<p>I denna uppsats har jag försökt utreda mytens roll för Euripides och Sven Delblanc.</p><p>Genom att använda myten är fabeln given och man behöver inte själv finna en historia att berätta. Så använder både Euripides och Delblanc myten. Den blir ett strukturerande element för de idéer man vill föra fram. Det är alltså ett idédrama och en idéroman i mytens förklädnad.</p><p>Euripides <em>Ifigenia</em> är ett drama om människan, Delblancs en roman om konsten. Båda författarna tillbakavisar mytens sannings­halt. De har dekonstruerat myten men också ironiskt nog avlutat sina berättelser med att konstruera en ny. Hos Euripides skapas myten om att gudarna återställer ordningen och hos Delblanc myten om nymfen (konsten), som återvunnit sin heliga kraft vid den källa där diktaren ändat sitt liv.</p><p>Gudar, heroer och den fosterländska lojaliteten ifrågasätts av båda författarna samtidigt som människans vanmakt inför sin historiska roll lyfts fram. Kan kriget alls rättfärdigas och vart leder en pragmatisk relativism?</p><p>Euripides betonar de existentiella, allmängiltiga problem människan ställs inför och där hon blir fångad av ödets vilja</p><p>För Delblanc är det konstens och konstnärens livs­villkor han främst belyser, men han visar även upp människans tragiska roll.</p>

I denna uppsats har jag försökt utreda mytens roll för Euripides och Sven Delblanc. Genom att använda myten är fabeln given och man behöver inte själv finna en historia att berätta. Så använder både Euripides och Delblanc myten. Den blir ett strukturerande element för de idéer man vill föra fram. Det är alltså ett idédrama och en idéroman i mytens förklädnad. Euripides Ifigenia är ett drama om människan, Delblancs en roman om konsten. Båda författarna tillbakavisar mytens sannings­halt. De har dekonstruerat myten men också ironiskt nog avlutat sina berättelser med att konstruera en ny. Hos Euripides skapas myten om att gudarna återställer ordningen och hos Delblanc myten om nymfen (konsten), som återvunnit sin heliga kraft vid den källa där diktaren ändat sitt liv. Gudar, heroer och den fosterländska lojaliteten ifrågasätts av båda författarna samtidigt som människans vanmakt inför sin historiska roll lyfts fram. Kan kriget alls rättfärdigas och vart leder en pragmatisk relativism? Euripides betonar de existentiella, allmängiltiga problem människan ställs inför och där hon blir fångad av ödets vilja För Delblanc är det konstens och konstnärens livs­villkor han främst belyser, men han visar även upp människans tragiska roll.

In recent years, Hjalmar Söderberg’s novel Doktor Glas (1905) has been conceived as more complex compared to its contemporary interpretations, and has been associated with many different ideas. The novel stands the test of time and forces readers to reflect on difficult issues. However, only sporadic attention has been paid to the connection between Doktor Glas and tragedy, hidden in the form of direct references or allusions to Greek antiquity and occasional reminiscences of Greek tragedy.    Tragedy is a branch of drama and for centuries Aristotle’s Poetics offered the only definition of tragedy available. Nevertheless, renowned philosophers and thinkers have offered alternative definitions of tragedy that describe aspects of tragedy not adressed by Aristotle; the list of tragic requirements seems to change and vary through the ages and by extension the term may be applied to ”a conception of the tragic”.     This thesis explores the experience of tragedy and the tragic in Doktor Glas. That will be accomplished with four idea analyses of the novel, each one from a different ”tragic” point of view. In other words, through dialogue between the novel and the tragic conception as conceived by Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Arthur Schopenhauer, Friedrich Wilhelm Nietzsche and Albert Camus in order to embody in the novel the ”image” of the tragic as created by each of the above-mentioned important philosophers and thinkers, with focus directed towards the old question of the aristotelian term katharsis. One of the main results of the present study is that from a ”tragic” point of view, Doktor Glas is remarkably modern.    The author aims to perform a divergent, still creative approach to the ambiguous Doktor Glas according to her background and previous education in the anthropocentic discipline of studies in Classical Philology.

In a time of climate change the Arctic region is undergoing rapid changes, and the decreasing sea ice cover is expected to draw increased commercial interests as The Arctic Ocean gets more accessible for resource exploitation. The central part of the ocean is common area, where, in theory, overfishing may result in a tragedy of the commons and related fish stocks collapse. This study aims to provide insights into how fishing in the central Arctic Ocean relates to successful collective management, and was conducted using Elinor Ostroms design principles and The Logic of Collective Action as a framework for an ideal type inspired analysis. The results show that conditions for collective fisheries management in the central Arctic Ocean are relatively good, and it’s concluded that collective fisheries management is already embraced and enacted upon by several actors. However, to attain the ideal state of collective management further improvements are required, although there are also multiple options as to how such requirements could be met and there was no indication of why collective management would be unsuccessful. / I samband med ett förändrat klimat så genomgår även den arktiska regionen snabba förändringar, där den minskande havsisen i Arktiska oceanen ger ökad tillgång till naturresurser och förväntas dra allt större kommersiella intressen. Den centrala delen av oceanen är en allmänning, vilken enligt teorin kan överfiskas och resultera i en allmänningens tragedi och relaterade kollapser av fiskbestånd. Denna studie ämnar ge en insikt i hur fisket i centrala Arktiska oceanen förhåller sig till lyckad kollektiv förvaltning, och utfördes genom att låta Elinor Ostroms designprinciper och det kollektiva handlandets logik utgöra ett ramverk för en idealtypsinspirerad analys. Resultaten visar att förutsättningarna för kollektiv förvaltning är relativt goda och att fisket i viss utsträckning redan förvaltas kollektivt. För att uppnå en idealtypisk kollektiv fiskeförvaltning framgår det dock att ytterligare insatser behövs men att det även finns flera alternativ för att möta dessa behov, och det fanns heller ingen antydan av att kollektiv förvaltning skulle misslyckas.

The mythic story of Niobe, who loses her children due to hubris and is eventually transformed into a crying rock on Mount Sipylos, is well known and rearticulated throughout classical Greek literature. In this master’s thesis I aim to examine fragment 154a of Aeschylus’ lost tragedy Niobe in order to show the significance of the tragic re-enactment of silence and grief. Furthermore, I argue that the fragment of Aeschylus manifests political and aesthetic aspects that enable an immersed and widened understanding of the genre. Loraux (1997/2002) and Montiglio (2000) indicate that there might be a female correlate to the epic tradition of safeguarding honour after death. As I point out in this thesis, there is a potential gap in the study of how ancient Greek literature reenacts such alternative themes and experiences of memory and oblivion. A decisive consequence of the analysis is the new understanding of a tragic hero(ine) inverting the ancient epic tradition of remembrance, glory, and immortality typically accompanying male heroes. By means of classical perspectives on grief, as well as more recent studies of acoustic aesthetics in ancient Greek culture (Nooter 2017), the thesis demonstrates how Niobe can be viewed as a prime symbol of the tragic female, whose resistance to forget resonates throughout the tragic corpus.

2012 respektive 2017 mister två djurskötare sina liv på två olika djurparker i Sverige, den ena efter ett rutinmässigt arbete inne hos vargarna på Kolmården och den andra i inhägnaden för björnar på Orsa Rovdjurspark. De båda djurparkerna står mitt i offentlighetens insyn och kan inte ge information om hur detta kunde ske, något som väcker känslor bland allmänheten. Denna uppsats kommer att studera de två händelser som skett på Kolmården Djurpark och Orsa Rovdjurspark där två anställda miste sina liv i samband med rutinmässiga besök inne hos vargarna på Kolmården Djurpark respektive björnarna på Orsa Rovdjurspark. Studien går ut på att undersöka de båda djurparkernas kriskommunikation efter händelserna med hjälp av pressmeddelanden från respektive organisation samt artiklar i nyhetsmedier. Vad skiljer kommunikationen åt mellan dessa djurparker och vad förmedlar medier? Genom kritisk diskursanalys har pressmeddelanden samt artiklar granskas i syfte att studera kommunikationen kring händelserna, där bland annat Faircloughs tredimensionella kritiska diskursanalys tas upp för att grunda den data som samlats in och senare även resultatet. Uppsatsen har, som tidigare nämnt, fokuserat på pressmeddelanden och nyhetsartiklar men ett antal intervjuer har även blivit genomförda för att ge en bild av de vilda djuren jämfört med de instängda djuren. Dessa intervjuer har genomförts med forskare och organisationer som specialiserar sig på studier av vilda björnar och vargar. Både Kolmårdens djurpark och Orsa Rovdjurspark kontaktades för att delta i intervjuer men de båda djurparkerna valde att avstå från deltagande i denna studie.

Examensarbetets syfte är att undersöka påståendet om att homosexuella mäns identitet inte bör representeras i tragedi, på grund av genrens maskulina ideal. Istället bör representationen ske i melodram då genren relaterar till feminina värden. Textanalysen av två teaterpjäser, tragedin The River and the Mountain (Uganda, 2012) och melodramen The Boys in the Band (USA, 1968), visar att tragedin står för en essentialistisk (biologisk) syn på sexuell identitet medan melodramen står för en konstruktivistisk (kulturell och social). Kunskap om homosexuell kultur kan inte ses som en nödvändighet för en homosexuell identitet. Tragedi bör därför inte avfärdas som en politiskt svag genre att representera homosexuella män i. Vad som dock saknas i tragedin är gestaltandet av sexuellt begär mellan män, något som historiskt varit politiskt viktigt i teater om manlig homosexualitet. / The aim of this thesis is to investigate the claim that homosexual men should not be represented in tragedy, because of the genres masculine ideal. Instead, the representation should take place in melodrama since this genre relates to feminine values. The text analysis of two plays, the tragedy The River and the Mountain (Uganda, 2012) and the melodrama The Boys in the Band (USA, 1968), shows that tragedy uses an essentialist (biological) view on sexual identity while the melodrama uses a constructionist (cultural and social) view. Knowledge about gay culture cannot be seen as a necessity for a gay identity. Tragedy should therefore not be dismissed as a politically weak genre for the representation of homosexual men. What is missing from tragedy is the depiction of sexual desire between men, something that has been politically important in the history of theatre about male homosexuality.

Overfishing is a global issue that threatens marine ecosystems and economies dependent on fish resources. This thesis analyzes how the EU:s Total Allowable Catches (TAC) system affects the utilization and sustainability of fish stocks. By applying the theory of the tragedy of the commons, the decision-making process regarding TAC and the political factors influencing these decisions are examined. The study reveals that political considerations often lead to TAC levels being set higher than the scientific recommendations issued by ICES, exacerbating the problem of overfishing. The anlysis also identifies where the EU:s TAC system has failed or succeeded in promoting sustainable fishing. The findings indicate that to avoid the tragedy of the commons, more transparent and scientifically grounded decisions are needed, along with effective measures to reduce overcapacity in fishing fleets. This thesis contributes to a deeper understanding of the complexities in fisheries policy and the need for sustainable solutions to preserve marine resources.

Global Ocean Governance (GOG) är till för att styra och organisera aktörers nyttjande av havens resurser som inte täcks av nationell lagstiftning på ett hållbart sätt. Men efter årtionden av staters förbiseende av regimen för ett hållbart nyttjande som främst FNs Generalförsamling (UNGA) ämnat skapa, har regimen inte fungerat. Även om stater rationellt skulle gynnas av att samarbeta för ett hållbart nyttjande av havens resurser genom ett moratorium av bottentrålfiske i internationellt vatten, har detta inte skett. Det är alltså tydligt att regimen inte fungerar. Frågan är varför - det vill säga hur regimen brister i att säkerställa ett hållbart nyttjande av havens resurser. För att ta reda på hur regimen brister krävs en undersökning av regimens (in)effektivitet.Det finns ingen konsensus mellan regimteoretiker av vad som utgör en (in)effektiv regim och hur en regims effektivitet kan mätas. Denna studies huvudsakliga bidrag till den vetenskapliga forskningen är att bidra med information om vad som utgör en effektiv respektive ineffektiv regim. Denna studies syfte är inte att ta reda på denna fråga, men att genom analysen om hur regimen av ett moratorium av bottentrålfiske i internationellt vatten brister, bidra till den vetenskapliga forskningen utifrån teorikonsumtion.Genom Greenes (1996) kriterier för vad som utgör en (in)effektiv regim har jag undersökt hur regimen, dess skapande institutioner samt regimens omgivning, brister. Ett viktigt resultat av min analys är att UNGA brister på grund av sin försiktighet att styra staters beteende genom en global regim, det vill säga betoningen av dess resolutioner i frågan om ett moratorium mot bottentrålfiske i internationellt vatten är bristfälliga. / The main task of Global Ocean Governance (GOG) is to govern and organize actor’s exploitation of the resources that the seas that are not covered by national jurisdiction provide, in a sustainable manner. But after decades of state’s ignorance towards theregime on a sustainable use of the resources of the seas that the United Nation’s General Assembly (UNGA) has been aiming to create, the regime has shown to be dysfunctional.Even if states would benefit rationally from cooperation for a sustainable use of the resources that the seas provide through a moratorium on bottom trawling of the high seas, such cooperation is not in place. It is clear that the regime is dysfunctional. The question is why – that is, in what way the regime is insufficient in providing a sustainable use of the resources of the high seas. In order to analyse why the regime is flawed, an evaluation of the regime’s (in)efficiency is required.There is no consensus among regime theorists of what makes an (in)effective regime and how a regime’s effectiveness can be measured. The main scientific contribution of this study is to contribute with information on what criteria makes an effective or an ineffective regime. The purpose of this study is not to examine this question per se, but to, through the analysis of how the regime on a moratorium of bottom trawling in the high seas is lacking, provide to the scientific regime discussion through theory consumption.Through Greene’s (1996) criteria on what makes a regime (in)effective, I have analysed how the regime, it’s creator’s, and the surroundings of the regime, fails. A key- finding of my analysis is that UNGA fails because of its caution to steer state’s behaviour through a regime, that is, the stress of its resolutions for a moratorium on bottom trawling in the high seas are lacking.

In the end of 2015 the Swedish government made a complete turnaround regarding its former generous migration policy. Through examination of previous and recent decisions made by the swedish government, this study aims to contribute to a better understanding of this unique situation. It does so by applying Elinor Ostrom’s theory of sustainable management of common resources onto the swedish universal welfare modell. By classifying whether the policies can be considered as steps in a sustainable direction or not, the essey seeks to find whether Ostrom’s theory, former soleley applied on natural resource pools, is compatible with sheer welfare policies, in this case migration, thus offering a better understanding of the phenomenon. The study finds that even though the theory very well could be applied to the said policy area, it would be done with no regard of the ever so important moral and ideological values which characterizes the universal welfare model.