expert in all aspects.</p><p>Key terms: Teacher competence, the specialized pedagogue, role of the teacher, special support.</p>

This essay is an investigation that aims to increase the understanding regarding the opinions of what skills a teacher who works with pupils that are in need of special support ought to have. I have also tried to answer the question: How to be a good teacher? The investigation is carried out as a qualitative interview survey, where three women from three different municipalities have explained, how they want pedagogues to work with pupils that are in need of special support. The investigation shows that an accurate personality within the pedagogue plays an important part when accomplishing a positive development. Knowledge of various subjects combined with a specialized pedagogical education is very important, as well as an ability of understanding when it comes to different kinds of functional disorders. Other positive qualities a teacher should have could be the following: to be structured, calm, be able to stand stress, have patience, be a good listener, be emphatic and have a good sense of humour. The investigation also shows that teachers who are confident with themselves have a lot to gain in their profession. The final quality worth mentioning is, when you as a professional dare to be without prestige. You simply do not have any problem showing that you are not an expert in all aspects. Key terms: Teacher competence, the specialized pedagogue, role of the teacher, special support.

Rand, Mattias & Gustavsson Yvonne (2011). Hur specialpedagoger arbetar med åtgärdsprogram i matematik. (How remidial teachers work with a action programmes in matehematics). Skolutveckling och ledarskap, specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Vi har i vårt arbete undersökt hur specialpedagoger i en kommun arbetar med åtgärdsprogram i matematik. Vi belyser olika faktorer såsom erfarenhet, lärmiljö, språklig miljö, arbetsstruktur, delaktighet samt pedagogisk kartläggning, som har betydelse för upprättandet av åtgärdsprogram. Vi undersöker även i vilken utsträckning åtgärdsprogrammen uppfyller kraven från de nationella föreskrifter som finns.Vi har gjort en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fyra specialpedagoger från olika skolor i en kommun. Intervjun var en halvstrukturerad, narrativ livsvärldsintervju där målet var att respondenterna relativt fritt skulle få berätta om sin praktik. Resultaten från intervjun belystes ur ett hermeneutiskt perspektiv och resultatet jämfördes därefter med forskningsresultat som finns inom matematikdidaktik.I vår undersökning har vi kommit fram till att arbetssätten varierar mellan de olika skolorna trots att kommunen tagit fram en mall för åtgärdsprogram. Detta kan bero på att rektorerna själva formulerar arbetsbeskrivningen för de specialpedagoger de anställer. Verksamheterna som vi undersökt varierar också i storlek, ålderssammansättning på eleverna och var skolorna är belägna. Det är alltså många variabler som påverkar att sannolikheten på att arbetsgången skulle kunna beskrivas unisont är låg.

Malmö högskolaLärarutbildningenSpecialpedagogiska påbyggnadsutbildningenDistans H05Vårterminen 2008Kerstin Krona AbstractKrona, Kerstin (2008). Specialpedagogen – gymnasielärarens coach och problemlösare i ett paradigmskifte. (The Special Education Teacher – the senior high school teacher´s coach and problem solver in a new paradigm)Vi lever i en omvälvande tid – i ett paradigmskifte. Omvärldsförändringarna under framförallt de två senaste decennierna har gett människan nya förutsättningar att leva och verka. Utbildningen är inget undantag. Behoven och kraven från omvärlden liksom eleven och hennes förutsättningar har förändrats. Didaktiken kräver nytänkande. Gymnasieläraren i det ledande lärandet ställs inför nya utmaningar och problem. Vilka är då specialpedagogens möjligheter ur olika aspekter att stödja gymnasieläraren?Arbetet skildrar vilka betydelsefulla förändringar som skett i detta paradigmskifte och som kan påverka det ledande lärandet. Inledningen beskriver problemområdet i ett större sammanhang och försöker ge en helhetsbild. Vilka är de omfattande förändringarna i paradigmskiftet, som kan påverka utbildningen? Var finns eleven i det nya samhället? Hur kan vi effektivisera didaktiken? Hur kan specialpedagogen samverka och kanske även coacha gymnasieläraren? Vidare innefattar arbetet en fallstudie med fem utsagor från gymnasielärare för att bidra med en förståelse för hur de ser på specialpedagogen och dennes roll och ett tänkt samarbete. Huvudresultatet i mitt arbete är att specialpedagogen och hennes kompetens behövs som stöd till gymnasieläraren, särskilt om exkludering skall undvikas och till del finns även behov av henne som coach. Mina slutsatser ger vid handen att förutsättningarna för henne att verka kräver en satsning på att kraftfullt marknadsföra hennes kompetens i kommuner, gymnasier och till gymnasielärare. De vetenskapliga landvinningar som gjorts och görs, måste tillvaratas för att förstå var dagens elever finns, forma pedagogik och metodik individuellt och anpassa till tidens behov.Nyckelord: coach, paradigmskifte, problemlösare, specialpedagogen, undervisningsstöd.Kerstin Krona Handledare: Lena Lang Examinator: Elsa Foisack

Syftet med vår studie är att genom fokusgruppsintervjuer belysa hur rektorer anser att de organiserar specialpedagogens uppdrag och hur denna organisering påverkar specialpedagogens funktion i skolan. Vi har valt att tillämpa ett organisationsteoretiskt perspektiv då vi menar att organiseringen av uppdraget är det som till största del påverkar arbetsuppgifterna. Särskilt fokus lägger vi på begreppen sensemaking och tool-dropping, vilka kort kan förklaras som att specialpedagogens funktion är meningsskapande för alla i verksamheten och hur verktyget specialpedagog kan och bör användas. Studien har relevans för det specialpedagogiska området då rektors kunskap om specialpedagogens kompetens har betydelse för vilka arbetsuppgifter specialpedagogen tilldelas. Vi har använt oss av en hermeneutisk ansats då vi tolkar rektorernas svar för att förstå hur de resonerar. Studiens empiriska material är insamlat med hjälp av fokusgruppsintervjuer. Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag fortfarande är otydligt för såväl rektorer som för lärare, vilket påverkar både specialpedagogens mandat och arbetsuppgifter. Det framkommer också att i talet om specialpedagogens funktion i skolan är rektorerna överens och samstämmiga i vilka huvudsakliga arbetsuppgifter en specialpedagog ska ha, men att inte alla lyckas omvandla detta i praktiken. I diskussionen lyfter vi vikten av att rektorer skapar en genomarbetad och klart uttalad arbetsbeskrivning som är väl förankrad hos både specialpedagog och lärare, som ett led i att stärka och förtydliga specialpedagogens uppdrag på skolorna.

<p>Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.</p>

Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.

Specialpedagogprogrammet uppkom 1990 men trots detta finns fortfarande oklarheter på skolorna vad specialpedagogens arbetsuppgifter är. Det märks att det på flera skolor råder en viss förvirring och i många fall bristande kunskap kring vad en specialpedagog ska göra. Vad jag också har uppmärksammat är att det finns olika förväntningar på yrket. Rektorns förståelse och intresse är viktigt för hur skolan organiserar upp arbetsuppgifterna för denna yrkesroll. De tilldelade arbetsuppgifterna som specialpedagogen får handlar om rektorns kunskap inom området.  Syftet med studien var att undersöka hur rektorer uppfattar specialpedagogers funktion och vad specialpedagogens arbetsuppgifter är, samt vad specialpedagogens betydelse är för elevhälsans arbete. Jag ville också veta vad rektorerna hade för vision av sin verksamhet. Det är en kvalitativ studie med hjälp av åtta intervjuer som genomfördes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv då jag tolkar rektorernas svar om hur de samtalar och diskuterar om frågorna jag ställer.  Resultatet visar att det fortfarande finns en osäkerhet kring specialpedagogers arbetsuppgifter och roll på skolan vilket påverkar både skolan och specialpedagogens roll. Både specialpedagogens och speciallärarens arbetsuppgifter formas av den kultur som råder på skolan. Rektorerna är överlag överens om vad de vill att en specialpedagog ska arbeta med och vilka kvalifikationer de vill se hos en specialpedagog. Visionen om hur man som rektor vill att det ska vara skiljer sig ofta ifrån hur det ser ut i verkligheten. Vid en ny anställning tenderar rektorer att först se till skolans behov och det lokala behovet innan man tittar på examensförordningen när de utformar specialpedagogers arbetsuppgifter. I diskussionen lyfter jag vikten av att rektorer har en väl förankrad beskrivning utav specialpedagogtjänster och att det finns tydliga uppdrag för yrket för att yrket så få sitt rättamandat för sin utbildning. I resultatet av studien kan man se att rektorernas vision om specialpedagogens uppdrag på skolan är lika varandra, och att det finns en strävan om hur man vill använda specialpedagogens kompetens. Det framkommer däremot också att det inte alltid är så enkelt att upprätthålla den visionen, utan att specialpedagogen många gånger är en tillgång i andra uppdrag som egentligen inte är tillskriven specialpedagogen. Det kan exempelvis handla om att specialpedagogen arbetar till större del med elever istället för att arbeta för elever.