Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur elevhälsans professioner beskriver den specialpedagogiska funktionens uppdrag i och utanför elevhälsan. Anledningen till valet att studera i och utanför elevhälsan är att bidra med kunskap om hur den specialpedagogiska funktionen ser ut inom hela elevhälsan på lokal nivå. Intresset till studien grundar sig utifrån att olika professioner har uttryckt sina åsikter om den specialpedagogiska funktionens uppdrag både i och utanför elevhälsan. Studien tar stöd i det sociokulturella perspektivet för att försöka förstå de olika professionernas förståelse av den specialpedagogiska funktionen. Studien utgår även från ett relationellt perspektiv där elevens svårigheter måste ses i förhållande till lärmiljön, alltså att undervisningens utformning och upplägg kan orsaka skolsvårigheter för en elev. Även det kategoriska perspektivet finns med i studien utifrån att det framkom åsikter där eleven är den som har problemet och att det behöver lösas med hjälp av undervisning i mindre grupp eller enskilt tillsammans med någon inom den specialpedagogiska funktionen. Den metod som använts i studien är kvalitativa intervjuer som har spelats in, transkriberats och analyserats. Resultatet visar att professionerna har samma förståelse om vilka specialpedagogiska insatser som ingår i den specialpedagogiska funktionen. Däremot är de oeniga om vilka specialpedagogiska insatser som specialpedagogen ska prioritera först. Slutsatsen av studien visar att specialpedagogernas uppdrag tolkas väldigt olika bland professionerna i elevhälsan och utifrån det ser också förväntningarna olika ut.

The aim of this study is to illustrate how two teachers working in different environments treat and make adaptations for pupils with concentration difficulties. By using observations and interviews , the teachers’ perceptions of positive and well functioning adaptations have been  clarified.  The results show that the way teachers treat the pupils play a crucial role for a succesful result. The study also shows that teachers by using small means can make many valuable adaptations in the physical learning environment. Many of the good examples that are mentioned aret o a large extent supported by research.  The education kan be performed and adapted in many diferent ways, but there is no certain right or wrong. The education can not be formed in the same way för all pupils, because every single pupil needs adaptations with regards to their specific needs. It is of importance that further research is made in this field because no proof of the main cause of ADHD/concentrations difficulties  have been found.

The aim of this study is to illustrate how two teachers working in different environments treat and make adaptations for pupils with concentration difficulties. By using observations and interviews , the teachers’ perceptions of positive and well functioning adaptations have been  clarified.  The results show that the way teachers treat the pupils play a crucial role for a succesful result. The study also shows that teachers by using small means can make many valuable adaptations in the physical learning environment. Many of the good examples that are mentioned aret o a large extent supported by research.  The education kan be performed and adapted in many diferent ways, but there is no certain right or wrong. The education can not be formed in the same way för all pupils, because every single pupil needs adaptations with regards to their specific needs. It is of importance that further research is made in this field because no proof of the main cause of ADHD/concentrations difficulties  have been found.

Allt fler röster i samhällsdebatten lyfter problematiken kring de missgynnade och förbisedda flickorna med ADHD. Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att belysa hur studiesituationen i skolan kan se ut för flickor med diagnosen ADHD. Genom både observationer och intervjuer med tre flickor och deras lärare har vi försökt beskriva hur flickornas tillvaro i skolan kan se ut, med fokus på inlärning, delaktighet och känslan av sammanhang i klassrumssituationen. Vi har undersökt vilka specialpedagogiska perspektiv som ligger till grund för lärarnas undervisning och bemötande av dessa flickor samt utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersökt hur flickorna uppfattar sin lärandesituation. Resultaten pekar på att dessa flickor inte tydligt visar svårigheter som kopplas samman med ADHD, men att de upplever svårigheter i att koncentrera sig och följa med i undervisningen, vilket får konsekvenser för deras lärande. Vidare indikerar studien att lärarna inte möter flickornas behov i tillräckligt hög grad, då de anpassar undervisningen främst på gruppnivå. Detta visar sammantaget på att det finns ett behov av en bredare kunskap kring flickor med ADHD:s annorlunda funktionssätt, så att dessa flickor med skolans hjälp och vägledning kan uppnå sin fulla potential.

Syftet med denna studie är att utvinna kunskap ur åtta specialpedagogers berättelser om deras arbete med barn i kris. Studien bygger på en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk innehållsanalys. Bakgrunden presenterar en genomgång av lagar och styrdokument som påverkar arbetet med barn i kris, tidigare forskning om arbete med barn i kris samt en genomgång av specialpedagogiska perspektiven som utgör studiens teoretiska grund. Resultatet uppvisar att arbete med barn i kris i skolan är krävande och bygger på en organisation som sluter upp kring barnet. Det stöd som behövs ska ges genom anpassning av lärmiljön, till personen som jobbar närmast barnet och från de professionella i elevhälsan för att kunna skapa en gynnsam miljö för en optimal återhämtningsprocess. Resultatet visar även på brister inom de organisatoriska förutsättningarna för att kunna arbeta optimalt med barn i kris. Resursbristerna pekas ut som de största orsakerna till svårigheterna. I resultatanalysen åskådliggörs att specialpedagogernas tankar kring arbetet med barn i kris följer tidigare forskning, lagar och styrdokumentens skrivelser. Det tydliggörs även att specialpedagogerna över lag har svårigheter att genomföra de optimala åtgärderna trots de kunskaper de besitter. Avslutningsvis diskuteras slutsatserna av studien, där det framgår att barn i kris och barn i dolda kriser löper en stor risk att få ökad psykisk ohälsa. Slutsatser som dras är att proaktivt arbete behöver aktualiseras i skolans grundläggande arbete, där framförallt barns mående, relationer och grupprocesser måste vara i fokus.

Uppsatsen tar sin utgång i hur förskolebarn i behov av särskilt stöd utifrån problemskapande beteende skrivs fram i text, i relation till specialpedagogiska perspektiv. Textunderlaget utgörs av den amerikanske psykologen Ross W. Greenes böcker Explosiva barn och Vilse i skolan samt dokumentation i form av så kallade handlingsplaner skrivna av specialpedagoger. Gällande Greene söker jag klargöra vad hans utarbetade metod och samarbetsbaserade förhållningssätt Collaborative & Proactive Solutions innebär samt vilka specialpedagogiska perspektiv den ger uttryck för. Handlingsplanerna används i syfte att se vilken bild av barnet som konstitueras genom specialpedagogers sätt att formulera sig i text, samt vilka specialpedagogiska perspektiv som formuleringarna ger uttryck för. Kan det tänkas finnas gemensamma nämnare i det Greene förespråkar med det specialpedagogerna uttrycker? Studiens teoretiska ram utgörs av framförallt två specialpedagogiska perspektiv som av forskare anses dominera forskning om specialpedagogik, det traditionella perspektivet och de alternativa perspektiven. I sammanhanget förs även ett tredje perspektiv in, det relationsinriktade perspektivet. De specialpedagogiska perspektiven har fungerat som tolkningsstöd i analysen av studiens empiriska material, där ett diskursanalytiskt förhållningssätt har tillämpats som metod. Resultatet visar att det traditionella perspektivet dominerar specialpedagogisk verksamhet i förskolan men att det specialpedagogiska arbetet även inrymmer aspekter utifrån de alternativa perspektiven och det relationsinriktade perspektivet. Specialpedagogerna tenderar att individorientera sig där barnet i behov av särskilt stöd sätts in i ett gruppsammanhang men under kontrollerade förhållanden och med särskiljande uppgifter. Greene söker förklaringar till barns problemskapande beteende i den enskilda individens outvecklade förmågor, men menar att problem uppstår i relation till andra och att lösningar måste sökas i barnets omgivande miljö och relationer. Greene betonar relationella aspekter i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och beskriver sin metod i termer av en relationsbyggande process. Genom specialpedagogernas formuleringar och Greenes metod konstitueras barnet som en social aktör med potential till förändring, men där specialpedagogerna tenderar att fastna vid barnets problematik, tenderar Greene att se barnets möjligheter.

Enligt Skolverket ska lärare säkerställa god och väl anpassad undervisning som främjar alla elevers utveckling. Förutsättningen för lärande och utveckling, enligt specialpedagogiska skolmyndigheten [SPSM], är att få känna och uppleva delaktighet. Då behöver möjligheterna för det förbättras för elever med funktionsnedsättning. Syftet med denna studie var att undersöka hur några lärare i särskolan beskriver förutsättningar för att använda digitala verktyg och digitala hjälpmedel för att främja samhandling och tillgänglighet i undervisningen. Studien hade en kvalitativ ansats och genomfördes med intervjuer av fem lärare inom särskola vilka alla arbetar med digitala verktyg och digitala hjälpmedel i undervisning. Svaren från intervjuerna analyserades utifrån SPSM´s delaktighetsmodell och med ett resonemang utifrån systemteori. Studiens resultat visade att lärarna arbetade aktivt med digitala verktyg och digitala hjälpmedel i undervisningen till förmån för samhandling och tillgänglighet, men att det också fanns faktorer som begränsade digital delaktighet för eleverna. Lärarna uppgav att de hade god tillgång till digital teknik men att de i viss mån saknade handledning, teknisk support och adekvat mjukvara anpassat till respektive elevgrupp.

Inledningsvis ställde vi oss frågan om hur synen på speciallärarens yrkesroll ser ut idag eftersom man på politisk nivå önskat förändringar kring den specialpedagogiska rollen. Man brukar säga att förändring tar tid och vi ville undersöka var vi befinner oss nu.   Vårt syfte med studien var att fördjupa vår förståelse av hur speciallärare och specialpedagoger i språk-, skriv- och läsutveckling verkar på fältet. Detta gjorde vi med fokus på två frågeställningar: Hur beskriver speciallärare/specialpedagoger sin yrkesroll? <ul type="disc">Hur implementeras      stödinsatser på skolan enligt speciallärarna/specialpedagogerna? Vi använde en kvalitativ forskningsansats då denna möjliggjorde det direkta mötet och interaktionen som skapas mellan människor när de samtalar om ett ämne som intresserar dem. Metoden vi använde oss av var semistrukturerade intervjuer med 11 verksamma speciallärare/specialpedagoger inom grundskolans årskurs F-6 varav en intervjuperson arbetar inom grundsärskolan. Intervjupersonerna är sysselsatta både bland de yngre (F-3) och de äldre (4-6) eleverna, de har olika lång erfarenhet av att arbeta som speciallärare/specialpedagog och två S håller på med sin utbildning. Resultatet visade på många och höga förväntningar på speciallärarrollen, att undervisningen är överrepresenterad i schemat och att få speciallärare deltar i skolutvecklingsfrågor utifrån sin speciallärarkompetens. Slutsatser vi kan dra från vår studie är att speciallärarens uppdrag är mångfacetterat och komplext. Att det finns variationer i perspektiv och förhållningssätt ute på skolorna, vilket resulterar i variationer på hur särskilt stöd bedrivs på skolorna. Våra verksamheter är byråkratiska och kan sätta käppar i hjulen när skolan vill effektivisera insatser. Implementering av stödinsatser påverkas av förhållningssätt i verksamheten på speciallärarrollen men även förhållningssättet till elever i behov av stöd. Vi kan också se att speciallärarens tänkta funktion, från den uråldriga synen, individfokuserad och särskiljande till kompetensberikad med förebyggande och utvecklande arbete med arbetsmiljö i fokus har en bit kvar. Olika förklaringar beskrivs kring detta. Vi anser att hela verksamheten och ledningen är viktiga för arbetet med elever i behov av stöd och speciallärarens möjligheter att påverka och använda sin kompetens till fullo. För att undvika ett parallellsystem av specialpedagogik behöver vi ge specialundervisningen ett naturligt utrymme i den reguljära undervisningen och att specialläraren blir en lagmedlem, för förändring krävs samarbete där alla bidrar med sin kompetens.

Forskningen är entydig och visar att taluppfattning är grunden för att utveckla matematikkunskaper och har därmed en stor betydelse för elevens fortsatta lärande i matematik. Därför är det viktigt att identifiera elever som inte har utvecklat en taluppfattning i tidig ålder. Skolverket har infört ett obligatoriskt bedömningsstöd i taluppfattning för årskurs 1. Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt några lärare upplever att de får stöd i att identifiera elever i matematiksvårigheter med hjälp av Skolverkets nationella bedömningsstöd och hur de sedan använder resultatet från bedömningsstödet för att planera den fortsatta undervisningen. Denna kvalitativ intervjustudie fokuserar på lärarnas uppfattningar om fördelar och nackdelar runt identifiering och organisation kring stöden. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med lärare som hade olika lång yrkeserfarenhet.  Intervjumaterialet transkriberades, analyserades och tolkades för att skapa en förståelse om lärarnas uppfattning av bedömningsstödet. Materialet har analyserats med inspiration av tematisk analys. Tolkningen av resultatet utgick från de specialpedagogiska perspektiven, det kategoriska och det relationella perspektivet. Resultatet i vår studie visar att lärarna är positivt inställda till bedömningsstödet då de upplever att det är ett bra verktyg för identifiering av matematiksvårigheter. Genom att genomföra bedömningsstödet tycker de att de får en bra bild på både enskilda elevers och klassens kunskaper i matematik. Resultaten i bedömningsstödet har också använts för att försöka undanröja hinder i fortsatt undervisning. I vår studie kom både det kategoriska och relationella perspektivet fram men det relationella perspektivet var det som dominerade hos de intervjuade lärarna. Det alla lärare tog upp i studien var tidsåtgången som krävdes för att kunna genomföra den muntliga delen. Den organisatoriska frågan var en stor faktor som de flesta lärare ansåg var avgörande för att bedömningsstödet skulle kunna genomföras och följas upp på ett meningsfullt sätt.

<p>Sammanfattning</p><p>Studien initierades av att det är många elever i dagens grundskola som inte uppnår målen i svenska trots specialpedagogiska insatser.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur det specialpedagogiska stödet ges till de elever som inte når målen i svenska och dessutom att belysa de processer som leder till att det specialpedagogiska stödet ger positiva resultat.</p><p>Studien är en kvalitativ intervjustudie där datainsamlingen gjordes genom nio halvstrukturerade intervjuer på fyra olika skolor i en svensk kommun.</p><p>Respondenterna är utvecklingsledare, rektorer, specialpedagoger och klasslärare som sammantaget representerar organisations-, grupp- och individnivå. Sammanlagt genomfördes nio intervjuer.</p><p>Resultatet av studien pekar åt att tidiga insatser, goda metoder, motiverade elever, god självkänsla och bra hjälpmedel är framgångsfaktorer som enligt respondenterna leder till att många elever i behov av särskilt stöd når grundskolans kunskapsmål i svenska.</p>