Syftet med denna uppsats är att undersöka andra lärares uppfattningar om den undervisning de bedriver i arbetet med elever som har autism och utvecklingsstörning i grundsärskola.Undersökningen är baserad på halvstrukturerade intervjuer med lärarna där intervjusvaren är tematiserade utifrån studiens frågeställningar. Resultatet visar att lärarna upplever att deras uppdrag, att undervisa elever som har autism och utvecklingsstörning, är komplext.  Lärarna relaterar till läroplanen när de resonerar kring uppdraget men samtidigt lyfter de fram olika aspekter av kunskap som ska vara i fokus i undervisningen. Samtliga lärare lyfter betydelsen av att arbeta för elevernas delaktighet och självständighet, dock inom givna ramar. Lärarna belyser olika aspekter i undervisningen, bland annat kring miljöanpassningar där de lyfter fram struktur och rutiner som en anpassning. Kring kommunikation synliggör lärarna utmaningar i att tolka elevernas kommunikation och val av kommunikationsstöd. Dilemman som lärarna lyfter fram är att det finns en risk att de assisterar elever i situationer som de kan klara själva och att tolka elevernas kunskaper i olika kontexter. Vad gäller att skapa förutsättningar för eleverna att samspela med andra, i och utanför klassrumsmiljö, menar lärarna att det är viktigt att vara lyhörd för elevernas olika uttryck till samspel och att arbeta med samspel i olika vardagssituationer. Personalens roll framhävs också som den vanligaste samspelspartnern. Lärarna har olika inställningar till möjligheten för eleven med autism att gå i klasser med elever som inte har autism. Många lärare anser att det är en rättighet för eleverna och att det är viktigt att olika kompetenser blandas. Andra lärare är kritiska och menar att det inte alltid är möjligt och att den specifika kompetensen finns i klasser för elever med autism. Studien visar att lärares arbete, med elever som har autism och utvecklingsstörning, är komplext och att det finns många dilemman och utmaningar. Det är en ständig utmaning att erbjuda eleverna undervisning som är anpassad till elevers behov och samtidigt erbjuda flexibilitet och skapa möjligheter till att få eleverna aktiva och självständiga.

Kvalitet i särskolan handlar enligt Skolverket (2001a) om de mål som formulerats för elevernas undervisning. Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare arbetar med bedömning av elevers kunskapsutveckling i träningsskolan. Hur genomförs den pedagogiska kartläggningen och dokumentationen? Vilka bedömningsredskap använder lärarna? Är målen i de individuella utvecklingsplanerna (IUP) tydligt kopplade till kursplanen? Kvalitativa intervjuer genomfördes på två träningsskolor i en kommun i mellersta Sverige. De intervjuade är nio klasslärare som ansvarar för bedömning av elevers kunskapsutveckling i träningsskolan. Resultatet visar att en kontinuerlig bedömning av elevers kunskapsutveckling genomförs. Den pedagogiska kartläggningen utgörs i huvudsak av observationer och löpande anteckningar. Några av lärarna använder en kartläggningspärm som utgår från kursplanens fem ämnesområden. Portfolio används till viss del. Men när det gäller elever på tidig utvecklingsnivå menar lärarna att kartläggningsmaterial med checklistor som innebär att sätta kryss i ett formulär för att synliggöra vad eleven kan tenderar att peka på de saker som eleven inte kan. Dokumentation kan istället visa på elevens förmågor och lyfta det positiva. Videokameran framhålls av lärarna som ett bra pedagogiskt redskap vid bedömning, särskilt av elever på tidig utvecklingsnivå då den registrerar den icke verbala kommunikationen. Lärarna kan gå tillbaka och analysera videoinspelningarna och på så sätt upptäcka små signaler som är svåra att upptäcka i vardagen. Lärarna anser att kunskap om elevernas funktionsnedsättningar är viktigt vid såväl bedömning av elevernas kunskapsutveckling som vid utformningen av undervisningen och för att kunna anpassa och tillrättalägga miljön. Kommunikation är det redskap lärarna använder för att nå eleverna. För elever på tidig utvecklingsnivå ligger fokus på samspel och interaktion. För elever på tidig utvecklingsnivå upprättar lärarna vad de kallar upplevelsemål. De syftar till att ge eleverna upplevelser som ger erfarenheter. Lärarna arbetar målinriktat, den individuella utvecklingsplanen är ständigt närvarande och målen i IUP är tydligt kopplade till kursplanen. Internetbaserad IUP en datorstödd metod som kan användas som ett levande verktyg där arbetslaget kan gå in och skriva löpande anteckningar, lägga in bilder och filmsnuttar. Föräldrar görs delaktiga i större utsträckning genom att de får inblick i undervisningen vilket i sin tur kan ge en större medvetenhet om målen i kursplanen.

Immigrationen till Sverige har ökat markant de senaste åren. Kommuner och skolor får ta emot barn och ungdomar från många olika kulturer och grundsärskolan är inget undantag. På grund av elevernas funktionsnedsättning krävs ofta ett mer nära samarbete med elevens hem, vilket ställer andra krav på speciallärarnas insikt och bemötande. Syftet i studien var att undersöka interkulturell kompetens hos grundsärskolans speciallärare i mötet med elever och föräldrar av annan kulturell bakgrund. Undersökningen baseras på 17 halvstrukturerade intervjuer med fokus på respondenternas beskrivningar av mötet med och erfarenheter av, olika kulturbakgrunder och elever och familjers livsvärldar. Intervjuerna genomfördes utifrån teman. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att analyseras. Resultatet visar att speciallärarna anser att det viktigaste i mötet med familjer av annan kulturell bakgrund är att visa respekt, tillit och förståelse för varandras kulturer. De är eniga om att det egna intresset är viktigaste faktorn för att utveckla interkulturell kompetens. Hälften av speciallärarna lyfte fram fram att det fanns svårigheter i att tydliggöra hur det svenska skolsystemet fungerar. De upplevde även en förväntan från föräldrar, att skolan ska normalisera deras barn. Det framkom att speciallärarna kände ansvar för att stötta och ”guida”, inte bara eleven utan hela familjen in i det svenska samhället.  Flertalet av speciallärarna lyfte fram behovet av kompetensutveckling.

Syftet med denna uppsats var att beskriva och analysera speciallärares erfarenheter av, och kunskap om skriftliga omdömen. Dessutom var syftet att belysa vilka kunskaper dessa lärare anser sig behöva för att skriva omdömen. Metoden för studien var kvalitativa intervjuer med 14 lärare som arbetar i träningsskolan. Materialet har bearbetats genom att göra meningskoncentrering av intervjumaterialet därefter har åtta teman tagits fram som stämts av och analyserats mot studiens syfte. Resultatet visar att lärare inom träningsskolan fortfarande efter fyra års arbete med att skriva omdömen fortfarande känner osäkerhet inför arbetet. Mer utbildning efterfrågas samt gemensamma mallar att skriva utifrån. Lärarna anser att omdömen är en hjälp för dem att utveckla sin undervisning och formulera mål för eleverna som är relevanta och inte för högt eller för lågt ställda. Träningsskolans läroplan anses tolkningsbar då den vänder sig till elever på mycket olika utvecklingsnivå. Lärarna anser också att arbetsprocessen höjer kvaliteten och statusen på träningsskolans undervisning och förhindrar att den inte blir för omvårdande. Slutsatser som dragits är att lärare behöver mer kunskaper om läroplanens innehåll samt ha kunskap och förmåga att dokumentera och observera elevernas kunskapsutveckling, detta för att kunna hantera processen med de skriftliga omdömena. Det är också viktigt att ha en mall att skriva efter och att hitta en "röd tråd" i arbetet där den individuella utvecklingsplanen och den lokala pedagogiska planeringen spelar en viktig roll. Tillsammans bidrar detta till att höja undervisningens kvalitet.

Syftet med studien är att undersöka lärares uppfattningar om taluppfattning, undervisningsmetoder och arbetssätt, samt även undersöka hur förankringen till Lgr 11 synliggörs, och om eleverna är delaktiga i sina lärandemål. Den undersöker lärarnas varierade uppfattningar kring taluppfattning inom respektive skolform, grundskola, grundsärskola, samt grundsärskola inriktning träningsskola.  Taluppfattning handlar mycket om att det är ett verktyg och grunden i all matematik, men även om sifferpositioner och att det hör till kroppen. Variationerna i studien ligger delvis till grund för resultatmodellen i analysen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där lärande utvecklas i samspel med andra och att lärandet utvecklas inom Vygotskijs proximala utvecklingszon. Den fenomenografiska metodansats som använts har inspirerat till semistrukturerade intervjuer. Analysen har gjorts i sju olika steg, där resultatet blir ett utfallsrum. Resultatet diskuteras utifrån studiens frågeställningar och visar att det finns en hel del likheter mellan skolformerna och undervisningen, men också en del stora variationer. En av de stora skillnaderna är att undervisningen inom grundsärskolan och inriktning träningsskolan, oftare sker i mindre grupper eller enskilt. Att göra en förankring till Lgr 11 så att eleverna blir delaktiga i sina lärandemål, visar den största variationen mellan skolformerna. Alla intervjuade lärare är eniga om att det är viktigt att använda sig av olika undervisningsmetoder som gynnar elevernas lärande.

Författaren till studien har under åren som klasslärare i grundsärskolan uppmärksammat hur stor betydelse bemötande och förhållningssätt har för alla elever, men i synnerhet för elever på tidig utvecklingsnivå. Konsekvenserna för eleverna kan bli stora eftersom dessa elever är i en större beroendeposition än andra elever, eftersom de oftast behöver hjälp med att hitta ett sätt att göra sin röst hörd på. Dilemmat som blir tydligare efterhand visar att mycket handlar om vikten av goda relationer och ett stort engagemang från personalens sida för att alla elever ska få likvärdiga förutsättningar till delaktighet och inflytande som faktiskt är deras rättighet.  Syftet med arbetet är att belysa personalens egna tankar kring sin syn på bemötande och förhållningssätt och hur detta i sin tur kan påverka elevernas möjlighet till delaktighet och inflytande under skoldagen. Studien har ett sociokulturellt perspektiv och en relationell referensram. Det innebär att bemötande, relationer och kommunikation blir viktiga delar i studien. Studien är av kvalitativ art eftersom fokus är riktad mot personalens egna tankar och uppfattningar. Metoden som använts i föreliggande studie är semistrukturerade intervjuer som gjorts med lärare och elevassistenter på den berörda grundsärskolan med inriktning träningsskola. Resultatet visar att bemötande och förhållningssätt är av stor vikt samt att det även påverkar elevernas möjlighet till att känna delaktighet och få inflytande under skoldagen

AbstractGhannad, Charlotte (2016). Hemmasittare i grundsärskolan, inriktning träningsskola.[Complete School Absenteeism in Training School for Severly Intellactually Challenged Children]. Speciallärarprogrammet utvecklingsstörning, Specialpedagogik, Lärande och samhälle, Malmö Högskola.Skolan har ett ansvar att möta alla elever där de är oavsett om eleven i fråga har en funktionsnedsättning eller inte. Detta innebär att verksamheten ska anpassa miljön och förhållningssättet efter eleven och dennes behov. Samtidigt ansvarar vårdnadshavarna för att deras barn uppfyller skolplikten och deltar i undervisningen. Trots detta finns det elever som inte förmår sig att komma till skolan, trots att de egentligen vill vara på plats. Syftet med detta arbete är att undersöka varför elever med utvecklingsstörning inte kommer till skolan. Frågeställningarna tar upp vilka faktorer vårdnadshavare och speciallärare/specialpedagog anser bidrar till att en elev med utvecklingsstörning blir hemmasittare samt vilka insatser som sätts in från skolans sida. Förhoppningen är att detta arbete kommer att bidra med en ökad kunskap kring denna grupps situation för att hem och skola ska kunna arbeta förebyggande för att förhindra att eleven med utvecklingsstörning blir hemmasittare, men även hur arbetet kan läggas upp om eleven faktiskt slutar att komma till skolan. Studien tar sin utgångspunkt i system- och relationsteorier. Metoden är kvalitativ i form av intervjuer med vårdnadshavare och speciallärare/specialpedagog Studien tar upp två olika fall av elever med utvecklingsstörning som är hemmasittare. Resultatet visar att det är en komplex situation kring en elev som är hemmasittare och att båda fallen har visat tecken på stress/oro inför skolsituationen innan de blev hemmasittare. Vikten av trygga relationer där omgivningen kan läsa av eleven och dennes behov samt att nätverket kring eleven samarbetar är slutsatser som kan dras utifrån resultatet i denna undersökning. Nyckelord: Hemmasittare, Relationer, Träningsskola, Utvecklingsstörning.

Vårt syfte med följande arbete är att undersöka pedagogernas upplevelse av och deras syn på begreppen omsorg och kunskap i träningsskolan samt gymnasiesärskolan. Vi har valt en kvalitativ analysmetod och en fenomenologisk ansats då vi söker upplevelser och tolkningar av mötet mellan elev och pedagog. Vi vill beskriva det som pedagogerna upplever som verklighet, vilket de i sin tur bygger sin verksamhet på. Mönstret som träder fram i vår studie är att medvetenheten är stor bland pedagoger. Så länge det finns en medvetenhet i utövandet av omsorg så kan omsorg vara en metod som leder till kunskapsutveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka några lärares strategier, inom grundsärskolan inriktning träningsskola, för att göra eleverna delaktiga i kommunikationen som sker under en skoldag samt vilka arbetsmetoder de använder för att utveckla elevernas inflytande över sin skolsituation. Studiens tillvägagångssätt är att låta verksamma lärare berätta om deras arbetsmetoder och strategier för att utveckla elevernas delaktighet och inflytande under skoldagen. Resultatet från intervjuerna har analyserats med kommunikativt relationsinriktat perspektivet och utifrån Szönyi & Södergvist Dunkers delaktighetsmodell.  Resultatet i studien visar på att eleverna får få möjligheter till att kunna påverka sin skolsituation och vara delaktiga i skolfrågor som berör dem. Att lärarna saknar konkreta metoder och strategier för att utveckla möjligheten till delaktighet över sin skolsituation och att det för de flesta eleverna handlar om att påverka här och nu ihop med en vuxen. Lärarna uttrycker att de är osäkra i om eleverna inom grundsärskolans träningsskola klarar av att generalisera skolutvecklingsfrågor som kan beröra dem och att skolornas elevråd inte är anpassade utifrån elevernas möjlighet till tillgänglighet och samhandling. / The purpose of this study is to examine some teachers'strategies, within the compulsory school for students with intellectual learningdisabilites, to make the students involved in the communication that takesplace during the school day and what methods they use to develop the pupils'influence over their situation at school. The study's approach is to allow practicing teachers tell us about their methods and strategies to develop student participation and influence during the school day. The result of the interviews have been analyzed with the communicative relationship-oriented perspective and based Szönyi & Södergvist Dunkers participation model.The results of the study show that pupils have few opportunities to influencetheir situation at school and be involved in school issues that concern them.That teachers lack practical techniques and strategies to develop thepossibility of participation of their school situation and that for moststudents is about to affect the here and now, together with an adult. Theteachers say that they are unsure of whether students in undergraduate learningdisabilities training school capable of generalizing school improvement issuesthat may concern them and that the schools' student councils are not tailoredto their students the opportunity to access and collective action.

The purpose of this study is to investigate six teachers' experience in the use of tablets in teaching for students with severe intellectual disability. With this purpose the following questions were asked; in which teaching situations do teachers for students with severe intellectual disability use tablets, for what purposes do teachers state that the tablet is used in teaching students with severe intellectual disability and what are the advantages and disadvantages for students with severe intellectual disability with using the tablet in education? To find this out the method of qualitative interviews was applied. The thesis is based on the research area "curriculum theory", here translated "theory of teaching". The study is based on Dillons model of what constructs a curriculum/teaching situations. Six teachers working with students with severe intellectual disability were interviewed. All the teachers had the experience of using the tablet in education. All the teachers felt that the tablet was a very motivating and multifunctional tool for teaching. It concluded that the tablet was used both as a tool for communication and an alternative/complement to the more traditional teaching materials that already exist within the foundation for students with severe intellectual disability.