<p>Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden.</p><p> </p><p>De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet.</p><p> </p><p>För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter.</p><p> </p><p>Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation.</p><p>Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen.</p> / <p>The aim of this paper is to do a qualitative study in the form of interviews and examine how contact persons (kontaktmän) work in a nursing home for young people with dementia in Gävle, Sweden. The study is focused on nursing professions within different municipalities, addressing the fact that the group of younger people with dementia today, in 2009 is a smaller group in Sweden that may increase in the future. The questions that guided this study, is how contact persons in a housing for younger people with dementia work, and how the designated contact person experiences his or her role as a working method, and how in interaction the relationship between caretaker and contact person is affected by using this approach. The qualitative study is based on individual interviews with four female informants that work at a home for young people with dementia. These women are designated contact persons to young individuals with dementia that live in special accommodations, according to their needs. The focus of this study is interaction and the role of the contact person, with a final result in Chapter 5 which shows a diverse picture of the profession's meaning for the designated contact person, as well as for the young person with dementia in the selected housing.</p><p> </p><p>To process the empirical material, we have applied the theory of symbolic interaktionism. With the help of the theory, we have tried to obtain a possible understanding of the interaction as well as difficulties taking place between the young person with dementia and the contact person.</p><p> </p><p>The result of our study shows that the contact person as a method provides a great opportunity for the younger people with dementia to be seen in life. Through it, the dementia sufferers receive more opportunities for activities tailored to his wishes. The result demonstrated that the working method can be more demanding for the contact person than we thought at the beginning of this study. Appointed contact person can often feel too onerous responsibilities towards the care taker. This then also other factors such as drug abuse and samsjuklighet (dual diagnosis) in combination with the dementia disease, may pose other requirements for the contact person.</p>

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Avhoppare är oftast utsatta och ensamma personer. De har oftast inga vänner eftersom vännerna i den före detta sekten inte längre vill veta av de och de lider oftast av psykiska och/eller fysiska problem eftersom avhoppet i sig ger upphov till en mängd frågor såsom ”Vart ska jag ta vägen?” och ”Vad ska jag göra med mitt liv?” De avhoppare som oftast mår sämst är de personer som vuxit upp i en sekt eftersom de inte har några referensramar, de vet inte hur livet utanför sekten fungerar. En av mina intervjupersoner kallar sig för ”praoelev i livet” eftersom hon lär sig nya saker varje dag om hur samhället fungerar, saker som vi andra tar för givet. En person som går med i en sekt frivilligt har känt på livet utanför och på så sätt vet vad samhället har att erbjuda och vad sekten tar avstånd ifrån.</p><p>En avhoppare kopplar jag samman med den symboliska interaktionismens syn på avvikare. En avvikare är enligt teorin en person som avviker från samhällets normer och värderingar och har man en gång blivit en avvikare är det svårt att ta sig över tröskeln till det normala. Detta stämmer väl in på vad avhopparna själva känner men avhopparna kan få hjälp med att ta steget över tröskeln men det beror helt och hållet på resurserna hos avhopparföreningarna. En av föreningarna, Hjälpkällan, har nyligen startat ett projekt som de kallar för ”Professionell rådgivning” där avhoppare hjälper avhoppare. Men en av de viktigaste slutsatserna jag dragit av denna uppsats är att det inte är avhopparföreningarna som ska erbjuda hjälp utan det är samhället men samhället blundar och säger att avhopparna inte behöver någon specialhjälp men allt tyder på att det är just specialhjälp som behövs för att hjälpa dessa människor.</p><p>Den här uppsatsen i sociologi c handlar om avhoppare från destruktiva sekter, med ett religiöst budskap, och syftet är att beskriva den personliga problematiken som avhopparna från dessa sekter går igenom och hur problemen kan lösas. Problematiken kommer jag sedan att koppla samman med teorin, symbolisk interaktionism. Som avgränsning har jag valt att enbart studera Sverige och de avhoppare som mår dåligt av sitt avhopp.</p><p>Som metod har jag använt mig av en litteraturstudie med två intervjuer och en mejlenkät. Med litteraturstudie avser jag här att jämföra, tolka och analysera litteratur, hemsidor och intervjusvar.</p>

SAMMANFATTNING Avhoppare är oftast utsatta och ensamma personer. De har oftast inga vänner eftersom vännerna i den före detta sekten inte längre vill veta av de och de lider oftast av psykiska och/eller fysiska problem eftersom avhoppet i sig ger upphov till en mängd frågor såsom ”Vart ska jag ta vägen?” och ”Vad ska jag göra med mitt liv?” De avhoppare som oftast mår sämst är de personer som vuxit upp i en sekt eftersom de inte har några referensramar, de vet inte hur livet utanför sekten fungerar. En av mina intervjupersoner kallar sig för ”praoelev i livet” eftersom hon lär sig nya saker varje dag om hur samhället fungerar, saker som vi andra tar för givet. En person som går med i en sekt frivilligt har känt på livet utanför och på så sätt vet vad samhället har att erbjuda och vad sekten tar avstånd ifrån. En avhoppare kopplar jag samman med den symboliska interaktionismens syn på avvikare. En avvikare är enligt teorin en person som avviker från samhällets normer och värderingar och har man en gång blivit en avvikare är det svårt att ta sig över tröskeln till det normala. Detta stämmer väl in på vad avhopparna själva känner men avhopparna kan få hjälp med att ta steget över tröskeln men det beror helt och hållet på resurserna hos avhopparföreningarna. En av föreningarna, Hjälpkällan, har nyligen startat ett projekt som de kallar för ”Professionell rådgivning” där avhoppare hjälper avhoppare. Men en av de viktigaste slutsatserna jag dragit av denna uppsats är att det inte är avhopparföreningarna som ska erbjuda hjälp utan det är samhället men samhället blundar och säger att avhopparna inte behöver någon specialhjälp men allt tyder på att det är just specialhjälp som behövs för att hjälpa dessa människor. Den här uppsatsen i sociologi c handlar om avhoppare från destruktiva sekter, med ett religiöst budskap, och syftet är att beskriva den personliga problematiken som avhopparna från dessa sekter går igenom och hur problemen kan lösas. Problematiken kommer jag sedan att koppla samman med teorin, symbolisk interaktionism. Som avgränsning har jag valt att enbart studera Sverige och de avhoppare som mår dåligt av sitt avhopp. Som metod har jag använt mig av en litteraturstudie med två intervjuer och en mejlenkät. Med litteraturstudie avser jag här att jämföra, tolka och analysera litteratur, hemsidor och intervjusvar.

Antologin berör barns och ungdomars identiteter och livsvillkor med utgångspunkt i vad de har att berätta om sin vardag. I alla studier används ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv som kompletteras med olika teorier om människors beteenden. Vi utgår från människans inneboende sociala beteende, det vill säga att alla människor är sociala och skapar mening i livet genom interaktion med andra. Våra fem studier behandlar skolan, fritidsgården, festen och alkoholen som olika socialisationsarenor där interaktion med andra människor sker är alkohol en socialiserings arena?. Andreas undersöker ungdomars kunskap om och attityder till droger och skolans möjligheter att förankra ett större motstånd till droger. Katerinas bidrag berör fritidsgårdens betydelse för ungdomar i förhållande till hur de skapar sina identiteter och en god självkänsla. Anna har undersökt barns kunskap om känslor och hur detta kan medverka till skapandet av självkänsla och identitet. Minnas del behandlar unga tjejers livsvillkor i ett område starkt präglat av droger, kriminalitet, våld och vapen. Jennie skriver om hur ungdomar använder festandet som ett sätt att skapa olika identiteter och tillhörighet till kamratgruppen.

Syftet med uppsatsen är att fördjupa kunskapen om och förståelsen för processen från delaktighet i en dysfunktionell familjesituation, präglad av en familjemedlems missbruk, till separation, frigörelse och integritet. Utifrån detta syfte ställdes frågorna: Hur upplevs processen från den påverkan som det innebär att leva tillsammans med en alkoholist till att frigöra sig och hitta sitt eget sätt att leva och hur kan man utifrån symbolisk interaktionism och teorin om spegeljaget fördjupa förståelsen av denna process? Som metod har används kvalitativ intervju med en kvinna som har levt med en alkoholiserad man. Uppsatsen belyser frågorna ur en social synvinkel och utgår från det teoretiska perspektivet symbolisk interaktionism som sätter fokus på interaktionernas betydelse. Teorin om spegeljaget visar på betydelsen av andras spegling för människans självbild. Uppsatsen kommer fram till att kvinnans liv på ett genomgripande sätt har påverkats av att leva i en relation med en man som missbrukar alkohol. Kvinnans självkänsla bröts ned och hon upplevde ett starkt självförakt. Kvinnan har separerat från mannen sedan flera år men hennes liv påverkas fortfarande och hennes frigörelseprocess fortgår. Kvinnan berättade inte för någon om problemen i familjen innan separationen. Genom att hemlighålla förhållandena kunde hon heller inte få stöd i sin situation.

Denna kvalitativa studie har haft som syfte att undersöka hur arbetslöshet och arbetslösa konstrueras diskursivt av socialarbetare verksamma inom socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd och arbetsförmedlingen. Som delsyfte har studien också fokuserat på socialarbetarnas beskrivningar av sitt arbete med arbetslösa klienter inom dessa institutionella sammanhang. Det empiriska materialet har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer med tre socialarbetare på arbetsförmedlingen respektive tre socialarbetare på socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd. Intervjuerna har analyserats utifrån ett maktperspektiv i socialt arbete samt symbolisk interaktionism tillämpad på sociala problem. Det som har framkommit i studien är att socialarbetarnas arbete med arbetslösa klienter präglas av en maktutövning som både är förankrad i organisationens regler och rutiner, samt dolda maktmekanismer som utgörs av socialarbetarnas uppfattningar för vilka klassificeringar och kategoriseringar sker för hur man sorterar och hanterar arbetslösa. Vidare visar studien att socialarbetarnas diskursiva uppfattningar om arbetslöshet domineras av synen på arbetslöshet som individuellt problem vilket sammanhänger med de åtgärder som de anser nödvändiga för att minska arbetslöshet. Dessa åtgärder handlar mer om att legitimera och bekräfta det egna arbetet än att hjälpa arbetslösa.

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka möjligheter har invandrarungdomar till att påverka och forma sitt eget liv. De två olika kulturella bakgrunder vilka dessa ungdomar har i sitt bagage kan nämligen många gånger leda till att det ställs oftast olika och motstridiga krav och förväntningar på dessa ungdomar. Krav och förväntningar till vilka invandrarungdomar försöker förtvivlad att anpassa sig för att få omgivningens bekräftelse och acceptans, även om detta skulle innebära att avsäga sig rätten till självbestämmande och självständighet. Undersökningen som redovisas i denna uppsats tyder på att bristen på acceptans begränsar invandrarungdomars frivalsmöjligheter. Eftersom deras sätt att vara har sitt ursprung i två olika kulturella bakgrunder där den ena vägrar att acceptera den andra fullt ut och det omvända, kan inte invandrarungdomar vara sig själva i varje sammanhang utan deras tanke- och agerande sätt är beroende av det med vem de interagerar.

Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden.   De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet.   För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter.   Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation. Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen. / The aim of this paper is to do a qualitative study in the form of interviews and examine how contact persons (kontaktmän) work in a nursing home for young people with dementia in Gävle, Sweden. The study is focused on nursing professions within different municipalities, addressing the fact that the group of younger people with dementia today, in 2009 is a smaller group in Sweden that may increase in the future. The questions that guided this study, is how contact persons in a housing for younger people with dementia work, and how the designated contact person experiences his or her role as a working method, and how in interaction the relationship between caretaker and contact person is affected by using this approach. The qualitative study is based on individual interviews with four female informants that work at a home for young people with dementia. These women are designated contact persons to young individuals with dementia that live in special accommodations, according to their needs. The focus of this study is interaction and the role of the contact person, with a final result in Chapter 5 which shows a diverse picture of the profession's meaning for the designated contact person, as well as for the young person with dementia in the selected housing.   To process the empirical material, we have applied the theory of symbolic interaktionism. With the help of the theory, we have tried to obtain a possible understanding of the interaction as well as difficulties taking place between the young person with dementia and the contact person.   The result of our study shows that the contact person as a method provides a great opportunity for the younger people with dementia to be seen in life. Through it, the dementia sufferers receive more opportunities for activities tailored to his wishes. The result demonstrated that the working method can be more demanding for the contact person than we thought at the beginning of this study. Appointed contact person can often feel too onerous responsibilities towards the care taker. This then also other factors such as drug abuse and samsjuklighet (dual diagnosis) in combination with the dementia disease, may pose other requirements for the contact person.

Symbolisk konsumtion blir allt mer framstående i dagens konsumtionssamhälle då ägodelar används för att förlänga, förstärka samt förbättra individers identiteter samt ställning och status inom olika grupper. Denna konsumtion, vilken är grundad i ett behov av bekräftelse och erkännande, har genom Internets utveckling och utbredning samt betydelse dessutom blivit allt mer enkel att visa upp med hjälp av sociala medier där en stor del av interaktion mellan individer numera sker. De sociala mediernas utbredning och de nya kommunikationskanaler de bildat har uppmärksammats av både företag och akademiker då dessa bland annat har erbjudit nya marknadsföringskanaler. Det har dessutom fastslagits att företag effektivt kan använda sociala medier som ett marknadsföringsverktyg. Individer har därtill visat sig påverkade rent psykiskt då det som exponeras på sociala nätverk mestadels är enbart positivt och ger intrycket av lyckliga och felfria liv. Huruvida individer kan influera varandra till symbolisk konsumtion inom dessa kontexter är dock något som forskningen inom området belyst i mindre grad. Denna studies syfte är att skapa en djupare förståelse för om och hur unga vuxna påverkas av samt påverkar varandra till symbolisk konsumtion via sociala nätverk. Detta genom identifierade viktiga faktorer inom de teoretiska områdena jagen, symbolisk konsumtion, influensprinciper samt social media. Således har studien ett deduktivt förhållningssätt då faktorer som visats influera individer till symbolisk konsumtion har utgjort underlag för studiens utförande. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer vilka utformats utifrån de identifierade påverkande faktorerna, med tio stycken respondenter med varierande boendeort, livsstil och sysselsättning i åldrarna 20-25 år. Den slutsats vi drar är att influenser till symbolisk konsumtion via sociala nätverk har betydligt lägre effekt än influenser i verkliga livet, vilket beror på individers kritiska förhållningssätt till material som publiceras i dessa kontexter. Detta då studiens samtliga respondenter har visat sig tämligen motståndskraftiga för influenser på sociala nätverk då de uppfattar dessa som en kontext där vänner kan förställa sin virtuella identitet vilket gör dessa mindre trovärdiga och därmed mindre influerande i termer av symbolisk konsumtion. Influenser och dess effekt på sociala nätverk kan vidare bero på individers livssituation samt referensgruppers varande eller icke varande i termer av aktivitet på sociala nätverk.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur normer om etnicitet, ålder och genus tar sig i uttryck i processen bakom resereklam och i den färdiga reklamen hos några av de största researrangörerna i Sverige. Studien är kvalitativ och materialet bygger på intervjuer som genomförts med marknadsansvariga och reklammakare hos de tre största researrangörerna i Sverige. För att få en mer konkret och djupare förståelse för hur den färdiga reklamen ser ut och hur den skiljer sig från hur researrangörerna upplever sin reklam har även ett urval av bilder från researrangörernas hemsidor analyserats. Analysen har utförts med Ervin Goffmans studie av reklambilder som underlag. Tidigare forskning på ämnet visar att det inte skett så stora förändringar i hur människor framställs i resereklam. Vad som framgår i den här studien är att det finns en stor medvetenhet från researrangörerna om att uppfattas som moderna med visad mångfald i producerade reklamer. Detta är dock inget som syns särskilt tydligt i den färdiga reklamen. Svårigheten ligger i att kombinera ett säljande uttryck och ett modernt, jämställt och varierande uttryck. Tydlighet uttrycks som väldigt viktigt i reklamen, det får inte finnas plats för missuppfattningar eller egna tolkningar. Det som syns i reklamen blir en stereotyp bild av hur en familj, ett par, eller en turist ser ut. Bilden av turisten är en vit, medelålders, heterosexuell person. Detta är något som stämmer in med tidigare forskning, där bl.a. Marshment och Andén-Papadopoulos konstaterat liknande tendenser. Även Goffmans analys om hur kvinnan kontinuerligt förminskas jämfört med mannen är något som till viss del framkommer i den här studien. Mannen har fått ett större spelrum för hur han kan framställas, medan framställningen av kvinnan inte har ändrats nämnvärt sedan tidigare studier på området. En stor skillnad sedan dessa är medieutbudet och ersättningen av resekataloger med hemsidor, vilket gör det lättare att förändra och snabbare att komma ut med reklam och information.