Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is? Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish. Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P<0.05) och 23 % i 1A på mark (P<0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P<0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation. Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.

Denna undersökning har haft som mål att undersöka och förstå hälsoism som begrepp inom bodybuildingkretsar men även om dessa kan uppfattas som religiösa fenomen. Den metod som använts har varit intervjuer, det har varit sex stycken informanter till denna undersökning, fördelningen mellan könen har varit helt jämn, åldersfördelningen har varit relativt jämn med spannet mellan 22 år till 28 år. Efter transkribering av intervjuer har ett kodningsschema använts för att finna material att tolka utifrån en innehållsanalys.  Den tidigare forskningen har varit relativt omfattande med allt från mediers roll i att påverka individer till hur extremt fokuserad man kan vara vad gäller matintaget. Detta är för att öka förståelsen för ämnet men även för att kunna jämföra denna studies resultat med den tidigare forskningen. Den teoretiska utgångspunkten har varit bred, för att kunna definiera svaren som religiösa fenomen eller inte har Berger och Luckmanns teori om ”osynlig” religion använts, där religion har skiftat fokus från grupp till individfokus. Men samtidigt för att klassas som ett religiöst fenomen måste det finnas ett meningssystem men samtidigt en egen identitet. Här har även teorin varit till stor hjälp att öka förståelsen för det meningssystem som finns bland svaren. Utifrån svaren kan man se att denna livsstil påverkar individerna både positivt och negativt och i många frågor kan man se tecken på religiösa fenomen. Detta har främst varit frälsning och mission som är sammankopplade med många religioner.

Det finns många olika typer av instruktionsmetoder alla har de sina för och nackdelar. Detta arbete går in på animation som ett instruktionsverktyg, och jämför sedan detta med stillbilds samt filmade instruktioner, för att få fram relevanta resultat. Inom ramen för detta resoneras det kring teorier angående kognitiv lagring samt kognitiv belastning. Teorier så som mirror- neurons samt jämförelser av de tre tidigare nämnda instruktionsmetoderna blir också uppdagade. Ett mindre experiment utfördes också där animerade, stillbilds och filmade instruktioner jämfördes utifrån tre frågor. Experimentet gick ut på att försöka förstå och utföra tre utvalda tränings övningar, alla försökspersoner hade någon form av mental funktionsnedsättning. Resultaten visade på att animerade och filmade instruktioner är att föredra när det gäller rörelser. Även att animation hade stora fördelar när det gällde att visualisera vilka muskler som användes samt bortse från onödigt material.

Introduktion: Inflammation är en bidragande orsak till flera av dagens folksjukdomar t ex diabetes, ateroskleros, neurodegenerativa sjukdomar och vissa former av cancer. Inflammation karaktäriseras av en 2-4 gånger förhöjd nivå av anti- och proinflammatoriska cytokiner (framför allt IL-6 och TNF-a) samt ökad halt C-reaktivt protein. Idag behandlas inflammation i första hand med NSAID-preparat. Då träning frisätter antiinflammatoriska cytokiner är syftet med detta arbete att undersöka om det finns vetenskapliga bevis för att träning skulle kunna vara en behandlingsmetod vid låggradig systemisk inflammation. Metod: Studien har genomförts genom att studera och utvärdera vetenskapliga artiklar inom området, framför allt översiktsartiklar och kliniska studier, vilka har erhållits genom sökning i vetenskapliga databaser. Resultat: Resultaten från studierna som mäter den antiinflammatoriska effekten av träning pekar på att träning minskar halten av TNF-a och CRP samt ökar halten av IL-6. NSAID verkar sänka nivån TNF-a, IL-6 och CRP. Vid inflammatoriska tillstånd ses en förhöjd halt IL-6, som produceras från T-celler och makrofager och som effekt av ökande halt TNF-a. I samband med träning ses en ökning av IL-6 från den kontraherande muskeln. IL-6 från muskler verkar ge såväl en metabolisk som en antiinflammatorisk effekt genom att påverka lipidmetabolismen respektive minska utsöndringen av TNF-a. Slutsats: Träning höjer halten IL-6, vilket även leder till en hämning av TNF-a. Den här studien kan dock inte avgöra om NSAID eller träning har bäst effekt för att minska systemisk låggradig inflammation.

Tidigare forskning visar på ett positivt samband mellan styrketräning och löpekonomi. I föreliggande studie undersöktes effekten av djupa explosiva knäböjningar på löpekonomin hos långdistanslöpare. I studien deltog elva deltagare varav sex i interventionsgruppen och fem i kontrollgruppen. Styrketräningen skulle vara tidseffektivt, max 20 min och då enbart en övning. Basövningen knäböjning med stången bakom nacken valdes. Huvuddelen av all knäböjsträning under en åtta veckors period, utfördes med en belastning på 60% av 1RM 2-6 rep i 2-6 set och då med fokus hög hastighet i både den excentriska och koncentriska fasen samt ca 1 min vila mellan seten. Efter avslutad träningsperiod sågs signifikant förbättring vad gäller maxstyrka, 1RM och maximal Power. Samtliga deltagare i interventionsgruppen fick en positiv styrkeökning med ett snitt på 14,5%. Studien visar även en tendens till förbättrad löpekonomi hos interventionsgruppen. / Previous research shows a positive link between strength training and running economics. In the present study, the effect of deep power squats on the running economics of long distance runners was investigated. The study included eleven participants, six were in the intervention group and five in the control group. The strength training would be time efficient, max 20 min and then only one exercise. We chose the basic exercise squats with the barbell behind the neck. The majority of all squats exercises during a period eight week with a load of 60% of 1RM 2-6 reps in 2-6 sets and then focused high speed in both the eccentric and concentric phase and about 1 min rest between the sets. At the end of the training period, we could see a significant improvement in maximal 1RM and maximum Power. All participants in the intervention group received a positive increase in strength, with an average of 14.5%. The study also shows a tendency for improved running economics in the intervention group.

Syfte: Depression är en av våra vanligaste folksjukdomar. Studier visar att fysisk aktivitet ger likvärdig positiv effekt som annan behandling. Syftet med studien var att undersöka och beskriva upplevelser och erfarenheter av fysisk aktivitet och träning samt underlättande och hindrande faktorer hos personer med depression   Design och metod: Kvalitativ, explorativ och deskriptiv design. Fem semistrukturerade intervjuer utfördes. En kvalitativ innehållsanalys användes.   Resultat: För att presentera den data som insamlats i intervjuerna formulerades sex kategorier med 23 underkategorier. Resultaten tyder på såväl kortsiktiga som långsiktiga positiva upplevelser under och efter träning. Det visade även på upplevda hindrande och underlättande faktorer för att påbörja och vidmakthålla träningsvanor. Exempelvis kunde socialt stöd, uppföljning, struktur och träningsvana fungera underlättande. Försvårande faktorer var exempelvis stresskänslighet och depressionens inverkan. Slutligen framkom potentiella förbättringsmöjligheter inom hälso- och sjukvård, såsom mer frekventa träningstillfällen.    Konklusion: Fysisk aktivitet påverkar det upplevda måendet positivt för informanterna i studien. Det finns faktorer som underlättar och försvårar möjligheten att vara fysiskt aktiv. Studien tyder på att det går att förbättra nuvarande behandlingar med bland annat mer kontinuitet och frekventa träningstillfällen samt socialt stöd och uppföljning. En förhoppning är att studien kan bidra med ytterligare kunskap om vad som behövs för att öka möjligheten för personer med depression att kunna ta del av fysisk aktivitet som en behandlingsmöjlighet. / Purpose: Depression is one of the most common diseases in modern time. Studies show that physical activity has equivalent effect on the condition as compared to other treatments. The purpose of the study was to investigate how physical activity and exercise is experienced by people suffering from depression.   Design and method: Qualitative design, descriptive and explorative. Five semi-structured interviews. Qualitative content analysis was conducted.   Results: To present interview data, six categories with 23 subsequent subcategories were identified. Results indicate short and long term positive experiences during and after exercise. Facilitating and hindering factors regarding initiating and maintaining exercise habits were also shown.  Facilitating factors included social support, structure, previous exercise habits and monitoring. Hindering factors included sensitivity to stress and the disease itself. Finally, potential improvement possibilities within healthcare emerged, such as greater frequency of exercise occasions offered.   Conclusion: Physical activity had a positive effect on the well-being of the informants. There are facilitating and hindering factors to being physically active while depressed. The study shows potential improvements that could be made to current healthcare procedures such as greater continuity and frequency of exercise opportunities, as well as social support and monitoring. Hopefully this study can provide further knowledge of the factors needed to facilitate people suffering from depression taking part in physical activity as treatment for the condition.

Purpose– The assumption that microcredit alone can contribute to worldwide povertyalleviation is debated, the opponents voicing the need of non-credit services in addition togive the poor access to capital. Social intermediation services are argued to be essential inmaking a difference in a time where the impact of microfinance itself has been reappraised inseveral studies. Simultaneously, the shift to commercialization of the industry due to pressureto accomplish self–sustainability is inescapable; concerns over its benefits for the poor ispronounced. Some are suggesting positive effects, others argue there being negative effectsdue to the change in focus. The purpose of this study is to generate knowledge about theinfluence MFIs have in enabling individuals to be microentrepreneurs in Sri Lanka.Design/methodology/approach– This will be accomplished through investigating theconditions and terminology used by MFIs in relation to entrepreneurship and theirrequirements of training. The findings may be used as guidance to other MFIs andstakeholders, both nationally and globally, who wish to engage in this field. The study relieson qualitative methodology where multiple case studies were analyzed and the findings basedon primary data conducted from nine semi-structured interviews. The cases have beenselected according to theoretical sampling.Findings– Based on the findings and theories applied, it can be stated that the ambition of theMFIs in Sri Lanka is to contribute to the microentrepreneurs development. This isaccomplished by giving them microcredit, training and motivation to start a sustainablebusiness and thus rise out of poverty. The findings suggest that the MFIs have an importantrole, but that the responsibility following as a result of their influence is compromised. Theconclusion is that the MFIs do not acknowledge everyone to be entrepreneurs, and are lackingin providing the most optimal training and supply of microfinance services for theirmicroentrepreneurs to succeed. This is limiting the microentrepreneurs progress and excludesan unknown part of potential microentrepreneurs.Originality/value– The findings of this study can help us to understand how MFIs in SriLanka enable or restrict the microentrepreneur because of their expectations and otherconsequences due to the market of microfinance and the fundamental assumptions whichmicrofinance is based on. Our contribution provides context on what conditions andlimitations MFIs create for microentrepreneurs in rising out of poverty with the assistance ofmicrofinance. The findings may be used as guidance to other MFIs and stakeholders, bothnationally and globally, who wish to engage in this field. / Syfte– Antagandet att enbart mikrokredit kan bidra till världsomfattande fattigdomsbekämpningär omdiskuterat. Motståndarna uttrycker behovet av icke-kredittjänster utöver attge tillgång till kapital. Icke-kredittjänster hävdas vara avgörande för att göra skillnad i en tiddå mikrofinansens inverkan har blivit omprövad i flera studier. Samtidigt är övergången tillkommersialisering av mikrofinansindustrin, på grund av påtryckningarna att uppnå finansiellhållbarhet, oundviklig; oro över konsekvenserna av detta för de fattiga är debatterad. Någraredogör för de positiva effekter kommersialisering innebär och andra poängterar de negativakonsekvenserna av att förändra fokus. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om detinflytande som mikrofinansinstitut (MFIs) har för att möjliggöra för individer att vara mikroentreprenöreri Sri Lanka.Design/metod/tillvägagångssätt– Detta kommer att åstadkommas genom att undersökavillkoren och terminologin i förhållande till entreprenörskap och MFIs krav på träning förderas mikrolåntagare. Studien bygger på en kvalitativ metod där flera fallstudier haranalyserats och resultaten är baserade på primära data utifrån nio semistrukturerade intervjuer.Fallen har valts ändamålsenligt enligt ett teoretiskt urval.Slutsatser– Utifrån studiens resultat och teorier kan det konstateras att MFIs ambition i SriLanka är att bidra till utvecklingen av mikroentreprenörer. Det görs genom att ge demmikrokredit, utbildning och motivation för att starta en hållbar inkomstgenererande aktivitetför att ta sig ut ur fattigdom. Resultatet visar på att mikrofinansinstituten har en viktig rollmen att det ansvar som MFIs har som följd av deras inflytande är försummat. Slutsatsen är attmikrofinansinstituten begränsar mikroentreprenörernas framgång och exkluderar en okänd delav potentiella entreprenörer då de inte erkänner alla som entreprenörer. De saknar även denoptimala träningen och utbud av mikrofinanstjänster för att få sina mikroentreprenörer attlyckas.Originalitet/värde– Resultatet av denna studie skapar förståelse för hur MFIs i Sri Lankamöjliggör eller begränsar mikroentreprenörer på grund av deras förväntningar och andraförutsättningar på grund av mikrofinansmarknaden och grundläggande antaganden sommikrofinanskonceptet bygger på. Vårt resultat bidrar till att tydliggöra vilka villkor ochbegränsningar mikrofinansinstituten skapar för mikroentreprenörer i att ta sig ut ur fattigdommed hjälp av mikrokredit. Resultaten kan användas som vägledning till andra MFIs ochintressenter, både nationellt och globalt, som vill engagera sig i detta område.Uppsatsen kommer fortsättningsvis att presenteras på engelska.

Previous research has established coaches' important role in developing elite athletes (Durand, Bush, Thomson & Salmela 1996). Athlete enhancement and assisting athletes achieve “peak performance” has been a major objective for elite coaches as well as sports scientists (Williams & Kendall, 2007) Despite this common goal, research also question whether sports scientists and the research they pursue really effects coaches knowledge and constitute a foundation for today and tomorrows athletic performances (Bishop 2008).  This study examined elite coaches’ needs and use of sport science research as well as the interaction between elite coaches and sport scientists. Following interviews of ten elite coaches, content analysis revealed that sport science is both a formal and informal resource of knowledge for coaches. Development of athletes is seen as the main objective of research retrieval and personal and/or direct contact with the sport scientist is considered to be the best way to assemble. Sport science research effects coaches daily work both directly and indirectly and coaches’ educational standards seem to be the key for successful research implementation. A successful interaction consists of decreasing the physical distance, mutual responsibility for contact seeking, commonly enunciation of relevant research issues and usage of different uniting links.

Bakgrund:Var fjärde svensk drabbas någon gång i livet av sjukdomen depression, 25% kvinnor och 15% män. Uppskattningsvis lider 300 miljoner människor i hela världen av depression och antalet växer. Diagnosen depression är den mest återkommande och kostsamma diagnosen av psykiatriska sjukdomar som behandlas inom primärvården. Depression kan utvecklas till ett allvarligt hälsotillstånd vilket kan leda till att personen som drabbats av depression tar sitt liv. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilken betydelse fysisk aktivitet har som omvårdnadsåtgärd vid depression och depressiva symptom. Vidare var syftet att granska den metodologiska aspekten för litteraturstudiens ingående artiklar och beskriva deras urvalsmetod. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med systematisk litteraturöversikt, vetenskapliga artiklarna söktes via CINAHL och Medline via PubMed, även en manuell sökning genomfördes. Totalt ingick 16 antal artiklar i litteraturstudien. Huvudresultat: Fysisk aktivitet har en god förebyggande effekt samt symtomreducerande effekt vid depressiva symtom/depression. Fysisk aktivitet kan även bidra till förbättring i kognitiva funktioner. Slutsatser: Fysisk aktivitet har en förebyggande och reducerande effekt på depressiva symtom och depression patienterna bör definieras i tid och information, motivation och uppmuntran är viktiga åtgärder för sjuksköterskan att känna till i sitt hälsofrämjande arbete. / Background: Every fourth Swede is some time in life affected by the disease depression, 25 % women and 15 % men. Approximately 300 million people in the world are suffering from depression and the number is increasing. The diagnosis of depression is the most recurrent and expensive diagnosis of psychiatric diseases treated within the primary health center. Depression can develop into a severe health condition, which can lead to that the affected individual commits sucid. Purpose: The purpose of this literary study was to describe the impact of physical activity as nursing treatment for depression and depressive symptoms. Furthermore, the aim was to examine the methodological aspect of the articles in the literary study in detail and describe their selection method. Method: Descriptive literary study with systematic literary survey, the scientific articles searched in CINHAL and Medline by PubMed. One manual search was performed. A total of 16 articles were included in the literary study. Main result: Physical activity has a good preventive and symptom reducing effect on depressive symptoms/depression. In addition, physical activity can contribute to improvement in cognitive functions. Conclusion: Physical activity has a preventive and reducing effect on depressive symptoms and the patients should be defined in time. Information, motivation and encouragement are important measures for the nurse to be acquainted with in his/her health preventing work.

Det finns vetenskapligt stöd som visar på att regelbunden fysisk aktivitet är bra både fysiskt och psykiskt men ett av de största problemen inom detta område är att få kunskap om hur människor på bästa sätt kan motiveras, speciellt ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka vad det är som motiverar ungdomar till träning. En kvantitativ metod användes med enkäter som delades ut till ungdomar på olika gym. Resultatet visade att ungdomarna motiverades av både inre och yttre motivationsfaktorer. Den mest förekommande motivationsfaktorn var målinriktad träning där målen kunde vara både fysiska, gå ner i vikt, och psykiska, bättre självförtroende. Den slutsats som kan dras är att det finns olika faktorer som påverkar ungdomarna till träning men yttre motivationsfaktorer är det mest förekommande faktorerna.