Sammanfattning/AbstractBeata Tarczynska (2018). Att bygga broar mellan olika professioner- en studie om samverkan kring arbete med barn i språklig sårbarhet. Specialpedagogiska programmet, Lärande och Samhälle, Skolutveckling och Ledarskap, Malmö Universitet, 90 hp.SyfteSyftet med mitt arbete är att analysera utifrån systemteori olika professioners syn på samverkan kring barn med språklig sårbarhet och vidare utifrån Vygotskijs sociokulturella teorier kartlägga möjligheter och utmaningar kring samarbete. Ett annat syfte är att ta reda på vilka uppfattningar finns det bland skolpersonalen om språklig sårbarhet.FrågeställningarUndersökningen koncentreras kring följande frågor:Vilka uppfattningar, synsätt, kunskaper och föreställningar som finns det bland olika professioner i skolan om språklig sårbarhet?Vilka förutsättningar ser olika professioner i skolan kring arbete med elever i språklig sårbarhet?Hur upplever olika professioner samverkan mellan klasslärare, fritidshemmet, vårdnadshavare och specialpedagoger/speciallärare i arbetet med elever i språklig sårbarhet?Varför samverkan är problematisk?TeoriDen teoretiska förankringen är sociokulturellt perspektiv byggt kring Vygotskijs teorier om lärande och kommunikation. Denna teori innefattar även en relationell pedagogik både i undervisningssituationer och i samarbete på organisationsnivå. Ett annat perspektiv är systemteoretiskt. Förväntat kunskapsbidragJag avser med min studie att sprida kunskap om hur språklig sårbarhet kan förstås och bemötas i skolan. Min ambition är att belysa vilka utmaningar och möjligheter kan pedagoger möta i det dagliga arbete med elever i språklig sårbarhet samt vilka samarbetsmöjligheter finns det på organisationsnivå. Vidare vill jag betona specialpedagogens roll i arbete med språksårbara elever, lyfta vikten av handledning, fortbildning och anpassning av lärmiljö. Jag hoppas att genom min studie få bidra med förståelse för varför kan det vara problematiskt att samverka mellan olika professioner på en skola. ResultatStudiens resultat pekar på stor diskrepans bland skolpersonalen i uppfattningar om språklig sårbarhet. Det råder en viss osäkerhet i frågan om vad språklig sårbarhet är samt hur arbete med språksårbara elever kan utformas. Många påpekar att det krävs mer kunskap om språkliga svårigheter så som språkstörning i synnerhet i kombination med flerspråkighet eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De flesta av respondenter hänvisar till specifika läs- och skrivsvårigheter och pekar på specialpedagogen som huvudansvarige i arbete kring eleverna med särskilda behov. Det framkommer en viss oenighet om hur läraren kan anpassa undervisningen i klassrummet. Professionella menar att problematiken sätter höga krav på samarbete olika professioner emellan och god kommunikation och relationer med både eleverna liksom deras vårdnadshavare. Det framgår att det krävs en röd tråd i organisationen beträffande synen, förhållningssätt och arbetssätt kring språklig sårbarhet om eleverna ska lyckas.

Sammanfattning/Abstract Sander, Emelie (2018). Kommunikationsstödjande inlärningsmiljö för elever med språkstörning. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Förhoppningen med detta examensarbete är att fler skolor ska se till den fysiska inomhusmiljön för elever med språkstörning. Att skolor och pedagoger kan använda sig av Julie Dockrells et al (2015) observationsprotokoll vid olika placeringar av till exempel material och möbler inom klassrummet för att hjälpa elever med språkstörning så mycket det går inom ramen för den fysiska inomhusmiljön. Syfte och frågeställningar Syftet med arbetet är att få en inblick i hur den fysiska miljön är utformad för elever med språkstörning i årskurs 1–3. Hur bör den fysiska miljön vara utformad utifrån aktuell forskning inom språkutvecklande arbete och hur upplever pedagoger vad som fungerar i klassrummet. I arbetet vill jag observera klassrumsmiljön utifrån Dockrells (2015) observationsprotokoll, utifrån detta vill jag sedan undersöka och synliggöra vilka anpassningar av miljön som lärarna upplever som framgångsrika för elever med språkstörning. Målet med undersökningen är att på sikt kunna handleda pedagoger kring arbetet med den fysiska miljön för att stödja elever med språkstörning på bästa sätt. Preciserade frågeställningar • Hur bör lärare utforma den fysiska inomhusmiljön utifrån tillgänglig forskning för att stödja elever med språkstörning? • Hur resonerar lärare kring den fysiska inomhusmiljön för elever med språkstörning? 3 Teori Teorin i arbetet grundar sig på det sociokulturella perspektivet där interaktion, kommunikation och samspel mellan individer och miljö spelar stor roll för språkinlärningsmöjligheter. Metod I uppsatsen kombinerades systematisk observation utifrån ett protokoll och semistrukturerade intervjuer. Resultat Resultatet visar på att i de observerade klassrummen används en kommunikationsstödjande inlärningsmiljö men lärarna är inte medvetna om forskningen. Specialpedagogiska implikationer Det är viktigt att som pedagog vara medveten om vad som gynnar klassen i helhet och speciellt elever med språklig sårbarhet, till exempel språkstörning när det gäller inlärningsmiljön. Att hur jag som pedagog kan stödja den processen är viktig. Speciallärarens roll i detta är att hitta relevant forskning som stödjer en god kommunikationsmiljö, till exempel från Dockrell (2015) och hjälpa lärarna att se att forskningen finns och hur den kan användas på bästa sätt.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka högstadielärares uppfattningar om i vilken utsträckning de arbetar inkluderande och språkutvecklande i sin undervisning. Studien utgår från de tre dimensionerna- fysisk lärmiljö, lärtillfällen och interaktioner i definitionen av språkutvecklande undervisning och ett sociokulturellt och relationellt perspektiv på lärande. Studien har både en kvantitativ och en kvalitativ ansats i form av en enkätstudie med öppna och slutna frågor. Resultatet av studien visar att många lärare upplever utmaningar i den fysiska lärmiljön där exempelvis avgränsade utrymmen för särskilda språkliga aktiviteter i stor grad saknas. Resultaten indikerar också att uppskattningarna av hur ofta interaktiv läsning erbjuds är lägre än vad observationsstudier från lågstadiet visar. Dessutom finns det signifikanta skillnader som visar att språklärare i större utsträckning erbjuder interaktiv läsning än lärare i andra skolämnen. Samma signifikanta skillnader finns gällande interaktioner med tydligt språkligt fokus som exempelvis att vara språklig förebild och att använda språkliga kontraster och metaforer. Utifrån resultaten identifieras ett antal specialpedagogiska implikationer. Dessa är att leda ett förändringsarbete i den fysiska lärmiljön, att implementera interaktiv läsning och att leda arbete med observationer och diskussioner i syfte att utveckla undervisning med särskilt fokus på elever i eller i risk för språklig sårbarhet.

Syftet med den här studien är att visa på goda språkutvecklande lärmiljöer och språkutvecklande anpassningar samt speciallärarens uppdrag i detta arbete. Vi vill i vår studie ta reda på en rektors, en speciallärares, en lågstadielärares, en mellanstadielärares samt tre lärarstudenters tankar kring goda språkliga lärmiljöer samt vilka anpassningar de anser gynnar alla elevers språkutveckling. Vi önskar även ta del av hur de olika professionerna ser på språkligt sårbara elever samt lärares pedagogiska utmaningar vid utformandet av goda språkliga lärmiljöer. Som datainsamlingsmetoder har intervjuer (med utbildade professioner) och gruppintervju (med lärarstudenterna) använts. Resultatet har analyserats utifrån ett relationellt och sociokulturellt perspektiv.Studiens resultat visar att de olika professionerna och lärarstudenterna anser det är betydelsefullt att som lärare aktivt och medvetet arbeta språkstimulerande för att utveckla elevers språk. Exempel på hur goda språkliga lärmiljöer kan byggas är att lärare försöker skapa bra relationer med och mellan elever samt varierar sin undervisning. Ytterligare exempel är att visa elever på deras framgångar, skapa ett tillåtande samtalsklimat, utgå från elevers kunskapsnivå/förförståelse samt att lärare ingår i ett kollegialt lärande. Språkutvecklande anpassningar som respondenterna nämner är till exempel digitala hjälpmedel, använda sig av bilder, rörelse och musik. En intressant notering var att lärarstudenterna var de enda ut av våra respondenter som belyste vikten av elevens egna medverkan i sina anpassningar. Är det en så självklar del för övriga respondenter och därmed anledningen till att den ej nämns? Respondenterna önskar att speciallärare utvecklar goda språkliga lärmiljöer genom att de undervisar elever i olika former och har en gedigen kunskap om språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare lyfter respondenterna att speciallärare bör stötta vid pedagogiska utredningar och tester samt ha ett gott samarbete med kollegor, elever och föräldrar. En viss skillnad fanns i respondenternas svar vad gäller speciallärarens uppdrag. Rektorn och lärarstudenterna menar att speciallärarens roll främst inte innefattar att plocka ut elever för att ha en -till - en undervisning till exempel lästräning, utan efterfrågade hellre handledning. Specialläraren berättade i sin tur att denne ofta arbetar med individuell undervisning samt att det är en del i speciallärarens uppdrag.

I många av skolans ämnen ställs stora krav på elevernas språkliga förmågor gällande läsning, skrivande och begreppsförståelse. Elever i språklig sårbarhet kan möta stora utmaningar i SO- och NO-ämnena där explicit undervisning och scaffolding behövs för att stödja eleverna i ämnesspecifika läs- och skrivaktiviteter. Om undervisningen inte kan möta elevernas språkliga behov och erbjuda adekvat stöttning kan det få stora konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling och måluppfyllelse. Därför är ett språkutvecklande förhållningssätt en nyckel till en mer tillgänglig undervisning. Syftet med arbetet är att undersöka hur SO- och NO-lärare på mellanstadiet beskriver att de arbetar språkutvecklande i sina ämnen. I arbetet har en kvalitativ metod använts där datainsamling skett genom fokusgruppssamtal och enskilda intervjuer med 12 mellanstadielärare, varav hälften undervisar i SO och hälften i NO. Resultatet visar att lärarna överlag har en medvetenhet kring språkets betydelse i sina ämnen och att de anser sig ha en roll både som ämneslärare och språklärare. Några slutsatser som kan dras är att det, trots en samstämmig syn, finns stor variation i lärarnas sätt att stötta elever i språklig sårbarhet samt att begrepp som stöttning kan ha olika innebörd för olika lärare. En mängd faktorer kan också påverka hur den språkutvecklande undervisningen gestaltar sig, och de språkliga utmaningar som finns i elevgruppen får konsekvenser för vad man prioriterar att arbeta med. Generellt läggs dock stort fokus på begreppsinlärning och ämnesspråk samt gemensam textläsning.

The purpose of this systematic review is to compile earlier research regarding how teachers work in language development. Our goal has been to find research that touches on the area from several perspectives. To achieve our purpose, the following questions were formulated: How are students affected by a teaching based on a language development approach? How do we get students to understand the goals in SO when the concepts are too difficult for their language development? Can you as a teacher raise the level of language development so that everyone has the same conditions? The survey method has been information retrieval in various databases that resulted in both national and international research. Most of the research shows that there are several benefits to a language development approach to promoting students' learning. It is clear that it is a relevant topic and important for our future profession.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares arbete för att stödja barn med språklig sårbarhet. Genom semi-strukturerade intervjuer med drag av tolkande hermeneutik har vi fått en inblick i hur åtta förskollärare på sju olika förskolor i Mellansverige upplever att de arbetar för att stödja barn med språklig sårbarhet. I den hämtade video-observationen ges exempel på strategier för hur förskollärare kan arbeta i praktiken för att stimulera språkutvecklingen hos språkligt sårbara barn. Den insamlade datan i första delstudien har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv för att synliggöra och beskriva hur förskollärare upplever att de arbetar med språklig sårbarhet i spontana respektive planerade undervisningssituationer. Den andra delstudien tar utgångspunkt i ett sociokulturellt och samtalsanalytiskt perspektiv för att besvara hur arbetet kan ta sig uttryck i praktiken. Studiens resultat pekar på att förskollärarna arbetar med att stödja barn med språklig sårbarhet i spontana undervisningssituationer genom att använda planerade undervisningsmaterial. Vi tolkar också att det finns en medvetenhet hos förskollärarna när det gäller betydelsen av deras roll i den sociala interaktionen för att främja språkligt sårbara barns språkutveckling. I analysen av resultatet från de olika delstudierna tolkar vi att förskollärarna använder olika strategier i arbetet för att stödja barn med språklig sårbarhet. Vidare förekommer det ringa variation i hur förskollärarna upplever att de arbetar för att realisera läroplansmålen i Lpfö18.

Skolan är en språkligt komplex miljö där språkliga förmågor har stor betydelse. För elever i språklig sårbarhet utgör språkliga krav i skolan en riskfaktor för måluppfyllelse (Hallin, 2019, s. 6). Tidigare forskning argumenterar för att undervisningsspråket inte behärskas så väl att det kan användas för att tillägna sig nya kunskaper (Gibbons, 2013, s. 15). Att utveckla ett ämnesspråk är en central del i elevers lärande. Den forskning som finns kring ämnesspråket behandlas framför allt inom de naturvetenskapliga ämnena vilket lämnar en forskningslucka för studier som berör ämnesspråk i skolans samhällsvetenskapliga ämnen. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur SO-lärare i åk 5 och 7 introducerar och aktiverar elever i arbetet med ämnesspecifika begrepp. Syftet har även varit att undersöka vilka anpassningar lärare beskriver att de gör i syfte att tillgängliggöra undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Detta undersöks utifrån en kombination av datainsamlingsmetoder i form av fyra observationer av lärare i samhällsorienterande ämnen (SO-lärare) samt två semistrukturerade intervjuer med lärarna. Genom en kvalitativ analys av insamlat material fann vi olika sätt på vilka SO-lärare arbetar med ämnesspråk i sin undervisning samt hur lärarna beskriver att de anpassar undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Vid introduktion av nya begrepp specifika för ämnet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd. Vid aktivering av arbete med dessa begrepp fann vi att lärarna använde interaktion och peer-tutoring. När det kommer till lärarnas anpassningar och tillgängliggörande för elever i språklig sårbarhet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd samt interaktion och peer-tutoring både på ett förebyggande sätt liksom explicit i klassrummet. Slutligen kan konstateras att lärarnas sätt att arbeta med ämnesspråket i de högre skolåren ger elever i språklig sårbarhet möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga och att utvecklingen av denna förmåga även stöttar elever att närma sig förståelsen av ämneslitteracitet i ett ämne.

Detta är en kvalitativ observationsstudie vars syfte har varit att bidra med kunskap om hur lärare från förskoleklass till och med årskurs 6 arbetar med språket i undervisningen i de samhällsvetenskapliga ämnena (SO).  Studien utgår från antagandet att språkinriktad undervisning gynnar alla elever. Forskningsfrågorna som ställdes handlade om att få syn på vilka språkliga aktiviteter som pågick under en So-lektion, hur lärare synliggjorde och bearbetade ämnesbegreppen i SO, vilken möjlighet elever gavs att vara språkligt aktiva och stöttningsgraden i undervisningen. För att behandla studiens syfte och forskningsfrågor användes en kvalitativ forskningsmetod som bestod av strukturerade och ostrukturerade observationer, där tio lärare i årskurs F-3 och 4–6 observerades. Den insamlade datan har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och det specialpedagogiska relationella perspektivet. Analysen genererade i tre teman med utgångspunkt från SIOP-modellen (Sheltered Instruktion Observation Protocol) och handlade i stora drag om vilka språkliga aktiviteter som förekom i So-undervisningen, hur ämnesbegrepp behandlades och vilken typ av stöttning som förekom.  Studiens resultat visar på att det förekom en mängd olika språkliga aktiviteter i undervisningen men att kvaliteten på de språkliga aktiviteterna i undervisningen varierade. Dialogisk undervisning var vanligt förekommande liksom exempel på kamratlärande eller samarbetslärande. Studien synliggör dialogens betydelse i språkinriktad undervisning, lärarens roll i genomförandet av språkliga aktiviteter och olika typer av stöttning i undervisningen.  Studiens resultat skulle kunna tyda på att språkinriktad undervisning skapar bättre förutsättningar för lärande och utveckling i So-undervisningen.