No description available.

No description available.

Stereotypa mediaframställningar av genus möts vi av varje dag och det är just populärkultur som sägs vara den största producenten av dessa. Detta kräver att vi som mottagare reflekterar över och skapar vår egen bild av genus. När det kommer till genus och könsroller upprör och provocerar gränsöverskridningar mellan manligt och kvinnligt. Denna studies syfte är att studera TV-programmet Gladiatorerna och dess karaktärer utifrån ett genusperspektiv samt att undersöka vilka genusöverskridande tendenser det finns bland karaktärerna. Tidigare forskning visar att genus ofta framställs av olika medier i form av den karriärsinriktade mannen och den familjeorienterade kvinnan. Bilder målas upp av den objektifierade, passiva och underlägsna kvinnan och den överlägsna manliga beskyddaren. Teorierna som har använts i denna studie är Goffmans genusanalys från Gender Advertisements, Hirdmans stereotypa genuskontrakt, Butlers subversiva performativitet samt Connells hegemoniska maskulinitet. Metoden som har använts är semiologisk analys, där de denotativa och konnotativa analysverktygen är användbara för att studera TV-program. Sju stycken avsnitt av Gladiatorerna studerades och antecknades ner i detalj. Efter den semiologiska analysen tolkades och kodades datamaterialet utifrån de ovannämnda teorierna. Resultat och analysdelen redovisades utifrån teman som identifierades vid kodningen. Det framkom att Goffmans genusanalys var användbart för att belysa stereotypa framställningar av genus som förekom i programmet. Det förekom mönster av till synes uttänkta strategier från produktionens håll för att säkra det maskulina och betona det feminina. Ett överraskande resultat var att det förekom två kvinnliga karaktärer som uttrycker subversiv performativitet, en gränsöverskridande form av genus, samt att Connells hegemoniska maskulinitet förekom. Diskussionen fördes runt bilden av genus och Gladiatorernas roll i dess utveckling eller konservering. Förslag till framtida forskning identifierades.

Syftet med min uppsats har varit att undersöka mönster som binder samman normen, barnet och döden i Tim Burtons verssamling The melancholy death of Oyster boy and other stories. Detta gör jag med hjälp av en tematisk och komparativ metod för att undersöka motivet konflikten mellan barnet och samhället i boken i jämförelse med traditionell och subversiv barnlitteratur. Jag inleder med en översikt av hur konflikten mellan barnet och samhället sett ut i barnlitteratur, där drar jag även paralleller till Burtons bok. Därefter gör jag en analys av relationen mellan föräldrarna och barnen i boken i jämförelse med subversiv och traditionell barnlitteratur, för att visa på hur detta motiv kommer fram i Burtons bok. Jag går sedan över till att diskutera relationen till andra karaktärer, samt barnet och normen, för att sedan avsluta med en översikt av motivet döden i barnlitteratur och hur detta motiv framkommer i Burtons berättelser.

One of the main preconditions of this thesis is that identity is a relational process. Another precondition is that the process of constructing a librarian identity begins when students of Library- and Information Science (LIS) categorize themselves based on their belief of what the librarian profession is. A third precondition is that librarian stereotypes are categorizations of what is means to be a librarian. Their simplified construction makes them hard to change. In order to understand the process of constructing identities in the librarian profession two narratives on what it means to become a librarian are identified – one narrative is from the LIS discipline and one is from popular culture. By combining Fairclough’s critical discourse analysis with Butler’s theory of subversive performativity and social identity theory, ten bachelor and master theses by LIS students are analyzed. Five theses investigate the librarian identity and five investigate librarian stereotypes in popular culture.This thesis finds that the whereas stereotypes re-produce gender as power relations, telling a story of the public librarian as feminine and lacking status, the discipline’s narrative on public librarian also equals to these gender structures. The same hegemonic masculinity may affect how future librarians identifies themselves with their profession. In accordance with the device that we are not born librarians, we become one, this thesis proposes that knowledge of social structures behind how librarians are portrayed can give librarians power over their own identification process.

Undersökningens syfte är att med hjälp av semiotiska och receptionsestetiska verktyg undersöka hurArvida Byström i Inflated Fiction (2018) ifrågasätter den manliga blicken och föreställningar om femininitet. Mot en blickteoretisk bakgrund har begrepp som maskeraden och subversiv affirmationtillämpats för att visa hur objektifierande bildkonventioner används för att konkretisera ideologiska fenomen. Analysen uppmärksammar hur intertextuell opposition, retorisk integrering, retorisk likhet ochskriftliga element används för att bekräfta, returnera och störa. Den manliga blicken i synnerhet och denpatriarkala ideologin i allmänhet. Avslutningsvis föreslås begreppet subversiva affirmationer, snarare än maskeraden, för att beskrivaByströms konstnärliga strategi. Trots begreppets begränsningar menar jag att det mer effektivt betonarhur ideologiska fenomen kan konkretiseras genom mimesis. Maskeraden som begrepp riskerar osynliggöra andra sociala grupper och reproducera föreställningar om relationen mellan biologiskt könoch socialt genus. Subversiva affirmationer blir därför mer lämpligt med tanke på det queer-feministiskasammanhang Byström rör sig inom

Cette thèse s’attache à questionner l’utilisation de la pornographie dans la « broderie subversive » par les plasticiennes. Cette démarche semble a priori paradoxale. Pourquoi, les plasticiennes brodent-elles des images de femmes objectivées ? Pourquoi utiliser la broderie alors que cette pratique est considérée comme un passe-temps féminin ? Pourquoi s’emparer de la pornographie, faite par les hommes pour les hommes ? L’analyse d’un large corpus d’œuvres brodées, au prisme des « gender studies » et des « porn studies », permet de saisir les enjeux de cette démarche singulière. Les plasticiennes utilisent un médium caractérisé comme essentialiste pour déconstruire de « l'intérieur » les valeurs patriarcales transmises par la tradition du tissu, posture basée sur une succession de paradoxes. Ainsi, par la représentation brodée du sexuel, voir même de leur sexualité, les plasticiennes sont amenées à questionner leur propre identité de genre. Le sexuel brodé permet de se réapproprier son corps et son imaginaire, de s'interroger personnellement sur son identité (par l'utilisation d'un médium a priori genré). Cette construction du « moi » est soumise à un double paradoxe, tout d'abord celui de l'utilisation d'un médium féminin, subverti par le détournement artistique, et d'images objectivant les corps des femmes alors qu'il s'agit de se les réapproprier. Dans l'exploration de ces deux paradoxes, dans leur confrontation, dans cet espace, peut alors se penser l'identité (de femme et d'artiste) dans une société androcentrée. / This thesis aims to interrogate how women artists use pornography in the subversiv stitch. This reflection might seem paradoxical. Why do women artists embroider pictures of objectified women ? Why use embroidery ? And why appropriate pornography that is made by men for men ? The analysis of a large corpus of embroiedered works, though the lens of gender studies and porn studies, allows to seize the issues of this peculiar approach. Women artists use a medium defined as essentialist to decompose – from the inside – the patriarchal values inherited from the textile tradition. Through the embroidered representation of the sexual – even of their own sexuality – women artist are led to question their own gender identity. The Embroidered sexual allows one to reappropriate their body and imaginary – and to interrogate themself about their identity (through a medium primarily perceived as gendered). This construction of the self is submitted to a double paradox, hich is the use of a feminine medium – subverted by artistic hijacking – and pictures of objectified female bodies, whereas the whole purpose is actually to reappropriate those bodies. Somewhere between those paradoxes might emerge and be thought the identity – of woman and artist – in a androcentric society.

Denna studie behandlar monsterkroppar i HBO:s tv-serie True Blood (2008 – 2014) och deras tillblivelse samt orientering utifrån skevhet, performativ materia och temporalitet. Med utgångspunkt i Sara Ahmeds queera fenomenologi analyseras empirin genom en queer och reparativ läsning i syfte att studera huruvida True Blood som tv-serie kan ha emancipatorisk och subversiv potential. Studiens empiriska omfång utgörs av sju sända säsonger av True Blood, innehållandes totalt åttio avsnitt, och som urval har primärt tre kvinnliga karaktärer följts. Dessa tre karaktärer definieras ha monsterkroppar utifrån den normativa människokroppen. I analysen diskuteras, förutom de tre valda karaktärerna, även andra monsterkroppar. Slutsatsen är att True Blood som text utmanar och ifrågasätter, genom sina monsterkroppar, normativa föreställningar och räta linjer och därmed anses ha emancipatorisk och subversiv potential.