In my essay the dilemmas originate from what I have experienced. I have observed myself and some of my colleagues, how we meet children who are lacking the qualifications which school and most pedagogues expect them to have. Focus, in my written experiences, is on children who live in poverty, but how we meet and act toward them is often quite the same independent of what qualifications they are lacking. With the support from literature and theories I reflect and analyse the dilemmas. Through essaywriting I investigate my practical knowledge and I examine how we as pedagogues handle the complex situations encounter when in school and how it is possible to understand why we act the way we do. I think that the knowledge which essaywriting gives me will strengthen me as a person and in my work as a teacher for after-school-center. My essaywriting will motivate me to reflect over the norms of society and their influence on children. I have often find it difficult to know how to act, but my hope is that this new knowledge can help me to understand and handle these types of situations better in the future. We must dare to stand up for the children. Even if only one person reacts to difficult situationes, it will make a difference.

Att elever har tilltro till sin språkliga förmåga är betydelsefullt både i och utanför skolan. Genom en god språklig förmåga kan eleven ta till sig viktig information och eleven tillgodogöra sig undervisning. Tilltro till språklig förmåga är av betydelse för att bli en aktiv demokratisk medborgare i samhället. Enligt grundskolans styrdokument utvecklar elever tilltro till språklig förmåga genom kommunikation och språkliga aktiviteter såsom att samtala, läsa och skriva. Kommunikativ undervisning kan bidra till att stärka elevens språkkunskaper, lärande och identitetsutveckling. Denna studie granskar tilltro till språklig förmåga och har som syfte att bidra med kunskap om hur fem lärare beskriver vilka kritiska moment som finns i arbetet med att främja elevers tilltro till den språkliga förmågan i skolämnet svenska.  För att besvara studiens syfte användes följande frågeställningar:  Hur beskriver lärarna elevernas tilltro till den språklig förmåga? Hur beskriver lärare att de arbetar för att främja elevernas tilltro till den språkliga förmågan? Studiens teoretiska inramning utgörs av sociokulturellt perspektiv. Begrepp som stöttning och den proximala utvecklingszonen är centrala och återkommande. Data har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer av fem lärare. Intervjusvaren har analyserats med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Sammanfattningsvis visar resultatet att lärarna kopplar ihop tilltro med att eleven har självförtroende, vågar lita på sin egen förmåga och känner sig trygg i det sammanhang eleven befinner sig i. Att eleverna har en god språklig förmåga beskriver lärarna som viktigt. Några av lärarna beskriver språklig förmåga kopplat till klassrumsundervisningen, andra beskriver dess betydelse ur ett samhällsperspektiv. De deltagande lärarna beskriver att de använder sig av olika metoder i sitt arbete för att främja elevernas tilltro och utveckling. Dessa är cirkelmodellen, kooperativt lärande och språkutvecklande arbetssätt. Metoder likt dessa, som möjliggör språkliga aktiviteter tillsammans med andra under stöttning av lärare, förstås i studien som kritiska för att främja elevers tilltro till språklig förmåga. / The fact that students have confidence in their language ability has many advantages both inside and outside school. Through good language ability, the person can absorb important information and the student assimilates teaching. Belief in linguistic ability is important for becoming an active democratic citizen in society. According to the compulsory school's governing document, students develop confidence in language ability through communication and language activities such as talking, reading and writing. Such teaching can help strengthen the student's language skills, learning and identity development. This study problematizes confidence in language ability and aims to contribute with knowledge of how five teachers describe the critical elements that exist in the work of promoting students' confidence in the language ability in the school subject Swedish. To answer the purpose of the study, the following questions were used: How do the teachers describe the students’ confidence in their language ability? How do teachers describe that they work to promote students' confidence in language skills? The theoretical framework of the study consists of a socio-cultural perspective. Concepts such as support and the proximal developmental zone are central and recurring. Data were collected using semi-structured interviews where five teachers were interviewed. The interview results have been analysed with inspiration from qualitative content analysis. In summary, the results show that the teachers link confidence with the student having self-confidence, daring to trust their own abilities and feeling secure in the context in which they find themselves. That the students have a good language ability, the teachers describe as important. Some of the teachers describe linguistic ability linked to classroom teaching, others describe its significance from a societal perspective. The participating teachers describe that they use different methods in their work to promote students' confidence and development. This is the circle model, cooperative learning and language development methods. Methods like these that enable language activities together with others under the support of teachers are understood in the study as critical to promote students' confidence in language ability.

Nuförtiden vill företag ha ledare som ansvarar för deras handlingar, håller fast vid principer och har höga standarder för integritet. Att hitta samt främja dessa typer av individer är av betydelse för företag då utbudet av denna sortens ledare är lågt. Detta gör det viktigt att studera vad det är som motiverar unga vuxna till att bli ledare. Det räcker inte att ha kunskap om hur en ledare ska vara utan även motivationen att bli ledare är av stor vikt. Utan motivationen som behövs för att delta i processen att bli ledare, tappar individen motivation till att agera som ledare överhuvudtaget.  Syftet med detta arbete är att skapa förståelse om vilken inställning unga vuxna har till att bli ledare. För att uppfylla syftet har denna studie en kvalitativ forskningsmetod och med hjälp av semistrukturerade intervjuer med tio informanter via Zoom. Ett bekvämlighetsurval utnyttjades för att hitta unga vuxna som var villiga att delta i studien, detta på grund av omständigheterna med COVID-19. Studien har tillämpat en abduktiv forskningsansats. Studiens resultat indikerar på att aspekter såsom sociala normer, rädsla för att misslyckas, lön, tilltro till sin egen förmåga och ledarskapserfarenheter påverkar unga vuxnas inställning till ledarroller. Majoriteten av informanterna som intervjuades kan tänka sig att anta en ledarroll beroende på ovanstående aspekter. Tveksamheterna informanterna känner, baserar sig framförallt på det ansvar som ledarroller medför. Motståndskraften till deras ledaridentitet är individbaserat mot de motgångar som kan uppstå. Informanterna stärker sin tilltro till sin egna förmåga och TLF och behöver inte utveckla en ny ledaridentitet inför varje ledarroll om de har flera ledarroller över en kort period, eller en ledarroll över en längre tid.

Bakgrund: Diabetes utgör den fjärde största orsaken till förtidig död i världen. Sjukdomen medför ofta komplikationer, ökad risk för hjärtkärlsjukdom och lidande för patienter och närstående. Diabetesrelaterad vård kostar samhället stora resurser. Personer med prediabetes har möjlighet att förhindra eller skjuta upp insjuknande i typ 2 diabetes genom livsstilsförändringar. Att arbeta med livsstilsförändringar för att främja hälsa och förhindra sjukdom är essentiellt för distriktssköterskan. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av livsstilsförändringar vid prediabetes. Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats, baserad på sökningar i tre vetenskapliga databaser. 15 primärstudier analyserades med Thomas och Hardens metod för tematisk syntes av kvalitativ forskning i systematiska litteraturöversikter. Resultat: Patienters erfarenheter av livsstilsförändringar presenterades i fyra huvudteman. Att få en diagnos belyste huruvida diagnosen var en anledning till att göra livsstilsförändringar eller inte. Temat betydelsen av stöd visade att stöd var avgörande för att göra och bibehålla livsstilsförändringar. Försvårande faktorer beskrev aspekter som försvårade livsstilsförändringar. Temat strategier belyste strategier som användes för att underlätta livsstilsförändringar och hantera hinder. Slutsats: Resultatet visade ett brett spektrum av erfarenheter. Betydelsen av stöd var framträdande. Förändringsmotivation påverkades av huruvida tillståndet upplevdes kontrollerbart eller inte. Uppoffringar och inskränkt livskvalitet var försvårande. Resultatet bidrar med förståelse för prediabetespatienters erfarenheter av livsstilsförändringar. Detta kan implementeras i omvårdnaden för att stärka tilltro till egen förmåga och patientdelaktighet. / Background: Diabetes is the fourth leading cause of premature death in the world. The disease often causes complications, increases the risk of cardiovascular disease and causes suffering for patients and their relatives. Diabetes-related care costs society great resources. People with prediabetes can prevent or postpone the onset of type 2 diabetes through lifestyle changes. Working with lifestyle changes to promote health and prevent disease is essential for the district nurse. Aim: The aim was to illustrate patients' experiences of lifestyle changes in prediabetes. Method: A qualitative literature review with a systematic approach was conducted, based on searches in three scientific databases. 15 primary studies were analysed using Thomas and Harden's method for thematic synthesis of qualitative research in systematic literature reviews. Results: Patients' experiences of lifestyle changes were presented in four main themes. Receiving a diagnosis highlighted whether the diagnosis was a reason to make lifestyle changes or not. The meaning of support showed that support was crucial for implementing and maintaining lifestyle changes. Complicating factors described aspects that made lifestyle changes more difficult. Strategies highlighted strategies used to facilitate lifestyle changes and manage barriers. Conclusion: The result showed a wide range of experiences. The importance of support was prominent. Motivation was influenced by perceptions of diabetes and whether the condition was perceived as controllable. Sacrifices and reduced quality of life were aggravating. The result contributes to an understanding of prediabetes patients' experiences of lifestyle changes. This can be implemented in nursing practice to strengthen confidence in self-efficacy and patient participation.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka deltidsarbetande personalvetarstudenters upplevda tilltro till sin egen förmåga. I synnerhet, avser vi bringa kunskap om hur att arbeta parallellt med heltidsstudier bidrar till studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. Materialet som använts i studien samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer, där personalvetarstudenter som går sista året på programmet på Uppsala universitet intervjuades. Det teoretiska perspektiv som använts är Albert Banduras teori om tilltro till sin egen förmåga, eller engelskans Self efficacy. Begreppet används för att beskriva studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. Materialet undersöktes med hjälp av en tematisk analys där teman och underteman i respondenternas svar analyserades fram. Resultatet visar att respondenterna upplever att de erhållit viktiga kompetenser från deltidsarbetet vilket har ökat deras tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. Resultatet visar även att andra aspekter av deltidsarbetet har ökat tilltron, såsom att ha deltidsarbetet ”på pappret”, att ha nått framgångar i sitt arbete och kommit över motgångar samt erfarenheter av att söka jobb. Studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen har även ökat till följd av en mer realistisk bild arbetsgivarens förväntningar, erfarenheter av diverse intervjusituationer och möjligheten att observera och interagera med andra programstudenter samt kollegor och chefer. Slutsatsen är att deltidsarbetet har en positiv inverkan på studenternas upplevda tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. / This qualitative paper aims to examine part-time working human resource student’s self-efficacy. In particular, this study aims to bring knowledge about how working part-time while studying full-time affects human resource student's self-efficacy toward getting full-time employment post graduation. The data used in this study was collected through semi-structured interviews, where eight human resource students in their last year of studies at Uppsala university were interviewed. The theory used in this paper is Albert Bandura's theory about self-efficacy. The concept of self-efficacy is here used as self-efficacy towards getting a full-time employment post graduation. The data was processed through a thematic analysis where themes and sub-themes were identified and analyzed. The results show that the participants believe that they have retained important skills from their part-time job which has increased their self-efficacy toward getting full-time employment post graduation. The results also show that other aspects of part-time work have increased their self-efficacy, such as having a part-time work on their resumé, having achieved success in their work and overcoming obstacles and experiences of job-searching. Students' self-efficacy towards getting a job after graduation has also increased as a result of a more realistic view of the employer's expectations, experiences of various interview situations and the opportunity to observe and interact with other human resource students as well as colleagues and managers. The conclusion is that part-time work has a positive impact on students’ perceived self-efficacy toward getting employment post graduation.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva och jämföra skattning av känslan av sammanhang och tilltro till sin egen förmåga hos patienter med stroke respektive kronisk njursvikt. Metod: Frågeformulären GSE och SOC användes för att mäta tilltro till sin egen förmåga samt känsla av sammanhang hos patienter med stroke (n=63) och patienter med kronisk njursvikt (n=54). Deltagarna valdes ut från diagnosregistret ICD 10 från ett landsting i Mellansverige. Resultat: Båda patientgrupperna skattade högst på delskalan SOC-begriplighet och lägst på delskalan SOC-meningsfullhet. Det fanns signifikanta skillnader mellan yngre och äldre patienter med stroke gällande skattning av delskalan begriplighet. Det fanns dock inga signifikanta skillnader mellan yngre och äldre patienter med kronisk njursvikt. Båda patientgrupperna skattade tilltron till sin egen förmåga ungefär lika högt. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att äldre strokepatienter upplever sig ha större begriplighet än yngre patientervilket kan bero på livserfarenhet vilket stämmer överens med tidigare studier. Det fanns inga skillnader mellan hur patientgrupperna skattade tilltron till sin egen förmåga, så skattningen verkar bero på det kroniska sjukdomstillståndet snarare än den specifika sjukdomen. Det beskrivs även i tidigare forskning. Kunskap om hur patienter med kroniska sjukdomar använder sig av copingresurser kan leda till att sjuksköterskor blir bättre på att använda sig av patienternas inre och yttre resurser för att utveckla kvaliteten på omvårdnad. Nyckelord: Kronisk njursvikt, stroke, känsla av sammanhang, tilltro till sin egen förmåga, GSE, SOC / Aim: The aim of the study was to describe and compare the sense of coherence and self-efficacy of patients with stroke and chronic kidney disease. Methods: The questionnaires GSE and SOC was used to measure the sense of coherence and self-efficacy of patients with stroke (n=63) and patients with chronic kidney disease (n=54). The study groups were chosen from the international classification of disease (ICD-10) from a county in Central Sweden. Results: Both of the study groups rated highest on the comprehensibility sub-scale and lowest on the meaningfulness sub-scale. There were significant differences between younger and older patients with stroke regarding the comprehensibility sub-scale. There were no significant differences between younger and older patients with chronic kidney disease. Both of the studygroups estimated self-efficacy comparable the same. Conclusion: The result of this study shows that elderly stroke patients perceive to have greater intelligibility than younger patients, which may be caused by life experience which is consistent with previous studies. There were no differences in how patient groups estimated confidence in their own ability, so how they estimate appears to be due to chronic illness rather than a specific disease.It is also described in previous research. Knowledge of how patients with chronic diseases are using copingresources can lead to getting better at making use of patients ' internal and external resources to develop the quality of nursing care. Keywords: Chronic kidney disease, stroke, sense of coherence, self-efficacy, GSE, SOC / LVO-projekt

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa så som depression och ångestsyndrom återfinns i primärvården. Fysioterapeuter är vanligtvis en av de första instanserna och fysisk aktivitet en viktig behandlingsdel. Att särskilt arbeta med vidmakthållande av fysisk aktivitet är viktigt då denna patientgrupp ofta har svårt att bibehålla detta. Syfte: Utforska erfarenheter och upplevelser hos fysioterapeuter i primärvård som arbetade med vidmakthållande av fysiska aktivitetsbeteenden i rehabiliteringen av patienter med psykisk ohälsa. Metod: Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med innehållsanalys. Resultat: 8 kategorier och 21 subkategorier framkom. Kategorierna var: ”Bygga allians tidigt”, ”Strategier för individualisering”, ”Utnyttja patientens egna resurser”, ”Belysa framsteg”, ”Former för uppföljning”, ”Hindrande faktorer”, ”Underlättande faktorer” och ”Tankar om förändring”. För att öka chanserna till att vidmakthålla fysisk aktivitet behövdes ständig avvägning av dosen fysisk aktivitet, regelbunden uppföljning samt belysa patientens framsteg. Vården upplevdes ej vara optimal då det ofta behövdes längre behandlingstider. Konklusion: Resultatet belyser viktiga komponenter i rehabiliteringen för att underlätta vidmakthållande av fysiska aktivitetsbeteenden. Fortsatt forskning behövs för att finna strategier inom vården för att hantera tidsbrist. Även vidare kartläggning kring hur fysioterapeuter bör arbeta för att få patienter att vidmakthålla träningsbeteenden behövs. Sökord: Self-efficacy, Maintenance, Mental disorders, Physical activity, Physical therapy, Behavior change teqniques / Background: Patients with mental disorders such as depression and anxiety disorder are found in primary care. Physiotherapists are often the first contact and physical activity is an important part of the treatment. Working with maintenance of physical activity is important as this patient group often struggle to maintain this. Objective: Explore the experiences of physiotherapists in primary care who worked with maintaining physical activity in the rehabilitation of patients with mental disorders. Method: Data was collected using semi-structured interviews and analyzed by content analysis. Results: 8 categories and 21 subcategories appeared. The categories were: "Building alliance early", "Strategies for individualization", "Utilizing patients own resources", "Promoting advances", "Forms of follow-up", "Obstacles", "Enhancing factors", and "Thoughts of change". In order to increase the chances of maintaining physical activity, constant balancing of the dose of physical activity, regular follow-up and highlighting patient progress were required. Primary care was found not to be optimal as longer treatment times were often needed. Conclusion: The result highlights important components of rehabilitation, to facilitate the maintenance of physical activity. Continued research is needed to find strategies in health care to address shortage of time. Further survey of how physiotherapists should work to get patients to maintain training behaviors is also needed. Keywords: Self-efficacy, Maintenance, Mental disorders, Physical activity, Physical therapy, Behavior change teqniques

The purpose of this essay is to study how perceived racial profiling have affected young people beteween the ages of 12 and 18 years, concerning mental health and trust in the police. The purpose is furthermore to study what kind of support those young people wished from social workers. Through qualitative semi-structured interviews we collected narratives about perceived racial profiling by the police in Sweden. The results show that racial profiling had several negative consequenses such as nigthmares, anger, memory loss, feelings of guilt and shame. Further, the results also show that trust in the police was very low among those who experienced racial profiling. In this regard social workers have an important role to fill, the respondents wished to receive support and counseling from culturally sensitive and empathetic social workers with knowlegde of racial profiling as an existing fenomena in Sweden.

The aim of this paper was to explore associations between previous victimization, police legitimacy and feelings of safety, and to also explore how different patrolling strategies were perceived in terms of general feelings of safety and police legitimacy. A questionnaire was created to measure these variables. The tests used were correlations and independent samples t-tests. The participants were 175 individuals living in Sweden, 67 were men and 108 were women, and the average age was 28. The correlation analysis showed that there was no significant relation between police legitimacy and feelings of safety regardless of previous victimization or not. One t-test showed no significant difference in patrolling strategies in terms of feelings of safety. However, a second t-test showed a significant difference in patrolling strategies in the general perception of police legitimacy. Participants with greater confidence in the police, perceived foot patrolling as more vital for their feelings of safety. The theory, Community oriented policing (COP), was used to further analyze results obtained within this study. Through this study, it was concluded that foot patrolling could promote cooperation between the police and the public. This might improve citizens' understanding of police legitimacy, which in turn can increase the overall levels of feelings of safety among the public. / Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan tidigare viktimisering, tilltro till polisen och upplevd trygghet, samt skillnader i vilken patrulleringsstrategi som uppfattades som mest trygg vad gäller den generella upplevda tryggheten respektive den generella tilltron till polisen. En webbenkät som mätte dessa variabler skapades och analyserades sedan med hjälp av korrelationsanalyser och oberoende t-test. Antalet deltagare var 175 personer bosatta i Sverige där 67 var män och 108 var kvinnor och deras medelålder var 28. Korrelationsanalyserna visade inget signifikant samband mellan tilltro till polisen och upplevd trygghet även när tidigare viktimisering användes som kontrollvariabel. Det oberoende t-testet visade ingen signifikant skillnad i vilken patrulleringstrategi som deltagarna uppfattade som mest trygg vad gäller den generella upplevda tryggheten. Däremot visade ytterligare ett oberoende t-test att det fanns en signifikant skillnad i vilken patrulleringsstrategi deltagarna uppfattade som mest trygg vad gäller den generella tilltron till polisen, där personer med högre tilltro till polisen uppfattade fotpatrullering som mest tryggt. Teorin om Community oriented policing (COP) användes för att analysera resultaten. Sammanfattningsvis stödjer denna studies resultat uppfattningen om att fotpatrullering kan främja samarbetet mellan invånare och polis. Ökat samarbete mellan parterna kan tänkas leda till ökad tilltro till polisen, som i sin tur kan resultera i ökad upplevd trygghet bland befolkningen.

Background: Physical activity (PA) can impact chronic pain positively but it can be affected by both facilitating and hindering, e.g. motivation and self-efficacy (S-E).  Aim: Through self-rated causal networks the study explored which factors adults with chronic pain rated as facilitating for PA, their PA level and which types of physical activities they engaged in. Relationships were investigated between S-E and PA and whether the causal networks differed between participants who met the recommendations for PA or not.   Method: A comparative, correlating and descriptive pilot-study with a cross-sectional design was used and conducted via online questionnaires using Perceived Causal Networks. Results: There were two common items, Conditions and Thoughts about pain, that significantly facilitated the engagement in both intended exercise and everyday exercise. As everyday exercise the respondents mostly engaged in walks, household- and gardening chores and stair climbing. For intended exercise they mostly did walks, home exercise and swimming/water gymnastics. The majority of respondents (52%) had a self-rated PA-level that corresponded to a “higher level”. No difference emerged when comparing facilitating factors between those who met the recommendations for PA and those who didn´t. There were moderate correlations between S-E and activity minutes (r=0.443, p=0.002) as well as S-E and intended exercise (r=0.418, p=0.003). There was no statistically significant correlation between S-E and everyday PA (r=0.257, p=0.078).  Conclusion: Although there was a correlation between S-E and activity minutes and physical exercise, further research is required on the subject in order to increase knowledge about facilitating factors for PA in people with chronic pain. / Bakgrund: Träning kan ha en positiv påverkan på långvarig smärta. Att utföra fysisk aktivitet (FA)påverkas av både underlättande och försvårande faktorer där bland annat motivation och tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet kan ha en viktig roll. Syfte: Genom självskattade orsaksnätverk utforskade studien vilka faktorer vuxna personer medlångvarig smärta skattade som underlättande för att utöva FA, deras aktivitetsnivå samt vilkatyper av fysiska aktiviteter de ägnade sig åt. Eventuella samband mellan tilltro till den egnaförmågan att vara fysiskt aktiv och FA samt om orsaksnätverken skiljde sig åt beroende påom en uppfyllde respektive inte uppfyllde rekommendationerna för FA utforskades. Metod: En jämförande, korrelerande och deskriptiv pilotstudie med tvärsnittsdesign användes ochgenomfördes via strukturerade frågeformulär online med hjälp av Perceived CausalNetworks. Resultat: Enligt genomsnittsnätverket förekom två gemensamma faktorer, Förutsättningar och Tankeom träning, som var betydligt underlättade för såväl utförandet av planerad FA somvardagsmotion. Som Vardagsmotion ägnade sig deltagarna framför allt åt; promenader,hushålls- och trädgårdssysslor samt trappgång. Som Planerad FA utfördes främst;promenader, hemträning och simning/vattengymnastik. Majoriteten av respondenterna (52%)hade en självskattad fysisk aktivitetsnivå som motsvarade en “högre nivå”. Det framkomingen statistiskt säkerställd skillnad avseende skattningen av underlättande faktorer mellan desom uppnådde respektive inte uppnådde rekommendationerna för FA. Sambandet var måttligtstarkt mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet och aktivitetsminuter(r=0.443, p=0.002) och mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet ochfysisk träning (r=0.418, p=0.003). Mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och vardagsmotion fanns inget statistiskt samband (r=0.257, p=0.078). Slutsats: Trots att det verkar finnas ett samband mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och aktivitetsminuter respektive fysisk träning krävs vidare forskning kring ämnetför att öka kunskapen om vad som kan underlätta utförandet av FA hos personer medlångvarig smärta.