Sammanfattning/abstrakt Henriksson Petra (2017). Speciallärares och lärares syn på språkutvecklande arbetssätt – En kvalitativ intervjuundersökning. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap. Lärande och samhälle. Malmö högskola. 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Med denna studie vill jag bidra med kunskap om vad speciallärare och lärare framhåller som betydelsefullt i deras språkutvecklande arbete i klassrummet och om deras uppfattningar är forsknings grundade samt om speciallärare och lärare som arbetar tillsammans har samma syn på språkutvecklande arbete. Jag vill även synliggöra speciallärares och lärares syn på deras samarbete och föra fram det som de ser som det mest betydelsefulla i samarbetet för att kunna skapa språkutvecklande arbetssätt för elever i språklig sårbarhet. Syfte Syftet med detta examensarbete är att få kunskap om vilken syn några speciallärare och lärare har på språkutvecklande arbetssätt och hur de beskriver samarbete kring språkutvecklande arbetssätt med elever i språklig sårbarhet.Preciserade frågeställningar Frågeställningarna i studien är följande: Vilken syn har speciallärare och lärare på språkutvecklande arbetssätt? Hur samarbetar speciallärare och lärare för att kunna utveckla språkutvecklande arbetssätt i klassrummet för elever i språklig sårbarhet?Teori Studiens teoretiska perspektiv är baserat på sociokulturell teori där människan ses som lärande i en miljö tillsammans med andra samt att det finns en utvecklingszon som är individuell för varje enskild individ. I de specialpedagogiska perspektiven poängteras de individinriktade och relationella perspektiven. Metod Denna studie har genomförts med kvalitativ ansats genom halvstrukturerade intervjuer av speciallärare och lärare. Resultat Speciallärarna och lärarna i studien anser att det är av vikt att lära i samspel med andra, enligt det sociokulturella perspektivet samt att vi behöver utgå från elevernas proximala utvecklingszon och då också måste veta var eleverna befinner sig kunskapsmässigt just nu. Dock tar en speciallärare upp svårigheter med att utveckla eleverna individuellt då de befinner sig på olika nivåer. Förförståelsen som fungerar som en stödstruktur kommer också fram som betydelsefull för språkutvecklingen samt att relationen mellan lärare och elev gör att eleverna känner tillit och vågar använda språket under lektioner. Speciallärarna och lärarna som arbetar tillsammans har ibland olika syn på vad som är språkutvecklande arbetssätt. Samarbetet mellan speciallärare och lärare uppfattas av de flesta speciallärare och lärare som bra och de verkar ha en gemensam syn på hur samarbetet ska se ut samt att de får tips på hur de kan arbeta språkutvecklande i kassrummet. En speciallärare upplever svårigheter med att komma som ny speciallärare på en skola och försöka genomföra förändringar tillsammans med lärarna. En annan speciallärare önskar att träffarna med läraren mer fokuserade på elever i språklig sårbarhet. Specialpedagogiska implikationer Resultatet av den här studien har fått mig att vilja organisera språkutvecklande diskussioner i arbetslagen på skolorna då gällande forskning ska vara en viktig del av diskussionerna. Ibland utgår specialläraren och läraren från samma pedagogiska utgångspunkter vid intervjuerna men inte alltid och detta kan de behöva reflektera över. Specialläraren som hade svårigheter att samarbeta med några lärare behöver backa något för att på det sättet få med alla lärarna i utvecklingsarbetet. Deras relation behöver bli bättre. Specialläraren skulle kunna göra detta själv tillsammans med berörda lärare men det kan eventuellt bli aktuellt med stöd från ledningen.

Sammanfattning/abstraktSjöström, Anna-Lena och Tunemalm Östin, Eva (2016), Sårbar bedömning, Bedömning för lärande i samband med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Fakulteten för Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola, 90 hp.ProblemområdeSkolan ställer idag höga krav på språkliga förmågor i både undervisning och bedömning. För elever med språkstörning är arbetssätt och lärarens språkliga undervisning av stor betydelse i hur väl de kan lyckas, då den språkliga funktionsnedsättningen berör så väl uttrycksförmåga som att förstå språklig information. Detta ställer höga krav på lärare att möjliggöra undervisning och bedömning för elever vars språkutveckling inneburit svårigheter och utmaningar, då det blir komplext att bedöma elevers lärande på språkliga grunder. Vi har uppmärksammat dilemmat kring bedömning och lärande på en statlig specialskola som erbjuder anpassad undervisning i mindre grupper för elever med grav språkstörning.Syfte och frågeställningarSyftet är att tydliggöra hur elever med språkstörning kan bli mer delaktiga i sitt eget lärande och utveckla sin metakognitiva förmåga. Vidare är syftet att medvetandegöra lärare om vikten att göra eleverna delaktiga i bedömningsprocessen genom att synliggöra målen, ha en språkinriktad och tillgänglig undervisning och bedömning. •Hur kan lärare synliggöra målen för elever med språkstörning?•Vad behövs för att planera och genomföra tillgänglig undervisning för elever med språkstörning som möjliggör bedömning?•Hur upplever elever med språkstörning mål och bedömningsformer i undervisningen?•Vad krävs för att elever med språkstörning ska kunna utveckla sitt metakognitiva lärande?Teoretisk ramStudien har sin grund i ett sociokulturellt perspektiv och specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Lärande sker i samspel med andra genom bland annat språk, interaktion, lek och praktiska övningar. Dessa perspektiv utgår från att ansvaret ligger på skolan och lärarna att skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever där språket inte blir ett hinder. En grund i allt lärande är att eleven har tilltro till sin egen förmåga samt en känsla av att kunna tillföra något i gruppen.MetodDetta är en kvalitativ studie och den valda metoden kallas Educational design research (van den Akker, Gravemeijer, McKenney & Nieveen, 2006), som är en forskningsdesign utformad för att följa utvecklingsprocesser inom utbildning. Kollegiala samtal användes för att genomföra och följa lärarna i ett utvecklingsarbete om bedömning och betyg för lärande. Lärarna deltog också i en enkätundersökning (Bilaga 4). Studien kompletterades med elevintervjuer där bilder användes som samtalsunderlag. Empirin har analyserats med en hermeneutisk ansats.Resultat Resultatet i denna studie visar att lärare kan utvecklas genom kollegiala samtal för att utveckla sin undervisning för elever med språkstörning och hitta bättre former för bedömning. Forskningsrön och beprövad erfarenhet kombinerat med samtal och diskussioner ger effekt för det kollegiala lärandet. Lärarna i studien beskriver att de upplever att det är svårt att formulera och synliggöra målen för elever med språkstörning. Eleverna i studien vill veta och kunna förstå målen med undervisningen och önskar ett måldokument med text och bild för att förtydliga målen. Lärarna anser att när de använder sig av ett återkommande dokument med mål blir syftet med undervisningen tydligare, bedömningen upplevs lättare att genomföra och eleverna får större möjlighet att bli delaktiga.Specialpedagogisk implementeringFör att få eleverna delaktiga i undervisning och bedömning behöver målen göras begripliga för eleverna. Detta kan ske genom tydliga mål i ett måldokument med bilder som stöd. När lärare använder språkliga och digitala verktyg för att utforma tillgänglig undervisning och bedömning ökar möjligheten till lärande för elever med språkliga svårigheter. Om eleverna tillåts bli delaktiga i bedömningsprocessen kan möjligheten till måluppfyllelse öka. För att utveckla det professionella lärandet på skolor kan kollegiala samtal vara en effektiv metod. När skolan vill utveckla gynnsamma lärmiljöer för elever med språkstörning kan det vara värdefullt med en speciallärare med fördjupad kompetens inom området språk.Nyckelord: bedömning, kollegialt lärande, kommunikation, metakognition, specialskola, språklig sårbarhet, språkstörning

Förväntat kunskapsbidrag är att genom förskollärarnas utsagor bidra med kunskap som är betydelsefull för att främja detspråkutvecklande arbetet i förskolan, med fokus på barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för förskollärarnas perspektiv på barn i språklig sårbarhet samt deras uppfattningar kring arbetet med barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. ● Hur tolkar förskollärare begreppet språklig sårbarhet? ● Hur uppfattar förskollärare att de tillgodoser behovet för barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper? ● Vilket stöd önskar förskollärare av specialpedagog för att främja det språkutvecklande arbetet? Den teoretiska förankringen tar sin utgångspunkt i sociokulturell teori för att lättare kunna förstå, analysera och tolka den insamlade empirin. Även de specialpedagogiska perspektiven, dilemmaperspektivet, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet har använts som hjälp för att tolka.  För att få svar på studiens syfte har fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomförts. Fem förskollärare med erfarenhet av arbete i stora barngrupper från olika verksamheter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades med inspiration av en fenomenografisk analysmodell (Fejes & Thornberg, 2015). Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet språklig sårbarhet på ett snarlikt sätt och beskriver alla en önskan om mer handledning och specialpedagogiskt stöd. Detta för att kunna främja det språkutvecklande arbetet och möta samt utmana alla behov i den stora barngruppen. Den stora barngruppen ses som en utmaning för det språkutvecklande arbetet och förskollärarna arbetar därför på olika sätt med att framförallt dela in barngruppen i mindre grupper för att främja arbetet. Högläsning och visuellt stöd används som språkutvecklande arbetssätt på samtliga förskolor. I resultatet blir det tydligt att specialpedagogen framför allt behöver tillföra ett relationellt perspektiv på lärande och på så sätt berika kunskaper kring inkludering, som får förskollärarna att i stället börja fundera över hur de kan anpassa miljöerna för att främja det språkutvecklande arbetet och möta varje barns behov.

Sammanfattning/Abstract Carreira Jönsson, Susanna och Karlsson, Sofia (2023). Förskolans möjligheter vid språklig sårbarhet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Syftet är att bidra med kunskap om betydelsefulla insikter och insatser i förskolan som främjar språkutveckling med fokus på barn i språklig sårbarhet. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad några specialpedagoger och förskollärare uppfattar som centralt i det språkutvecklande arbetet i förskolans kontext i relation till barn i språklig sårbarhet. Mot bakgrund av syftet formuleras följande forskningsfrågor.• Vad i det språkutvecklande arbetet beskriver lärarna stödjer barn i språklig sårbarhet i förskolans undervisning?• Vad förstår lärarna som hinder och möjligheter i det språkutvecklande arbetet för barn i språklig sårbarhet på individ-, grupp-, och organisationsnivå? Teori Studien tar avstamp i sociokulturell teori, systemteori och utvecklingsekologisk teori.Perspektiven är viktiga att förhålla sig till för att utgå från barns språkliga förmåga i kombination med dess kontext och för att nå en progression och ett hållbart lärande. De perspektiven är också utgångspunkt i analysarbetet. Metod Studien är skriven utifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att besvara syftet. Tre förskollärare och tre specialpedagoger verksamma på olika orter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell (Fejes &Thornberg, 2018). Resultat Resultatet visar att lärarna har varierade förståelser av språklig sårbarhet men alla beskriver liknade stödjande insatser. De som är centrala är lärares kunskaper om språkutveckling och hur de själva fungerar som språkliga förebilder för barnen i förskolans olika aktiviteter. De menar också att hur pedagogerna interagerar har stor påverkan på språkutvecklingen där kompletterande stödstrukturer som TAKK och bildstöd nämns som viktiga att använda pågruppnivå. En annan viktig språkutvecklande insats är att miljön är föränderlig och utgår från barnens intresse. Högläsning menar lärarna har stor inverkan på språkutvecklingen och de anser att förskolan behöver kompensera ytterligare då läsning hemma tycks ha avtagit. Som sista bidragande faktor nämner de samverkan med alla som är inblandade i barnets språkutvecklingsåsom föräldrar och olika professioner. Som hinder för arbetet lyfter lärarna svårigheter med att öka antalet förskollärare och annan personal med tillräckligt utvecklad svenska. Ett annat äratt skapa små barngrupper vilket rekommenderas, särskilt för barn i språklig sårbarhet, då barngrupperna ofta upplevs som alltför stora. Specialpedagogiska implikationer Resultatet visar på vikten av tidiga insatser och specialpedagogens roll för att understödja verksamheten med ett specialpedagogiskt perspektiv genom exempelvis handledning, observationer, kartläggning, fortbildning och själv vara språklig modell. Det specialpedagogiska perspektivet behövs för att skapa en tillgänglig lärmiljö där språkliga utmaningar identifieras och blir vägledande för att skapa ett hållbart lärande. En specialpedagogisk implikation är att stödja förskolan att alltid ha vissa grundläggande stödstrukturer vilket några i resultatet menar brukar försvinna på gruppnivå när barnet i språklig sårbarhet slutar. Pedagogiska utmaningar förutsätter väl valda didaktiska metoder och en omsorg för att förstå individen men även vilka konsekvenser det kan leda till. En samverkan hos alla lärare utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv kan bidra till en samsyn och skapa optimala förutsättningar i lärmiljön efter behov. Specialpedagogens kompetens behövs även i samverkan med föräldrar för att öka kunskaperna hos dem runt barnets behov

Samhället efterfrågade god språklig kompetens av medborgarna i ett samhälle där färre elever blev godkända för gymnasial utbildning. Studien handlade om barn i språklig sårbarhet i förskolan. Språklig sårbarhet innebar att svårigheterna uppstod på grund av den omgivande miljön. Studiens syfte var att utforska hur specialpedagoger och förskollärare arbetar med barn i språklig sårbarhet i förskolan, samt vilken kompetens förskollärarna hade om det viktiga språkutvecklande arbetet. En kvalitativ studie genomfördes där förskollärare och specialpedagoger intervjuades i fokusgrupper. Studiens resultat påvisade förskollärare som beskrev språkutvecklande arbete utifrån ett relationellt perspektiv. Resultatet betonade vikten av ett förhållningssätt som berikade olikheter hos barnen, kritisk granskade sin egen yrkesroll men visade också medvetenhet om lärmiljöns betydelse för att barn skulle lyckas. Studiens resultat överensstämde väl med litteratur och tidigare forskning som belyste vikten av förändringar i lärmiljön samt strukturerade och systematiska språkutvecklande arbetssätt.

Herlin, Camilla (2023). Att se kommunikation ur ett vidare perspektiv. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap. Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogers upplevelser av språkutvecklande arbete och språklig sårbarhet. Syftet är även att synliggöra pedagogernas egna utmaningar och eventuella behov av kompetensutveckling. Utifrån syftet presenteras följande forskningsfrågor: Hur beskriver pedagogerna arbetet med språkutveckling? Vilka är, enligt pedagogerna, framgångsfaktorerna respektive utmaningarna i det språkutvecklande arbetet med barn i språklig sårbarhet? Vilka eventuella utvecklingsbehov upplever pedagogerna att de själva har för att kunna arbeta språkutvecklande med barn i språklig sårbarhet? Uppsatsens resultat analyseras utifrån sociokulturell teori med hjälp av specialpedagogiska perspektiv; det relationella och det kategoriska. För att uppnå studiens syfte användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultaten sätts även i relation till tidigare forskning. Sex förskollärare, varav två förste förskollärare, från två olika förskolor från södra Sverige intervjuades. Resultatet visar att det finns en enad förståelse i vad pedagogernas språkutvecklande arbete med barn bör vara men att förutsättningarna ser olika ut. Den pedagogiska sårbarheten ligger i somliga pedagogers uppfattning att inte kunna tillgodose barns behov i det språkutvecklande arbetet, vilket leder till att vissa språkliga aktiviteter minskar. Pedagoger uttrycker även ett behov av kompetensutveckling hos all personal för att kunna möta barn i deras språkutveckling. Det finns en önskan av kollegialt lärande för att kunna utbyta erfarenheter och utveckla det språkutvecklande arbetet, vilket kan kopplas till specialpedagogens arbetsfält.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om hur pedagoger upplever att de möjliggör och bistår barn med språklig sårbarhet att få tillträde till den fria leken samt att undersöka vilket stöd och vilka resurser som finns tillgängliga för att pedagogerna ska kunna stötta barnen. Studien genomfördes med hjälp av skriftliga och muntliga intervjuer av 7 pedagoger i Skåne. Det insamlade materialet är analyserat med hjälp av Sociokulturellt perspektiv och Barndomssociologiskt perspektiv. Resultatet visade att med hjälp av närvarande pedagoger får barn med språklig sårbarhet möjlighet att få tillträde till leken samt att kunna delta i leken på sina egna villkor och på så sätt utveckla sin sociala kompetens i interaktion med de andra barnen på förskolan. Resultatet visade även att som stöd och resurser finns det tillgång till specialpedagog, pedagogiska teamet, föreläsningar och fortbildningar. Pedagogerna anser att det kollegiala kunskapsutbytet ger stöd i arbetet med att stötta barn med språklig sårbarhet under den fria leken.

Sammanfattning/Abstract Ericson, Louise (2024). Det kooperativa lärandets möjligheter och utmaningar för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet grav språkstörning, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Studiens avsikt är att bidra med kunskap om hur kooperativt lärande utifrån betydelsefulla och utmanande aspekter påverkar förutsättningarna för elever med språkstörning att delta i undervisningen. Genom detta kan förståelse ges för hur en tillgänglig lärmiljö kan utformas.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om vad några lärare och elever upplever som betydelsefullt samt utmanade i relation till kooperativt lärande i undervisningen för elever med språkstörning. Mot bakgrund av syftet formuleras följande forskningsfrågor:   Vad upplever lärarna och eleverna som betydelsefulla aspekter i relation till KL avseende organisation och utformning? Vad upplever lärarna och eleverna som utmanande aspekter i relation till KL avseende organisation och utformning? Vilka stödjande insatser beskriver lärarna och eleverna som betydelsefulla och kompletterande av KL för elever i behov av stöd?   Teori Studien har analyserats utifrån sociokulturell teori som kompletterats med det specialpedagogiska perspektivet, KoRP. Studien utgår även från forskning som är inriktad på språkstörning och kooperativt lärande där både betydelsefulla och utmanande aspekter belyses.   Metod Examensarbetet bygger på en empirisk studie där en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer har använts. Empirin i studien grundar sig på sex lärares och sex elevers utsagor. Empiriinsamlingen från intervjuerna har analyserats och bearbetats utifrån teoretiska begrepp och tidigare forskning. Resultat Resultatet visar att det finns olika betydelsefulla och utmanande aspekter som påverkar förutsättningarna för elever med språkstörning att lära i kooperativa sammanhang. Lärare och elever anser att KL är en betydelsefull samarbetsform där man stöttar varandra i lärandet. KL:s stödstrukturer och grundprinciper beskrivs stödja elevernas utveckling såväl språkligt och kunskapsmässigt som socialt. Grundprincipen positivt ömsesidigt beroende lyfts fram som centralt i samarbetet. Dock framkommer att KL inte fullt ut kan stödja elever med språkstörning och att det finns behov av ytterligare stödjande insatser. Resultatet visar även att KL inte genomsyrar hela skoldagen exempelvis under raster och genom kamratstöd på lektionerna. Det framgår att skolors organisationsförmåga har en avgörande betydelse när det gäller att hålla utvecklingssatsningar och kollegiala diskussioner levande. Specialpedagogisk kompetens lyfts fram som betydelsefull gällande utvecklingssatsningar och handledning samt vid riktade stödinsatser som rör elever med språkstörning. Organiserade diskussioner kring KL och språklig sårbarhet beskrivs föras parallellt, dock inte i relation till varandra. Pararbete är den arbetsform som både elever och lärare lyfter fram som mest betydelsefull där lärkamraten är ett viktigt stöd i lärandet. Vid gruppindelning visar sig en medvetenhet hos lärarna om hur de tar hänsyn till språkliga, kunskapsmässiga, sociala och emotionella aspekter. Trygghetsaspekten lyfts fram som central för ett välfungerande samarbete. Trots fördelarna gällande KL:s stödstrukturer framträder ett resultat om att elever med språkstörning även är i behov av mer stödjande insatser i form av explicit språkträning. Dessutom visar sig visuellt stöd, modellering, repetition, förberedelser och anpassad kommunikation stödja lärandet.   Specialpedagogiska implikationer I studien framkommer att skolorna för organiserade diskussioner kring KL och språkstörning men inte i relation till varandra. Specialpedagogisk kompetens lyfts fram som betydelsefull gällande utvecklingssatsningar, handledning och explicit språkträning. Specialläraren har på så vis en betydelsefull roll att arbeta utifrån organisation-, grupp-, och individnivå för att stödja och främja lärandet för elever med språkstörning. Ett uppdrag som handlar om att sprida kunskap och öka förståelsen för språklig sårbarhet samt i samverkan utforma en språkligt tillgänglig kooperativ lärsituation, som ger förutsättningar att kunna kunskapa och vänskapa.

No description available.

Arbetet innefattar en kvalitativ intervjustudie med åtta lärare verksamma i grundskolan som syftar till att bidra med kunskap om hur en tillgänglig lärmiljö kan skapas för språkligt kommunikativt sårbara elever. Språklig sårbarhet uppstår när en lärmiljös språkliga krav är högre än en elevs språkliga förmåga vilket då leder till att obalans mellan krav och förmåga uppstår och påverkar möjligheten till inlärning. I uppsatsen avgränsas språklig sårbarhet till språkets pragmatiska del vilket innebär att den språkliga kommunikationen inte är lika utvecklad som hos elever med typisk språkutveckling. Det vill säga sårbarhet i att använda språket i ett socialt samspel, exempelvis i klassrumsundervisning och som uppstår när de språkliga kraven i lärmiljön är högre än elevens språkliga förmåga. I en tillgänglig lärmiljö är det balans mellan pedagogisk, social och fysisk miljö vilket innebär att elevens språkliga behov möts. Arbetets teoretiska ram är sociokulturellt perspektiv vilket används i analysarbetet av empirin. Resultatet visar att ett förebyggande och främjande arbete består av den enskilda pedagogens tydliga ledarskap, språkförstärkande och språkutvecklande arbetssätt tillsammans med samverkan med specialpedagog och studiehandledare. Andra framgångsfaktorer i lärmiljön är värdegrundsarbete och lokaler som är anpassade efter storlek på elevgrupp och innefattar grupprum. Hindrande faktorer som framträder är brist på tid och otillräckligt stöd från specialpedagog och studiehandledare som leder till stressade lärare och risk för lägre måluppfyllelse för elever.