Vi ville med vår undersökning ta reda på om specialpedagoger arbetar med motorisk träning med elever och om de anser att motorisk färdighet och inlärning har något samband. Vi ville också undersöka om de ser något positivt resultat efter motorisk träning. Ytterligare en frågeställning vi ville få svar på var om det skett en förändring i synsätt och attityd angående motorik och inlärning under de senaste 20 åren.För att få svar på våra frågeställningar använde vi oss av en kvantitativ enkät för att nå ut till så många specialpedagoger som möjligt.De slutsatser vi dragit utifrån våra enkätsvar är att motorikens betydelse för inlärning diskuterades och arbetades mer med för 10 – 20 år sedan. Det är 36 av 52 respondenter som anser att motorik och inlärning har ett samband. De specialpedagoger som arbetar med motorisk träning ser oftast ett positivt resultat. I vår undersökning har vi funnit att specialpedagoger med förskollärar – och lågstadielärarutbildning som grundutbildning i större utsträckning anser att motorik har betydelse för inlärning än specialpedagoger med annan grundutbildning. Flera forskare liksom specialpedagogerna i vår undersökning anser att den största vinsten med motorisk träning är att koncentrationsförmågan ökar vilket i sin tur kan gynna inlärningen.

Freij, Camilla & Jönsson, Cecilia (2009). EQ som fenomen – Emotionell träning i praktiken – Elevers tankar och upplevelser av emotionell träning. (EQ as phenomenon – Emotional intelligence in practice – Student’s thoughts and experiences of emotional training). Idrottsvetenskap & Barn – unga – samhälle. Lärarutbildning, grundskolans tidigare år 210 hp, Malmö högskola. Med vårt examensarbete har vi undersökt EQ, emotionell intelligens, som fenomen och dess innebörd på klassrumsklimatet. Vi har fått ta del av elevers tankar och upplevelser kring emotionell träning i klassrummet samt vilken betydelse de anser att emotionell träning i klassrummet har. Vi har utfört ett projekt i en femteklass, där vi rent praktiskt har arbetat med emotionell träning. Vi har utfört en kvalitativ studie med intervjuer och observationer. Vår slutsats är att eleverna har fått ett positivt förhållningssätt till emotionell träning och att de ser positivt på ett fortsatt arbete i ämnet. Vårt resultat pekar på att inga specifika skillnader kan urskiljas i klassrumsklimatet eller i klassen som grupp, däremot har vi observerat märkbara förändringar hos den enskilde individen. Likt forskning visar våra antaganden på att, för att kunna fungera i grupp måste man först ha förmågan att känna sig själv. Både vårt resultat och forskning inom området visar att arbete med emotionell tärning är en lång process som kräver ett kontinuerligt arbete. Vår sammanfattande slutsats är att vi har observerat goda effekter av emotionell träning hos eleverna. Träning av den emotionella intelligensen blir allt viktigare i ett samhälle som står i ständig förändring. Därför bör den uppmärksammas mer i skolans värld och finnas tillhands som ett pedagogiskt verktyg i ett förebyggande syfte. Nyckelord: EQ, emotionell intelligens, emotionell träning, skola och elevperspektiv.

This master’s thesis examines different mental training tools that musicians can utilize in order to be more comfortable on stage and to let the music flow unobstructed. The study focuses to a great extent on the art of visualizations in order for the musician to redirect their attention from intruding performance thoughts towards a defined musical and emotional expression. In addition, the study explores how other tools such as singing, meditating, dancing, breathing and positive affirmations can affect the performance, as well as how the audience experience the concert. The study was carried out with the help of artist- and performance coach Christine Löfgren, and with the help of Kenny Werner's book “Effortless Mastery: Liberating the Master Musician Within”. The work observes the musical and personal development the author Ludvig Dahlström has undergone during his last semester at the master's program in classical viola at Edsberg, Royal College of Music, Stockholm. The final result was performed at an graduation recital on May 29, 2023 and is documented with an audio recording. The study concludes that the mental training has been successful, resulting in measurable differences such as a bigger sound, a more natural musical flow and an increased well-being on stage and in general, as well as an improvement in focus and quicker learning. In addition, the study has resulted in a general improvement of self-esteem of the writer and a closer communication with the audience. / Det här masterarbetet undersöker olika verktyg inom mental träning som musiker kan använda sig av för att bli bekväma på scenen och fria i musicerandet. Extra vikt läggs vid att visualisera känslor och karaktärer i musiken för att rikta uppmärksamheten bort från distraherande tankar, och istället mot det musikaliska och känslomässiga uttrycket. Studien har även utforskat hur andra verktyg såsom sång, meditation, dans, andning och positiva affirmationer kan påverkar framträdandet, och hur publiken upplever konserten. Studien genomfördes tillsammans med Christine Löfgren, artistcoach, föreläsare och regissör samt med hjälp av Kenny Werners bok “Effortless Mastery: Liberating the Master Musician Within”. Arbetet observerar den utveckling som författaren Ludvig Dahlström har genomgått under den sista terminen på masterprogrammet i klassisk viola på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Slutresultatet redovisades i en examenskonsert den 29 maj 2023 och har dokumenterats med ljudinspelning. Studien kom fram till att dessa verktyg har haft en positiv musikalisk effekt i form av större klang, naturligare flöde i musiken och ett ökat välbefinnande, men även ett förbättrat fokus, och effektivare inlärning. Dessutom har studien resulterat i en allmänt förbättrad självkänsla samt en närmare kontakt med publiken.

Bakgrund Prevalensen av obesitas har ökat i samhället och flertalet trender med en negativ påverkan på hälsan har observerats hos ungdomar. I jämförelse med de nordiska näringsrekommendationerna äter ungdomar idag för lite frukt och grönsaker och istället för mycket tillsatt socker och mättat fett. Samtidigt har en stor minskning av den fysiska aktivitetsnivån observerats till förmån för ett ökat stillasittande och ökad skärmtid vilket dessutom associerats med ohälsosamma matvanor. Syfte Syftet med studien var att undersöka eventuella samband och skillnader mellan kostvanor och fysisk aktivitet hos ungdomar i Umeå kommun. Metod Studien genomfördes med en digital kvantitativ enkätundersökning under hösten 2023. Målgruppen för studien var ungdomar i åldrarna 15–20 år i Umeå. Data samlades in genom att besöka gymnasieskolor med en QR-kod till enkäten. All insamlade data analyserades med de statistiska testerna Spearman rangkorrelation, Chi-2-test, Fischer's exact test, Mann-Whitney-U test och logistisk regression. Resultat Totalt inkluderades 209 respondenter med en jämn fördelning mellan tjejer och killar. Respondenterna hade i genomsnitt ”lite” alternativt ”någorlunda koll” på rekommendationerna för kost och fysisk aktivitet. Denna självupplevda medvetenhet visade sig ha ett samband till följsamheten för rekommendationerna. I genomsnitt rapporterade respondenterna att de åt 3–4 måltider per dag varav frukost var det minst vanligaste huvudmålet. De flesta uppgav att de åt fisk en gång per vecka eller mindre och i genomsnitt 100–200 gram frukt och grönsaker per dag. Det fanns ett signifikant samband där ungdomar som utförde fysisk aktivitet hade högre följsamhet till näringsrekommendationerna. Dessutom observerades ett signifikant samband där de som åt regelbundet samt de som åt frukost hade en högre följsamhet till rekommendationerna för pulshöjande aktivitet. Slutsats Utifrån det undersökta stickprovet av ungdomar i Umeå verkade följsamheten till rekommendationerna för kost och fysisk aktivitet vara låg. Det observerades ett möjligt samband mellan medvetenheten och följsamhet till rekommendationerna för kost och fysisk aktivitet samt en möjlig korrelation mellan en regelbunden måltidsordning och fysisk aktivitetsnivå. / Background The prevalence of obesity has increased in society and several trends with a negative impact on health have been observed in adolescents. In comparison to the Nordic Nutrition Recommendations, young people today do not eat enough fruit and vegetables and instead eat too much added sugar and saturated fat. Meanwhile a grand decrease in the physical activity level has been observed in favor of an increased sedentary time and screen time which has also been associated with unhealthy food habits.  Objective The purpose of the study is to investigate the possible connection and differences between food habits and physical activity level in adolescents in Umeå. Method The study was conducted with a digital quantitative survey during the autumn of 2023. The target group for the study was adolescents in the ages 15-20 years in Umeå. Data was collected by visiting upper secondary classes with a QR-code to the survey. All the collected data was then analyzed using the statistical tests Spearman´s rank correlation, Chi-square test, Fischer's exact test, Mann-Whitney-U test, and logistic regression. Results In total 209 respondents were included in the analysis with an equal distribution between girls and boys. The respondents had on average “little” or “fair” knowledge of the recommendations for nutrition and physical activity. This self-perceived awareness was shown to have a positive relation to the compliance of the recommendations. In average the respondents estimated that they ate 3-4 meals per day whereof breakfast was the least common main meal. Most reported that they ate fish once a week or less frequently and on average 100-200 grams of fruit and vegetables daily. There was a significant relationship showing that those who exercised had a higher compliance to the Nordic Nutrition Recommendations. Furthermore, a significant relationship between regular eating patterns and aerobic exercise showed that those who ate regularly, as well as those who ate breakfast, had a higher compliance to the recommendations for aerobic exercise. Conclusion Based on the investigated sample of adolescents in Umeå the compliance to the recommendations for nutrition and physical activity appeared to be low. A possible connection was observed between awareness and compliance to the recommendations for nutrition and physical activity as well as a possible correlation between a regular meal pattern and physical activity level.

Bakgrund: Människans kropp är uppbyggd för en aktiv livsstil och behöver rörelse för att uppnå en god hälsa. Dessvärre visar trenden i samhället att vi blir mer och mer stillasittande och fysisk inaktiva. En stor riskgrupp för en inaktiv livsstil har visat sig vara universitetsstudenter då majoriteten av deras tid tillbringas sittandes. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga träningsvanor samt faktorer som motiverar eller hindrar till fysisk träning hos studenter vid Luleå tekniska universitet. Metod: En egenkonstruerad digital enkät användes för att samla in material vid tre olika utbildningar vid Luleå tekniska universitet. Studien bestod utav 277 studenter varav 80 besvarade enkäten. Resultat: Studiens resultat visade att studenterna vid Luleå tekniska universitet tränade i genomsnitt 3,98 träningstillfällen i veckan med en duration på 45 minuter per träningstillfälle. I genomsnitt lades två tillfällen/vecka på måttlig intensitet och två tillfällen på hög intensitet enligt Borg-skalan. Styrke- samt konditionsträning var främsta träningsform. Deltagarna motiverades till fysisk träning av en bättre hälsa och hindrades av tidsbrist. Fysioterapeutstudenterna tränade fler tillfällen i veckan jämfört med lärar- och civilingenjörsstudenter. Könsskillnad har setts vid val av träningsform då killar tränade mer lagsport och tjejer tränade mer dans och yoga/pilates. Konklusion: Generellt pekar studiens resultat på att studenterna vid Luleå tekniska universitet uppnådde rekommenderad mängd fysisk träning utifrån FYSS rekommendationer. P.g.a. stickprov från ett universitet och det låga antalet deltagare var det svårt att dra generella slutsatser. Fler studier inom ämnet krävs.

Syfte Syftet med studien var att undersöka vilken träningsintensitet som var mest gynnsam för akutförändring av sinnesstämning i positiv riktning och vilka faktorer som skulle kunna modererasambandet. Studiens hypotes var att intensitet nära ventilatoriska tröskeln leder till störstförändring av sinnesstämning i positiv riktning för Positive and Negative Affect Schedule(PANAS) positiva skala, vilket motsvarade medel och hög intensitet i den här studien.Hypotesen var medelhög och hög träningsintensitet leder till större förändring avsinnesstämning i positiv riktning än lågintensiv träning. Metod Studien använde en experimentell inom-individs design där positiv och negativ sinnesstämningmättes före och efter träning med PANAS skala. Deltagarna genomförde cykelträning utifrånsin estimerade maximala syreupptagningsförmåga (VO2max) under 20 minuter på en avföljande intensitetsnivåer per tillfälle: lågintensiv (ca 40% av VO2max), medelintensiv (ca 60%av VO2max), högintensiv (ca 80% av VO2max). Resultat 12 friska unga vuxna deltagare slutförde studien. Det fanns ingen signifikant interaktion mellanträningsintensitet (låg, medel, hög) och tid (före träning, efter träning) på positivsinnesstämning, och därmed hittades inget stöd för hypotesen. Variabeln tid visade däremot ensignifikant huvudeffekt, där positiv sinnesstämning ökade efter träning, oberoende avträningsintensitet. Deltagarnas konditionsnivå hade en signifikant modererande effekt. Varkenstress, ångest eller kön hade en signifikant modererande effekt. Slutsats Det fanns inget stöd för studiens hypotes att sinnesstämning skulle förändras mest i positivriktning på medel och hög intensitet. Däremot fann vi att sinnesstämning förändradessignifikant och i positiv riktning efter träning oberoende av träningsintensitet. Framtidaforskning bör inkludera en fysisk passiv kontrollgrupp för att utröna om positiv sinnesstämningverkligen gynnas likvärdigt av låg, medel och hög träningsintensitet. / Aim The purpose of the study was to investigate which exercise intensity was most favorable forchanging mood acutely in a positive direction and which factors that could moderate this effect.The study’s hypothesis was that intensity close to the ventilatory threshold leads to the greatestchange in mood in a positive direction for Positive and Negative Affect Schedule (PANAS)positive scale, which corresponded to medium and high intensity in this study. The hypothesiswas that medium and high intensity leads to a greater change in mood in a positive directionthan low intensity exercise. Method The study used an experimental within-individual design where positive and negative moodwas measured before and after exercise with the PANAS scale. Participants performed cyclingexercise based on their estimated maximum oxygen uptake capacity (VO2max) for 20 minutesat one of the following intensity levels per session: low-intensity (approx 40% of VO2max),medium-intensity (approx 60% of VO2max), high-intensity (approx 80% of VO2max). Results 12 healthy young adult participants completed the study. There was no significant interactionbetween exercise intensity (low, medium, high) and time (pre-exercise, post-exercise) onpositive mood, thus no support for the hypothesis was found. In contrast, the variable timeshowed a significant main effect, where positive mood increased after exercise, independent ofexercise intensity. The fitness level of the participants had a significant moderating effect.Neither stress, anxiety nor gender had a significant moderating effect. Conclusion There was no support for the study’s hypothesis that mood would change most in a positivedirection at medium and high intensity. However, we found that mood change significantly andin a positive direction after exercise, regardless of exercise intensity. Future research shouldinclude a physical passive control group to ascertain whether positive mood is indeed equallybenefited by low, medium and high exercise intensity.

Bakgrund: Tennisarmbåge eller lateral epikondylalgi (LE) är ett muskuloskeletalt besvär som drabbar utsidan av armbågen. LE har en prevalens på 1–3 % av hela populationen där majoriteten av fallen är hos individer i åldrarna 35–54 år. Det är en av de vanligaste muskuloskeletala orsakerna till att personer söker primärvården med upp till 7 per 1000 vårdkontakter. Syfte: Undersöka utfall av studier som jämför excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar vid LE. Metod: En systematisk litteratursökning i databaserna Pubmed, CINAHL och Scopus samt sekundär sökning i referenslistor av relevanta studier. Resultat: Totalt inkluderades åtta studier som randomiserat jämförde excentrisk träning mot töjning (tre studier), koncentrisk och isometrisk träning (tre studier) och cyriax fysioterapi (två studier). Töjning: ingen signifikant skillnad i smärta eller självskattad funktion mellan grupperna. En studie undersökte greppstyrka där excentrisk träning var signifikant bättre efter sex månaders uppföljning. Koncentrisk och isometrisk: varierande resultat från studierna, två studier visade på smärtminskning för excentrisk jämfört med koncentrisk träning samt i en av dem även bättre självskattad funktion för excentrisk träning. I den tredje var det ingen signifikant skillnad mellan excentrisk och koncentrisk träning, dock hade excentrisk och koncentrisk plus isometrisk träning signifikant smärtminskning och ökad självskattad funktion jämfört med de andra. Cyriax fysioterapi: excentrisk träning var signifikant bättre vad gäller smärtminskning och självskattad funktion. Konklusion: Excentrisk träning verkar vara en effektiv behandling mot LE. Det finns dock få studier som jämför enbart excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar. Dessutom varierar träningsupplägget vad gäller frekvens och intensitet mellan studierna. Fler studier behövs på ovannämnda behandlingar för att säkerställa effekten av excentrisk träning samt studier där man undersöker excentrisk träning mot andra behandlingsmetoder. Jag uppmanar även till studier som jämför olika dosering och intensitet av excentrisk träning för att få ett standardiserat träningsupplägg.

Introduktion: Förekomsten av idrottsskador är vanligt hos barn och ungdomar. Därför undersöks mer och mer hur uppkomsten av detta kan minskas. Ett sätt att träna preventivt är genom neuromuskulär träning. I detta arbete vill författarna undersöka ett eventuellt samband mellan minskade idrottsskador och preventiv träning i form av neuromuskulär träning.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka om tidig prevention i form av neuromuskulär träning hos barn och ungdomar kan minska uppkomsten av idrottsskador.  Metod: En litteraturstudie ansågs lämplig för syftet. Sökord valdes ut och formulerades till en informationssökning i databaserna PubMed, Scopus och Web of Science. Artiklarna granskades och lästes noga igenom.  Resultat: 5 RCT-studier inkluderades. Dessa representerade barn och ungdomar mellan 11-17 år med totalt 7135 deltagare. Idrotterna som berördes var skolidrott, fotboll, basket, volleyboll och friidrott. Interventionen, neuromuskulär träning, jämfördes både med ingen intervention, konservativ träning och sham-träning. Resultaten i samtliga artiklar visade att tidig prevention i form av neuromuskulär träning har en förebyggande effekt hos barn och ungdomar.  Konklusion: Neuromuskulär träning kan ge en minskad risk för uppkomsten av idrottsskador hos barn och ungdomar. Dock efterfrågas mer forskning för att jämföra metoden med andra preventiva åtgärder.

Bakgrund: Rectus abdominis diastas (RAD) är en separation av magmuskler som drabbar två av tre kvinnor (66%) i tredje trimestern och mellan 30-60% av dessa har kvarstående problem efter förlossningen. Detta tillstånd kan leda till försvagad muskelfunktion, ländryggsbesvär, smärta och/eller besvär i abdominis, bäcken-instabilitet samt urogynekologiska symptom. För behandling rekommenderas först fysioterapi dock saknas kliniska riktlinjer. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuella randomiserade kontrollerade studier (RCT) för fysioterapeutiska behandlingstekniker vid postpartum rectus abdominis diastas (RAD), samt deras effekt på RAD avstånd. Material och Metod: Litteratursökningen utfördes mellan juni och september 2022 i tre databaser, PubMed (Medline), SPORTDiscus och CINAHL. Sökningen gav 210 träffar varav 6 inkluderades. Kvalitetsbedömning gjordes enligt PEDro skalan. Resultat: De behandlingstekniker som användes var generell träning av bålmuskulaturen, neuromuskulär stimulering, stabiliserande träning av bålmuskulaturen och buk-stabiliserande bälte. Kombination av neuromuskulär stimulering med bålmuskelträning och stabiliserande bålmuskelträning hade en signifikant minskning av RAD. Bålmuskelträning är bättre än ingen behandling. Stabiliserande bälte är inte bättre än ingen behandling. Kvalitet av samtliga artiklarna rankades måttlig till bra kvalitet enligt PEDro skalan. Konklusion: Resultatet visade att majoriteten av de inkluderade studierna rapporterade en minskning av RAD-avståndet. Detta tyder på att fysioterapi är en viktig komponent i rehabiliteringsprocess vid postpartum RAD samt att den kan rekommenderas till kvinnor med RAD efter förlossningen. Behandlingstekniker med signifikant minskning av RAD-avstånd är kombinationen av neuromuskulär stimulering med träning av bålmuskulatur samt träning som fokuserar på stabiliserande bålmuskulaturen. Mer studier med hög bevisvärde efterfrågas.

Bakgrund: Stroke är en cerebrovaskulär sjukdom som kan resultera i omfattande neurologiska skador och därtill en hög grad av mortalitet. Fysisk aktivitet och träning har visat sig vara viktig vid den akuta samt subakuta behandlingen av stroke. Det vetenskapliga stödet för träning vid stroke i ett senare skede är inte fullt efterforskat. Syfte:  Syftet med studien var att undersöka och sammanställa kunskapsläget över huruvida gång-, aerob- och muskelstärkande träning påverkar gångförmågan hos personer med stroke tre år eller mer efter insjuknande. Metod: Arbetet är en systematisk kritisk litteraturöversikt. Sökningar genomfördes i databaserna Pubmed och Cinahl via blocksökning samt Pedro med sökorden ”chronic stroke” and ”exercise”, vilket efter granskning resulterade i 10 studier. De parametrar som analyserades var gångförmåga.  Resultat: Gång-, aerob- och muskelstärkande träning har visat sig ha positiv signifikant effekt på gångförmåga där underlaget bedöms ha måttlig tillförlitlighet.  Konklusion: Det vetenskapliga stödet för gång- aerob- och muskelstärkande träning avseende gångförmåga 3 år eller mera efter insjuknande bedöms ha måttlig tillförlighet och är signifikant. Författargruppen bedömer att mer forskning på strokepatienter i ett senare skede gällande fysisk träning behövs.