Introduktion: Artros är en folksjukdom. I Sverige har var fjärde person äldre än 45 år läkardiagnostiserad artros och förekomsten ökar med ökande antal överviktiga och äldre. Genom att upptäcka och behandla tidiga stadier av artros ger vi artros patienterna en bättre förutsättning gällande funktion och symtom.                                               Syfte: Syftet var att undersöka om Functional Moves® är en verkningsfull behandlingsmetod avseende Quadriceps styrka, balans, knästabilitet, gångförmåga samt självskattad upplevelse av symtom som smärta, funktion och livskvalitet jämfört med konventionell individuell styrke- och rörlighetsträning för patienter med höft- och knäsmärta i åldern 30-65 år.                                                                       Metod: Interventionsgruppen (n=21) testades med fysiska tester samt självskattningsformulär KOOS (Knee osteoarthritis outcome score) HOOS (Hip osteoarthritis outcome score) före åtta veckors träning med Functional Moves®. Referensgruppen (n=13) testades på samma sätt och tränade i åtta veckor, med konventionell rehab träning för höft- och knäartros. Båda grupperna utvärderades inom en vecka efter avslutad träning med samma tester. Artrosskolan ingick i både interventions- och referensgruppen.                                                                                            Resultat: Interventionsgruppen hade signifikant bättre resultat på alla fysiska tester förutom enbensuppresning höger. Referensgruppen hade signifikant förbättring på enbentlängdhopp bilateralt, SOLEC vänster samt sidledshopp höger. Alla testvärden förbättrades signifikant i självskattning av frågeformulären KOOS/HOOS i både interventions- och referensgruppen.                                                               Konklusion: I denna studie har Functional Moves® visat en signifikant förbättring avseende Quadriceps styrka vänster, balans, knästabilitet, gångförmåga samt mindre skattad smärta och ansträngning vid gångtest. Functional Moves® borde erbjudas patienter i primärvården framförallt för de som har en vardag som ställer större krav på höft- och knäled. / Introduction: Osteoarthritis is a common disease. In Sweden, every fourth person older than 45 physician-diagnosed arthritis, and the incidence increases with increasing number of obese and the elderly by preventing, detecting and treating early stages of osteoarthritis, we osteoarthritis patients a better condition. Objective: The objective was to investigate whether the Functional Moves® is an effective treatment method in respect Quadriceps strength, balance, knee stability, walking capability and self-rated experience symptoms such as pain, function and quality of life compared with conventional individual strength and flexibility training for patients with hip and knee pain in age of 30-65 years. Method: The intervention group (n = 21) were tested with physical tests and self-assessment forms KOOS (Knee osteoarthritis outcome score) HOOS (Hip osteoarthritis outcome score) HOOS before eight weeks of training, with Functional moves®. The control group (n = 13) tested the same way and trained for eight weeks, with conventional rehabilitation training of hip and knee osteoarthritis. Both groups were evaluated within one week after training with the same tests. Osteoarthritis School was included in both the intervention and control group. Results: The intervention group had significantly better results on all the physical tests except one leg uprising right. The control group had significant improvement in one leg jump on both legs. SOLEC left and right side jump. All test values ​​were significantly improved in the self-evaluation of the questionnaires KOOS / HOOS in both the intervention and control group. Conclusion: In this study, Functional moves® shown a significant improvement in  Quadriceps strength left, balance, knee stability, walking capability and lower-rated pain and effort during a walking test. Functional Moves® should be offered to patients in primary care especially for those who have a living that put´s great demands on the hip and knee.

Bakgrund: Ländryggssmärta är vanligt förekommande och ger konsekvenser både på individ- och samhällsnivå. För individen kan ländryggssmärta leda till begränsning i funktion och aktivitet samt är ofta relaterad till olika grad av rörelserädsla. Kliniska riktlinjer för ländryggssmärta rekommenderar bland annat individanpassad träning samt att relevant information och förklaringsmodeller ges till patienten. Det finns tidigare studier som kvantitativt utvärderar träning riktad mot bålstabilitet och motorisk kontroll och som visar på effekt på utfallsmått som smärta och funktion. Den här studien ger en kvalitativ beskrivning av hur patienter upplever begreppet bålstabilitet och bålstabiltetsträning i grupp. Syfte: Att beskriva hur personer med ländryggsmärta uppfattar begreppet bålstabilitet samt deras upplevelse av att träna bålstabilitet i grupp. Metod: För att besvara syftet valdes en kvalitativ metod. Tio personer som deltagit i bålstabiliserande träning i grupp intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Informanternas upplevelse av begreppet bålstabilitet är att ha bra och starka muskler i rygg och mage och framför allt att man även har bra kontroll på de inre små magmusklerna. Det leder till förbättrad förmåga posturalt och i rörelse och aktivitet samt kan förebygga eller behandla smärta. Studien visar att träning i en grupp där det finns en engagerad ledare som ger individanpassad introduktion och feedback och som ser alla deltagare är positivt för upplevelsen av träning och ger ökad motivation. För att gruppdeltagarna ska uppnå egen kunskap om träningen och hur den ska genomföras önskar deltagarna individanpassad feedback på rätt nivå under hela inlärningsprocessen. Bålstabiliserande träning i grupp ger upplevelse av förbättring och ökad medvetenhet och tillit till sin rygg och sin förmåga. Konklusion: Studien bekräftar klinisk erfarenhet om det positiva med att träna i grupp och visar att gruppträning är tillämpbart trots att bålstabilitetsträning kräver individanpassad feedback. / Background: Low back pain is a common problem with consecuences for both comunity and individual. For the individual the pain can give limitations i function and activity and is often correlated with different levels of fear of movement. Clinical guidelines for low back pain recommends individualized exercise and that relevant explainations are given to the patient. There are previous studies that quantitatively evaluates training directed towards corestability and motor control and these show that the interventions gives effects on outcomemeasures such as pain and function. This study provides a qualitative description of how patients experience the concept of corestability and training of corestability in a group. Aim: To describe how people with low back pain experience the concept of corestability and their experience to train corestability in a group. Methodology: To answer the purpose a qualitative method was chosen. Ten people whom had participated in a corestabilizing traininggroup were interviewed. The interviewmaterial was analyzed using content analysis. Results: The informants experience of the concept of corestability is to have good strong muscles in the back and abdomen and also good control over the local small abdominal muscles. This leads to improved ability in postural- and movementactivities and can prevent or treat pain. This study shows that training in a group where there is a committed leader that provides individualized introduction and feedback and that notice all participants is positive for the experience of training and provides increased motivation. For the participants to achieve their own knowledge about the training they wish for individualized feedback throughout the learningprocess. Corestabilitytraining in a group gives an experience of improvement and increased awareness and trust in ones back and ones ability. Conclusion: The study confirms clinical experience of positive impact of groupexercise and shows that groupexercise is applicable although stabilitytraining requires individualised feedback.

Bakgrund: Minskade testosteronnivåer hos äldre överviktiga män är ett fenomen som varit omtalat i många år. Allvarliga sjukdomar som kan leda till för tidig bortgång kan förekomma vid för låga testosteronnivåer hos män. I många år har äldre överviktiga män använt sig av medicinska ingrepp för att öka sina hormonnivåer med syftet att återfå sin ungdomliga hälsa och undvika sjukdomar. Syftet med denna studie är att göra en sammanfattning av sökt och hittad litteratur om träningseffekter på testosteronnivåer hos äldre överviktiga män med 29+ i BMI. Metoden som författaren valt är en systematisk litteraturstudie. Resultat utgår från hittade studier från databaserna PubMed och Discovery. Med hjälp av sökord och andra begränsningar hittades relevanta vetenskapliga artiklar som analyserades, evidensvärderades och diskuterades av författaren. Resultaten framfördes från sju hittade artiklar där fyra av de visade att testosteronnivåerna kan ökas genom träning för äldre överviktiga män. Träningsformen som visade bäst resultat var aerob träning och denna träningsform användes i fem av samtliga artiklar. Testosteronnivåökning och andra förbättrade hälsotillstånd resulterades av aerob träning i olika former och tidsperioder. Slutsats: Vid utövandet av aerob träning av olika former under olika tidsperioder kan testosteronnivåer öka hos äldre överviktiga män med 29+ i BMI. Kostmodifiering i kombination med aerob träning visar sig öka chansen för att öka testosteronnivåerna hos drabbade.

No description available.

Bakgrund: Depression är en folksjukdom som drabbar omkring en tredjedel av alla individer någon gång under livet och ungdomar verkar vara speciellt utsatta. Traditionell behandling består av terapi och, i svårare sjukdomsfall, antidepressiva läkemedel. Det har även diskuterats huruvida fysisk aktivitet skulle kunna lindra eller förhindra symptom, här är dock forskarna av delade åsikter. Syfte: Syftet med studien är att ta reda på om det finns något vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet hjälper mot depressiva symptom hos ungdomar samt, i så fall, på vilket sätt. Metod: Fjorton originalartiklar som undersöker sambandet mellan fysisk aktivitet och depression hos ungdomar har granskats, jämförts och sammanfattats i en review-artikel. Studierna publicerades mellan åren 2012-2016, undersöker inga andra sjukdomar än depression och är konsekvent utförda på människor. Sökdatorn som använts är PubMed. Resultat: Nio av studierna (64,3%) tyder på att fysisk aktivitet kan ha en behandlingseffekt eller förebyggande effekt mot depression hos ungdomar. Fem studier (35,7%) visar inget sådant samband. Slutsats: Majoriteten av de granskade studierna tyder på ett samband mellan ökad fysisk aktivitet och minskad depression hos ungdomar. Sambandet är dock inte statistiskt signifikant då oenigheten mellan forskargrupperna är stor. / Background: Depression is a widespread disease that affects about one third of all individuals at some point in life and adolescents seem to be particularly vulnerable. Traditional treatment consists of therapy and, in more severve cases of illness, antidepressants. It has also been discussed if physical activity could relieve or prevent symptoms, about which many scientists do not share the same opinions. Aim: The aim of the study is to find out if there are any scientific support for that physical activity helps against depressive symptoms in adolescents and, if so, in what way. Methods: Fourteen original articles that examine the relationship between physical activity and depression in adolescents has been reviewed, compared and summarized. The studies were published between the years 2012-2016, examines no diseases other than depression and is completely performed on humans. The database that has been used is PubMed. Results: Nine of the studies (64.3%) suggests that physical activity may have a treatment effect or preventive effect against depression in adolescents. Five studies (35.7%) shows no such connection.  Conclusion: The majority of the articles suggesting a link between increased physical activity and reduced depression in adolescents. However, the relationship is not statistically significant because of the disagreement between the studies.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att kartlägga rekryters fysiska förberedelser inför genomförandet av Grundläggande militär utbildning kopplat till skadeutfall under utbildningen. Detta kan bidra med information i ett försök att identifiera möjliga lösningar på den problematik med skadeutfall som finns i dagsläget. - Hur ser rekryters fysiska förberedelser ut inför GMU? - Vilka faktorer bidrar till att de fysiska förberedelserna ser ut som dom gör? - Finns det kopplingar mellan graden av fysiska förberedelser och prevalensen av muskuloskeletala skador hos rekryterna? - Finns det skillnader i skadeutfallen mellan män och kvinnor? Metod Kvantitativ enkätstudie utfördes på 100 rekryter från regementet Livgardet i Stockholm. Den gavs ut i pappersform och innehöll totalt 22 frågor. De svarande bestod av 71 män och 29 kvinnor mellan 18 och 35 år. Enkäten genomfördes efter avslutad Grundläggande militär utbildning (GMU), vilket är en 3 månader lång grundkurs som samtliga svenska soldater genomgår innan de utbildar sig mot en mer specifik befattning. Resultat 65 % av rekryterna ökade sin träningsdos eller förändrade sina träningsvanor då de blev antagna till GMU. En tredjedel av de svarande uppgav att de fått för lite eller ingen information från Försvarsmakten om hur de fysiskt bör förbereda sig inför GMU. Prevalensen av skador korrelerade med hur vältränad individen var samt dess idrottsliga bakgrund. 40 % av deltagarna skadade sig under GMU. Av dessa uppgav en fjärdedel att skadan var så omfattande att den begränsade deras möjlighet att ta del av utbildningen. Slutsats En bakgrund präglad av hög fysisk aktivitet under flertalet år minskar risken för skada under GMU. Anpassad träning under 1-6 månader tycks inte kunna påverka skadeutfallet. Givet detta bör Försvarsmakten ge rekryten mer tid för individuell träning, ställa tydligare krav på fysik förmåga kopplat till specifik tjänst och åtgärda den kunskapsbrist kring relevant träning inför GMU, som studien har identifierat. / <p>Fristående kurs Idrott III</p>

Många elever saknar goda kunskaper och strategier för att lösa multiplikationer och en större pedagogisk variation i matematisk undervisning behövs för att stödja matematisk inlärning. Ett sätt att stimulera inlärning kan vara att använda lek för att göra arbetet mer lustfyllt och motiverande. Forskning visar att motorisk aktivitet har samband med framgångar inom både svenska och matematik. Föreliggande studie syftar till att undersöka om det pedagogiska materialet SmartDart - en magnetisk piltavla - är ett likvärdigt alternativ till en mer traditionell undervisning. I arbetet med SmartDart tränar eleverna multiplikation i grupper om tre och spelet involverar även motorik då de kastar pilar mot målet (tavlan). Föreliggande studie genomfördes i två olika skolor i en förort till Stockholm. Av de 89 elever i årskurs 4 som tillfrågades valde 67 att medverka i studien. I experimentgruppen, som arbetade med SmartDart deltog 36 elever och i kontrollgruppen, som arbetade med konventionell datorträning deltog 31 elever. Träningen pågick i tre veckor. Före och efter träning testades samtliga deltagares kunskaper i multiplikation genom AG6 testet. Eleverna fick även besvara ett antal frågor i en enkät som rörde deras upplevelser av matematik generellt samt hur de upplevde SmartDart och datorträningen. Resultaten visade att både träning i SmartDart och konventionell datorträning förbättrade resultaten i multiplikationstestet i samma utsträckning. Vidare analyser visade även att ett fåtal elever förbättrade sina kunskaper markant med SmartDart, vilket inte påvisades i datorgruppen. Vad gäller elevernas upplevelse av träningen så ansåg många att det var roligt att arbeta med SmartDart; att arbeta tillsammans och röra på sig var två positiva faktorer, medan en negativ faktor var att det blev rörigt i samband med träningen. Datorgruppen upplevde det positivt att arbeta enskilt och att det fanns en stor frihetsgrad kring hur och vad man tränade inom multiplikation. Sammantaget visar denna studie att eleverna som arbetade med SmartDart lärde sig multiplikation i samma utsträckning som de elever som arbetade med dator.

Sammanfattning Bakgrund Utmattningssyndrom är en vanlig orsak till sjukskrivning och fysisk aktivitet samt träning är en del av behandlingen. Det föreligger begränsad forskning kring universitetsstudenters individuella upplevelser kring fysisk aktivitet och träning vid utmattning. Studenter är en grupp som utsätts för långa perioder av stress och kan därav vara en riskgrupp för att utveckla utmattning. Syfte Syftet var att undersöka upplevelser och erfarenheter av fysisk aktivitet samt träning hos universitetsstudenter med utmattningssyndrom i åldrarna 18–32. Design och metod Studiens design var kvalitativ explorativ, där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Vid databearbetningen användes kvalitativ, induktiv innehållsanalys. Resultat Deltagarna beskrev varierande upplevelser och erfarenheter av fysisk aktivitet och träning vid utmattningssyndrom. Upplevelser kunde exempelvis vara förhöjd ork och psykisk tolerans efter träning men också att för mycket träning i kombination med krav från sig själv och sin omgivning kan ha bidragit till utmattningen. Faktorer som påverkat upplevelserna och erfarenheterna av fysisk aktivitet samt träning är bland annat vårdkontakt, sociala sammanhang och yttre faktorer så som väder, arbete och djur. Konklusion Socialt stöd och kravlös, lågintensiv samt regelbunden träning är exempel på faktorer som har underlättat för fysisk aktivitet och träning under utmattningen. Då fysisk aktivitet och träning kan ha en positiv inverkan på utmattning kan det underlätta för patienter om vården har ett större fokus på fysisk aktivitet som behandling. / Abstract Background Burnout syndrome is a common cause of sick leave and physical activity and exercise is part of the treatment. There is limited research on university students' individual experiences about physical activity and exercise during burnout. Students are a group exposed to long periods of stress and may therefore be a risk group for developing burnout. Purpose The purpose of this study was to examine the experiences of physical activity and exercise among university students with burnout in the ages 18-32. Design and method This study had a qualitative, explorative design with five semi-structured interviews. To process the data a qualitative, inductive analysis was used. Results The participants described varied experiences of physical activity and exercise during burnout. These were for example increased energy and physical tolerance after exercise but also that to much training and demands from oneself and the surrounding could have contributed to their burnout. Factors that had affected the participants were among others contact with healthcare, social cohesion and external factors such as the weather, work and animals. Conclussion Some examples of facilitating factors for physical activity and exercise during burnout are social support and regular, low-intensity exercise in an undemanding environment. Since physical activity and exercise can have a positive impact on burnout it would aid the healthcare procedure to involve physical activity more.

The purpose of this study was to investigate how students at the University experienced the relationship between regular physical exercise, mental mood and motivation to study. A qualitative method which consisted of individual interviews were conducted to gather the data. Seven physically active participants were asked to answer questions from an health promoting interview guide. The data were then analyzed with a qualitative content analysis, where four categories could be distinguished; a healthy balance in life, belief in their own ability, effects of exercise and a break in their studies. The results showed that participants experienced a clear link between physical exercise, motivation to study and mental mood, which they explained as a circle where all parts interacted positively. Exercise could affect the mood which in turn increased their motivation to study and when the participants felt satisfied with themselves for having performed in their studies, they were also motivated to exercise again. It turned out for the participants in the study that the possibility of a break with physical exercise in their studies were necessary to live a balanced and healthy life. / <p>Validerat; 20160616 (global_studentproject_submitter)</p>

Hjärtsvikt är ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd som kräver livslång behandling. Livsstilsförändringar och fysisk aktivitet kan vara lika effektivt som farmakologisk behandling. Dagens forskning bevisar att fysisk aktivitet stärker hjärtats funktion och har en god effekt för patienter med hjärtsvikt. Sjukdomen innebär oförutsägbara symtom som kan leda till begränsningar och förändringar i patienternas liv. Fördjupade kunskaper om den förändrade livssituationen kan vara till hjälp för sjuksköterskan i omvårdnaden. Syftet är att belysa hur patienter med hjärtsvikt erfar fysisk aktivitet. Examensarbetet bygger på en litteraturstudie baserad på fyra kvalitativa och fem kvantitativa artiklar. Resultatet presenteras i fyra huvudteman. En förlust av kontroll, Att leva med en opålitlig kropp, Att finna stöd i gemenskapen med andra och Att finna sin väg mot hälsa och välbefinnande. Resultatet stärker att fysisk aktivitet bidrar till en förbättrad livskvalité. Patienter uttrycker att oro och rädsla begränsar utövandet av fysisk aktivitet. En insikt i träningens positiva effekter skapar en vilja att fortsätta vara fysisk aktiv. Gemenskap, trygghet och en inre drivkraft utgör resurser vilka främjar en hälsosammare livsstil och förknippas med välbefinnande hos patienterna med hjärtsvikt. I diskussionen framkommer sjuksköterskans stödjande roll i omvårdnaden i riktning mot ett aktivare liv. Patienter måste ses utifrån sitt sammanhang. Genom att främja patientens resurser i form av intressen och motivation kan känslor av oro och rädsla övervinnas. / Program: Sjuksköterskeutbildning