Den här undersökningen har sin grund i den pedagogiska dokumentation som samlat in vid ett tidigare estetiskt projektarbete, i kursen Förskoledidaktik med inriktning mot etik och estetik, hösten 2011, vid Stockholms universitet. Arbetet utfördes på en småbarnsavdelning vid en förskola i en av Stockholms norra förorter. Syftet med den här undersökningen var att synliggöra vad det var för meningsskapande som visade sig när de allra yngsta barnen på eget initiativ använde sig av fotografierna i pedagogisk dokumentation. Utifrån ett rikt kvalitativt material har en systematisk genomgång skett av fältdagbok, stillbilder och videofilmer varefter avgränsning skett till att endast undersöka Fredriks tio meningsskapande möten som visade hur han på eget initiativ använde sig av fotografierna i pedagogisk dokumentation. Det var framförallt de möten som benämns (i) Barninitierad dialog utifrån fotografi och (ii) Fotografierna lockar barnen till samma görande som den visualiserat beskriver, som Fredrik använde sig av då han ville skapa sig mening. Fotografierna blev till en ”igångsättare” för kommunikation. Med hjälp av fotografiernas uttryck och sina handlingar skapade sig Fredrik på eget initiativ, utan vuxenstyrning, tidig ”literacy” (Kress 1997, 2010) som innefattade läsning, berättande och matematik. Det gick att se hur Fredrik formligen rörde sig in i en föränderlig värld ”move in a world in motion” (Kress 2010:159) av tidig ”literacy” aktivitet då han ville skapa sig mening om världen.

No description available.

Studiens syfte var att undersöka toddlares möjligheter till inflytande under samlingen. Genom en kvalitativ forskningsansats och observationer har toddlares perspektiv försökts att tolkas och synliggöras. Åtta icke deltagande observationer har genomförts vid en småbarnsavdelning på en förskola i mellersta Sverige. Shiers (2001) modell för barns inflytande användes som analysverktyg under studien, med en tematisk analysmetod jämfördes delar av empirin. Resultatet visar att barnen får fler chanser till inflytande när förskolans arbetslag är närvarande och på ett lekfullt sätt kan engagera både sig själva och barnen under samlingen. När barnen är intresserade vill de gärna vara delaktiga och påverka samlingens innehåll. Studiens slutsats är att förskolepersonalen behöver se alla under samlingen för att kunna uppmärksamma toddlares initiativtagande då det ofta sker i tystnad genom kroppsspråk. Med hjälp av språkutvecklande verktyg som TAKK och bildstöd kan toddlares möjligheter till inflytande öka. Toddlares inflytande under samlingen är beroende av förskolepersonalens förhållningssätt, kompetenser och samspelsförmågor.

FNs barnkonvention innehåller bland annat barns rätt till delaktighet och inflytande som en av barns rättigheter. Under de senaste 20 åren har synen på barn och barndom förändrats inom forskningsområdet, och från att barndom setts som ett biologiskt fenomen ses barn allt mer ur ett barnsociologiskt perspektiv, där de har egna kompetenser och rättigheter (James & Prout, 1997:1-5; Hägglund, m.fl. 2013:21-27). Ett paradigmskifte där synen på barn gått från en bristdiskurs där barnen ses som tomma kärl som behöver lära sig all kunskap från vuxna, till att barn ses som egna aktörer med egna intentioner och viljor (James och Prout, 1997:1-5). Begreppet Toddlar används i denna studie i analysen och konklusionen. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning, när och hur toddlars delaktighet samt inflytande framträder i samling i relation till pedagogbemötande. Studiens metod har en kvalitativ ansats men presenteras även kvantitativt. Datainsamling har genomförts med hjälp av observationer, ett observationsschema som utformades efter studiens teoretiska utgångspunkter med bland annat Shiers (2001) modell för att öka delaktighet i beslutsfattande. De kvantitativa data som presenteras om toddlares deltagande i samling är bland annat ålder på deltagarna och storlek på barngrupperna och hur ofta toddlare fick möjlighet att vara delaktiga under samlingarna. Resultatet i denna fallstudie visar på hur toddlares delaktighet i samling ser ut i förhållande till om pedagoger använder sig av nivåerna i Shiers modell om ökat deltagande eller inte. Studien visade att barn blev lyssnade till vid alla samlingar förutom en. Den visade också att det fanns ett system för att göra toddlares delaktiga, en turordning, vid nästan samtliga. Men det fanns inget system för att ge barnen inflytande över samlingen, utan detta kom spontant och handlade om sånger eller behandling av rekvisita. Resultatet i denna fallstudie kan vara användbart i förskola där personalen vill öka barns delaktighet och spontana inflytande i samling. Bristen på barninflytande som denna fallstudie visar på i samling skulle vara intressant att utveckla i vidare forskning.

BakgrundDetta examensarbete undersöker några toddlares tillvägagångssätt in i lek. Litteraturen beskriver hur leken skapar möjligheter för barnen att lära sig förstå sin omvärld. Leken är en arena för att bygga relationer hos barnen. Genom leken utvecklar barnen samspel, respekt och empati, den utvecklar även barnens sinnen och fantasi. Tillträdet till leken varierar beroende på vilket tillvägagångssätt toddlare använder sig av. Barnens tillvägagångssätt formar samspelet mellan barn är av stor betydelse för att utveckla leken.SyfteSyftet var att undersöka några toddlares tillvägagångssätt in i en pågående lek.MetodI undersökningen har vi använt oss av kvalitativ metod där vi observerat 15 barn i åldern ett till tre år. Med papper och penna har vi fört anteckningar på de barn som gått under begreppet toddlare. Löpande protokoll har förts och sammanställts med varandra för att få ett resultat. Vi har utfört observationerna på två förskolor i Västra Götaland.ResultatVi har sett många olika tillvägagångssätt in i en pågående lek bland de toddlare vi observerat. Vi har valt att döpa de olika tillvägagångssätten efter hur de agerade för att ta sig in i leken. Tillvägagångssätten vi kommer beskriva i denna undersökning är delaktighet/inkludering i lek, kroppskontroll i lek, att hjälpa till i lek och makt i lek. I resultatet kunde vi se hur barns olika tillvägagångssätt var betydande för hur leken fortlöpte. / Program: Lärarutbildningen

<p>Den här studien har som syfte att undersöka de yngsta barnens samspel för de barn som ännu inte har ett verbalt språk. Studien har genomförts med videoobservationer och löpande protokoll för att få syn på vad som händer i samspelet mellan barnen. Det som väckte intresset för denna studie var att de yngsta barnen i en grupp på förskolan oftast inte ser ut att leka med någon eller vara i en aktivitet med andra utan att de mestadels ”flyter” omkring i gruppen. Det har i den här studien visats motsatsen av det som till en början ses som en ostrukturerad lek snarare är samspel och lek mellan barnen.</p><p>I tidigare småbarnsforskning anses att det inte förekom något samspel för barn före tre års ålder utan det har hävdats att härmandet är det beteende som var det mest framträdande hos barn i den åldern. Resultatet i den här undersökningen visar på det motsatta förhållandet nämligen att de centrala uttrycken i barns samspel är att de härmar och imiterar varandra när de leker och samspelar med andra barn. Resultatet visar även att samspelen varierar i tid men även olika faser under samspelets gång. Samspel uppkommer oftast av en anledning som t.ex. en leksak eller ett aktivt barn. Det som kan hålla samspelet vid liv kan vara skratt, blickar och ord. För att ett samspel ska avbrytas behövs det oftast inte mycket, det kan vara att samspelet inte bekräftas av en kamrat eller en pedagog kommer och bryter eller att någon ramlar i en springlek.</p><p>De yngsta barnen som även kallas <em>toddlare </em>samspelar med varandra och detta sociala samspel består av olika rutiner och strukturer som bildar deras egen så kallade <em>toddlarkultur. </em>Den mest framträdande i toddlarkulturen är de yngsta barnens umgänge med kamrater och deras kroppsrörelser. Barnen som vistas tillsammans under många år i t.ex. en grupp på förskolan deltar i en så kallad <em>kamratkultur</em>. Med det menas att barnen är en del av den kulturen som skapas på förskolan och att de lär sig att tolka andras men även sina egna sociala positioner. Genom att barnen vistas på förskolan tillsammans med jämnåriga kamrater lär de sig i leken att fungera tillsammans med andra. Därför anses leken vara en viktig del i barnens verksamhet. Även pedagogens roll i barnens vistelse i förskolan är av stor betydelse och även pedagogernas medvetenhet om samspelets betydelse för barnets sociala utveckling.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Nyckelord: <em>Förskola, Härma/Imitera, Kamratkultur, Lek, Samspel, Toddlare .</em></p>

Den här studien har som syfte att undersöka de yngsta barnens samspel för de barn som ännu inte har ett verbalt språk. Studien har genomförts med videoobservationer och löpande protokoll för att få syn på vad som händer i samspelet mellan barnen. Det som väckte intresset för denna studie var att de yngsta barnen i en grupp på förskolan oftast inte ser ut att leka med någon eller vara i en aktivitet med andra utan att de mestadels ”flyter” omkring i gruppen. Det har i den här studien visats motsatsen av det som till en början ses som en ostrukturerad lek snarare är samspel och lek mellan barnen. I tidigare småbarnsforskning anses att det inte förekom något samspel för barn före tre års ålder utan det har hävdats att härmandet är det beteende som var det mest framträdande hos barn i den åldern. Resultatet i den här undersökningen visar på det motsatta förhållandet nämligen att de centrala uttrycken i barns samspel är att de härmar och imiterar varandra när de leker och samspelar med andra barn. Resultatet visar även att samspelen varierar i tid men även olika faser under samspelets gång. Samspel uppkommer oftast av en anledning som t.ex. en leksak eller ett aktivt barn. Det som kan hålla samspelet vid liv kan vara skratt, blickar och ord. För att ett samspel ska avbrytas behövs det oftast inte mycket, det kan vara att samspelet inte bekräftas av en kamrat eller en pedagog kommer och bryter eller att någon ramlar i en springlek. De yngsta barnen som även kallas toddlare samspelar med varandra och detta sociala samspel består av olika rutiner och strukturer som bildar deras egen så kallade toddlarkultur. Den mest framträdande i toddlarkulturen är de yngsta barnens umgänge med kamrater och deras kroppsrörelser. Barnen som vistas tillsammans under många år i t.ex. en grupp på förskolan deltar i en så kallad kamratkultur. Med det menas att barnen är en del av den kulturen som skapas på förskolan och att de lär sig att tolka andras men även sina egna sociala positioner. Genom att barnen vistas på förskolan tillsammans med jämnåriga kamrater lär de sig i leken att fungera tillsammans med andra. Därför anses leken vara en viktig del i barnens verksamhet. Även pedagogens roll i barnens vistelse i förskolan är av stor betydelse och även pedagogernas medvetenhet om samspelets betydelse för barnets sociala utveckling.           Nyckelord: Förskola, Härma/Imitera, Kamratkultur, Lek, Samspel, Toddlare .

The purpose of this study was to find out how young children are allowed to influence and affect their daily lives in preschools, as well as teachers’ views on the latter. My interest in this topic is born out of my experience of working with both younger and older preschool children. My view is that democratic work with older children is largely based on direct verbal communication while with toddlers it is based on an adult’s interpretation of a child’s often non-verbal expressions. Thus, I believe that young children’s opportunities to influence to a greater extent than older children are dependent on having teachers with a conscious child’s perspective. Based on the above-stated purpose I have found it particularly interesting to explore a specific teachers’ approach, that takes advantage of the youngest children’s competencies, but also to identify dilemmas related to this. For that reason, the research questions have partially been formulated in order to discover whether conflicts exist between a young child’s right to influence and their need for care. The study begins with a general historical survey followed by presentations of curriculum history with a focus on children's influence, selected developmental theories and definitions of concepts essential for this study. Developmental theories have been selected for their relevance to the study and focus on Daniel Stern's intersubjectivity theory, its conceptual determination and usefulness in studies such as this. Furthermore, the results of the survey’s qualitative empirical observational studies and interviews based on phenomenological grounds are presented. Its main results argue that young children have the opportunity to influence when teachers allow the child´s perspective to dominate over the adult perspective. In doing this, teachers often show an intuitive awareness of young children's competencies and therefore take a flexible and playful approach in their work. Conflicts between younger children's right to influence and their need for care can be largely avoided using this outlook on democratic work in preschool. Moreover, cultural differences between a teacher´s and toddler’s expressions can be overcome by an intercultural approach where both parties are seen as equal.

Syftet med arbetet har varit att analysera och synliggöra faktorer som bidrar till att förskollärare kan understödja det toddlarkulturella samspelet. I en fallstudie har en barngrupp bestående av fyra barn, under tre års ålder, observerats. Med en teoretisk utgångspunkt baserad på begrepp från Aspelin, Asplund, Buber och Biesta har resultatet tolkats som att lärarna kan understödja samspelet framför allt genom hur de svarar på signaler från barnen och hur de agerar i vardagliga situationer gentemot barnen och deras samspel. Understödjandet kan också ske genom att i större utsträckning använda sig av stora toddlarstationer, såsom exempelvis ett vattenbord. Slutsatsen är att det förefaller finnas faktorer som kan påverka samspelet positivt och att förskollärare kan understödja det toddlarkulturella samspelet genom ett medvetet användande av miljön, genom att förstå artefakternas roll i samspelet mellan toddlarbarnen och genom att rent fysiskt närvara för att kunna hjälpa barn i givna situationer bland annat genom att svara på deras signaler och genom att skapa meningsfulla situationer.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några förskollärare och barnskötare i förskolan arbetar med att etablera en anknytningsrelation med barnen. Vidare vilka olika aspekter som kan påverka anknytningen samt vilken eventuell påverkan en trygg respektive otrygg anknytning kan ha för pedagogernas arbete med de strävansmål som skrivs fram i förskolans läroplan. Åtta pedagoger har deltagit i studien och metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer som har genomförts vid personliga möten samt intervjuer via mail. Pedagogerna har beskrivit hur de arbetar med att etablera en anknytningsrelation med barnen på förskolan. Studiens resultat visar att detta arbete börjar redan vid inskolning och att föräldrarnas inställning till verksamheten och personalen har en betydande roll. Den trygghet som barnet känner för verksamheten och personalen grundar sig i hur väl anknytningsrelationen har blivit etablerad mellan barnet och förskolans personal. Studien har visat att ett barns lärande och förmåga att våga leka hämmas om det inte finns en sekundär anknytningsperson till barnet. Den trygghet som anknytningen medför har en avgörande roll för barnets möjligheter att leka och lära när barnet befinner sig på förskolan.