<p>Syftet med arbetet är att utreda vanligt förekommande fel och svårigheter i matematik hos elever med matematiksvårigheter i årskurserna 6-9. Syftet är även att undersöka hur medvetna eleverna är om sina svårigheter. Vilka kriterier används för att bestämma vem som ska få extra hjälp och stöd? För att besvara mitt syfte har jag använt mig av kvalitativa intervjuer av elever, matematiklärare och en specialpedagog samt gjort litteraturstudier.</p><p>De lärare och den specialpedagog som jag intervjuat anser att många elever med matematiksvårigheter har problem inom taluppfattning och de fyra räknesätten. Bristerna ligger på elementär nivå vilket ger vidare svårigheter, när de avancerar inom matematiken. Medvetenheten hos dessa elever, om sina svårigheter, är ytterst individuella beroende på deras självbild. Lärarna använder olika sorters material exempelvis ALP-test, diagnosmaterialet från Skolverket samt egna diagnoser för att kontrollera om elever kommer att uppnå betyget Godkänt.</p>

Denna studie syftar till att undersöka hur en förändringsprocess gällande en kommuns introduktionsprogram tar hänsyn till de behov som utbildningen avser att möta. Avsikten är att få enhetschefers, utvecklingsledares, rektorers, studievägledares och lärares bild av det förändringsarbete som pågår och analysera detta ur olika specialpedagogiska perspektiv samt ur ett organisatoriskt perspektiv. Denna studie bygger på tolv intervjuer och är en fallstudie med en kvalitativ ansats. Resultatet visar att i försök att skapa en inkluderande verksamhet framträder svårigheter som förstås ur dilemmaperspektivet. Det traditionella perspektivet verkar sida vid sida med det relationella perspektivet när skolan försöker möta elever utifrån olika förutsättningar och behov, samtidigt som de ska organisera en likvärdig utbildning. Främst det radikala gemenskapsorienterade och individorienterade inkluderingsperspektivet finns representerad i resultatanalysen. Det finns strömningar mot social inkludering vilket skulle innebära att flera samhälleliga nivåer behöver beaktas, inkluderingen kan inte reduceras till enbart den skola där eleven befinner sig. I styrgruppen finns och delas en känsla av att förändringen är nödvändig och att den behövs. Däremot så saknas en samsyn till varför förändringen genomförs och vad den ska leda till. Gemensam vision och mål saknas vilket äventyrar förändringsarbetets genomslag. En förutsättning för det fortsatta arbetet är att det utarbetas en strategi för att överbrygga de många hinder som framkommit.

I det föreliggande arbetet som har både en analytisk och kartläggande dimension har vi undersökt den specialpedagogiska yrkesrollen på skoldatateken. Vi menar att arbetet på skoldatateken kan vara ett sätt för speciallärare och specialpedagoger att försöka etablera en ny form av professionsutövning. Vi har använt oss av ett teoretiskt ramverk baserat på professionsteori och av två specialpedagogiska perspektiv; det kategoriska och det relationella perspektivet. För att kunna besvara studiens syfte valde vi att utföra en kvantitativ enkätundersökning. Studien är en totalundersökning, vilket innebär att vi har försökt att undersöka samtliga anställda på skoldatateken i Sverige.Studien genererade en stor mängd resultat. Bland annat visade resultaten att utbildade specialpedagoger var den största yrkesgruppen på skoldatateken. Det var få speciallärare men det fanns många anställda med andra utbildningar. Arbetet på skoldatateken handlade framför allt om att samarbeta med och handleda pedagoger i kommunala förskolor och skolor i digitala lärverktyg och assisterande tekniker. Mycket liten del av arbetstiden gick till att följa upp och och utvärdera sin egen verksamhet. Studien visade även på en spridning av högt prioriterade mål med verksamheten. När respondenterna fick välja fyra mål utan inbördes ordning som de prioriterade högst var det två alternativ som valdes flest gånger. Det var att verka för att elever får verktyg som inkluderar dem i gruppen och att vara en utbildningsverksamhet inom IT och specialpedagogik. Arbete med skolutveckling verkade inte ske i någon större utsträckning trots att detta enligt studien, var det tredje vanligast utvalda verksamhetsmålet. Övervägande delen av respondenterna i studien upplevde att medicinska diagnoser inte hade någon betydelse för att få stöd från skoldatateket.I jämförelse med tidigare forskning bekräftar denna studie att den specialpedagogiska yrkesrollen omfattas av många varierande arbetsuppgifter. Den specialpedagogiska yrkesrollen på skoldatateken arbetar mest med att samarbeta och handleda pedagoger. Detta innebär en utökad roll och motsäger därmed tidigare forskning där dokumentationen av elever i svårigheter och enskild undervisning av elever upptar en stor del av arbetstiden.Utifrån Abbotts professionsteori kan vi dra slutsatsen att speciallärare och specialpedagoger i studien förefaller ha en svag jurisdiktion. Det vill säga de har svårigheter med att ensamt få rätten att utföra vissa arbetsuppgifter på skoldatateken. Oavsett utbildning arbetar de anställda på skoldatateken i stort sett med samma arbetsuppgifter.

Syftet med studien är att undersöka om respondenterna använder kommunikativa metoder, i sådant fall vilka kommunikativa metoder används samt hur personalen motiverar sina val och i vilken utsträckning metoderna används. Utgångspunkten i vår studie grundades på upplevelsen av att kommunikativa metoders användningsområde inom förskolan skiljer sig åt mellan Sverige och internationellt.    Studien baseras på en digital enkätundersökning som presenterar både kvalitativa och kvantitativa data som tolkats och analyserats utifrån teoretiska perspektiv, det kompensatoriska-, kritiska-, relationella samtkategoriska perspektivetoch det centrala begrepp som använts är inkludering, samtliga perspektiv och begreppet är kopplade till det specialpedagogiska fältet.   I bakgrunden presenteras empiriskt resultat från internationella studier som behandlar olika kommunikativa metoder i relation till barn inom autismspektrum. I resultatet framgår det att respondenterna använder kommunikativa metoder, främst TAKK och bildstöd, och att de i stor utsträckning använder olika metoder gentemot hela barngruppen. Resultatet visar att det framförallt är TAKK och bildstöd som är de kommunikativa metoder som används i verksamheterna. Därutöver påvisar resultatet förekomsten av varierande metoder riktat mot hela barngruppen. Arbetssättet som framgår i resultatet präglas av det relationella- och kritiska perspektivet (Palla, 2011 &amp; Nilholm 2003,2006). Studiens avslutande diskussion lyfter fram tydliga skillnader mellan hur användandet av kommunikativa metoder tillämpas baserat på de internationella studierna samt det resultat som framkommit i denna studie.

Extra anpassningar är en stödinsats för elever som har funnits sedan 2014. Skolinspektionens kvalitetsgranskningsrapport vittnar om att implementeringen av extra anpassningar inte alltid har lyckats väl och att elever inte alltid får det stöd de behöver och har rätt till. Syftet med den här studien var att beskriva och analysera några grundskollärares uppfattningar om och arbete med extra anpassningar. Syftet var också att identifiera dilemman och utmaningar som de mötte i sitt arbete med att implementera extra anpassningar. Specialpedagogens roll i lärarnas arbete med extra anpassningar togs i beaktande. Nilholms dilemmaperspektiv och Ahlbergs fyra förklaringsmodeller om varför skolproblem uppstår användes som teoretiska utgångspunkter. Studien hade en kvalitativ forskningsansats där halvstrukturerade intervjuer med tolv lärare genomfördes. Studiens data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom att lärarna ofta utgick från ett individinriktat perspektiv när de talade om extra anpassningar. I praktiken verkade det dock vara motsatt då lärarna utgick mer från ett relationellt perspektiv på skolproblem i planering och genomförande av extra anpassningar. Resultatet visade också att lärarna stötte på hinder, utmaningar och dilemman i sitt arbete med extra anpassningar. Hur lärarna än hanterade de dilemman de stötte på blev det aldrig riktigt bra. Dessutom upplevde de att de inte fick tillräckligt med stöd i form av handledning, samarbete, tips och idéer vad gäller extra anpassningar från specialpedagoger. En implikation var att skolans olika professioner behöver samarbeta med varandra för att kunna implementera bra extra anpassningar.

Abstrakt Idag ställs tydliga krav på att anpassningar i undervisningen ska göras för elever som inte når kunskapskraven. I studien närmar vi oss arbetet med extra anpassningar ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv med fokus på genus. Studiens syfte är att beskriva och problematisera hur det pedagogiska arbetet med extra anpassningar bedrivs för elever ur ett genusperspektiv. Vi diskuterar resultat och ger förslag på utvecklingsområden för att förbättra arbetet med extra anpassningar.      Studien har en socialkonstruktivistisk ansats där innebörder av könsroller och genus skapas i ett samspel mellan individer och miljö. Metoden som valts för den empiriska studien är i huvudsak kvalitativ, där webbaserad enkät, halvstrukturerade gruppintervjuer och dokumentationsgranskning har varit medel som använts för insamlande av empiri. I vår studie framträder genusskillnader vad gäller förekomst och typ av extra anpassningar, Orsaker som anges ligga till grund för anpassningarna tillskrivs både elev och miljö. Även här finns ett genusperspektiv. Arbetet med extra anpassningar innebär möjligheter för främst eleverna men även för pedagogernas arbete. Studien visar att frågan om genus inte är en levande fråga i den pedagogiska verksamheten och vår slutsats är att det får effekter för vilka anpassningar som görs och på så vis påverkas elevers måluppfyllelse med fortsatta skillnader för pojkar och flickor.

Jag har studerat framgångsfaktorer i undervisningen av elever med Cerebral pares samt yttre påverkande miljö- och organisatoriska faktorer. Samt vilka kognitiva, perceptuella och exekutiva svårigheter som kan vara förknippade med Cerebral pares. Min analys bygger på en tematisk innehållsanalys baserad på intervjuer med specialpedagogisk personal samt en litteraturgenomgång av specialpedagogisk, medicinsk och didaktisk litteratur. Syftet med min studie är att kartlägga specialpedagogisk personals uppfattningar och erfarenheter av skolkontextuella pedagogiska, didaktiska och sociala framgångsfaktorer och svårigheter för elever med Cerebral pares. För att undersöka detta upprättade jag en intervjuguide som underlag för de sex intervjuer jag sedan genomförde. Jag har därefter tematiserat och sammanställt innehållet. Avslutningsvis har jag jämfört resultaten i innehållet med granskad specialpedagogisk, didaktisk och medicinsk litteratur. Min slutsats är att undervisningen behöver anpassas och individualiseras utifrån elevens nivå och kognitiva, exekutiva och perceptuella svårigheter. Arbetslaget runt eleven bör bestå av en bred blandning av kompetenser och erfarenheter för att kunna kartlägga elevens behov och genom kreativa lösningar individanpassa elevens lärandesituation. Elevens sociala situation påverkar också undervisningen vilket gör att det ställs stora krav på pedagogens relationella kompetens, där också skolans ledning och värdegrund har stor inverkan. Samarbetet runt eleven, med gemensamma framåtsyftande mål, bör vara öppet och prestigelöst för att viktig information ska kunna delges mellan personal, hem och habilitering. De övergripande målen bör bestå i att verka för en kognitiv och social utveckling och samtidigt motverka exkludering och låg självbild hos eleven genom att hjälpa eleven till en så energieffektiv skolgång som möjligt och säkerställa att eleven har chans att lyckas både socialt och kognitivt utifrån individuella förutsättningar och behov.

denna studie, syftade till att få närmare kunskap om specialpedagogens handledningssamtal inom skolan. Vi fokuserade på hur handledningens aktörer reflekterade, resonerade och beskrev handledning som ett verktyg. Intervjuer gjordes enskilt med pedagoger samt specialpedagoger och efter transkribering togs tre teman ut för djupare analys: Handledningens syfte och mål, handledningssamtalets form och innehåll, samt aktörernas roller inom handledning. Vi försökte urskilja vilka hinder och möjligheter som upplevdes i specialpedagogers handledningssamtal. Studiens resultat visade att handledningssamtalets kunde ha olika syften för specialpedagoger och pedagoger. Vissa aktörer såg handledningen som ett tillfälle för kunskapsutveckling medan andra såg det som ett tillfälle att träffas och diskutera, reflektera och dryfta saker som sågs som problem. Specialpedagoger och pedagoger hade blandade erfarenheter av både individuella handledningssamtal och kollektiva handledningssamtal. Resultatet visade att flera ansåg att de individuella samtalen var mer rådgivande, personliga och trygga medan det kollektiva samtalet var ett mer planerat och förberett forum som sträckte sig över längre tid. Oftast var det kollektiva samtalet också en beställning från rektor med ett tydligt syfte.  Specialpedagoger uttryckte ofta att samtalen borde innehålla en reflektionsprocess. Pedagoger ville allmänt att samtalen skulle ge svar på problemformuleringar som var individinriktade. Vi drog slutsatsen att kompetensutveckling var ett av målen med handledningssamtal. Förändringsperspektivet var relativt centralt och kunde ses som ett övergripande tema i handledningssamtal där reflektioner skapades mellan deltagarna. Flera pedagoger och specialpedagoger hade skilda uppfattningar om aktörernas roller och innehållet i handledningssamtalet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur de åtgärder som är beskrivna i ett antal åtgärdsprogram, skrivna på tre olika skolor, överensstämmer med skolans styrdokument. Framför allt var syftet att belysa på vilken nivå åtgärderna låg, vilka specialpedagogiska perspektiv som kunde skönjas i åtgärdsprogrammen, föräldramedverkan samt hur fördelningen mellan könen såg ut. Vi fick fram vårt resultat genom att analysera texterna i de insamlade åtgärdsprogrammen. För det har vi använt oss av kvalitativ textanalys. Studien är kvalitativ med vissa kvantitativa inslag och var inspirerad av den hermeneutiska forskningstraditionen. Resultatet visade att individnivån var den klart dominerande nivån. Mycket sällan fanns åtgärder på gruppnivå och ganska sällan på organisationsnivå. Det kategoriska perspektivet var inte lika dominerande som tidigare forskning visat. Individperspektivet dominerade planering av insatser. De flesta åtgärderna hade inkludering som mål, även om det inte syntes vid första anblicken. Medverkan från vårdnadshavare varierade stort och åtgärdsprogrammen skrevs ofta utan vare sig vårdnadshavares eller elevers medverkan. Pojkarna stod för två tredjedelar av alla åtgärdsprogram. Flickornas åtgärder bestod till största delen av pedagogiska anpassningar.

No description available.