Syftet med denna studie var att se vilka attityder lärare i programgemensamma ämnen på gymnasiet intog till nyanlända elevers språkliga resurser och hur dessa attityder, enligt informanterna, yttrar sig i undervisningen. Dessa attityder delades upp i en treenighet av komponenter bestående av kognitiv, affektiv och konativ komponent. Studien utfördes på en större gymnasieskola i södra Sverige där 20 lärare i programgemensamma ämnen, både teoretiska och praktiska, deltog i en enkät, varpå sex lärare valdes ut för uppföljande intervjuer utifrån hur tydligt de tagit ställning i olika frågor i enkäten. Resultaten visar att lärarna tenderar att uppvisa en negativ attityd till nyanlända elevers språkliga resurser då det rör svenska språket som upplevs ligga på en otillräcklig nivå för undervisningen. Även för de nyanlända elevernas språkliga resurser i form av andra språk så som modersmålet uppvisade lärarna en negativ attityd då detta utnyttjades i undervisningssituationen i liten grad.

I detta examensarbete uppmärksammas och analyseras vilka barriärer elever med utländsk bakgrund möter i matematikundervisningen. Genom observationer synliggörs vilka barriärer som elever med utländsk bakgrund kommer i kontakt med vid lösning av textuppgifter. Via efterföljande intervjuer granskas även hur eleverna uppfattar och påverkas av dessa barriärer, samt hur de arbetar för att kringgå barriärerna och lösa de matematiska textuppgifterna. Analysen visade att problemet är väldigt komplext, och att olika elever tolkar och påverkas olika av barriärerna. Slutsatsen för arbetet blev att eleverna i textuppgifter stöter på såväl språkliga som kontextuella barriärer. För att kringgå dessa brukar eleverna bland annat chansa sig till lösningar utav problemet. I vissa fall accepterar eleverna att de inte kan prestera fullt ut vid textuppgifter, vilket påverkar deras självbild negativt. Även om eleverna ofta visar en frustration kring barriärerna kan dessa kringgås med rätt hjälp från läraren, samt att eleverna får använda samtliga tillgängliga språkliga resurser för att diskutera uppgiftens innehåll.

Arbetet handlar om matematikundervisning för nyanlända elever. Syftet med studien är att undersöka vilka utmaningar, som enligt matematikläraren uppstår under undervisningen av nyanlända elever och vilka språkliga resurser som finns att tillgå och kan användas samt de kunskapsmässiga potentialer som dessa resurser skapar för nyanlända elevers lärande. Inledningsvis presenterar jag i den här uppsatsen några forskningsresultat, som behandlar nyanlända elevers matematikundervisning med hänsyn till flerspråkighet som en resurs. Många forskare förespråkar vikten av elevens modersmål i hens lärande och att nyanlända elevers alla språkliga och matematiska förkunskaper skall användas för att utveckla elevens matematiska kunskaper. Genom kvalitativa intervjuer med sex verksamma lärare i olika skolor i några delar av Sverige, samlade jag in datamaterial för min undersökning. Utifrån insamlade data utförde jag en tvåstegsanalys. Den första var en tematisk analys som bildade en bas för att hitta och definiera viktiga teman i datamaterialet. I det andra steget undersöktes de olika framanalyserade temana med LAR-modellen som teoretisk referensram. Utifrån resultaten visade det sig att elevens språkliga kunskaper spelar en avgörande roll i elevens lärande. Lärarna lyfte fram vikten av olika språkliga resurser i undervisning av nyanlända elever, men det visade sig också att lärarens kompetens och adekvata utbildning kan vara betydelsefull. Med hjälp av LAR-modellen visade studiens resultat vilka potentialer de olika språkliga resurserna har som nyanlända elever, enligt matematiklärarna, erbjuds under matematikundervisningen. Dessa resultat kommer sedan att diskuteras i relation till tidigare forskning för att belysa olika aspekter i resultaten.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att sammanställa forskning om hur flerspråkiga elever kan utveckla språket och ämneskunskaper i svenskämnet, vilka metoder och strategier finns det som dessa flerspråkiga elever kan använda sig av i svenskundervisningen. Valet av just denna undersökning grundas i en medvetenhet om Sveriges ökande mångfald. Samhället har blivit alltmer mångkulturellt och med denna kunskapsöversikt vill vi ge en ökad förståelse för flerspråkighetens roll. Fokus har hamnat på forskning kring det språkliga, då svenska används som det gemensamma skolspråket i samtliga ämnen i skolan.Metoden för denna kunskapsöversikt är litteratursökning via olika databaser för att sammanställa relevant forskning kring syftet där frågeställning är: Hur kan flerspråkiga elever utveckla sitt språk och ämneskunskaper i svenskämnet?Resultatet visar att det finns många olika metoder och strategier för att utveckla språket och ämneskunskaperna för de flerspråkiga eleverna. Några av metoderna och strategierna som förekommer är kodväxling, lässtrategier, translanguaging och multimodalitet.

I detta examensarbete har vi genomfört en analys av språkliga resurser som används i undervisningen i skolämnet Moderna språk i årskurs 9. Vi har också analyserat vilka språkliga kompetenser som tränas under denna undervisning. Syftet med studien var att undersöka vilka språkliga resurser utöver målspråket som används i tredjespråkundervisningen och hur de används. Studiens teoretiska grunder består av Garcías teori om flexibel användning av språkliga resurser samt Bachmans och Palmers teori om kommunikativ färdighet. Forskningsmetoderna för studien är dokumentation av klassrumsinteraktion och ostrukturerade intervjuer. Materialet består av ljudupptagningar från fyra olika klassrum, på två olika skolor. Materialet består vidare av 15 audioinspelade lektioner. I tyska har sammanlagt 9 lektioner spelats in, 2 lektioner på spanska och 4 lektioner på franska. Med hjälp av följande frågeställning vill vi komma fram till vilken språksyn som råder i olika klassrum och vilken språkdidaktik den leder till.  1. Vilka språkliga resurser förekommer i undervisningen i moderna språk och i vilken grad?  2. Om det är fler språkliga resurser än målspråket som används, vilka läraktiviteter förekommer dessa språkliga resurser i?  3. Vad används dessa resurser till?  Resultatet visar att alla språklärare i studien använder olika språkliga resurser i undervisning av ett tredjespråk, i olika situationer där eleverna behöver stöttning på källspråket. Resultatet visar att de språkliga resurserna används i både organisatorisk kompetens samt pragmatisk kompetens.

El objetivo de esta tesina es investigar qué lenguas se usan en la enseñanza de español como lengua extranjera en unos institutos en Suecia, basándonos en la teoría de translanguaging. Teniendo en cuenta el gran número de alumnos con otras lenguas maternas distintas del sueco, pretendemos averiguar qué lenguas son usadas en la clase de ELE, qué conocimientos tienen los profesores sobre las competencias lingüísticas de sus alumnos y cuáles son las opiniones sobre el uso de diferentes lenguas en la enseñanza, según los profesores. Con la finalidad de obtener una mejor comprensión de lo investigado hacemos una triangulación con una encuesta con 28 participantes, entrevistas con tres profesoras y además observamos una clase de cada profesora antes de realizar las entrevistas. Los hallazgos principales son: que el sueco es la lengua más usada después del español, que muchas veces los profesores están inseguros de los conocimientos lingüísticos de sus alumnos y que raramente los recursos lingüísticos son usados en el aprendizaje. Por último, se ha demostrado que la mayoría de los participantes están de acuerdo con que el uso de otras lenguas en la enseñanza de ELE resulta beneficioso para el aprendizaje. No obstante, las lenguas señaladas por las profesoras entrevistadas en la definición de otras lenguas fueron el sueco y el inglés, por lo quellegamos a la conclusión de que el sueco y el inglés pueden ser la norma en relación con los recursos lingüísticos y de que el contraste lingüístico entre el sueco o el inglés parece ser injusto para todos los alumnos que no tienen el sueco como lengua materna.

This thesis identifies and describes the diversity aspects of police discourse based on the accounts of police trainees in their final year. Specifically, the focus is on culture, religion and ethnicity, and four main questions are addressed: What is said about diversity? How is it articulated? What subject positions are offered and assumed? In what ways are discourses of diversity sustained and challenged? The analysis of discourse in use is based on field studies conducted at the Swedish National Police Academy and focus group interviews with police trainees in the educational setting and during their trainee placement period. The analytical concepts of interpretative repertoire, ideological dilemmas, subject positions and discursive devices are employed to identify how different meanings are ascribed to diversity. Three central discourses of diversity are presented: diversity as inescapable difference (a hegemonic practice), diversity as political goal (recognition of diversity) and diversity as potential likeness (regulation of diversity). These are competing discourses on how police officers should be and how their role is understood in relation to a pluralistic society. The study shows that the contradictory diversity discourses reflect a struggle of different ‘us’, which regulates the conception of the ideal police officer, professional conduct and the performance of policing. In addition, five dilemmas originating in the tension between the discourses are outlined. Diversity is found to involve ideological dilemmas regarding how policing should be conducted in relation to profiling and social categories, how humour and jargon are viewed and handled, and how lack of knowledge may mean attributing subject positions to others with discriminatory implications. The thesis contributes to showing how diversity discourses reproduce the social order by affirming the social categories that the representatives of diversity are assumed to embody. It closes with a discussion of some practical and theoretical implications of its findings. / Ordningsmakter inom ordningsmakten visar hur mångfald, med fokus på kultur, religion och etnicitet, ges skilda betydelser i blivande polisers samtal och att det pågår en kamp om hur samhällets mångfald ska förstås i relation till polisens sammansättning och arbete. Kampen mellan diskurser är vare sig en ny kamp eller exklusiv för polisen. Däremot kan striden om hur mångfald ska förstås ses som en modern företeelse, som ställs på sin spets inom polisen vars uppdrag är att skydda demokratiska värden och lagar om människors rättigheter. I denna avhandling beskrivs hur kampen tar sig uttryck inom ordningsmakten. Hur kan vi förstå det paradoxala i att polisen har som uppgift att arbeta mot fördomar, samtidigt som vissa arbetsuppgifter motiveras av fördomar? Vad innebär ett behov av ökad kunskap om olika grupper, som samtidigt sätter dessa grupper i en diskriminerande utgångspunkt? Varför förekommer en diskriminerande humoristisk jargong i ett yrke som har i uppdrag att främja rättvisa och motverka diskriminering? Detta är några av de frågor och dilemman som mångfald aktualiserar i en polisiär kontext. Avhandlingen synliggör hur mångfaldsdiskurser återskapar social över- och underordning och att kampen mellan diskurser är en kamp om olika ’vi’.

This thesis identifies and describes the diversity aspects of police discourse based on the accounts of police trainees in their final year. Specifically, the focus is on culture, religion and ethnicity, and four main questions are addressed: What is said about diversity? How is it articulated? What subject positions are offered and assumed? In what ways are discourses of diversity sustained and challenged? The analysis of discourse in use is based on field studies conducted at the Swedish National Police Academy and focus group interviews with police trainees in the educational setting and during their trainee placement period. The analytical concepts of interpretative repertoire, ideological dilemmas, subject positions and discursive devices are employed to identify how different meanings are ascribed to diversity. Three central discourses of diversity are presented: diversity as inescapable difference (a hegemonic practice), diversity as political goal (recognition of diversity) and diversity as potential likeness (regulation of diversity). These are competing discourses on how police officers should be and how their role is understood in relation to a pluralistic society. The study shows that the contradictory diversity discourses reflect a struggle of different ‘us’, which regulates the conception of the ideal police officer, professional conduct and the performance of policing. In addition, five dilemmas originating in the tension between the discourses are outlined. Diversity is found to involve ideological dilemmas regarding how policing should be conducted in relation to profiling and social categories, how humour and jargon are viewed and handled, and how lack of knowledge may mean attributing subject positions to others with discriminatory implications. The thesis contributes to showing how diversity discourses reproduce the social order by affirming the social categories that the representatives of diversity are assumed to embody. It closes with a discussion of some practical and theoretical implications of its findings. / Baksidestext Ordningsmakter inom ordningsmakten visar hur mångfald, med fokus på kultur, religion och etnicitet, ges skilda betydelser i blivande polisers samtal och att det pågår en kamp om hur samhällets mångfald ska förstås i relation till polisens sammansättning och arbete. Kampen mellan diskurser är vare sig en ny kamp eller exklusiv för polisen. Däremot kan striden om hur mångfald ska förstås ses som en modern företeelse, som ställs på sin spets inom polisen vars uppdrag är att skydda demokratiska värden och lagar om människors rättigheter. I denna avhandling beskrivs hur kampen tar sig uttryck inom ordningsmakten. Hur kan vi förstå det paradoxala i att polisen har som uppgift att arbeta mot fördomar, samtidigt som vissa arbetsuppgifter motiveras av fördomar? Vad innebär ett behov av ökad kunskap om olika grupper, som samtidigt sätter dessa grupper i en diskriminerande utgångspunkt? Varför förekommer en diskriminerande humoristisk jargong i ett yrke som har i uppdrag att främja rättvisa och motverka diskriminering? Detta är några av de frågor och dilemman som mångfald aktualiserar i en polisiär kontext. Avhandlingen synliggör hur mångfaldsdiskurser återskapar social över- och underordning och att kampen mellan diskurser är en kamp om olika ’vi’.