<p>Denna undersökning handlar om hur elever ser på sina studier inom Grundläggande vuxenutbildningen. Genom intervjuer med fyra kvinnor i 40-årsåldern, har jag kommit fram till att de trivts med utbildningen och den har gett dem ökat självförtroende. Flera av dem anser att den specialpedagogiska hjälp de fått har varit avgörande för att klara av sina fortsatta studier. De elever som har provat ut hjälpmedel har använt dom aktivt när de läst vidare efter den grundläggande utbildningen.</p><p>Samtliga elever tycker att de har förändrats av sina studier detta gäller främst som tidigare nämnts självförtroendet. De tycker också att de har utvecklats som människor, de ser på händelser på nytt sätt. Någon säger att hon följer mer med i det som händer i världen, hon följer med i nyheterna på ett annat sätt än tidigare.</p>

I tidigare forskning nämns sällan idrott och hälsa kopplat till specialpedagogik. Det finns forskning som berör båda kunskapsområdena som är överens om att det är upp till den enskilda läraren i idrott och hälsa att skapa en inkluderande undervisning. Forskning visar att ämnet idrott och hälsa betraktas som ett lågprioriterat ämne. I forskningen framkommer det att specialpedagogen gör stor nytta som kvalificerad samtalspartner genom reflekterande handledning av skolans personal. Syftet med arbetet är att undersöka vad lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger upplever om samspelet mellan specialpedagogik och idrott och hälsa. Syftet besvaras genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger, fyra specialpedagoger och fyra lärare i idrott och hälsa, fördelat på fyra skolor. Resultatet visar att det sällan förekommer ett uttalat samspel mellan lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger. Det har dock visat sig att pedagogerna har ett indirekt samspel som är av varierande grad. Både specialpedagoger och lärare i idrott och hälsa ser ett behov av ett utökat samspel mellan idrott och hälsa och specialpedagogik för att skapa en inkluderande verksamhet. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning angående lärarens betydelse för en inkluderande undervisning. Även eventuella stödinsatser till elever i behov av särskilt stöd är upp till den enskilda läraren att tillgodose i de flesta fall.

Denna undersökning handlar om hur elever ser på sina studier inom Grundläggande vuxenutbildningen. Genom intervjuer med fyra kvinnor i 40-årsåldern, har jag kommit fram till att de trivts med utbildningen och den har gett dem ökat självförtroende. Flera av dem anser att den specialpedagogiska hjälp de fått har varit avgörande för att klara av sina fortsatta studier. De elever som har provat ut hjälpmedel har använt dom aktivt när de läst vidare efter den grundläggande utbildningen. Samtliga elever tycker att de har förändrats av sina studier detta gäller främst som tidigare nämnts självförtroendet. De tycker också att de har utvecklats som människor, de ser på händelser på nytt sätt. Någon säger att hon följer mer med i det som händer i världen, hon följer med i nyheterna på ett annat sätt än tidigare.

Studiens syfte var att öka kunskapen om grundlärares perspektiv på läs- och skrivsvårigheter och stödinsatser för elever i årskurs 4-6. För att uppnå vårt syfte intervjuades åtta lärare vid två olika skolor, fyra på skola A och fyra på skola B. Med utgångspunkt i vårt syfte formulerades frågeställningar kring lärarnas erfarenheter av elever med läs- och skrivsvårigheter, vilket perspektiv på läs- och skrivsvårigheter lärarna ger uttryck för, hur lärarna beskriver att de stödjer elever med läs- och skrivsvårigheter samt hur lärarna beskriver samverkan med föräldrar, kollegor och andra verksamheter. Analysen av lärarnas intervjusvar har dels bestått av en tematisk analys kring erfarenheter, perspektiv, stödinsatser och samverkan, och dels av en övergripande analys av lärarnas perspektiv på elever med läs- och skrivsvårigheter med utgångspunkt i två olika specialpedagogiska perspektiv, det relationella och det kategoriska/kompensatoriska, med särskilt fokus på läs- och skrivsvårigheter. Resultatet av vår tematiska undersökning visar klara likheter i vad lärarna anser vara avgörande för elevers läs- och skrivinlärning. Lärarna i de båda skolorna betonar att det är viktigt att stärka elevers självbild hos elever med läs- och skrivsvårigheter samtidigt som de anser att de specialpedagogiska insatserna har stort betydelse i både lärarnas arbete och elevens utveckling i läs- och skrivinlärning. Det framgår även vissa skillnader i studiens resultat om hur lärarna samverkar med föräldrar och kollegor. Där skola A samverkade mindre med föräldrar än vad skola B gjorde. Utifrån ett helhetsperspektiv på lärares uttryck av specialpedagogiska perspektiv visar resultat att endast en av åtta lärare ger uttryck för ett tydligt kategoriskt perspektiv, detta för att denne lärare ser elever med läs- och skrivsvårigheter med brister, till skillnad från de övriga lärarna som snarare ser eleven i svårigheter, vilket tyder på ett relationellt perspektiv. Däremot ger samtliga lärare uttryck för ett kompensatoriskt perspektiv där lärarna menar att de behöver kompensera elevers individuella svårigheter. I diskussionskapitlet för vi resonemang om hur våra resultat förhåller sig till tidigare forskning och avslutar med en konklusion samt förslag på fortsatt forskning.

Sammanfattning Denna studie belyser samt problematiserar elever med ADHD's perspektiv på skolan, den tar upp vad ADHD innebär och orsaken till ADHD. Den tar upp hur de olika underkategorierna beskrivs samt vad som kan vara problematiskt för elever med dessa svårigheter inom skolan. Den undersöker även föräldrar till barn med ADHD's perspektiv på deras barns skolsituation. Vi valde att göra två delstudier, den ena riktade sig till eleverna och den andra till föräldrarna. Vi intervjuade fyra stycken elever med ADHD och en förälder till varje barn. Vi utgick från intervjuguider som var uppbyggda från samma grundguide och vi har sedan kunnat urskilja huvudteman från eleverna med ADHD samt deras föräldrars intervjuresultat vilka är, vardagsmiljön, skolarbetet samt stödinsatserna inom skolan. På detta sätt kunde vi belysa svårigheterna ur både ett elev och föräldraperspektiv och sedan jämföra dessa. Studiens metod som är samtalsintervju skapar en grund för en kvalitativ forskningsstudie. Den tidigare forskning som används i studien är en avhandling som tar upp ADHD i skolan samt en avhandling som ger oss perspektiv på föräldrar till barn med ADHD's uppfattning om samt upplevelser av skolan. Studien riktar sig till tre specialpedagogiska perspektiv, det individuellt/medicinska perspektivet, det materiella/strukturella perspektivet och det socialkonstruktivistiska perspektivet samt lyfter även fram begreppen inkludering och integrering. Resultatet visar att eleverna med ADHD samt deras föräldrars upplevelser av skolsituationen är att det individuellt/medicinska perspektivet är det perspektiv som till största del syns, detta från deras beskrivningar av lärarnas förhållningssätt. Vi kan även se att en av elevernas lärare arbetar utifrån det materiella/strukturella samt det socialkonstruktivistiska perspektivet. Under diskussion problematiserar samt diskuterar vi elevernas och föräldrarnas upplevelser och utifrån dessa belyser vi de perspektiv vi kan urskilja i lärarnas arbetssätt samt gör jämförelser mellan eleverna och föräldrarnas resultat. Våra slutsatser av studien är att vi kan se att det behövs mer utbildning samt forskning kring elever med ADHD men även kunskaper om hur de perspektiv som grundar sig i lärarnas undervisningsmetoder har för verkan för elevernas skolsituation och identitetskapande.

2008 återinfördes speciallärare som yrkeskategori, fast denna gång i en ny skepnad. Då det finns begränsat med forskning kring de nya speciallärarna ville jag fördjupa mig i hur dagens speciallärare arbetar och hur de ser på sin yrkesroll och sitt arbete med elever i matematik. Fyra verksamma speciallärare intervjuades där de fick ge sin syn på arbetet och om de önskar några förändringar i utformningen av sitt uppdrag kopplat till det kategoriska och relationella perspektivet. Studien har visat att det är skolans utformning, skolans elevantal och vilken specialpedagogisk kompetens som finns på skolan, samt speciallärarens egen drivkraft som avgör hur arbetsuppgifterna utformas. Gemensamt för de intervjuade är att de är med i elevhälsoteam, bedriver undervisning, olika former av handledning samt pedagogiska kartläggningar, screeningar och utformning av extraanpassningar. Dock saknar alla de intervjuade en konkret arbetsbeskrivning. Önskade förändringar som har kunnat urskiljas är viljan att renodla undervisningen till ett ämne så som endast matematik, finnas till för fler elever än bara dem som har svårigheter samt att få en tydligare uppdelning mellan speciallärarens och specialpedagogens uppdrag.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger beskriver samverkan med fritidshemmet. Vi har i vårt empiriska material sökt vilka strategier specialpedagogerna använder i samverkan med fritidshemmet. Genom semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger verksamma i skolenheter med fritidshems har empirin samlats in. Med inspiration av grundad teori har empirin bearbetats med en induktiv ansats. Vi har i diskussionen använt Hans-Åke Scherps (2013) modell för Vardagsinriktat Systematiskt Kvalitetsarbete (VISKA-modellen) som ett teoretiskt raster. Resultatet i studien visar de strategier specialpedagoger använder i sitt arbete med att samverka med fritidshemmet: främjande av kommunikation, tillgängliggöra specialpedagogisk kompetens samt prioritering av fritidshemmet. I diskussionen visar vi att specialpedagogens strategier framför allt gynnar samverkan och utvecklingen av fritidshemmet. Vi visar specialpedagogens strategier genom att omarbeta Scherps VISKA- modell, då specialpedagogens samverkan med fritidshemmet utgörs av strategierna i text samt i de blå pilar vi lagt in i modellen. Vi ser i vår slutsats att de intervjupersoner som verkar ha lyckats nå fritidshemmet, i sin roll som specialpedagog, beskriver strategier som leder mot en verksamhet där: - Specialpedagogen anpassar sin tillgänglighet så den fungerar för fritidshemmet, exempelvis genom relationsbygge och justeringar i rutiner. - Idén att all pedagogisk personal har likvärdig status om än olika uppdrag särskilt framhålls och då kan antas vara en del av skolans helhetsidé. - Fritidshemmet är en del av skolans verksamhet; dess helhetsidé. - Det finns strategier för och tid avsatt för utveckling av fritidshemmet. - Motstånd och hinder som tid och prioriteringar minskar och samverkan ökar.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka det specialpedagogiska stödet för elever i matematiksvårigheter i en kommun i södra Sverige. Vi ville undersöka vilket synsätt som råder på skolorna när det gäller elever i matematiksvårigheter. Vi ville även leta efter goda exempel i arbetet med elever i matematiksvårigheter. I arbetet beskrivs olika forskning kring specialpedagogens roll och uppdrag samt olika sätt att se på matematiksvårigheter. Vi genomförde en enkätundersökning med öppna frågor där informanterna själv fick formulera sina svar. Dessa bearbetades sedan kvalitativt. Undersökningen vände sig till skolledare, specialpedagoger, speciallärare och klasslärare i en kommuns alla F-6 skolor.Resultaten av vår undersökning visade att det saknas en gemensam definition på vad matematiksvårigheter är vilket leder till att det inte finns en samsyn ute i skolorna kring begreppet. Det innebär att de olika aktörerna agerar olika för att förhindra matematiksvårigheter. Det specialpedagogiska stödet i matematik ser olika ut för eleverna beroende på vilken skola de går på. Om den samlade kunskapen i kommunen sammanställs och delges till varandra så skulle arbetet med elever i matematiksvårigheter kunna utvecklas. Eftersom stödet ser olika ut för eleverna och att aktörerna har olika syn på hur det ska utformas så kan det uppstå olika dilemman i arbetet för en specialpedagog.

Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om speciallärare och specialpedagogers erfarenheter av arbete med elever med tillskrivna diagnoser i skolan. Ett särskilt fokus ägnades åt frågan på vilket sätt diagnoser uppfattades påverka elevers förutsättningar i skolan. Studiens metodologiska utgångspunkt var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska ramverk var specialpedagogiska perspektiv som relationell, kategorisk och dilemmaperspektiv. Resultatet baserades på tematisk analys av empiriskt material från sex speciallärare och sex specialpedagoger. Resultatet pekar mot att respondenterna strävar efter att tillhandahålla ett relationellt förhållningssätt i uppdraget med elever som har tillskrivna diagnoser. Det identifierades tre teman i analysen såsom dilemmat mellan relationellt och kategoriskt perspektiv, diagnosens betydelse för elevers utbildningsmöjligheter samt spänningen mellan normalitet och avvikelse. Slutsatser som kan dras är att de intervjuade speciallärarna och specialpedagogerna har ett relationellt perspektiv i uppdraget med elever som har tillskrivna diagnoser. Detta ger eleverna förutsättningar för att tillges en likvärdig utbildning där möjligheterna för elevernas framgång står i fokus. Detta samtidigt som speciallärarna och specialpedagogerna intar ett kategoriskt perspektiv i kompensatoriska och organisatoriska dilemman. De poängterar att specialpedagogiska stödinsatser prioriteras för elever med tillskrivna diagnoser gentemot andra elever samtidigt som diagnosen påskyndar dess tillsättning. Vidare understryks även bristen på tillräckliga undervisningsformer som kan bemöta alla elevers olika förutsättningar och behov. Sammantaget var en viktig slutsats att skolan behöver skapa en bred och tillgänglig bas- eller ordinarie undervisning som omfattar alla elever med tillskrivna diagnoser genom tillgängliga lärmiljöer.

En fullföljd skolgång där barn och unga känner trygghet och trivsel är gynnsamt för det psykiska välbefinnandet. Det är även viktigt att barn och unga upplever att de ingår i ett sammanhang och en helhet, samt har inflytande över sin egen tillvaro. Utbildning ses som en mänsklig rättighet, där alla barn har rätt till stöd genom likvärdig och tillgänglig utbildning i en inkluderande miljö. Trots välreglerade stödfunktioner för barn och unga i behov av stöd, ökar både antalet diagnostiseringar av neuropsykiatriska tillstånd och den psykiska ohälsan bland barn och unga. Ökningen sker framförallt i gruppen av barn och unga med någon form av funktionsnedsättning. Det innebär att efterfrågan på verksamheter som Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Habiliteringen ökar i dagens samhälle. I verksamheternas arbete blir specialpedagogiska uppdrag en viktig pusselbit tillsammans med övriga medicinska, psykologiska och behandlande professioner. Detta då specialpedagogiskt arbete har som mål att säkerställa elevers rätt till en inkluderande lärmiljö. Denna studie syftar till att beskriva och få en fördjupad förståelse för det specialpedagogiska uppdraget inom BUP och Habiliteringen. Studien har en kvalitativ forskningsansats, där 12 respondenter med specialpedagogiska uppdrag inom verksamheterna har intervjuats. Resultatet har visat att specialpedagogerna i sina uppdrag bidrar med en helhetssyn på barn och ungas utveckling och förutsättningar i hem, förskola och skola. Specialpedagogerna bidrar även med den pedagogiska kompetensen och kunskapen om förskolans och skolans organisation i teamet. I uppdragen är de länken mellan hem, förskola/skola och andra samhällsfunktioner och den som ser hela individen utifrån inlärning, beteende och miljöpåverkan. I den samverkan fungerar specialpedagogerna som talespersoner för barnets rättigheter kring tillgänglig och inkluderande undervisning. Av detta resultat dras slutsatserna att specialpedagogerna i sina uppdrag arbetar för att lösa komplex problematik, och att de verkar i andra verksamheter än där insatser och stöd ska ske i barnet vardag. Specialpedagogerna fungerar som en länk i gränslandet mellan olika verksamheter, som i samverkan ska vara ett stöd för barn och unga som riskerar att fara illa. I och med denna studie har nya frågor väckts kring vilka förväntningar elevhälsoteam i förskola och skola har på specialpedagogernas uppdrag inom BUP och Habiliteringen, samt hur samverkan däremellan kan förbättras. För att på så sätt möta alla barns rätt till utbildning och stöd, och därigenom minska risken för att barn och unga far illa.