There is no standardized test to control the appropriate physical ability in the Swedish ambulance service. The county in question does not perform annual physical tests. A project has been going to develop science-based physical tests, designed for the ambulance service. The research has resulted in the Aasa-test. Objective: The aims of this study were to examine the ambulance staff perception of the Aasa-test relevance, introduction of annual tests and the importance of their own physical training in relation to ambulance work. Method: A quasi-experimental study with a comparative design has been conducted. Aasa-tests were conducted in 41 randomly selected staff at an ambulance station in central Sweden. They also answered a questionnaire. Result: The majority successfully conducted most of the tests in the Aasa-tests. Women experienced greater effort at carrying dumbbells but had better condition than men. The study participants felt that fitness and physical strength were important and that their physics was satisfactory for the professional duty. The introduction of annual tests would motivate the exercise and reduce stress injuries. Conclusion: The majority felt that annual testing should be introduced in the county. No association was found between performance on Aasa-test and the perception of the relevance test. However test participants thought that Aasa-test corresponds to the physical burden they face in their daily work. / I dagsläget finns inget standardiserat test för att kontrollera lämplig fysisk förmåga inom svensk ambulanssjukvård. Det undersökta länet utför inga årliga fysiska tester. Ett projekt har drivits för att utveckla vetenskapligt baserade fysiska tester, anpassade till ambulansverksamhet. Forskningen har resulterat i Aasa-testen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattning om Aasa-testens relevans, införandet av årliga tester och vikten av egen fysisk träning i relation till ambulansarbete. Metod: En kvasi-experimentell studie med jämförande design har genomförts. Aasa-testen har utförts på 41 slumpvis utvalda personer vid en ambulansstation i Mellansverige. Därefter besvarades ett frågeformulär. Resultat: Majoriteten presterade ett godkänt resultat på samtliga eller fem av de sex testen i Aasa-testen. Kvinnorna upplevde högre grad av ansträngning vid hantelbärning men hade bättre kondition än männen. Studiedeltagarna ansåg att konditionen och fysiska styrkan var viktig för dem och att dess fysik är tillfredställande för yrket. Införandet av årliga tester skulle motivera till träning och minska belastningsskador. Slutsats: Övervägande antal studiedeltagare ansåg att årliga tester bör införas på ambulansen i länet. Inget samband fanns mellan prestation på Aasa-testen och uppfattningen om testets relevans. Däremot tyckte testdeltagarna att Aasa-testen motsvarar den fysiska belastningen de utsätts för i det dagliga arbetet.

The objectives of this study were: (a) to explore the coaches’ ideas about effective coaching and their perspective on athletes’ personalities as a part of it, (b) to examine how the coaches learn about athletes’ personality and how they use this knowledge in their work, and (c) to examine the coaches’ knowledge about perfectionism and what strategies they use working with perfectionistic athletes. Ten Swedish coaches working in individual sports (n=5) and team sports (n=5) took part in semistructured in-depth interviews. The interview guide reflected the objectives of the study, and further ‘effective coaching’, ‘athletes’ personality’, and ‘perfectionism’ served as major categories for the data analysis.  The results can be briefly summarized as follows: (a) coaches did not have a clear picture of what effective coaching is major keywords they used to describe it were: balance, focus, communication, good planning and structure, (b) they found athletes’ personality characteristics important to learn about and to use in their work, and (c) coaches’ knowledge about perfectionism is poor, and they had a difficulty to reflect about their strategies in relation to perfectionistic athletes.  The results are discussed in relation to the theoretical frameworks and previous research. / Studiens huvudsyfte var (a) att undersöka tränares uppfattning och idé kring effektiv träning samt deras uppfattning kring idrottarens personlighet som en del av denna, (b) att undersöka hur tränaren får förståelse kring idrottarens personlighet och hur de sedan använder sig utav den kunskapen i deras arbete, och (c) att undersöka tränarens kännedom om perfektionism samt vilken strategi de använder ifall idrottaren har perfektionistiska tendenser. Tio svenska tränare intervjuades baserades på individuell tränare (n=5) samt lagtränare (n=5). Tränarna medverkade i en semistrukturerad djupintervju. Intervjuguiden bygger på studiens syfte ‘effektiv träning’, ‘idrottares personlighet’, och ‘perfektionism’ vilket också fungerade som huvud kategorier vid data analysen. Resultatet visar att: (a) tränarna har ingen klar bild av vad effektiv träning är och de stora nyckelord som användes var; balans, fokus, kommunikation, bra planering och struktur, (b) de ansåg att idrottarens personlighets karaktär är viktigt att förstå och använda i arbetet, och (c) tränarnas kunskap kring perfektionism är låg samt att de fann det svårt att reflektera kring vilken strategi de använder kring idrottarens perfektionistiska tendenser. Resultatet sammanfattas i relation till teoretiska referensramar samt tidigare forskning.

No description available.

Research shows that policing is mostly sedentary but physically and mentally demanding tasks occur and that policing includes factors like police inherent stress which may impair the health of police officers. Research has also found that physical exercise can play an important part for coping with these negative elements associated with policing. The overall purpose of this study is to contribute knowledge about the importance of physical exercise for policemen. The study is based on five semi-structured interviews with police officer’s working with emergency response. The result shows that physical exercise had importance for the tasks performed during emergency responses, the police officer’s health as well as short- and longterm mental factors like reduced stress. The result also showed that the demands of policing had impacts on the officer’s exercise and it also demonstrated that the policemen didn’t exercise during work hours mostly due to regulations and organizational barriers.

With increased globalization more companies are sending their employees abroad in order for the company’s survival on the market. Many studies in the field of International Business describe unsuccessful foreign assignments and the importance of intercultural support regarding expatriation. Due to the fact that company X is an international organization we found an interest in studying how the company handles their expatriation process in Sweden. This became the purpose of our study. A survey was made on company X’s expatriates in Stockholm to find a pattern among the expatriate’s experiences and their needs for intercultural support. The results have shown that the support recommended in theory is also the support desired by the expatriates. The study shows that the variables which primarily have an impact on company X’s expatriates and their adjustment to the Swedish culture are: intercultural communication and competency, company support and how those accompanying the expatriates experience the new society. In terms of best results regarding expatriates cultural adjustment and integration into the Swedish society the study shows that cross-cultural training and support are the most important variables.

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur fysisk aktivitet påverkar individer med diagnosen fibromyalgi när det gäller upplevelsen av smärtsymptom, upplevelsen av sin förmåga att utföra vardagliga aktiviteter samt upplevelsen av deras humör. Studiens frågeställningar var följande: Hur upplever individer med diagnosen fibromyalgi att fysisk aktivitet kan påverka deras; Smärtsymptom Förmåga att utföra vardagliga aktiviteter Humör Uppsatsen byggdes på telefonintervjuer med sju kvinnor som alla är medlemmar i fibromyalgiförbund runt om i Sverige. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebar att samma frågor ställdes till intervjupersonerna. Frågorna hade öppna svarsmöjligheter och gav individerna lika chans att uttrycka sin åsikt. Kriterier för att ställa upp som intervjuperson var att de skulle haft diagnosen fibromyalgi i minst två år och upplevt symptom av sjukdomen under minst en femårsperiod. Individerna skulle även helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter, på en åtminstone måttlig intensitet. Resultatet av intervjuerna visade att individerna upplever att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på deras sjukdom. Alla intervjupersoner upplever att fysisk aktivitet lindrar deras smärta förutsatt att den utförs på, en för dem, lagom nivå. En del berättade att de inte känner av smärtan under aktiviteten och därför får tillfällig lindring, medan andra menade att fysisk aktivitet ger en tillfällig förvärring av värken. Förmågan att utföra vardagliga aktiviteter förbättras genom att de får ökad kondition, styrka, uthållighet och/eller förbättrad kroppsmedvetenhet med hjälp av fysisk aktivitet. Fibromyalgi innebär främst konstant muskelvärk och kronisk trötthet vilket leder till att humöret påverkas negativt. Då fysisk aktivitet lindrar värken så menade intervjupersonerna att de därav blir gladare och humöret höjs. Fibromyalgi i samband med fysisk aktivitet visade sig i vår studie ha övervägande positiva effekter och vi tror därför att det är en framgångsrik behandlingsmetod för sjukdomen.

Abstract Aim: This study aims to evaluate the physiological effect of periodized specific strength training on young Swedish division 2 basketball players.   Method: 13 male basketball players of 14-21 years of age were assessed before and after a six week specific training intervention of squats, plyometrics and repeated shuttle sprints. The test battery was made up of jump and sprint tests. The jump tests included the Squat jump (SJ), Counter movement jump (CMJa), Drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, five jump for distance test (5JT), weighted jump squats (JS) with 50, 100, 200 % of body weight. Run test battery consisted of the T-test, repeat shuttle sprint ability test (RSSA) and the Yo-Yo intermittent recovery test level 1 (YY IR1). Seven of the subjects made up the intervention group (IG) and six made up the control group (CG). Both groups participated in their regular sports practice, additionally the IG performed two weekly sessions incorporating specific training.   Results: The IG improved significantly in SJ, CMJa, DJ 20, T-test, RSSA and the YY IR1 (p < 0,05). The CG results decreased in all test parameters except in JS and T-test although the increases in the test results were not found to be significant.   Conclusions: The conclusion to the study was that an intervention of specific training yields positive results in young basketball players. The results garnered from the intervention verify that this type of training may influence in season progress as well as being a time effective training tool for strength and conditioning specialists. / Sammanfattning Syfte: Syftet med studien är att utvärdera de fysiologiska effekterna av en specifik periodiserad styrketräning på unga svenska basketspelare i division 2. Metod: 13 manliga basketspelare mellan 14-21 år gamla testades före och efter en sex veckor lång träningsintervention bestående av knäböj, plyometriska övningar och upprepade sprinter. Testbatteriet bestod av hopp och sprinttester. Hopptesterna bestod av squat jumps (SJ), counter movement jump (CMJa), drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, fem horisontella hopp (5JT), belastad jump squat (JS) med 50, 100, 200 % av kroppens vikt. Testbatteri för sprinterna bestod av T-testet, repeated shuttle sprint ability (RSSA) och Yo-Yo intermittent recovery test nivå 1 (YY IR1). Interventionsgruppen (IG) bestod av sju spelare och kontrollgruppen (CG) utgjordes av sex spelare. Deltagarna i båda grupperna deltog i sina vanliga basketträningar. IG genomförde utöver den vanliga basketträningen två träningar i veckan av specifik träning. Resultat: IG gjorde signifikanta förbättringar (p <0,05) i SJ, CMJa, DJ 20, T-Test, RSSA och YY IR1 mellan för och eftertest. CG resultat minskade i alla testparametrar förutom JS och T-test där förbättringar ej funnits vara signifikanta. Slutsatser: Slutsatsen av studien var att en intervention bestående av specifik träning ger positiva resultat på unga basketspelare. Resultaten från träningsinterventionen verifierar att denna typ av träning kan påverka träningsresultaten positivt under säsongen samt vara ett tidseffektivt träningsredskap för styrke och konditionsspecialister.

Alzheimers sjukdom är vanlig sjukdom i Sverige och övriga världen där symptombilden har en negativ inverkan på personens livssituation. Syftet med studien var att belysa vilka positiva effekter fysisk aktivitet har hos patienter med Alzheimers sjukdom. Studien genomfördes som en litteraturstudie och var grundad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet indelades i tre huvudkategorier, påverkan på sinnesstämning, förbättrade kognitiva funktioner och förbättrad fysisk förmåga. Genom att utöva fysisk aktivitet förbättrades sinnesstämningen hos patienterna vilket visade sig genom att de blev mindre rastlösa, agiterade och oroliga. Psykofarmakaförbrukningen reducerades och patienterna kände sig mindre nedstämda efter att ha deltagit i fysiska övningar. Den kognitiva funktionen hos patienterna förbättrades, likaså förmågan att utföra den allmänna dagliga livsföringen. Genom fysisk träning blev patienterna rörligare, flexiblare, starkare, snabbare och de fick bättre balans. Resultatet visade att utövandet av fysisk aktivitet har olika positiva effekter hos patienter med Alzheimers sjukdom. Vidare forskning skulle kunna inrikta sig på vilken betydelse regelbunden träning har för att uppnå en positiv effekt av träningen. Patienter med Alzheimers sjukdom har lika stort behov av fysisk aktivitet som övriga befolkningen, det är därför betydelsefullt att patienternas behov av aktivitet uppmärksammas av sjuksköterskan. / Alzheimer´s disease is a common disease in Sweden and in rest of the world. The symptoms have a negative impact on the person's life situation. The purpose of this study was to investigate the positive impact of physical activity in patients with Alzheimer's disease. The study was conducted as a literature review and was based on 15 scientific articles. The results were divided into three main categories, the effect on mood, improved cognitive function and improved physical ability. The patients’ moods were improved by participation in physical activities and they became less restless, agitated and anxious. The consumption of psychotropic drugs was reduced and the patients felt less depressed after taking part in physical exercises. The cognitive function of patients improved, likewise the ability to perform the activities of daily living. The patients who participated in physical exercises became more mobilized, more flexible, stronger, faster, and they improved their balance. The results showed that physical activity has different positive impacts on patients with Alzheimer´s disease. Additional research could focus on what impact adherence has for achieving a positive effect of physical activity. Patients with Alzheimer’s disease have equal needs of physical activity as other people, therefore it´s important that nurses are aware of the patients’ needs for activity.

Syftet med studien var att undersöka hur en gruppverksamhet vars mål är att ge psykosocialt stöd och fysisk aktivitet till män diagnostiserade med prostatacancer bör utformas och presenteras för att tilltala målgruppen. Metod: Studien hade en kvalitativ, deskriptiv ansats och baserades på fem individuella intervjuer och en fokusgruppsintervju . Samtliga intervjuer var semistrukturerade och spelades in. Huvudresultat: Innehållsanalyser av intervjuerna resulterade i följande tre kategorier; ”Presentation av gruppverksamhet”, ”Attityder” och ”Innehåll i gruppverksamhet”. Varje kategori hade även ett antal subkategorier. Tillsammans åskådliggjorde kategorierna vad män med prostatacancer ansåg att en rehabiliteringsgrupp som Rehabilitering med samtal och yoga [RSYG] ska innehålla samt hur den kan presenteras. Det mest överraskande resultatet var att av de män som tidigare inte deltagit i RSYG så var det flera som var intresserade av att delta och angav tidsbrist som främsta orsak till att de uteblivit. Slutsats: För att män skall delta i RSYG krävs inte enbart ett väl utformat flygblad eller en god synlighet, inte heller räcker det med att vårdpersonal säger åt männen att gå till RSYG, utan innehållet i Rehabilitering med samtal och yoga bör även individanpassas då alla män inte lider av samma symptom då de har och behandlas för prostatacancer. Anhöriga bör även involveras då de också påverkas av männens sjukdom och en blandning av alla dessa strategier bör därför prövas och utvärderas. / Aim: The aim of this study was to investigate how a support group, offering psychosocial support and physical activity to men diagnosed with prostate cancer, should be presented and what it should comprise of. Method: A qualitative descriptive approach was used. Five individual interviews and one focus group interview were conducted. All interviews were semi-structured and recorded. Main results: The content analysis of the interviews resulted in the following three categories; “Presentation of the support group”, “Attitudes” and “Content of the support group”. Each category had a number of subcategories assigned to them. Together, the categories described the views of men, diagnosed with prostate cancer, regarding the presentation and the content of Rehabilitation with conversation and yoga [RSYG]. The most surprising result was that several men, who had not participated in RSYG, expressed an interest in participating. Their main reason to not having participated was lack of time. Conclusion: In pursuit of more participants for RSYG, the persons in charge must not only design an appealing flyer or become more visible to the men. Nor is it enough that other health professionals, such as doctors and nurses, order the men to attend. The content of the support group must become more adaptable to the individual needs of the men since every man suffers different symptoms from prostate cancer. The spouses of the men should be included in the support group since they too get affected by the cancer. A mix of the strategies mentioned above should be tried and evaluated.

Aim: To investigate if physical exercise in combination with coaching will reduce pain and improve knee function in patients with mild to moderate osteoarthritis in the knee compared to physical exercise alone. Method: The study consisted of 42 patients who were randomized to either an intervention group or a control group. Both groups followed a standardized training program at home, but the intervention group received additional support with regard to the aim of their training, as well as extra coaching during the training period of ten weeks. A Visual Analog Scale (VAS) was used to evaluate the patients’ pain. A 10 metre walking test, the Index of Muscle Function (IMF) and the Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) were also used to evaluate knee function. Patients’ compliance with the training program was also assessed. Results: No significant difference was found between the two groups with regard to the pain scores, walking speed, muscle function in the lower extremities or the knee function. A significant difference was found within the experimental group for the pain, the muscle function in the lower extremities and the related function of the knee. A significant difference was also found within the control group for the muscle function in the lower extremities and the related function of the knee. The level of compliance to the physical training program was comparable in the both groups. Conclusion: Use of coaching in combination with physical training at home did not show better results in the pain reduction, walking speed, muscle strength or functional improvement compared to the use of physical training alone. No difference was found in the compliance to the training program between the two groups despite the additional coaching to the intervention group.