Syftet med denna enkätstudie var att undersöka prevalensen av muskuloskeletal värk och smärta hos datoranvändare, ta reda på hur många timmar de ägnat sig åt fysisk aktivitet, och träning varje vecka den senaste månaden samt att ta reda på om det förelåg någon association mellan upplevd värk och träning. Ytterligare ett syfte var att ta reda på om individerna vidtagit några åtgärder för att lindra värk eller för att förhindra att värk uppstår. 70 enkäter skickades ut via google docs och den besvarades av 47 stycken varav 25 var kvinnor (53 %) och 22 var män (47 %). Resultatet visade att totalt 27 respondenter (57 %) rapporterade att de upplevt värk eller smärta den senaste månaden varav 18 var kvinnor (72 %) och 9 var män (41 %). Alla respondenter hade varit fysiskt aktiva och nästan alla hade motionerat den senaste månaden. Antalet timmar varierade och olika jämförelser gjordes beroende på hur många timmar de varit fysiskt aktiva och motionerat. Resultatet visade att värk och träning hade följande samband med varandra: Det var en större andel som rapporterade att de upplevt värk av dem som motionerade mindre än fyra timmar per vecka än dem som motionerade i fyra timmar eller mer per vecka. Det var också en högre andel som upplevde värk av dem som inte utfört någon intensiv träning i jämförelse med dem som utfört intensiv träning. 25 individer (53 %) hade vidtagit en eller flera åtgärder för att minska eller lindra besvär i nacke, skuldror eller axlar. De vanligaste åtgärderna var att ändra arbetsställning och att ta medicin. Slutsatsen för denna studie är att det tycks finnas en relation mellan träning och upplevd värk.

Prevalensen av långvarig smärta är hög bland äldre, kvinnor är överrepresenterade. Långvarig smärta påverkar äldres vardagliga liv och dess aktivitetsförmåga. Det är vanligt att söka vård för sin smärta, sjukgymnastik är en av behandlingsmetoderna. Syftet med studien var att kartlägga långvarig muskuloskeletal smärta hos äldre ≥ 65 i Västerås, med avseende på smärtintensitet, lokalisation, duration samt påverkan på aktivitetsförmågan och nöjdhet med denna. Vidare var syftet att undersöka könsskillnader och associationer mellan undersökta variabler samt hos vilken yrkesgrupp deltagarna fått behandling för sina smärtrelaterade besvär och upplevd nöjdhet med eventuell behandling. Ett tillfällighetsurval gjordes i tre matvaruaffärer representativa för tre stadsdelar i Västerås. Datainsamlingen gjordes på en icke-vårdsökande population genom en egendesignad enkät. Totalt 300 personer tillfrågades, 129 deltog i studien, 77 kvinnor och 52 män.    Av deltagarna hade 44 %, varav 33 var kvinnor och 24 män, långvarig muskuloskeletal smärta. Den vanligast förekommande smärtdurationen var två år. Deltagarna som rapporterade långvarig muskuloskeletal smärta skattade högre generell aktivitetsförmåga än förmåga att utföra en prioriterad aktivitet. Sextiofem procent hade multipel smärta. Sjuttiosju procent hade fått behandling, och oavsett vårdgivare var deltagarna nöjda. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan könen gällande de undersökta variablerna. Det fanns en låg men signifikant korrelation mellan självrapporterad nöjdhet med prioriterad aktivitet och självrapporterad aktivitetsförmåga. Inga andra korrelationer förelåg.

Introduktion: Basal kroppskännedom (BK) är en metod som är etablerad inom fysioterapi för olika tillstånd, bland annat för smärttillstånd. Syftet är att uppmärksamma patienten på kontakten mellan kropp och sinne. Muskuloskeletala smärttillstånd är ett stort hälsoproblem och är den främsta orsaken till arbetshandikapp och sjukfrånvaro i Sverige. Syfte: Att kartlägga eventuella effekter av basal kroppskännedom som behandlingsmetod för muskuloskeletal smärta. Metod: För att besvara syftet gjordes en systematisk litteraturöversikt med sökningar i fem olika databaser: AMed, CINAHL, Cochrane, PubMed och Scopus. Inklusionskriterier var att studiepopulationen skulle vara vuxna personer med muskuloskeletal smärta. Sökningen gjordes med hjälp av MeSH-termer och avgränsningar. En kvalitetsgranskning utfördes med hjälp av PEDro och en av SBUs mallar. Resultat: Fem artiklar inkluderades i litteraturöversikten. Resultatet visar ingen statistisk signifikans för att BK ska vara bättre vid muskuloskeletal smärta än vedertagen behandling. Vissa trender till positiv effekt av BK finns. Konklusion: Patienter upplevde positiva effekter av basal kroppskännedom i form av förbättring av deras smärta. Fler och mer högkvalitativa studier behövs för att visa effekten av BK vid muskuloskeletal smärta.

Bakgrund: Långvarig muskuloskeletal smärta kan påverka flera aspekter av livet och däribland individens fysiska aktivitet. Majoriteten av de drabbade är kvinnor. Individfaktorer, beteende och omgivning påverkar varandra och har därmed betydelse för fysisk aktivitet.   Syfte: Att undersöka vad kvinnor med långvarig muskuloskeletal smärta upplever påverkar deras fysiska aktivitet. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuerna som utfördes var semistrukturerade. De fem informanterna rekryterades via primärvårdsmottagningens fysioterapi genom ett bekvämlighetsurval. Insamlad data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Meningsbärande enheter valdes ut, kondenserades och kodades därefter för att kunna kontrasteras mot övriga koder. Koder med liknande innehåll sammanfördes till en kategori och i flera fall skapades även underkategorier. Resultat: Det framkom sex kategorier avseende upplevelse av vad som påverkar fysisk aktivitet. Dessa var Anpassa fysisk aktivitet, Föreställningar om negativa konsekvenser av fysisk aktivitet, Stöd, Motiv för fysisk aktivitet, Vad andra tänker och säger, samt Låg energi. Slutsatser: Upplevelse av vad som påverkar fysisk aktivitet hos kvinnor med långvarig muskuloskeletal smärta kan vara faktorer som fungerar som antingen hinder eller facilitatorer för fysisk aktivitet.   Nyckelord: beteendemedicin, fysioterapi, långvarig muskuloskeletal smärta, fysisk aktivitet, kvinnor, upplevelse

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att kartlägga rekryters fysiska förberedelser inför genomförandet av Grundläggande militär utbildning kopplat till skadeutfall under utbildningen. Detta kan bidra med information i ett försök att identifiera möjliga lösningar på den problematik med skadeutfall som finns i dagsläget. - Hur ser rekryters fysiska förberedelser ut inför GMU? - Vilka faktorer bidrar till att de fysiska förberedelserna ser ut som dom gör? - Finns det kopplingar mellan graden av fysiska förberedelser och prevalensen av muskuloskeletala skador hos rekryterna? - Finns det skillnader i skadeutfallen mellan män och kvinnor? Metod Kvantitativ enkätstudie utfördes på 100 rekryter från regementet Livgardet i Stockholm. Den gavs ut i pappersform och innehöll totalt 22 frågor. De svarande bestod av 71 män och 29 kvinnor mellan 18 och 35 år. Enkäten genomfördes efter avslutad Grundläggande militär utbildning (GMU), vilket är en 3 månader lång grundkurs som samtliga svenska soldater genomgår innan de utbildar sig mot en mer specifik befattning. Resultat 65 % av rekryterna ökade sin träningsdos eller förändrade sina träningsvanor då de blev antagna till GMU. En tredjedel av de svarande uppgav att de fått för lite eller ingen information från Försvarsmakten om hur de fysiskt bör förbereda sig inför GMU. Prevalensen av skador korrelerade med hur vältränad individen var samt dess idrottsliga bakgrund. 40 % av deltagarna skadade sig under GMU. Av dessa uppgav en fjärdedel att skadan var så omfattande att den begränsade deras möjlighet att ta del av utbildningen. Slutsats En bakgrund präglad av hög fysisk aktivitet under flertalet år minskar risken för skada under GMU. Anpassad träning under 1-6 månader tycks inte kunna påverka skadeutfallet. Givet detta bör Försvarsmakten ge rekryten mer tid för individuell träning, ställa tydligare krav på fysik förmåga kopplat till specifik tjänst och åtgärda den kunskapsbrist kring relevant träning inför GMU, som studien har identifierat. / <p>Fristående kurs Idrott III</p>

The aim of this study was to analyse ninth graders self reported screen based activities, sedentary time and musculoskeletal symptoms and pain intensity. The other aim was to examine changes regarding musculoskeletal pain and inactivity between ninth graders from a cross sectional study in year 2004. To meet this aim, following questions were designed: How is the relationship between screen based activities, inactivity, musculoskeletal symptoms, pain intensity and differences between girls and boys? How have musculoskeletal symptoms and screen time changed since year 2004? Method: The method used for this study was a quantitative method. The research was carried out using a questionnaire that was answered by pupils from 11 schools from all over Sweden. The response rate was 85 % (n=465). The level of statistical significance was set at p&lt;0.05. Results: Mobile phones were used three times more by girls and TV Games were used seven times more by the boys.  Tablet computers were used more randomly by 80% of the youths. Headache occurred 58% and neck pain occurred 68 % with those who used mobile phone &gt;3 and &gt;5 hours per day. Backache occurred with 19% of those watching TV &gt; 3 hrs. Headache ongoing for more than a month occurred twice as much among the girls and was perceived as having a severe effect on everyday life. Boys reported neck ache and shoulder ache longer than a month somewhat to a greater extent. Nearly twice as many of the boys considered themselves being more physical active and resemble the most active person. Total sedentary time was not significant but a third of the youths reported that sitting time for 7-9 hrs during weekdays and 4-6 hrs during weekends. Differences between 2004 and 2013 showed that occurrence of ache and continuous back pain decreased whilst headache and continuous back pain increased with the boys. Conclusions: Headaches, neck pain and backaches are common among 9th graders and it seems to be a relationship with time exposure to different screen activities. Further research investigating gender differences and pain is important, in particular among girls who seem to be more vulnerable. / Studiens syfte var att analysera niondeklassares självrapporterade skärmbaserade aktiviteter, fysisk inaktivitet samt muskuloskeletala symptom, smärtintensitet och påverkan i vardagen. Vidare var syftet att göra jämförelser med resultat från en tvärsnittsstudie år 2004 i samma skolor för att se eventuella skillnader. Frågeställningarna var: Hur ser sambandet ut med skärmbaserade aktiviteter, fysisk inaktivitet samt muskuloskeletala symtom, smärtintensitet och påverkan i vardagen? Finns några könsskillnader? Hur har muskuloskeletala besvär, inaktivitet och skärmbaserad tid förändrats i jämförelse med niondeklassare år 2004? Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter som besvarades av 465 elever (85 %) på 11 skolor. Populationen hämtades från SIH projektet år 2004 som bestod av ett slumpmässigt urval från skolor i hela Sverige. Resultat: Mobiltelefonen användes av tre gånger så många flickor, TV spel av sju gånger så många pojkar. Surfplatta användes aldrig eller sällan av 80 %. Nackvärk och huvudvärk förekom ofta bland 68 % respektive 58 % av de som använde mobilen &gt;3 timmar eller mer. Ryggvärk förekom bland 19 % som tittade TV &gt; 3 timmar. Huvudvärk mer än en månad förekom dubbelt så ofta hos flickor och upplevdes ha en svår påverkan i vardagen. Dubbelt så många pojkar ansåg sig mest fysiskt aktiva i vardagen och ansåg sig likna den person som är mest fysiskt aktiv. Stillasittande tid var inte signifikant men en tredjedel av ungdomarna uppgav att de sitter stilla 7-9 h på vardag och 4-6 h på helgdag. Mellan år 2004 och år 2013 ökade förekomsten av huvudvärk och pågående ryggsmärta bland pojkar. Slutsats: Smärta i huvud, nacke och rygg är ofta förekommande bland niondeklassare och samband tycks finnas med långvarig exponering av olika skärmbaserade aktiviteter Självrapporterad smärta har i jämförelse med en tvärsnittsstudie år 2004 minskat förutom huvudvärk och ryggsmärta som ökat bland pojkar. Vidare forskning kring könsskillnader och smärta är angeläget i synnerhet bland flickor som är mer drabbade.

Långvarig muskuloskeletal smärta är ett stort problem bland Sveriges befolkning idag. Vid långvarig muskuloskeletal smärta behövs copingstrategier för att möjliggöra hanteringen av smärtan. Vilka strategier en individ använder sig av är beroende på individens livshistoria. Det är av vikt att sjuksköterskan har ett holistiskt synsätt för att kunna ge stöd åt individen vid valet av copingstrategier. Syftet med litteraturstudien var att identifiera copingstrategier hos individer med långvarig muskuloskeletal smärta. I studien ingick 12 vetenskapliga artiklar varav 9 kvalitativa och 3 kvantitativa. Det framkom att individer med långvarig muskuloskeletal smärta använde sig av många olika copingstrategier som ingick under att förneka och acceptera, vilket kunde leda till misslyckad anpassning eller anpassning. Strategier vid acceptans och förnekande fungerade som redskap för individer med långvarig muskuloskeletal smärta vid coping. Synen på människan ska vara holistisk och sjuksköterskans omvårdnad ska fungera som ett stöd för individer med långvarig muskuloskeletal smärta vid valet av copingstrategier. Inga studier belyste betydelsen av sjuksköterskans omvårdnadsarbete vid individens val av copingstrategier. Mer forskning kring vad en sjuksköterska gör för att möjliggöra coping och utvecklingen av copingstrategier för individer med långvarig muskuloskeletal smärta efterlyses. / Chronic musculoskeletal pain is a big problem among the Swedish population today. To enable the management of the chronic musculoskeletal pain there is a need of coping strategies. What strategies an individual uses is depending on the individual’s story of life. It is important that nurses have a holistic approach to support individuals in the selection of coping strategies. The purpose of the literature study was to identify coping strategies in individuals with chronic musculoskeletal pain. In this study 12 research articles were included, of which 9 were qualitative and 3 were quantitative. The result showed that individuals with chronic musculoskeletal pain used many different coping strategies that were included in denial and acceptance, which could lead to failed adaptation or adaptation. Strategies for acceptance and denial functioned as coping tools for individuals with chronic musculoskeletal pain. Nurses’ care should act as a support for individuals with chronic musculoskeletal pain in the choice of coping strategies and perception of the human being should be holistic. No studies revealed the importance of the nurse's care work in the choice of coping strategies. More research is desirable on what nurses need to do, to enable individuals to cope and develop coping strategies.

Bakgrund:  Långvarig smärta är idag ett mångfacetterat folkhälsoproblem. Smärtupplevelsen är komplex och påverkar människan utifrån flera dimensioner. Det vardagliga livet påverkas vilket skapar problem på såväl individ- som samhällsnivå. Sjuksköterskans roll är betydelsefull angående bemötandet och för patientens fortsatta utveckling av smärtupplevelsen. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att leva med långvarig muskuloskeletal smärta.  Metod: Littereraturöversikt baserad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar framsökta i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Artiklarnas resultat analyserades och granskades utifrån skriftliga sammanfattningar och teman framställdes med hjälp av färgkodning. Resultat: Centrala erfarenheter som framkom var att deltagarna upplevde sig känslomässigt involverade, vilket även visades påverka smärtupplevelsen. Inställningen till och hanteringen av smärtan, livet och framtiden påverkades av yttre faktorer och förmågan till acceptans. Analysen genererade fem teman: smärtans påverkan i vardagen, smärtans påverkan av självbilden, strategier, bemötandet från hälso- och sjukvården och balans mellan hopp och förtvivlan. Diskussion: Livet med långvarig smärta innebär ofta ett stort lidande för människan. Eriksson beskrivning av livslidande, vårdlidande och sjukdomslidande ligger till grund för resultatdiskussionen. Även betydelsen av acceptans, omvårdnaden och hoppet diskuteras i förhållande till relevant forskning och litteraturöversiktens resultat.

Syftet med examensarbetet var att beskriva vilka erfarenheter och upplevelser personer som sjukskrivits på grund av arbetsrelaterade muskuloskeletala nedsättningar har av att återgå till samma arbete. Metoden som användes var en kvalitativ induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Tio deltagare från utvalda vård och omsorg, bygg-, logistik- och industribranscher i södra Sverige rekryterades genom ett avsiktligt urval. Intervjuerna bearbetades med stöd av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utmynnade i huvudkategorin Övergång från sjukskrivning till arbete och de fyra kategorierna: Upplevelsen av den egna förmågan, Arbetssituation vid arbetsåtergång, Betydelsen av stöd från omgivningen samt Viljan och motivationens betydelse. Kategorierna omfattades av 14 underkategorier. Resultatet visade att personer som sjukskrivits på grund av muskuloskeletala nedsättningar är i behov av stöttning och anpassning av arbetssituationen vid återgång till samma arbete men att behoven tillfredsställs i varierande utsträckning. Slutsatsen var att arbetsterapi kan vara gynnsamt att implementera i större omfattning och i ett tidigare skede för att motverka sjukskrivningar och underlätta arbetsåtergång för personer med muskuloskeletala nedsättningar.

Kronisk smärta och emotionell problematik verkar dela flera faktorer med varandra, men i den transdiagnostiska forskningen är det oklart vilka faktorer som är centrala i utvecklingen av olika problematiker. I den här studien har ruminering, oro och beteendemässigt undvikande undersökts som transdiagnostiska faktorer för kronisk smärta och social ångest. Studien bygger på data från Trestadsstudien, en longitudinell populationsstudie som sträckte sig mellan 2012–2018 i centrala Sverige. Stickprovet inkluderade ungdomar i årskurs 7–9 (N = 1453) från arton kommunala skolor. Syftet med studien var att utforska prevalensen av kronisk smärta, social ångest och samsjuklighet mellan problematikerna. Syftet var också att undersöka om kronisk smärta och social ångest är riskfaktorer för varandra och om eventuella samband kunde förklaras av mediation genom ruminering, oro eller beteendemässigt undvikande, samt om kön kunde moderera mediationerna. För att undersöka detta genomfördes logistiska regressionsanalyser och mediationsanalyser. Resultaten indikerar att prevalensen av kronisk smärta, social ångest och samsjukligheten ökade över tid, särskilt för tjejer. Analyserna antyder även att kronisk smärta och social ångest var signifikanta riskfaktorer för varandra två år senare (OR = 1.7 - 1.9). Även om detta stöder en transdiagnostisk syn kunde inte sambanden förklaras av mediationsanalyserna i någon stor utsträckning. Detta kan bero på metodologiska brister med konstrukten eller att det finns andra faktorer som bättre förklarar sambanden. Framtida forskning behöver undersöka effekten av andra transdiagnostiska faktorer och hur olika typer av transdiagnostiska faktorer samverkar med varandra för att leda till utveckling av kronisk smärta och social ångest.