Kunskapsöversikten syftar till att ge förslag till definition av samhällskunskaplig ämneslitteracitet för att kunna belysa ämnets språkliga aspekter ur ett didaktiskt forskningsperspektiv. Översikten åsyftar således att besvara frågeställningen: Vad kan begreppet ämneslitteracitet tänkas innebära i en samhällskunskaplig ämneskontext?  Metoden har till största del bestått av litteratursökning i relevanta databaser såsom ERIC och SwePub. Utöver detta har översikten tagit fasta på andra relevanta aspekter inom området i böcker, vetenskapliga artiklar och forskningsöversikter som tillsammans bearbetats i två övergripande kategorier tillhörande en rad olika teman.  I resultatet och slutsatserna fastställs och redovisas en rad olika språkliga aspekter av samhällskunskapsämnet som anses bärande ur ett förståelseperspektiv. De redovisade aspekterna anses vidare nödvändiga för alla elevers, inte minst andraspråkselevers, progression i samhällskunskapsämnet. Samtliga redovisade teman såväl inom det funktionella som inom det språkliga perspektivet ställer höga krav på elevers tillägnande av ett avancerat språk för att vidare ges goda möjligheter att behärska ämnet. Oavsett om det berör exempelvis bakgrundskunskaper, fackmässig finess eller genremedvetenhet krävs tillägnande av ämnesspråk för tillgodogörande av det ämnesinnehåll som i nästa skede betygsätts och påverkar framtida livschanser. Förutsättningarna att tillägna sig och förmedla nödvändiga ämneskunskaper ser å andra sidan olika ut beroende på elevernas språkliga progression och nivåer - vilket i synnerhet för andraspråksperspektivet till rampljuset i fråga om ämneslitteracitet i samhällskunskap.  Framförallt synliggör översiktens diskussion ett behov av ämneslitterär medvetenhet inom respektive ämne för att synliggöra de språkliga krav som ämnet ställer på dess praktiserande elever. I synnerhet belyses behovet av att använda medvetenheten för att kunna konstruera en undervisning som är förmånlig, och i viss mån nödvändig, för att kunna ge elever likvärdig tillgång till utbildning i samhällskunskap.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka språkets betydelse i de samhällsorienterande ämnena. För att åstadkomma detta tar vi hjälp av hur forskning belyser och hur de förmedlar ett språkutvecklande arbetssätt i so-ämnen, men även hur det förstärker elevernas språk- och kunskapsutveckling. Anledningen till att vi valde att fördjupa oss i elevers språkutveckling är främst att vi anser frågan vara relevant, då det ställs höga krav på elevers språkliga förmåga i de samhällsorienterande ämnena. Vår kunskapsöversikt kommer därmed ha fokus på hur man som lärare kan gå tillväga för att utveckla elevernas lärande inom språk och kunskapsutveckling. Med hjälp av olika databaser blev vår kunskapsöversikt komplett, vilket hjälpt oss hitta forskning med hjälp av olika vetenskapliga artiklar och referensgranskade bokkapitel. Resultatet av kunskapsöversikten visar att både språk- och kunskapsutveckling inom samhällsorienterande ämnena förstärks när eleverna får arbeta med olika modeller och metoder i undervisningen. För att en sådan utveckling ska uppnås behövs en del reflektion och en genomtänkt didaktisk planering från läraren. Forskningen har synliggjort att språkutveckling gynnar både första- och andraspråkselever.

Skolan är en språkligt komplex miljö där språkliga förmågor har stor betydelse. För elever i språklig sårbarhet utgör språkliga krav i skolan en riskfaktor för måluppfyllelse (Hallin, 2019, s. 6). Tidigare forskning argumenterar för att undervisningsspråket inte behärskas så väl att det kan användas för att tillägna sig nya kunskaper (Gibbons, 2013, s. 15). Att utveckla ett ämnesspråk är en central del i elevers lärande. Den forskning som finns kring ämnesspråket behandlas framför allt inom de naturvetenskapliga ämnena vilket lämnar en forskningslucka för studier som berör ämnesspråk i skolans samhällsvetenskapliga ämnen. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur SO-lärare i åk 5 och 7 introducerar och aktiverar elever i arbetet med ämnesspecifika begrepp. Syftet har även varit att undersöka vilka anpassningar lärare beskriver att de gör i syfte att tillgängliggöra undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Detta undersöks utifrån en kombination av datainsamlingsmetoder i form av fyra observationer av lärare i samhällsorienterande ämnen (SO-lärare) samt två semistrukturerade intervjuer med lärarna. Genom en kvalitativ analys av insamlat material fann vi olika sätt på vilka SO-lärare arbetar med ämnesspråk i sin undervisning samt hur lärarna beskriver att de anpassar undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Vid introduktion av nya begrepp specifika för ämnet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd. Vid aktivering av arbete med dessa begrepp fann vi att lärarna använde interaktion och peer-tutoring. När det kommer till lärarnas anpassningar och tillgängliggörande för elever i språklig sårbarhet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd samt interaktion och peer-tutoring både på ett förebyggande sätt liksom explicit i klassrummet. Slutligen kan konstateras att lärarnas sätt att arbeta med ämnesspråket i de högre skolåren ger elever i språklig sårbarhet möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga och att utvecklingen av denna förmåga även stöttar elever att närma sig förståelsen av ämneslitteracitet i ett ämne.

I den här uppsatsen har fem multimodala texter i en digital historielärobok för grundskolans årskurs 7 – 9 undersökts. Syftet har varit att med teoretisk utgångspunkt i sociosemiotisk teori och systemisk funktionell lingvistik (SFL) utveckla kunskap om potentiella språkliga utmaningar för andraspråkselever i de multimodala texterna. Ett centralt begrepp i undersökningen har varit sociala deltagare, och en multimodal analys av texternas skriftspråkliga och visuella textelement har genomförts. Såväl de skriftspråkliga textelementen som de visuella textelementen har analyserats med avseende på den ideationella metafunktionen, och i någon mån har framför allt de visuella textelementen också analyserats med avseende på den textuella metafunktionen. Vidare har de multimodala texternas diskursiva mönster undersökts. Sammantaget visar resultaten av analyserna att de skriftspråkliga textelementen till stora delar följer det mönster för historietexter som även tidigare forskning visat, nämligen ett mer eller mindre abstrakt språkbruk och nedtonade mänskliga aktörer i de historiska skeenden som skildras, vilket kan innebära potentiella språkliga utmaningar för andraspråkselever. När det gäller potentiella utmaningar i de visuella textelementen finns en skillnad mellan den grafiska modell och den karta som undersökts, och den målning och det fotografi som undersökts, i det att det i de förra är de abstrakta representationerna som kan innebära utmaningar, medan det i de senare är de diskursiva mönstren som kan göra det. Slutsatser som dras i uppsatsen är att andraspråkselevernas läsning av de multimodala texterna i historieläroboken behöver ske i ett sammanhang med lärarledda, gemensamma samtal om texterna, och att de i undervisningen behöver få möjlighet att utveckla sin förmåga att läsa texterna kritiskt.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka hur lärare kan arbeta språkutvecklande, och stötta elevers ämnesspråk i de samhällsorienterade ämnena. Avsikten med arbetet är att besvara huvudfrågan: Hur kan elevers ämnesspråk i de samhällsorienterade ämnena stöttas? För att svara på huvudfrågan har vi använt oss av tre underfrågor, dessa tre underfrågor fungerar även som ett genomgående tema i vårt arbete: Vilken roll har transaktioner i språkutveckling? Hur kan genrepedagogik stötta ämnesspråken? Vilka språkutvecklande möjligheter har ämnesövergripande undervisning? Bakgrunden till kunskapsöversikten är att elever ofta upplever en språkchock under mellanstadiet då språket i skolan avancerar och ställer höga krav på eleverna. Därför undersöks vilka språkutvecklande möjligheter som transaktioner, genrepedagogik och ämnesövergripande undervisning kan bidra med. Vi har genom olika databaser funnit vetenskapliga källor i form av doktorsavhandlingar, licentiatavhandlingar samt refereegranskade artiklar och bokkapitel. Resultatet av vår insamlade fakta belyser vikten av att alla lärare oavsett ämne behöver inta ett språkutvecklande perspektiv. Språk och kunskap går hand i hand, vilket innebär att undervisningen inte isolerat bör fokusera på antingen ämnesspråk eller ämnesinnehåll. Dessa aspekter bör i stället överlappa varandra i undervisningen och tillsammans utveckla elevernas ämneslitteracitet. Vidare visar kunskapsöversikten att det inte finns en generell undervisningsstrategi som garanterar en språkutvecklande undervisning. I stället behöver lärare arbeta med flera ingångar, dels i ämnesundervisningen, dels i den ämnesövergripande undervisningen, för att variera den språkutvecklande undervisningen och nå alla elever.

Cirkelmodellen, en del av genrepedagogiken, är en fasindelad undervisningsmodell där systemiskfunktionell lingvistik och ett sociokulturellt perspektiv på lärande tillämpas i ämnesundervisning för att göra elever uppmärksamma på hur språkliga resurser uttrycker mening i olika typer av texter i skolans olika ämnen. Cirkelmodellens inledande fas behandlar ämneskunskapen och de följande uppmärksammar genrens syfte och språkliga resurser. I litteratur om genrepedagogik uttrycks ofta att denna undervisningsmodell utvecklar både språk- och ämneskunskaper hos flerspråkiga elever. Samtidigt skiljer sig litteraturen åt beträffande principer för urval av ämnesinnehåll. Då innehållsurvalsprinciper är en bärande del av ämnesdidaktiken, vars syfte är att undersöka förutsättningar för att utveckla ämneskunnande, vill denna studie undersöka hur litteraturen framställer samhällsämnesdidaktiska principer i förhållande till genrepedagogisk undervisning. Studien har avgränsats till nio metodinriktade handböcker i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och genrepedagogik, avsedda för lärare. En kvalitativ jämförande textanalys har gjorts med hjälp av en för undersökningen konstruerad analysmodell som kombinerar ämnesdidaktiskt inriktade teorier med genrepedagogikens teoretiska underbyggnad och visar på skillnader mellan olika undersökta framställningar. I undersökningens avslutande del diskuteras vilka pedagogiska konsekvenser dessa skillnader kan tänkas få för språk- och kunskapsutvecklande undervisning.

Vi har i denna studie haft som syfte att undersöka och förklara om och i så fall hur mellanstadielärare, med behörighet i svenska och naturorienterande ämnen, undervisar om sakprosatexter inom ämnet svenska som förberedelse för läsning i naturorienterande ämnena. Baserat på vår yrkeserfarenhet är bakgrunden till denna studie att elever verkar sakna lässtrategier för att tillägna sig de begreppstäta och abstrakta texterna i dessa ämnen. För att besvara studiens frågeställningar ha robservationer och semistrukturerade intervjuer genomförts med sju lärare på två skolor. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett genrepedagogiskt perspektiv, i vilket det sociokulturella perspektivet och Cirkelmodellen ingår. Resultatet av studien visar att strategierna: förutspå, reda ut oklarheter, ställa frågor och sammanfatta är vanligt förekommande. Studien visar också att sakprosatexter som används i svenskundervisningen har ett enklare språk än de sakprosatexter som förekommer i naturorienterande läromedel. Det framkommer dessutom att det råder delade meningar om huruvida språkliga nivån på de naturorienterande läromedlen är anpassade efter elevernas läsförmåga. Vår slutsats är att eftersom alla lärare, oavsett ämne, har ett delat ansvar vad gäller undervisning om texttyper så behöver de ha kunskap om språkets betydelse och explicit undervisa om språkliga drag och texttyper som är vanligt förekommande inom ämnet. Det finns därför goda möjligheter till att arbeta ämnesövergripande i syfte att skapa förutsättningar för att ge eleverna möjligheter till ämnesfördjupning och sammanhang.

Detta arbetets ändamål är att granska redan befintlig forskning gällande ett språkutvecklande arbetssätt i de samhällsorienterade ämnena; samhällskunskap, historia, religion och geografi. Det främsta motivet till varför vi valt att undersöka detta område är för att språket har en stor betydelse för inlärning. Denna forskningsöversikt som gjorts, redogör för hur olika arbetssätt kan utveckla språket samt behandlar begrepp som är essentiella för såväl elevers språkutveckling som kunskapsutveckling. Mestadels av forskningen vi undersökt är hämtade från artiklar som återfinns i databaser som fokuserar på pedagogik och utbildningsvetenskap. En del artiklar är funna genom så kallade kedjesökningar. Under arbetsprocessen har vi fått en djupare inblick i hur betydelsefull elevers språkutveckling är, vad gäller de samhällsorienterade ämnena. Vi har nått slutsatsen att all forskning som granskats enhälligt har förespråkat användningen av språkutvecklande arbetssätt i SO. Men möjligheterna att stödja elevers språkutveckling kan variera beroende på olika tillvägagångssätt.

Ämnesspråk förekommer i alla skolämnen och den här studien motiveras av att det finns lite forskning om ämnesspråk i grundskolans undervisning och framför allt i svenskämnet. Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur lärare använder och förklarar grammatiska begrepp i undervisningen. Frågorna besvaras med stöd av intervjuer med lärare i årskurs 4–6 om vilka grammatiska begrepp de säger sig använda och hur de förklarar dem. Den teoretiska utgångspunkten grundar sig i en språkpyramid (Shanahan & Shanahan, 2008, s. 44) som visar språkutveckling i tre steg: basic literacy, intermediate literacy och disciplinary literacy, vilka vi benämner som ämnesspråk, skolspråk och vardagsspråk. Lärarsvaren kategoriseras sedan in i de olika stegen i pyramiden. Studien visar att lärarna introducerar traditionella grammatiska termer för satsdelar, ordklasser och böjningssystem. Det framkommer också att lärarna förklarar dem med stöd av både skolspråk och vardagsspråk.