No description available.

Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet. Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.

Bakgrund: Sepsis är en livshotande diagnos som idag drabbar många patienter i Sverige och runt om i världen. Forskning visar att det är av största vikt med en tidig identifiering av diagnosen för att patienten ska få adekvat behandling och därmed öka chansen för dennes överlevnad. Sjuksköterskan har en nyckelroll vad gäller tidig identifiering och initial behandling av sepsis. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att identifiera patienter med sepsis. Metod: En kvalitativ metod där sju sjuksköterskor med erfarenhet av att identifiera sepsis intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: Rutiner och skattningsinstrument, Samarbete och kommunikation och Kunskap och kompetens. Informanterna upplevde det svårt att följa rutiner för NEWS-kontroller. För att identifiera misstänka sepsis- patienter krävdes att NEWS kompletterades med en helhetsbedömning av patientens tillstånd med hjälp av den kliniska blicken. Samarbete och kommunikation ansågs viktig både i arbetet med tidig identifiering av sepsis och i akuta situationer.   Slutsats: Sepsis upplevs som svårt att identifiera om det inte uppvisas tydliga symtom hos patienten, som feber och frossa. Utbildning och erfarenhet bidrar till ökad kunskap kring sepsis och hur tidig identifiering kan ske.

No description available.

<p>Kommande examensarbete berör ungdomar i grundskolans senare år och som valt en tidig idrottsspecialisering. Syftet med examensarbetet har varit att ta reda på huruvida konsekvenserna av en tidig idrottsspecialisering speglar av sig i skolämnet idrott och hälsa. Detta ställs i relation till tidigare forskning inom området samt kursplaner och styrdokument från skolvärlden. Frågeställningarna som ligger till grund för examensarbetet lyder: Vad är elevernas uppfattningar gällande konsekvenser av tidig idrottsspecialisering? Hur visar sig konsekvenserna mellan tidig idrottsspecialisering och skolämnet Idrott och hälsa? Varför specialiserar sig ungdomar tidigt inom idrotten? Bakgrunden beskriver grundskolans kursplan inom idrott och hälsa samt idrottens policy dokument vidare berör bakgrunden även tidigare forskning som gjorts inom närliggande område. Metoden som använts för att söka svar på frågeställningarna är kvalitativa intervjuer. Informanterna har bestått av elever från grundskolans senare år med en tidig idrottsspecialisering, eleverna har valts ut av deras befintliga lärare. Den teorietiska utgångspunkten för arbetet är hämtat från Bourdieus sociologiska teori beträffande habitus, sociala fält, praktiker och kapital.</p>

<p>Syftet med denna undersökning är att belysa hur viktiga personer i barnets sociala omgivning, såsom förälder, förskole- och specialpedagoger och förskolechef, resonerar kring identifiering av barns svårigheter samt värdet av en tidigt fastställd ADHD- diagnos. På så sätt åsyftas en tydligare och en mer fördjupad förståelse, av den betydelse som tillskrivs tidig identifiering samt diagnostisering, erhållas. Sex stycken kvalitativa intervjuer har föredragits som undersökningsmetod. Utifrån studiens syfte har den kommit att bearbetas utifrån en humanvetenskaplig ansats, där inspiration hämtats från hermeneutiken.</p><p>I resultatet framkommer att begreppen ADHD och diagnostisering används ytterst sällan inom förskolan. Diagnosens huvudsakliga förtjänst uppges vara att den bibringar förståelse hos omgivningen, för barnets sätt att vara och dess behov. Paradoxalt till en avig inställning till diagnostisering av förskolebarn, kartläggs barn i allt högre grad. Ökade förfrågningar och utredningar av barn, tycks stå i relation till att barn i behov av särskilt stöd ökar. Samhälleliga faktorer så som ekonomiska aspekter och förändrad samhällsstruktur, tycks spela en avgörande roll i huruvida diagnostisering av barn i förskolan får genomslag eller inte. Aktuell studies resultat överensstämmer till stor del med tidigare forskning.</p>

<p>Syftet med vår studie är att titta närmare på hur pedagogerna i förskolan arbetar för att främja barnens läs- och skrivutveckling. Genom att vända oss till förskollärare och lärare mot yngre år fick vi ta del av deras skrivna berättelser. I berättelserna beskriver de hur de arbetar med läs- och skrivaktiviteter, vad som uppmuntrar till aktiviteterna samt vad som kan upplevas som hinder.</p><p> </p><p>Pedagogernas berättelser visar att högläsning och rim är vanligt i arbetet. Fokus i berättelserna ligger på att läs- och skrivaktiviteterna ska ske på ett lustfyllt sätt. Pedagogerna beskriver även att de genom att synliggöra barnens namn stimulerar till den kommande läsningen och skrivningen. De menar även att det är viktigt att uppmuntra barnen till att skriva både genom att skriva av text samt att pseudoskriva. I berättelserna fann vi att pedagogerna i meningsfulla sammanhang ska göra barnen uppmärksamma på skriften i barnens miljö.</p><p> </p><p>Pedagogerna menar i sina berättelser att neddragningar i förskolan kan bidra till att aktiviteter med läsande och skrivande blir lidande. Även förskolans tradition att inte lära barn att läsa innan skolstart samt brist på kompetensutveckling inom området försvårar.</p><p> </p><p>Forskningen börjar mer och mer enas om att det är av vikt att arbeta med både ljudmetoden och helordsmetoden. Vi fann dock i vår studie att pedagogerna inte arbetar så mycket med den fonologiska medvetenheten som forskningen förespråkar, men att det nämns att detta arbetssätt förekommer.</p><p> </p><p>Idag forskar man mer ur ett sociokulturellt perspektiv där samspelet är i centrum i lärandet. Forskningen säger att förskoleåldern är den tid som är mest betydelsefull i barnets lärande. Därför bör pedagogerna redan då arbeta medvetet för att stimulera den kommande läs- och skrivutvecklingen.</p>

Kommande examensarbete berör ungdomar i grundskolans senare år och som valt en tidig idrottsspecialisering. Syftet med examensarbetet har varit att ta reda på huruvida konsekvenserna av en tidig idrottsspecialisering speglar av sig i skolämnet idrott och hälsa. Detta ställs i relation till tidigare forskning inom området samt kursplaner och styrdokument från skolvärlden. Frågeställningarna som ligger till grund för examensarbetet lyder: Vad är elevernas uppfattningar gällande konsekvenser av tidig idrottsspecialisering? Hur visar sig konsekvenserna mellan tidig idrottsspecialisering och skolämnet Idrott och hälsa? Varför specialiserar sig ungdomar tidigt inom idrotten? Bakgrunden beskriver grundskolans kursplan inom idrott och hälsa samt idrottens policy dokument vidare berör bakgrunden även tidigare forskning som gjorts inom närliggande område. Metoden som använts för att söka svar på frågeställningarna är kvalitativa intervjuer. Informanterna har bestått av elever från grundskolans senare år med en tidig idrottsspecialisering, eleverna har valts ut av deras befintliga lärare. Den teorietiska utgångspunkten för arbetet är hämtat från Bourdieus sociologiska teori beträffande habitus, sociala fält, praktiker och kapital.

Syftet med denna undersökning är att belysa hur viktiga personer i barnets sociala omgivning, såsom förälder, förskole- och specialpedagoger och förskolechef, resonerar kring identifiering av barns svårigheter samt värdet av en tidigt fastställd ADHD- diagnos. På så sätt åsyftas en tydligare och en mer fördjupad förståelse, av den betydelse som tillskrivs tidig identifiering samt diagnostisering, erhållas. Sex stycken kvalitativa intervjuer har föredragits som undersökningsmetod. Utifrån studiens syfte har den kommit att bearbetas utifrån en humanvetenskaplig ansats, där inspiration hämtats från hermeneutiken. I resultatet framkommer att begreppen ADHD och diagnostisering används ytterst sällan inom förskolan. Diagnosens huvudsakliga förtjänst uppges vara att den bibringar förståelse hos omgivningen, för barnets sätt att vara och dess behov. Paradoxalt till en avig inställning till diagnostisering av förskolebarn, kartläggs barn i allt högre grad. Ökade förfrågningar och utredningar av barn, tycks stå i relation till att barn i behov av särskilt stöd ökar. Samhälleliga faktorer så som ekonomiska aspekter och förändrad samhällsstruktur, tycks spela en avgörande roll i huruvida diagnostisering av barn i förskolan får genomslag eller inte. Aktuell studies resultat överensstämmer till stor del med tidigare forskning.

Syfte: Att jämföra behovet av vasoaktiva läkemedel och tiden till sittande ställning hos patienter som extuberades inom och efter 90 minuter efter att ha genomgått hjärtkirurgi samt om tiden till extubering korrelerade med mängden vasoaktiva läkemedel samt med tiden till mobilisering. Metod: Retrospektiv, komparativ journalgranskning av patienter som genomgått en hjärtoperation under perioden november 2012 till mars 2013, vid ett universitetssjukhus i Mellansverige. Resultat: Nittiotvå patienter inkluderades i studien. Av dessa extuberades 12 patienter tidigt (≤90 min) och 80 extuberades sent (&gt;90 min – 8 timmar) efter ankomst till IVA. Inga signifikanta skillnader hittades mellan grupperna i dygnsdos av vasoaktiva läkemedel, förutom i dygnsdosen av Trandate. Det fanns inga signifikanta korrelationer mellan tid till extubering och behovet av vasoaktiva läkemedel. Det fanns ingen skillnad i tiden till mobilisering men det fanns en negativ korrelation med tiden till extubation.   Slutsats: Ingen skillnad förelåg i given dos vasoaktiva läkemedel mellan de två extubationsgrupperna. Det fanns heller ingen korrelation mellan tiden till extubering och given dos vasoaktiva läkemedel. Skiftbytet mellan natt- och dagpersonal styrde när patienterna tidigast kunde bli mobiliserade. Det är svårt att generalisera resultatet utan fortsatta studier relaterat till det låga antalet patienter i gruppen som extuberades tidigt. / Aim: To compare the need of vasoactive agents and the time to mobilization in patients extubated within or after 90 minutes after heart surgery and if time to extubation correlate with the amount of vasoactive drugs and with time to mobilization. Method: A retrospective, comparative review of patient records of patients undergoing heart surgery between November 2012 and March 2013 at a university hospital in mid Sweden. Results: Ninety-two patients were included of which 12 patients were extubated early (≤90 min), and 80 patients were extubated late (&gt;90 min – 8 hours) after arriving to the ICU. There were no differences between the groups in dosage of vasoactive agents except for Trandate. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive agents. No differences were found between the groups regarding mobilization. Time to extubation correlated negatively with time to mobilization. Conclusion: No differences were found in the dosage of vasoactive agents between the extubation groups. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive drugs given. A fixed time (the shift change) determined when the patients, at the earliest, could be mobilized and no differences were found between the groups regarding mobilization. It is difficult to generalize the results to a larger population due to the low number of patients included in the early extubation group.