Befintliga riktlinjer och styrdokument beskriver hur studie- och yrkesvägledning bör organiseras på grundskolan samt vilka förutsättningar för samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare som bör finnas på grundskolan. Dock har tidigare forskning konstaterat att samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare kan vara svårt att omsätta till praktiken. Arbetet med studie- och yrkesvägledning åligger oftast studie- och yrkesvägledaren och andra personalgrupper har ofta vaga föreställningar om vad ämnet innebär. Denna studie har genomförts i en kommun där det beskrivs på kommunnivå att det finns en hög ambition för studie- och yrkesvägledning samt för samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare med målet är att stärka elevers valkompetens. Syftet med denna studie är att undersöka hur samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare omsätts till praktiken där målet är att stärka elevers valkompetens. Frågor som undersöks är hur samarbetet mellan lärare och studie- och yrkesvägledare omsätts till praktiken samt hur innehållet i samarbetet påverkar elevers utvecklande av valkompetens. Totalt sex kvalitativa intervjuer har genomförts. Urvalet består av tre verksamma studie- och yrkesvägledare och tre verksamma lärare som samarbetar på tre grundskolor. Empirin analyseras med hjälp av Homans teori om individuellt beteende i interaktion samt modellen New DOTS som beskriver individens karriärlärande. Studien visar på skillnader mellan inkluderade grundskolor. Flertalet faktorer påverkar möjligheten att omsätta samarbete till praktiken och utveckla elevers valkompetens. I studien framkommer det att mängden engagemang, kunskap och tid är faktorer som påverkar i vilken utsträckning samarbete genomförs. Studien visar även att tydliga riktlinjer, ett framtaget arbetsmaterial, ledningsstöd samt ett högt engagemang från båda yrkesgrupperna bidrar till att samarbete kan omsättas till praktiken. Samarbetet har genom dessa förutsättningar möjlighet att gynna elevers studiemotivation och utvecklande av valkompetens.

Under våra praktikperioder blev vi väldigt nyfikna på hur studie-och yrkesvägledaren bemöter elever som mår dåligt av olika skäl och där studiesituationen och framtida karriärval därför blir begränsade. Den forskning vi presenterar tyder på att det nedsatta psykiska välbefinnandet hos unga personer i Sverige fortsätter att öka och vi funderar på om studieoch yrkesvägledarens kompetens behöver utvecklas. Våra frågeställningar blir därmed att undersöka vilka metoder och verktyg som studie-och yrkesvägledaren använder sig av i samtalet med elever som har nedsatt psykiskt välbefinnande samt vilka utmaningar en studieoch yrkesvägledare upplever i vägledningsprocessen av denna karaktär. Syftet med studien är att ta reda på hur nedsatt psykiskt välbefinnande påverkar karriär-och vägledningsprocessen. Vi har genom en kvalitativ metod intervjuat sex stycken verksamma studie-och yrkesvägledare inom grundskolor och gymnasieskolor i Skåne för att få en djupare förståelse för hur de bemöter elever med nedsatt psykiskt välbefinnande. Genom Hodkinson & Sparkes (1997) karriärteori Careership samt Lent, Hackett & Browns (2002) Social cognitive career theory (SCCT) förklarar, analyserar och diskuterar vi det empiriska materialet. Viktiga begrepp för vår studie är bland annat brytpunkt, habitus och handlingshorisont från Hodkinson & Sparkes och self-efficacy (upplevd självförmåga) outcome expectation (förväntat utfall) och personal goals (personliga mål) från Lent, Hackett & Brown. Huvudresultatet tyder på att den främsta utmaningen för studie-och yrkesvägledaren i karriär-och vägledningsprocessen av denna karaktär är att bemöta eleverna på ett professionellt sätt då de upplever att detta ligger utanför deras kompetensområde, samt att de upplever att eleverna inte kan göra väl underbyggda karriärval på grund av sitt nedsatta psykiska mående. De främsta verktyg och metoder som används i karriär-och vägledningsprocessen med elever som upplever nedsatt psykiskt välbefinnande är motivationshöjande insatser samt elevhälsoteamet som stöd för vidare åtgärder.

Världen förändras och digitalisering blir en större del av arbetslivet. För att klara av förändringarna mot ett mer digitaliserat samhälle och arbete behövs kompetenser inom informations- och kommunikationsteknik (IKT). IKT innefattar bland annat SMS, telefonsamtal, mejl, chattfunktioner och sociala medier. Syftet med studien är att beskriva och förstå studie- och yrkesvägledares användning och lärande av IKT i arbetet med ungdomar som riskerar utanförskap. För att kunna möta syftet formulerades tre frågeställningar: hur används IKT av studie- och yrkesvägledare i arbetet med ungdomar som riskerar utanförskap, vilka möjligheter alternativt hinder finns det för studie- och yrkesvägledare att arbeta med IKT i arbetet med ungdomar som riskerar utanförskap och hur kan studie- och yrkesvägledares kompetensutveckling inom IKT beskrivas i förhållande till lärande och identitetsutveckling. En kvalitativ metod har använts för att genomföra intervjuer med sju studie- och yrkesvägledare vilka arbetar med ungdomar som riskerar utanförskap.Resultatet har analyserats utifrån Brown och Bimrose modell ”Learning and Identity Development at Work” med hjälp av de teoretiska begreppen: att utvecklas som person på arbetet, att utvecklas på specifika områden samt möjlighetsstrukturer på arbetsplatsen. Resultatet visar att det har blivit en ökad användning av IKT hos informanterna i och med Covid-19. Den ökade användningen varierar vilket gör att informanterna har utvecklats på olika sätt beroende på personlighet, organisationsstrukturen samt ålder.

Denna uppsats handlar om studie- och yrkesvägledning bland högpresterande och särskilt begåvade elever. Tidigare forskning visar på att den här elevgruppen inte är tillräckligt synliggjord och uppmärksammad inom skolvärlden. Därför är syftet med studien att beskriva, analysera och förstå hur studie- och yrkesvägledare arbetar med högpresterande och särskilt begåvade elever i karriärvägledningsprocessen inom gymnasiets spetsutbildningar. Våra frågeställningar är: Hur framträder högpresterande och särskilt begåvade elever i studie- och yrkesvägledares verksamhet? Vilka arbetssätt använder studie- och yrkesvägledare med högpresterande och särskilt begåvade elever? och Vilken förståelse har studie- och yrkesvägledare för högpresterande och särskilt begåvade elevers behov i karriärvägledningsprocessen? För att besvara frågeställningar valde vi en kvalitativ metod med hermeneutisk forskningsansats. Empirin analyserades med stöd av Gardners intelligensteori och Peavys vägledningsteori samt Renzullis begåvningsmodell med utvalda begrepp. Huvudresultatet visar att studie- och yrkesvägledarna arbetar likadant med högpresterande och särskilt begåvade elever som med andra elevgrupper. Dock ses skillnader i hur högpresterande och särskilt begåvade elever framträder i studie- och yrkesvägledarnas verksamhet samt vilka behov de har i karriärvägledningsprocessen.

Högskoleförordningen beskriver att målet med studie- och yrkesvägledarexamen är att fåmed sig kompetenser så att den examinerade studenten självständigt kan arbeta som studieoch yrkesvägledare inom skolväsendet. De förväntas arbeta med vägledning tillsammans med andra professioner i skolväsendet. Lärare som är en yrkesgrupp de ska arbeta tillsammans med, har reglerade avtal som ger rätt till kompetensutveckling och mentorskap för att möjliggöra en introducering första arbetsåret som lärare. Motsvarande avtal finns inte reglerat för studie- och yrkesvägledare vilket skapar ett större eget ansvar för den egna kompetensutvecklingen. Syftet med studien är att beskriva och förstå hur studie- och yrkesvägledarekompetensutvecklas under det första arbetsåret. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver studie- och yrkesvägledare förutsättningarna för kompetensutveckling under första året som yrkesverksam inom sin profession? I vilka sammanhang beskriver studie- och yrkesvägledare att deras kompetensutveckling sker? En kvalitativ studie har gjorts med sex studie- och yrkesvägledare med examen från 2019 och som arbetar inom skolväsendet. Vid analys av empirin används Illeris kompetensformel med tillhörde begrepp engagemang, praktik och reflexion och Nice-handboken med tillhörande begrepp kärna av kompetenser.Studien visar att studie- och yrkesvägledarna under det första arbetsåret har tagit ett egetansvar för sin kompetensutveckling. Det egna behovet, engagemanget och kravet på nyakompetenser driver studie- och yrkesvägledarna att själva initiera kompetensutveckling.Studien visar även ett behov av avsatt formell arbetstid för reflektion och kollegialt utbytesom bidrar till studie- och yrkesvägledarnas kompetensutveckling. Även stöd frånbranschkollegor och vikten av att få en mentor under det första året skapar tillfällen förutveckling av kompetenser

Syftet med denna studie var att få kunskap om olika faktorer som bidrar till att ungdomar med problematisk skolfrånvaro återvänder till utbildning eller arbete och på vilket sätt studie- och yrkesvägledares kompetens och uppdrag kan understödja denna återgång. Tidigare forskning visade värdet av ett tidigt ingripande vid problematisk skolfrånvaro. Forskningen visade vidare hur studie- och yrkesvägledare kan bidra med olika stödinsatser för att främja ett återvändande till skola eller arbete. Studien grundar sig på intervjuer med utbildade, studie- och yrkesvägledare och ungdomar med en bakgrund av problematisk skolfrånvaro. Resultatet i studien visade betydelsen av att ungdomarna hade vuxna i sitt kontaktnät som var förstående och närvarande för att främja ett återvändande till utbildning eller arbete. Resultatet visade vidare att studie- och yrkesvägledarna arbetade utifrån att synliggöra, stödja och strukturera. De arbetade med elevens inre motivation samt samverkan med interna-, externa aktörer och föräldrar för att främja ett återvändande för elever med problematisk skolfrånvaro.

Stress finns både i det privata och på jobbet, stress på jobbet innebär bland annat en dålig passform mellan individen och miljön men framför allt är det de högt ställda kraven som bidrar till stress och sjukdom. Syftet med studien är att ta reda på hur arbetssituationen ser ut för studie- och yrkesvägledare inom grundskolan, vad som stressar dem och ta reda på vilka förbättringar de har. Vi vill också veta hur deras PRAO-situation ser ut samt se eventuella förändringar från 2001 när en annan studie genomfördes. Detta undersöks med hjälp av en webbenkät indelad i fyra delar där 84 respondenter deltog i studien. Resultatet visar att PRAO är den uppgift som stressar mer än hälften av respondenterna och detta upplever dem som mest stressande. Förutom PRAO är även elevantalet och tiden ett problem som innebär stress. Trots stress har de flesta klarat sig ifrån sjukskrivningar och en möjlig förklaring är att studie- och yrkesvägledare får behövligt stöd ifrån sin arbetsplats. Många bra förslag kom in från respondenterna, däribland PRAO-samordnare, färre elever, större tjänster och tydligare arbetsbeskrivningar med mera.

Förebyggande insatser mot ungdomsbrottslighet är av största vikt i samhället för att skapa en säker miljö för ungdomar att växa upp i. Ett framgångsrikt och förebyggande arbete handlar om olika insatser där flertal aktörer samspelar. En av samhällets viktigaste aktörer är skolan och därmed elevhälsan som kan påverka ungdomarna i positiv riktning genom att erbjuda stöd och vägledning i ett tidigt skede av livet. Syftet med denna studie är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i grundskolan arbetar för att förebygga brott. Genom att intervjua utbildade studie- och yrkesvägledare har jag undersökt vilka roller och arbetssätt de har i en kontext av att arbeta förebyggande mot ungdomsbrottslighet samt hur kan samverkan mellan studie- och yrkesvägledare och elevhälsan främja förebyggande arbetet. Därutöver har jag tagit reda på vilka väglednings-modeller som används för att uppnå detta. Jag har använt en kvalitativ metod för att analysera det empiriska materialet utifrån de teoretiska utgångspunkterna SCCT och begreppet self-efficacy. Resultatet visar att studie- och yrkesvägledare arbetar förebyggande genom att skapa goda relationer och trygghet hos eleverna, och genom att inkludera alla elever i en gemenskap och skapa en god skolmiljö. Här blir också samverkan med andra aktörer tydligt, det vill säga “hela skolans ansvar”. De bidrar också till elevhälsan genom att vara en del av ett nätverk kring elever som behöver extra stöd och genom att få en helhetsbild av eleverna för att kunna ge rätt stöd till varje enskild elev. Sammanfattningsvis betonas att studie- och yrkesvägledare har en viktig roll i elevers utveckling och att samarbete mellan olika yrkesgrupper är avgörande för att identifiera elever i riskzonen för brottslighet. Genom att använda normkritisk metodik, aktivt lyssnande och fokus på elevens självförmåga kan studie- och yrkesvägledares arbete bidra till att förebygga brottslighet bland unga elever. Vidare forskning föreslås för att undersöka och jämföra olika modeller och praxis för organisering av elevhälsan, inklusive studie- och yrkesvägledarens roll, för att identifiera framgångsfaktorer och utmaningar och eventuellt bidra till en mer enhetlig praxis och styrdokument på nationell nivå.Nyckelord: Studie- och yrkesvägledare, ungdomsbrottslighet, samverk

Det är många elever som gör avhopp från gymnasiet och forskning visar att genom bland annat satsningar på studie- och yrkesvägledare minskar felval och avhopp på gymnasiet. I denna uppsats undersöks studie- och yrkesvägledares uppfattning om avhoppare och hur de arbetar med elever som vill hoppa av skolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i grundskolan och gymnasieskolan upplever avhoppare och hur de arbetar för att förhindra skolavhopp. Vår frågeställning lyder:  Hur uppfattar studie- och yrkesvägledaren skolavhoppare? På vilka sätt uppfattar studie- och yrkesvägledare sina möjligheter att förebygga skolavhopp? För att uppfylla syftet och frågeställningarna använde vi kvalitativ metod där vi intervjuade sex studie- och yrkesvägledare. Teoretiska begrepp som vi använde för att analysera resultatet var följande: begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, pragmatiska och rationella beslut, habitus, handlingshorisont, fält, brytpunkter och rutiner. Det resultat som framkommit är att studie- och yrkesvägledarnas upplevelse av en avhoppare är en ensam person som mår dåligt psykiskt och gör fiktiva val. Studie- och yrkesvägledaren upplever också att avhopparen har kunskapsluckor och har hög frånvaro som skapats över en längre tid. Denna studie beskriver studie- och yrkesvägledarens känsla av maktlöshet i sin yrkesutövning och med det hoppas vi kunna öka förståelsen för studie- och yrkesvägledarens arbete med avhoppare och därmed öka resurserna och höja statusen på yrket.

I vår studie vill vi undersöka eventuella skillnader i arbetssätt mellan utbildade studie- och yrkesvägledare och vägledare med annan utbildningsbakgrund på ett universitet i södra Sverige, med fokus på det enskilda samtalet. Vår frågeställning har delats upp i följande frågor: vilka riktlinjer finns för vägledningsarbetet på universitetet, finns skillnader i arbetssätt mellan vägledare med studie- och yrkes-vägledarutbildning och vägledare med annan utbildningsbakgrund, i sådana fall vilka samt hur prioriteras det enskilda samtalet? Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för undersökningen. Vi har intervjuat fyra studievägledare verksamma inom universitet. Därefter har vi analyserat det resultat vi har fått, i förhållande till tidigare forskning inom området, samt kopplat till de teorier som vi ansett relevanta för studien. Vårt resultat visar att det finns skillnader i arbetssätt mellan studie- och yrkesvägledare och vägledare med annan utbildningsbakgrund. Vid en anställning som studievägledare på universitetet efterfrågas framförallt ämneskunskapen inom institutionen och fakulteten och inte en examen i studie- och yrkesvägledning. Vägledningssamtalet har hos våra intervjupersoner en hög prioritet men har olika innebörd för våra intervjupersoner beroende på vilken utbildningsbakgrund de har. Med hjälp av bland annat Bourdieus och Hodkinson & Sparkes teorier kan vi förstå att det finns skillnader i arbetssätt beroende på vilken utbildningsbakgrund studievägledarna har.