Bakgrund: Personer Cerebral pares är en heterogen grupp med skilda upplevelser av att leva med en kropp som inte fungerar som andras. Forskning har utförts på vad personer med Cerebral pares i olika åldrar har för erfarenhet av fysioterapi och fysisk aktivitet. Däremot saknas det en litteraturöversikt inom området som skulle kunna ge en djupare insikt i vad personer med Cerebral pares anser om fysioterapi och fysisk aktivitet samt faktorer som motiverar eller hindrar till detta.  Syfte: Syftet med den systematiska litteraturöversikten var att var att sammanställa tidigare utförda kvalitativa studier som undersöker vad personer med Cerebral pares har för erfarenhet av fysioterapi och fysisk aktivitet, för att beskriva faktorer som motiverar eller hindrar utförandet av fysioterapi och fysisk aktivitet, enligt ICF:s ramverk. Metod: Studien genomfördes i form av en systematisk litteraturöversikt med stöd av ENTREQ guidelines. Sökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Inkluderade studier analyserades, kvalitetsgranskades och sammanställdes slutligen med hjälp av en deskriptiv analys, för att beskriva faktorer som motiverar eller hindrar utförandet av fysioterapi och fysisk aktivitet enligt ICF:s ramverk.  Resultat: Sökningarna resulterade i sex vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Faktorer som personer upplevde vara hinder i samband med fysioterapi och fysisk aktivitet kunde vara att leva i en kropp som inte fungerar som andras eller att inte bli accepterad av personer utan funktionsnedsättning. Samtidigt kan fysioterapi och fysisk aktivitet bidra till en känsla av frihet, självständighet och förverkligande av personliga mål. Bland unga kan det vara diffust att förstå vikten av den fysioterapeutiska interventionen, då det av föräldrar och vårdprofession ofta sätts i en komplex kontext. I vuxen ålder kan det vara lättare att ha förståelse för behovet av kontinuerlig träning och behandling. Konklusion: Resultatet visar delade åsikter om vad som motiverar eller hindrar utförandet av fysioterapi och fysisk aktivitet. Bristande underlag inom forskningsfrågan gör att det här är ett relativt outforskat område. Vidare forskning bör därför fokusera ytterligare på undersökning av vad personer med CP har för erfarenheter av fysioterapi och fysisk aktivitet, vilket kan underlätta samt förbättra utformning av fysioterapeutisk intervention och patientmöte

Bakgrund: Depression utgör tillsammans med ångestsyndrom 90 procent av sjukskrivningarna i Sverige i de fall där psykisk ohälsa är bakomliggande orsak. De två vanligaste fysioterapeutiska behandlingsformerna vid depression är fysisk aktivitet och basal kroppskännedom. Syfte: Syftet var att utifrån kvalitativa studier sammanställa hur personer med depression upplever fysisk aktivitet och träning respektive basal kroppskännedom. Material och metod: Sökningarna gjordes i Web of Science, Scopus, Cinahl, PubMed, PsycINFO och PsycARTICLES genom avancerade sökningar samt fritextsökningar. Fem studier inkluderades, fyra studier för fysisk aktivitet och träning och en studie för basal kroppskännedom. Resultat: Behandlingsmetoderna bidrog till mestadels positiva upplevelser hos deltagarna vilket skapade förkroppsligad erfarenhet och ökad kroppsmedvetenhet. Detta ledde till ökad energi och ökat deltagande i livet i stort. Deltagarna beskrev känslan av att behöva bryta sig igenom ett motstånd och att det krävdes ett engagemang för att kunna överkomma de barriärer som diagnosen innebär. Stödet utifrån belystes och fysioterapeuten ansågs inneha en viktig roll som professionellt stöd. Konklusion: Fysioterapeuter bör ha ett professionellt bemötande, bygga en förtroendeingivande terapeutisk relation, inneha ett personcentrerat vårdperspektiv och individanpassa behandlingen. Genom detta utvecklas förkroppsligad erfarenhet vilket ökar kroppsmedvetenhet och leder till strategier som förbättrar livssituationen för personer med depression. Materialet till denna litteraturstudie var begränsat och visar på att det behövs mer forskning inom områdena.

Sammanfattning Bakgrund: Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är ett vanligt förekommande muskuloskeletalt besvär bland kvinnor och karaktäriseras av smärta runt eller bakom patella, som förvärras vid vissa viktbärande aktiviteter. Då prevalens är hög hos kvinnor är det av stor betydelse att de får en välanpassad behandling baserad på den senaste tillgängliga evidensen. Syfte:  Att genom en litteraturstudie undersöka effekten av styrketräning på utfallsmåtten smärta och funktion hos kvinnor med PFSS samt gradera den aktuella evidensen. Metod: Litteratursökning utfördes i databasen PubMed. Nio artiklar inkluderades. Artiklarna granskades sedan enskilt enligt TESTEX scale och därefter bedömdes evidensgraden enligt SBU:s GRADE. Resultat: Studien visade en begränsad evidensgrad för att styrketräning av höftmuskulatur minskar smärta. Det finns även en begränsad evidensgrad för att kombinerad styrketräning av höft- och knämuskulatur minskar smärta och ökar funktion. Styrketräning av höftmuskulatur jämfört med styrketräning av endast knämuskulatur har ej effekt på funktion, men evidensgraden bedöms som begränsad. Studiekvaliteten av de enskilda studierna varierade mellan 7–13 poäng vid granskning med TESTEX scale. Konklusion: Evidensen talar för att kombinerad styrketräning av höft- och knämuskulatur bör användas i första hand vid behandling av PFSS, men fler studier behövs för att bekräfta studieresultatet.  Nyckelord: Exercise, hip musculature, patellofemoral pain syndrome, quadriceps musculature / Abstract Background: Patellofemoral pain syndrome (PFPS) is a common musculoskeletal condition among women and is characterized by pain around or behind the patella, which is aggravated by weightbearing activities. Since the prevalence among women is high, it is of great importance that they receive a well-adjusted treatment based on the latest available evidence. Objective: To investigate through a literature study the effect of strength training on the outcome measures pain and function among women with PFPS Method: The litterature search was conducted in the database PubMed. Nine papers were included. The papers were evaluated by each author using the TESTEX scale and then the level of evidence was assessed according to SBU’s GRADE. Results: There is limited evidence that strength training of the hip musculature reduces pain. There is also limited evidence that combined strength training of the hip and knee musculature reduces pain and increases function. Compared to strength training of the knee musculature, isolated strength training of the hip musculature is no better to increase function but the evidence is limited. The study quality of the included papers varied between 7–13 points after evaluation with TESTEX scale. Conclusion: The evidence suggests that combined strength training of the hip and knee musculature should be used as the first line of treatment when treating PFPS, but further research is warranted. Key words: Exercise, hip musculature, patellofemoral pain syndrome, quadriceps musculature

En traditionell sånguppvärmning består ofta av att man fonerar (bildar ljud) olika frekvenser (Hz) med varierande ljudstyrka (dB SPL). I viss mån utförs även uppvärmningsövningar såsom stretch av nacke och olika kroppsliga rörelser för att öka blodcirkulationen. En del sångpedagoger förespråkar träning före sång. Några fördelar med fysisk träning före sång kan vara ökat luftflöde, sänkt ”Phonation Threshold Pressure” (PTP) och högre tonsäkerhet. Det finns även studier som visar fördelar med en traditionell sånguppvärmning däribland högre tonsäkerhet och en sänkning av PTP. I denna uppsats undersöks hur fysisk träning fungerar som sånguppvärmning och att jämföra detta med en traditionell sånguppvärmning. Fyra testpersoner rekryterades till studien via personliga kontakter, samtliga män och i 30-årsåldern. Personerna utförde två tester vid två olika tillfällen vardera enligt en counterbalance strategi, det vill säga att två av personerna utförde en traditionell uppvärmning vid det första testtillfället och de andra två utförde en fysisk uppvärmning vid det första testtillfället. Efter att ha utfört en uppvärmning fick de sjunga en sång, utföra en ”Voice range profile” (VRP) samt skatta sina egna upplevelser av testtillfället via enkät. Eftersom det ingick fyra personer i undersökningen går det inte att dra några generella slutsatser men i studien sjöng alla med svagare ljudstyrka (dB SPL) efter utförandet av den fysiska uppvärmningen. Detta kan tyda på en sänkning av PTP. Alla testpersoner hade även ett större frekvensomfång (Hz) efter den fysiska uppvärmningen. Tre av fyra sjöng med högre amplitud (dB SPL) och hade även ett större omfång gällande dB SPL efter den traditionella uppvärmningen. Föreliggande studie visar på fördelar med både den fysiska uppvärmningen och den traditionella. Den som svarade bäst på den fysiska uppvärmningen var den mest erfarne sångaren.

Introduktion: Träning och rörelse är viktigt för alla människor oavsett ålder eller kön, och kan förhindra flera olika sjukdomar. Tidigare har rekommendationer kring träning under graviditet varit restriktiva och givits med försiktighet för att inte riskera säkerheten för barn och mamma. Tidigare studier tyder dock på att träning under graviditet medför positiva effekter, med förutsättning att graviditeten är komplikationsfri. Som fysioterapeut är det viktigt att både veta risker med träning under graviditet, men även vilka positiva effekter det kan ha på både barn och mamma. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa vilka effekter träning har på den gravida kvinnan och hennes ofödda barn. Metod: Olika sökkombinationer som fokuserar på de olika delarna av graviditeten samt träning har använts i databaserna PEDro, PubMed, Cinahl och Amed. Genom syfte, PICO-modellen samt inklusions- och exklusionskriterier kunde studier exkluderas via titel, abstrakt samt när studierna lästes i full text. Totalt inkluderades 17 studier i litteraturstudien. Resultat: Flera positiva effekter på både barn och mamma har dokumenterats och inga negativa effekter har påvisats under litteratursammanställningen. Träning under graviditet påverkar flera olika faktorer, som exempelvis glukosvärden, lägre vilopuls och självuppskattat välmående hos mamman och även barnet i magen påverkas positivt av mammans träning. Konklusion: Träning bör rekommenderas under komplikationsfria graviditeter, då det enligt studier medför antingen inga effekter eller positiva effekter för både mamma och barn.

Detta konstnärliga examensarbete kretsar kring övning - eller mer specifikt när övningen av olika skäl inte fungerar som man vill. Genom att föra en slags övningsdagbok över inlärning av Carl Stamitz violakonsert i D-dur, sats 1, har här undersökts möjliga orsaker till att hamna i en övningssvacka för att sedan utforska olika sätt att såväl undvika som att komma ur denna övningssvacka. Syftet med studien var att komma underfund med hur man som musiker på mest effektiva sätt förebygger och återhämtar sig efter en övningssvacka. Därigenom eftersträvas att vända något som känns som dålig övning til bra övning. I studien har metodiskt testats två olika sätt att komma ur en övningssvacka: genom mindset/mental träning och genom övningsteknik. Resultatet har sedan utvärderats. Studiens resultat indikerar att det som musiker är mycket viktigt att kunna identifiera och preventivt förebygga övningssvackor, men också att snabbt kunna ta sig ur dem när de väl har inträffat. Övningssvackor genereras av självtvivel och prestationsångest, vilket kan eskalera i en ond spiral. Övningssvackor kan preventivt undvikas och effektivt hanteras genom lugn och självtillit, vilket ger stimulans till inre motivation, nyfikenhet och lustfylldhet. Att ge sig själv de bästa förutsättningarna för en övningssession kan ske genom basala komponenter som sömn, mat och motion och tillgång till bra musikaliska redskap samt mer intellektuella aspekter som musikanalys och strukturerad planering. Allt detta i kombination gör det lättare att uppnå flow, som är målet för en bra övningssession.

Bakgrund: Depression är en ledande orsak till nedsatt allmän hälsa runt om i världen. Fysisk aktivitet har i vissa fall visat sig kunna komplettera läkemedelsbehandling och förebygga psykisk ohälsa. Det har visat sig vara svårt att motivera patienter som lider av depression eller depressiva symtom till att utföra fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som påverkar motivationen för fysisk aktivitet vid depression eller depressiva symptom. Metod: Ett resultat utifrån åtta artiklar har sammanställts i en litteraturstudie. Dorothea Orems teori om egenvård är teoretisk referensram. Resultat: Resultatet visade att den inre motivationen är drivande för att utöva fysisk aktivitet och att vid depression eller depressiva symtom var denna motivationsform mindre förekommande och stöd utifrån kunde behövas. Resultatet visade också på att träningsmiljön bör vara positiv samt att aktiviteten gärna får vara njutbar och rolig för att ett frekvent utövande ska ske och en inre motivation ska byggas upp. Slutsats: Individen du möter befinner sig i olika stadier i motivationen och beroende på var hen befinner sig i sin motivationsprocess behöver hen också olika typer av stöd. Den inre motivationen är ofta sänkt hos personer med depression och av resultatet att avläsa är det den typ av motivation som är den starkaste drivkraften och därmed behöver byggas upp för att öka motivationen till fysisk aktivitet.

Abstract The purpose of this essay is to discover the driving forces in top athletes, concerning training, body image and social positioning. Furthermore the object is to study how important being fit is for social reasons in today’s society. The athletes have been interviewed face-to-face and described their personal drive regarding training, their goals and the significance of the sport. They have also described how they see the image of the ideal body that currently exists within the field of sport and society and how training affects their own body image. The interviews also covered views of the physically inactive as a group and their personal thoughts concerning this. Status varies regarding driving forces and some are considered more favorably than others, in other words they are the ‘good driving forces´. The most important positive driving forces that have been highlighted are the pleasure principle and the challenge principle . The pleasure principle is characterized by the sport itself having its own intrinsic value, while possible positive effects connected with or after training are secondary. The activity alone is a real pleasure. The challenge is characterized by a desire to test oneself and see how far one can go. Competing is connected with personal achievement and not with comparisons with others. At the same time the feeling of winning is emphasized as an important driving force and these factors (challenge and win) tend to act simultaneously. Driving forces that are seen to be low-status, i.e. the ´bad driving forces’ are aesthetic reasons as well as winning for competitive reasons. Training for aesthetic reasons in order to be body beautiful is not considered a positive driving force. On the other hand it is pointed out that looking fresh and healthy is desirable. This is described as personal characteristics such as ´nice’ or ‘fresh’ and not as a physical description of someone’s body. Competitions are essential but should be seen first and foremost as proof that training gives results, and not to prove oneself better than anyone else. However the thrill of winning a competition is described as important and worthwhile. Top athletes inspire each other and are not only seen as role models but also help form one’s own identity and social position. Being physically active in sports is seen as a lifestyle and is the most important part of a social group and its identity. This is emphasized by distancing oneself from the physically inactive as a group and their characteristics. This group is described in terms of being overweight, unhappy and unsocial. They use food and alcohol excessively, do not take personal responsibility for their future health and are unwilling to change. Keywords: Sports, training, the ideal body, social positioning.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka synen bland vårdpersonal på fysisk aktivitet på recept (FaR) för personer med psykisk ohälsa, samt upplevda hinder vid implementeringen av FaR. Frågeställningar Vilka upplevda hinder finns bland vårdpersonal som motverkar dem från att ordinera FaR till personer med psykisk ohälsa? Hur ser vårdpersonalens kunskap ut inom fysisk aktivitet och dess effekt på psykisk ohälsa? Vad har vårdpersonalen för inställning till och erfarenhet av FaR och är det en arbetsmetod som de har för vana vid att använda som behandling till personer med olika slags psykologiska besvär? Metod Studien är en intervjustudie gjord utifrån en kvalitativ metod där datan analyserades utefter en deduktiv innehållsanalys. Det teoretiska ramverket som har använts är “Theoretical domain framework”, förkortat TDF, vilket har styrt såväl studiens intervjufrågor som analysen. Datan kodades utifrån ramverkets 14 domäner, och genererade analysens teman. Intervjuguiden var av semi-strukturerad karaktär med 21 stycken frågor samt följdfrågor. Rekryteringen av deltagare skedde via mejl samt facebook-inlägg. Totalt medverkande 12 stycken deltagare som bestod utav 5 allmänläkare, 5 fysioterapeuter och 2 sjuksköterskor. Det de alla hade gemensamt var att de hade erfarenhet av att jobba med FaR och personer med psykisk ohälsa. Resultat Resultaten visar på att vårdpersonalen hade en positiv inställning till FaR som behandling mot psykisk ohälsa, där en del använde det mer än andra. Alla visste hur de skulle skriva FaR:et, och de kände till hälsoeffekterna av fysisk aktivitet på den psykiska hälsan. Däremot visade några läkare en osäkerhet kring ifall FaR i dess receptform var nödvändig. De menade att ett bra rådgivande samtal är lika effektivt som ett FaR. De vanligaste hindren i att ordinera FaR var patientens egna hinder och tidsbrist. Övriga hinder var brist på lokala samarbetsorganisationer, ostrukturerad uppföljningen, onödig försiktighet samt politikernas misslyckade satsning. Det framkom att mer utbildning inom fysisk aktivitet och FaR skulle på sikt öka förskrivningen inom hälso- och sjukvården. Slutsats Sammanfattningsvis ansågs FaR vara en lämplig metod att överväga och en viktig del i arbetet med psykisk ohälsa, även om det alla gånger inte behöver vara ett recept involverat. Arbetet kring fysisk aktivitet och levnadsvanor är en oerhört viktig del och något som behöver få mer utrymme inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen tycks gå i rätt riktning men det finns stor förbättringspotential. FaR ansågs vara en underutnyttjad resurs där fler insatser med exempelvis ökad utbildning, mer strukturerad uppföljning och dokumentation behövs för att öka implementeringen av FaR. / Aim and research questions The aim of the study was to investigate the view among health care professionals on physical activity on prescription (PAP) for people suffering from mental illness, as well as perceived barriers to implementing PAP. Research questions What perceived barriers exist among health care professionals that discourage them from prescribing PAP to people with mental illness? How does health care professionals's knowledge look like regarding physical activity and its effect on mental illness? What are the attitudes and experiences of PAP among health care professionals and is it a tool that they usually use as treatment for people with different kinds of psychological disorders? Method The study is an interview study based on a qualitative method where the data was analyzed using a deductive content analysis. The theoretical framework used is “Theoretical domain framework”, abbreviated TDF, which has been the basis for both the interview guide and the analysis. The data was coded based on the framework's 14 domains, and generated the themes of the analysis. The interview guide was of a semi-structured nature with 21 questions and follow-up questions. The recruitment of participants was via e-mail and facebook posts. A total of 12 participants took part, consisting of 5 general practitioners, 5 physiotherapists and 2 nurses. What they all had in common was that they had experience working with PAP and people with mental illness. Results The results show that the health care professionals had a positive attitude towards PAP as a treatment for mental illness, where some used it more than others. Everyone knew how to prescribe PAP, and they were aware of the benefits that physical activity has on the mental health. However, some doctors reported uncertainty about whether PAP in its prescription form is necessary. They believed that a good advisory call is just as effective as a PAP. The most common barriers to prescribing PAP were patient's own barriers and lack of time. Other obstacles were the lack of local co-operative organizations, unstructured follow-ups, unnecessary caution and the failure of politicians. It emerged that more education in physical activity and PAP would in the long run increase the prescription in health care. Conclusions In summary, PAP was considered to be an appropriate method to consider and an important part of the work in regards to mental health, although it does not always have to be a prescription involved. Physical activity and lifestyle plays an extremely important part and is something that needs to be highlighted more in health care. The development seems to be going in the right direction, but there is still great potential for improvement. PAP was regarded as an underutilized resource where more efforts with, for example, increased education, more structured follow-up and documentation are needed to increase the implementation of PAP.

Bakgrund: Under graviditeten genomgår kvinnans kropp stora fysiologiska förändringar och ryggsmärta är ett vanligt förekommande besvär för  gravida kvinnor.  Ryggsmärta kan leda till stor påverkan på kvinnans liv genom exempelvis sömnbesvär, nedsatt funktionalitet och sjukskrivning från arbetet. Det är i dagsläget oklart om och vilken typ av träning som eventuellt kan verka lindrande eller förebyggande vid graviditetsrelaterad ryggsmärta. Det är därför av intresse att undersöka huruvida träning kan fungera som en lindrande metod vid ryggsmärta under graviditeten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om träning under graviditeten kan verka som en preventiv eller lindrande metod mot graviditetsrelaterad ryggsmärta. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna Pubmed och CINAHL avseende relevanta artiklar publicerade från 2005 och framåt. Resultat: Åtta studier ingick i litteraturstudien och sex av de granskade artiklarna visade att någon form av träning under graviditeten kan verka lindrande gällande smärtintensiteten. Det sågs ingen påverkan gällande förekomst av ryggsmärta. Slutsats: Muskelstärkande övningar i kombination med stretchövningar verkar ha en lindrande effekt avseende smärtintensiteten vid graviditetsrelaterad ryggsmärta. Konditionsträning verkar inte ha samma gynnsamma effekt. / Background: During pregnancy women’s bodies undergoes major physiological changes, and back pain is a common problem for many pregnant women. Back pain can have a major impact on women’s life and can lead to sleeping problems, reduced functionality       and sick leave from work. At present it is unclear if and what type of exercise that could possibly alleviate or prevent pregnancy-related back pain. It is therefore of interest to investigate exercise as a method for alleviating back pain during pregnancy. Objective: The aim of this study was to investigate whether exercise during pregnancy can serve as a method for alleviating pregnancy-related back pain. Method: A systematic literature search was conducted, using the databases Pubmed and CINAHL, regarding articles published from 2005 and until today. Results: Eight studies were included in this review and six of the studies showed that some form of exercise during pregnancy may appear to alleviate pain intensity. There was no effect regarding the occurrence of back pain. Conclusion: Muscle strengthening exercise in combination with stretching appear to have an alleviating effect on the intensity of pregnancy-related back pain. Cardio training does not seem to have the same beneficial effect.