Syftet med denna studie var att undersöka vilka motivationsfaktorer som påverkar manliga elitidrottare att rehabilitera sig från en idrottsrelaterad skada som gjort att de blivit borta från sin idrott i 6 mån eller längre. För att besvara detta syfte användes tre frågeställningar: Vilka inre motivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Vilka yttre motivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Vilka amotivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med sex stycken elitidrottare som var aktiva inom både lagidrott och enskilda idrotter. Analysen av intervjuerna genomfördes med hjälp av en innehållsanalys för att sedan kopplas till ett ramverk i form av Vallerands teorimodell. Modellen bestod av tre motivationskategorier som var inre motivation, yttre motivation och amotivation med tillhörande underkategorier. Resultatet visade att det var fyra huvudområden som gjorde att elitidrottare kunde motivera sig till att rehabilitera sig från en skada: Ledarnas roll, det sociala stödet, målsättning samt kärleken till idrotten. Föreningar och förbund skulle kunna lägga mer tid och pengar på att förebygga idrottsskador och underlätta en rehabiliteringsprocess för de skadade elitidrottarna. Slutsatsen blev att idrottare kan motivera sig att komma tillbaka till sin idrott efter en lång skadeperiod av många olika anledningar. Det viktigaste som framgick var det sociala stödet från familj, vänner och tränare, kort-och långsiktiga målsättningar, ledarnas intresse och delaktighet för den skadade individen samt kärleken till sin idrott.

Abstrakt Syfte och frågeställningar: Syftet är att undersöka effekter av interventioner bestående av fysisk aktivitet hos personal inom vård- och omsorg. Har interventioner bestående av fysisk aktivitet någon effekt på antalet sjukskrivningar? Har interventioner bestående av fysisk aktivitet någon effekt på fysisk kapacitet? Har interventioner bestående av fysisk aktivitet någon effekt på mental hälsa? Bakgrund: Vård- och omsorg är den yrkeskategori som har flest antal sjukfall i Sverige. Vård- och omsorgsyrken kan vara utmanande då personalen utsätts för både fysiska och psykosociala arbetsbelastningar. Studier visar att personal har bristande fysisk kapacitet redan innan de blir en del av yrkeskåren vilket kan innebära en problematik för yrkeslivet. Fysisk aktivitet kan motverka arbetsbelastningar och stärka den fysiska och mentala hälsan. Metod: Denna beskrivande litteraturöversikt genererade totalt 201 sökträffar i PubMed och CINAHL. 14 artiklar mötte kriterierna och analyserades utifrån syfte och frågeställningar. Litteraturen innefattade interventioner bestående av fysisk aktivitet för vård- och omsorgspersonal. Resultat: Fysisk aktivitet i form av aerob eller muskelstärkande karaktär har långsiktiga effekter på sjukskrivningar. Ytterligare fanns förbättringar i faktorer av den fysiska kapaciteten som Vo₂max och muskeluthållighet. Slutligen hade fysisk aktivitet effekt på faktorer av den mentala hälsan som depression, stress och FAB: s. Slutsats: Gruppträning på arbetsplatsen bestående av aerob träning och styrketräning i kombination med kost- och kognitiv rådgivning, har en positiv effekt för kvinnliga sjuksköterskor inom vård- och omsorg. Nyckelord: Arbete, Träning, Hälsofrämjande, Sjuksköterskor.

Bakgrund: Lagidrotter på elitnivå har idag individanpassad träning för alla spelpositioner. Detta individanpassade träningsupplägg har ökat, då kravet på att prestera för lagen och individen har ökat de senaste 10-15 åren. Idag är många elitspelare inom lagidrott redan vid 18-20 års ålder. Hur upplever 18-19 åriga lagidrottare idrottsgymnasister individanpassad lagidrottsträning? Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka 18-19 åriga idrottsgymnasisters upplevelse samt omfattning av individanpassad träning för lag på idrottsgymnasium. Metod: Studien är kvantitativ enkätundersökning med en deskriptiv ansats. Det är ett riktat bekvämlighetsurval. Målpopulationen är 18-19 åriga lagidrottare på idrottsgymnasium. 106 enkäter skickades ut varav 26 stycken svarade på enkäten. Resultat: Huvudfynden i denna studie var att 46% av deltagarna aldrig tränade individuellt och att 31% av deltagarna tränade individuellt 1-3 tim/v. Omfattningen av lagträning var att 46% av deltagarna tränade lagträning 1-2 ggr/v. 31% av deltagarna tränade alltid på att förbättra sina svaga sidor. När det gällde upplevelsen av om de ville har mer lagträning med hela laget så svarade 15% att de alltid ville ha mera lagträning. När det gällde deltagarnas upplevelse om hur ofta de tränade och spelade på en viss spelarposition så svarade 31% att de alltid gjorde detta. Man kan av detta utläsa att de flesta deltagarna är nöjda med den spelarposition de har idag. Slutsats: Studien visar att det är en större del av deltagarna som tränar 1-2 gånger i veckan och 1-3 timmar i veckan. Studien visar att individanpassad träning och lagträning tränas nästan lika mycket av deltagarna. Den visar också att större delen av deltagarna tränar och spelar på en viss spelarposition och att de inte vill byta till en annan spelarposition på träning eller när de spelar.

Bakgrund: Paniksyndrom med eller utan agorafobi skapar stort lidande för många individer då sjukdomen skapar stora begränsningar i vardagen. Huvudsaklig behandling består av psykofarmaka och samtalsterapi. Fysisk träning är ett av Fysioterapeutens huvudsakliga medel till att främja hälsa och förhindra ohälsa hos individen genom planerade aktiviteter med syftet att förbättra kroppens förmåga att genomföra specifik uppgift. Fysisk träning har bevisat ångestlindrande effekter. Syfte: Att kartlägga vilken effekt fysisk träning har på livskvalitet och ångestsymtom för individer med paniksyndrom med eller utan agorafobi. Metod: För att besvara syftet genomfördes en systematisk litteraturstudie. Sökningar utfördes i de medicinska databaserna Pub Med, PsycInfo, Cinahl samt SveMed+. Resultat: 9 studier granskades totalt. Av dessa visade 6 stycken att fysisk träning ger positiva effekter på panikångest med eller utan agorafobi. Av dessa utförde 5 stycken fysisk träning under minst 10 veckor. Vid dessa 5 utfördes den fysiska aktiviteten på måttlig intensitet. Alla 5 studier visade att kognitiv beteendeterapi och/eller psykofarmaka gav signifikant större positiva effekter än fysisk träning. En studie visade att fysisk tränings positiva effekter över tid närmar sig den positiva effekt som psykofarmaka gav fysisk träning kan ytterligare förbättra effekten av kognitiv beteendeterapi och psykofarmaka. Konklusion: Fysisk träning har signifikant positiva effekter avseende patienters mående. kognitiv beteendeterapi och psykofarmaka har signifikant större positiva effekter än fysisk träning.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Hjärtsvikt är ett livslångt syndrom som anses vara ett globalt växande hälsoproblem. Syndromet har drabbat runt 20 miljoner människor världen över. Hjärtsvikt påverkar hela människans fysiska hälsa och livskvalitet därmed kräver patientens delaktighet i sin egen vård. Hjärtsviktspatienter har ökad risk att utveckla en stillasittande livsstil därför bör fysisk aktivitet utnyttjas som en behandlingsform.   Syfte: Syftet med detta arbete var att studera hur fysisk aktivitet kan påverka livskvaliteten hos patienter som lider av syndromet hjärtsvikt. Metod: Studien har en beskrivande design med litteraturöversikt som metod. Studien är baserad på kvantitativa originalartiklar från år 2012–2019. Sökningen skedde med databasen PubMed (Medline) och sökorden var MesH-termer samt fritextsökningar.  Resultat: I resultatet av studierna framkommer det att ett strukturerat träningsprogram gav en ökad fysisk prestationsförmåga och förbättrade livskvaliteten hos interventionsgrupperna. Genom information, rådgivning och uppmuntran förbättrade patienter egenvårdshantering men däremot var inte fysisk aktivitet som egenvårdsråd en lika effektiv metod för att förbättra livskvaliteten som ett strukturerat träningsprogram. Träningsmetoder som cykling, styrketräning, promenader, jogging, balansträning och aerobic gav signifikanta förbättringar i livskvaliteten hos hjärtsviktspatienter. Slutsats: Det framgår att olika former av träningsprogram som egenvårdsråd kan förbättra livskvaliteten hos hjärtsviktspatienter. Träning som egenvård ansågs effektfullt, dock visade resultatet att ett strukturerat träningsprogram var mer effektivt. Livskvaliteten förbättrades signifikant i de flesta studierna som använde någon form av kondition, styrketräning eller en kombination av dessa träningsprogram. Vidare studier behövs för att kunna tillämpa fysisk aktivitet som icke-farmakologisk behandling vid hjärtsvikt polikliniskt. / ABSTRACT Background: Heart failure is a lifelong syndrome which is considered as a globally growing health problem. The syndrome has affected about 20 million people around the world.The syndrome effects on physical health and quality of life of the patients therefore should patients participate in their self-care. Heart failure increase risk of developing a sedentary lifestyle thus physical activity should be used as a treatment. Aim: The aim of this work was to study how physical activity can affect the quality of life of patients suffering from heart failure syndrome. Method: The study has a descriptive design with literature review as method. The study is based on quantitative original articles from 2012-2019. The research was done with the PubMed (Medline) database and the keywords were MesH terms and free text searches. Results: The results of the studies show that different types of exercise methods can increase the physical performance and quality of life of intervention groups. Through information, counseling and encouragement improved the patient’s self-care but it was not as effective as a structured exercise program to improve quality of life. Exercise methods such as cycling, strength training, walking, jogging, balance training and aerobics provided significant improvements in the quality of life of heart failure patients. Conclusions: Various forms of exercise programs as a self-care advice can improve the quality of life of heart failure patients. Training as self-care was considered effective, however the results showed that a structured exercise program was more effective. The quality of life of patients was significantly improved by using of fitness, strength training or a combination of these exercise programs. Further studies are required to be able to apply physical activity such as non-pharmacological treatment in outpatient heart failure.

Nervositet är något som de flesta har upplevt. Ofta är den ovälkommen och bidrar till ett försämrat resultat av det vi ska prestera. Forskning visar att vi med rätt sorts träning kan öva upp våra kognitiva förmågor och uppleva positiva effekter i samband med prestationer och i övriga livet. Studiens syfte är att undersöka tre, inom idrott och musik, yrkesverksamma personers definitioner och erfarenheter av nervositet och mental träning. Tre informanter deltar i enskilda, kvalitativa intervjuer och resultatet visar att alla tre har egna erfarenheter av nervositet i olika grad och likaså av mental träning. De berättar om upplevda positiva effekter av mental träning, både vid prestationer och i vardagslivet. Det verkar också vara så att det finns flera olika möjligheter att föra in mental träning i undervisning. Arbetet resulterar i insikter och ökad kännedom om olika mentala verktyg som kan komma till nytta i undervisning och för privatpersoner som står inför prestationer. Andningen visar sig spela en särskild roll.

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett folkhälsoproblem som drabbar många personer i Sverige och världen. Behandlingen består av läkemedel, kostvanor samt fysisk aktivitet. Rekommendationer och forskning visar på fysisk aktivitets positiva effekt men efterföljs inte. I ett allt mer stillasittande samhälle blir rörelse och en aktiv vardag viktig för personer med hjärtsvikt.   Syfte: Att beskriva upplevelser av fysisk aktivitet hos personer med hjärtsvikt.   Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod samt induktiv ansats har gjorts. Totalt har elva vetenskapliga artiklar granskats och analyserats, enligt Fribergs analys i fem steg. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade.  Resultat: I litteraturöversiktens resultat framkom anpassning till en förändrad vardag samt behov av stöd och underlättande miljö som teman. Personerna med hjärtsvikt upplevde rädsla och oro i relation till fysisk aktivitet samt en känsla av otillräcklig kunskap och information. Det beskrevs hur de dagliga aktiviteterna anpassades efter kroppens förmåga samt vikten av stöd belystes.  Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att informationen om den fysiska aktivitetens vikt i behandlingen samt att specifika råd förmedlas är betydande. För sjuksköterskan är det viktigt att individens befintliga eller obefintliga stödnätverk uppmärksammas, för att kunna stödja individen till fysisk aktivitet och en fungerande egenvård utifrån Orems egenvårdsteori.

Bakgrund: KOL är en progressiv inflammatorisk sjukdom som påverkar lungvävnaden och luftvägarna. Ett karakteristiskt symtom är dyspné som kan leda till rädsla för ansträngning. De flesta uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet. Under 2020 ökade trycket på hälso-och sjukvården, insatser minskade och hos riskgrupper har fysisk och psykisk ohälsa ökat. Fysioterapeuter har en viktig roll att hitta strategier för att vidmakthålla fysisk aktivitet, vilket kan försvåras under en pandemi. Syfte: Att undersöka hur personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom upplever sina möjligheter till fysisk aktivitet under covid-19 pandemin och hur de upplever att detta påverkar deras livskvalité. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer hos deltagare med KOL genomfördes som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen gav tre kategorier. Resultatet visade upplevelser av minskad fysisk aktivitet, försämrat psykiskt välmående och minskat socialt stöd. Slutsats: Studien gav en möjlig förklaring till vad som påverkar möjligheterna till fysisk aktivitet under covid-19. Minskat socialt stöd och ökad oro/rädsla i relation till fysisk aktivitet påverkade vidmakthållandet av fysisk aktivitet och deltagarnas upplevda livskvalité.

Syfte Syftet med den föreliggande studien var att undersöka relationen mellan hur det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning i kursplanen för idrott och hälsa 1 på gymnasiet undervisas på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm och huruvida det senare påverkar alumners undervisning i idrott och hälsa. Studien undersöker även hur intervjupersoner beskriver och ser på spänningsreglering och mental träning. Metod Metoden som användes var dels en dokumentanalys, dels intervjuer av diskursteoretisk karaktär. Dokumentanalysen följdes senare upp av en läroplansanalys enligt Lindes (2012) principer och intervjuerna analyserades med hjälp av Svenssons (2019) diskursanalys ochLindes (2012) läroplansanalys. Urvalet består av högskolelärare, studenter och alumner samtutvalda styrdokument från Skolverket och GIH. Resultat Resultatet från dokumentanalysen visar att de studerade begreppen nämns två gånger i sin helhet i Skolverkets styrdokument men att de inte syns i GIH:s styrdokument. Resultatet frånintervjuerna visar att högskolelärare, studenter och alumner anser att spänningsreglering och mental träning är ett viktigt centralt innehåll men däremot upplever studenterna ochalumnerna att deras ämneskunskaper är bristfälliga. En anledning till det är att begreppenöverlag inte verkar behandlas på GIH. Den samlade bilden av hur begreppen beskrivs visar att de kan ha olika betydelser beroende på de intervjuades tidigare erfarenheter och intressen vilket även verkar kunna påverka hur alumnerna senare väljer att realisera det centrala innehållet. Slutsatser En slutsats som kan dras med hjälp av den gjorda dokumentanalysen är att GIH:s styrdokument i det här avseendet inte går i linje med Skolverkets styrdokument eftersom spänningsreglering och mental träning i princip inte får något utrymme i varken styrdokument eller praktik på GIH. Ytterligare en slutsats som kan dras är att begreppen är mångfacetterade och verkar kunna befinna sig i dels en prestationsdiskurs, dels en hälsodiskurs beroende på vem som beskriver dem och i vilket sammanhang de avses användas. / Aim The aim of the present study was to investigate the relationship between how the central content of tension regulation 1 and mental training in the curriculum for physical education 1in upper secondary school is taught at The Swedish School of Sport and Health Scienses (GIH) in Stockholm and how it later affects alumni's teaching in physical education. We also wanted to gain more knowledge about how the study's interviewees describe and look attension regulation and mental training. Method The method used was partly a document analysis of selected documents and partly interviews of a discourse theoretical nature. The document analysis was later followed by a curriculumanalysis according to Linde's (2012) principles and the interviews were analyzed with the help of Svensson's (2019) discourse analysis and Linde's (2012) curriculum analysis. The results from the document analysis show that the studied concepts are mentioned twice in theirentirety in the The Swedish National Agency for Education's governing documents, but thatt hey are not visible in GIH's governing documents. The selection consists of universityteachers, students and alumni as well as selected governing documents from the NationalAgency for Education and GIH. Results The results from the interviews show that the university teachers, the students and the alumni believes that it is an important central content, but on the other hand, the students and alumni feel that their subject knowledge is deficient. One reason for this can be that the concepts generally do not seem to be taught at GIH. The overall picture of how the concepts are described shows that they can have different meanings depending on the interviewees previous experiences and interests, which also seems to be able to influence how the alumni later choose to realize the central content. Conclusions A conclusion that can be drawn with the help of the document analysis made is that GIH'scontrol document does not seem to accord with the document of The Swedish NationalAgency for Education's control document because tension regulation and mental training in principle do not get any space in either control document or practice at GIH. Another conclusion that can be drawn is that the concepts are multifaceted and seem to be in both a performance discourse and a health discourse depending on who describes them and in whichcontext they are intended to be used. 1 Då det inte finns någon direktöversättning av spänningsreglering används termen tension regulation.

Sammanfattning: Introduktion: Gluteal tendinopati (GT) är en vanligt förekommande orsak till smärta på utsidan av höften. Smärtan provoceras vid gång, sittande, trappgång och sidliggande. GT har negativ inverkan på individens livskvalité och drabbar oftast kvinnor över 40 år. Tre tidigare studier har studerats träningseffekten vid GT men ingen har undersökt effekten av ett individuellt träningprogram.  Syfte: Syftet var att undersöka om utbildning och individanpassad träning enligt principer för träning vid gluteala tendinopatier har inverkan på smärta och höftfunktion hos personer med Gluteal tendinopati. Metod: En SSED studie med multipel baslinje design inkluderande åtta deltagare. Interventionen bestod av sex träffar med undervisning och individuell träning omfattande isometrisk träning, rörelsekontroll, styrketräning och plyometrisk träning. Primära utfallsmått var antal steg/dag, smärta på kvällen och vid aktivitet mätt med numeric rating scale (NRS). Sekundära utfallsmått var Victorian Instute of Sport Assessment–gluteal tendinopathy (VISA–G) samt förmågan att hålla bäckenet horisontellt stående på ett ben.  Resultat: Fem deltagare ökade antalet steg/dag. Sex deltagare skattade lägre smärta på kvällen och två av fem hade lägre smärta vid aktivitet. Sju deltagare skattade förbättrad höftfunktion med VISA–G. Alla kunde hålla bäckenet horisontellt stående på ett ben. Slutsats: Undervisning och individanpassad träning omfattande isometrisk träning, rörelsekontroll, styrketräning och plyometrisk träning påverkar inte höftfunktion mätt i antal steg/dag och smärta vid aktivitet men har effekt på smärta och självskattad höftfunktion hos personer med GT. Vidare studier behövs för att fastställa vilket träningskvalité som är effektivast vid GT.