Denna studie har som syfte att undersöka hur toddlares samspel ser ut i den fria leken i förskolan samt om åldern påverkar hur dessa samspel ser ut. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Barnen som deltog i studien var åldrarna 1−­­3 år. Den metod som användes för datainsamling var främst videoobservation, och i de fall då videoobservation inte var möjligt användes löpande anteckningar. Observationerna skedde både inomhus samt utomhus. I analysen har en tabell för återkommande samspelsinslag använts för att upptäcka mönster i observationerna. Under analysen har toddlarnas icke-verbala samt verbala uttryck studerats ingående samt tolkats utifrån vilken kontext de befinner sig i. Studiens resultat visar att toddlares interaktioner i stor utsträckning är glädjefulla men att intresse är den dominerande känslan. Imitation är ett återkommande drag hos toddlarna vilket är ett uttryck för gemensam mening. Det som lockar toddlare till samspel är andra aktiva toddlare. Toddlare samspelar främst kring stora föremål, och kring dessa kan många toddlare i olika åldrar samspela. Konflikter uppstår huvudsakligen kring utrymme. I konflikter kan toddlare söka stöd hos pedagoger. Studien visar att åldersaspekten påverkar samspel mellan toddlare genom att äldre toddlare visar omsorg om de yngre. I studien gick det att se att den kroppsliga kommunikationen hos toddlarna var det primära men att det verbala användes som förstärkning.

Syftet med detta arbete är att undersöka, förstå och beskriva hur toddlare i förskolan kommunicerar och samspelar med varandra och med pedagogen i den ostrukturerade leken, samt vid vilka tillfällen dessa samspel tar sig uttryck. Forskare inom området uttrycker att forskning om de yngsta barnen i förskolan ökat under de senaste åren, men antyder att vidare forskning om yngre barns lek och samspel är av intresse. Denna kvalitativa videoobservationsstudie har en fenomenologisk ansats med utgångspunkt i Merleau-Pontys fenomenologiska filosofi. I videoobservationerna har sammanlagt 18 barn och fem pedagoger deltagit. Studien har genomförts på fyra olika förskoleavdelningar inom den kommunala verksamheten. I analysen av datamaterialet har Giorgis analysmetod samt multimodal interaktionsanalys använts. Resultatet visar att toddlare främst använder sig av kroppen för att kommunicera och samspela med andra barn och pedagoger, samt att de växlar mellan olika strategier för kommunikation. I resultatet utmärker sig en rad tillfällen i den ostrukturerade leken där samspel och kommunikation sker mellan deltagarna i studien. De centrala slutsatserna är att toddlare medvetet strävar efter att samspela och kommunicera med andra barn och pedagoger i förskolan, samt att deras inre tankar och känslor tar sig uttryck genom kroppslig kommunikation. / <p>Betyg i Laodk 230619.</p>

Vikten av barns inflytande lyfts bland annat i barnkonventionen och svenska styrdokument för skolan och förskolan. Tidigare forskning har visat att det är av stor vikt att pedagogerna är aktiva och närvarande samt ställer öppna frågor och ger toddlarna valmöjligheter. Vidare belyste tidigare forskning att det verbala språket har stor betydelse för hur mycket inflytande toddlare ges. Den tidigare forskningen belyser att inflytande handlar om möjligheten att kunna påverka sin vardag och de beslut som berör toddlaren. Vår studie syftade till att undersöka hur förskollärarna arbetade i förskolan för att ge toddlarna möjlighet till inflytande samt hur toddlarnas inflytande framträdde. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv samt Shiers fem stegsmodell för inflytande (Shier, 2001). Studiens empiri grundade sig i begreppet proximala utvecklingszonen, begreppet har använts för att analysera och diskutera studien. De metoder som användes under studien för datainsamlingen var intervjuer och observationer av förskollärares arbetssätt kring inflytande samt hur inflytandet framträder hos toddlarna. För att intervjuerna skulle bli möjliga sammanställde vi en intervjuguide med frågor som mestadels handlade om inflytande. Innan intervjuerna utfördes kontaktades sex olika förskollärare som arbetade med toddlare som senare valde att delta i studien. Intervjuerna framhävde vilken syn förskolläraren hade på inflytande samt hur hen arbetade för att ge toddlare inflytande. Till observationerna skapades ett observationsschema som utgick från Shiers (2001) fem stegsmodell vilket underlättade för oss att se när och hur inflytande framträdde. Innan observationerna skedde kontaktades två toddlaravdelningar på olika förskolor. I observationerna synliggjordes de situationer där toddlare gavs möjlighet till inflytande och hur det framträdde. Studiens resultat visade att det fanns begränsningar för förskolläraren att ge toddlare inflytande. Detta eftersom det krävdes mycket tid för förskolläraren att observera och uppmärksamma det som toddlarna visade intresse för genom sitt kroppsspråk. Resultatet visade även att inflytande framträdde som bäst i den fria leken eller under de tillfällen där toddlarna delades in i mindre grupper. Vidare visade studien att även toddlare mötte vissa begränsningar för att få inflytande. Detta eftersom toddlarnas bristande språkfärdigheter blev en begränsning när de försökte få inflytande. En viktig slutsats var att toddlarna mötte inflytande, dock i form av olika begränsade valmöjligheter under sin dag på förskolan. Resultatet av studien belyser att toddlare ges möjlighet till inflytande dock med vissa begränsningar utifrån mognad och ålder. Toddlare ges olika valmöjligheter utifrån pågående aktivitet. Vidare framkom det att toddlares verbala förmågor spelar stor roll för att de ska bli lyssnade till.

A starting point for this study was an interest based in my earlier experience that most of the youngest children’s mathematizing in everyday life was unspoken and unknown. The aim of this thesis is to contribute to the knowledge about how toddlers mathematize and develop mathematical knowledge and understanding through activities with concrete material. The theoretical framework is based on variation theory (Marton &amp; Booth, 1997; Marton et al., 2004), combined with ideas offered by Gibson and Gibson (1955), Gibson et al. (1962) and Gibson and Pick (2000). This framework makes it possible to describe subtle differences in how children handle a mathematical content. It holds a non-dualistic ontological position, and sees phenomena from a second order perspective, focusing on ”children’s perspectives” and the object of learning. The collected data consists of 47½ hours of video documentation of 16 toddlers’ everyday activities and arranged situations in a longitudinal study. Situations chosen for analysis is a sub-sample from a larger corpus. “Fine-grained analysis” is performed of four toddlers’ activities with nesting cups and a ring tower and their verbal and non-verbal interaction. The design of the arranged situations was that a new material was introduced, a material similar to one well known to the children. The toddlers themselves chose the material (self chosen activities) and for how long time they wanted to use it. The materials consisted of rings and cups that could be ordered according to their size and slope in series or in a tower. The results show a variety of different ways that the toddler may handle the situation. From the analysis the following categories have been identified: Building a tower without apparent order, Making an order, Bringing and maintain size order, Challenging order, Creating new order to challenge peers’ knowledge. Based on previous knowledge the child distinguished by differentiation some dimensions of variation, particularly orientation, tower property and size, and values within these dimensions of variation. The results show that toddlers discern and open one dimension of variation at a time. The first dimension of variation the children identify and open is the orientation of the cups and rings. Then what tower a cup belongs to and later the size dimension are discerned by the toddler. Finally the toddler discerns that all cups and rings have a certain place in the order, and that all rings and cups are important for the ordering. A conclusion to be drawn is that a previous value within a dimension of variation is later identified as a new value or another dimension of variation. The interest of this research was to study toddler mathematizing “in situ” and focus on how children’s mathematical development is interactively constructed “here and now”. Toddlers’ activity of this kind is a crucial preparation for fundamental arithmetics such as properties of number and basic operations. Structuring and ordering in series are important in relation to sense-making in early mathematizing. / <p>Disputationen sker fredagen den 9 december 2011, kl.10.00, sal M402 vid Högskolan i Borås</p>

The purpose of the study is to investigate the toddlers’ communicative strategies to the teachers in their way to reach influence in the preschool. The purpose is to make further investigations how teachers’ common experiences and interpretations of toddlers’ communicative signals to reach influence. The questions are: How the toddlers communicate to the teachers, their wish to take part of influence in the preschool? How do the toddlers reveal their intersubjective ability, in the communication with the teachers? How can teachers’ experiences help us to interpret the toddlers’ communicative strategies to their influence? We’ve used a qualitative research, with a phenomenological base, to carry out our study. The 1st step was to observe 1-2 years old toddlers, in two different units in a preschool. The 2nd step was to implement focus group discussionswith the teachers in the two different units. This two-combined steps gave us a lot of empiric material. Our theoretical approach is based on the theory of phenomenology of perception (Maurice Merleau-Ponty) and the theory of intersubjectivity (Daniel Stern). With the concepts: life-world, the sense of a subjective self and the sense of a verbal self, we seek the essence of how the toddlers use the body language to think, perceive and experience themselves in their communication to the teachers to reach influence. Investigations show that when the toddlers capture the teachers’ confirmation to influence, the body language changes to a proud straight posture, with belly up, and shoulders backwards. Their eyes get bigger. Their body language also changes when they want to show their dissatisfaction, in these situations where the confirmation from the teachers did not work. They turn their body and face away, from the teachers. The research also shows that the toddlers’ noise gets more intense when they want to clarify their communication to the teachers. Even the body movement’s strengths by making the body longer, and they also repeat the movement again. The toddlers also imitate a body movement between the child and the teacher, in a shared common experience, that they had done together in the past. The research also shows that even if the toddlers don’t have a well-developed verbal language yet, they are qualified to share their intentions to the teachers, through their body language. When these communications work out well, the toddlers’ sense of the intersubjective self grows and develops. This way opens up for the way when the toddlers’ sense of verbal self, starts. When the teachers are present and empathetic, and the toddlers are confirmed, they continue to develop as self-sensing individuals, which strengthens their belief in their own skills. This allows the children to learn that they have rights to influence over their daily lives and themselves, even in the age of the toddler and further.

Utgångspunkten för detta arbete är att medvetandegöra och inspirera pedagoger i förskolan hur man kan använda sig av populära småbarnslekar för att utmana toddlarnas ordförråd. Med begreppet toddlare menas barn mellan 1 och 2,5 år. Det är under de första levnadsåren som barn lägger grunden för sin språkliga utveckling behövs många olika typer av språkliga upplevelser under denna tid. Produkten har anpassats till pedagoger i förskolan och ger konkreta exempel på hur de genom pedagogstyrda lekar kan stimulera de yngre barnens utvecklande av ordförråd. Dessutom presenterar produkten hur man kan ge möjlighet till progression i barnens lärande genom att utveckla lekarna på olika sätt. De begrepp som fokuseras i lekarna är substantiv och verb då det är från dessa ordklasser barn i toddlaråldern främst lär sig ord ifrån. Produkten är utformad som en didaktisk handbok som består av: en inledande del med mer övergripande instruktioner och grundläggande kunskap, 9 populära småbarnslekar med flera utvecklingssteg samt en mindre del om hur man kan stimulera barnens ordförrådsutveckling vid sång och sagostunder. Produkten har lämnats ut till fyra förskolepedagoger som har utvärderat produktens utformning, anpassning till den tänkta åldersgruppen samt relevans.

<p>Syftet med detta arbete har varit att lyfta fram de yngsta barnen i förskolan. Vi har velat undersöka samspelet mellan barnen och förutsättningarna att göra det i förskolan. Tyngdpunkten har legat på att försöka ta reda på hur detta samspel kan se ut, vad som kan gynna respektive missgynna det samt pedagogernas syn på och förhållningssätt till detta. Studien bygger på forskning som haft betydelse för den förändrade synen på små barns samspel. Denna syn har ändrats från att ha betraktat små barn som egocentriska till att idag se på dem som kompetenta till samspel. I resultatdelen redovisar vi dels egna observationer som vi utfört på förskolor och dels intervjuer som vi genomfört med tre förskollärare. I resultatet kunde vi se en motsättning mellan förskolans struktur och pedagogernas intentioner att barnen ska få möjlighet att samspela. I den efterföljande analysen och diskussionen jämför vi aktuell forskning med intervjuerna och observationerna för att kunna besvara våra frågeställningar. I vår undersökning kom vi fram till att samspelen ofta innehöll rörelser och känslor. Pedagogernas arbetssätt och förhållningssätt till samspel kan påverka förutsättningarna för detta. För att kunna utveckla samspelet är det viktigt att vara fokuserad på de oftast korta möten som sker mellan barnen och att inte avbryta det i onödan. Vi fann att pedagogernas sätt att planera miljön också är betydelsefullt för att samspelet ska få utrymme.</p>

Syftet med detta arbete har varit att lyfta fram de yngsta barnen i förskolan. Vi har velat undersöka samspelet mellan barnen och förutsättningarna att göra det i förskolan. Tyngdpunkten har legat på att försöka ta reda på hur detta samspel kan se ut, vad som kan gynna respektive missgynna det samt pedagogernas syn på och förhållningssätt till detta. Studien bygger på forskning som haft betydelse för den förändrade synen på små barns samspel. Denna syn har ändrats från att ha betraktat små barn som egocentriska till att idag se på dem som kompetenta till samspel. I resultatdelen redovisar vi dels egna observationer som vi utfört på förskolor och dels intervjuer som vi genomfört med tre förskollärare. I resultatet kunde vi se en motsättning mellan förskolans struktur och pedagogernas intentioner att barnen ska få möjlighet att samspela. I den efterföljande analysen och diskussionen jämför vi aktuell forskning med intervjuerna och observationerna för att kunna besvara våra frågeställningar. I vår undersökning kom vi fram till att samspelen ofta innehöll rörelser och känslor. Pedagogernas arbetssätt och förhållningssätt till samspel kan påverka förutsättningarna för detta. För att kunna utveckla samspelet är det viktigt att vara fokuserad på de oftast korta möten som sker mellan barnen och att inte avbryta det i onödan. Vi fann att pedagogernas sätt att planera miljön också är betydelsefullt för att samspelet ska få utrymme.

The aim of the study was to investigate peer interaction among toddlers 12 to 30 months of age and the teachers’ ways to direct the children’s play in outdoor free play situations in a Swedish preschool. Data was gathered through direct observation, and the phenomenology of Merleau-Ponty in combination with the assumption of children as social actors built the theoretical framework of the study. The results showed that the toddlers used different strategies to invite peers to interaction and made use of strategies in entering ongoing play that previously have been observed among older preschoolers. These strategies, bodily and therefore in accordance with the phenomenological approach, support the assumption of toddlers as social actors that actively engage in and make sense of their life worlds in the preschool. The teachers showed less interference in the children’s play compared with earlier studies. The results of the study stress the significance of free play as an arena for learning of different social skills and importance of the preschool teachers being conscious of these young children’s life worlds.

Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur de yngsta barnens sociala kompetens synliggörs i samspelssituationer på förskolan. Jag har riktat särskilt fokus på hur barnen gör för att inkludera och exkludera varandra i lek och samspel, samt vilka tillträdesstrategier barnen använder för att få tillträde till en pågående lek. Som teoretisk utgångspunkt har jag utgått från William Corsasos syn på barns socialisation. Studien genomfördes med kvalitativa observationer där jag förde anteckningar i form av löpande protokoll och jag observerade tio barn i ålder 1-4 år. I mitt resultat framkommer det att de yngsta barnen på förskolan har kunskaper och erfarenheter om hur samspel och lek etableras. Barnen vet om, redan vid ettårsåldern, att det krävs ett gemensamt fokus, en ömsesidighet och en kunskap om förhandling för att ett samspel ska lyckas. Resultatet visar också att denna ömsesidighet oftast byggs upp av signaler som blickar och leenden. Studien visar också på att det är viktigt för barnen att upprätthålla en god gemenskap och att agera på ett socialt accepterat sätt, oavsett om det avser vara en inkludering, exkludering eller ett sätt för att få vara delaktig i en pågående lek.