I och med den utvecklade tekniska utrustningen överlever allt fler patienter som drabbats av trauma. Därför är det stor sannolikhet att vårdpersonal under sitt arbete kommer i kontakt med dessa patienter. När vårdpersonalen är i kontakt med patienter som drabbats av trauma är det många gånger omöjligt att själv bli påverkad. Detta kan leda till att vårdpersonalen själva får liknande symptom som patienten. För att undvika framtida obehag är det av överordnad betydelse att vårdpersonalen har kunskap om att omhändertagande av traumatiska patientfall på arbetsplatsen kan komma att påverka vårdpersonalens egen kropp och psyke samt hur vårdpersonalen kan lära sig uppmärksamma dessa symptom. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av Evans (2003) metod för att analysera kvalitativa artiklar beskriva vårdpersonalens upplevelser av att utsättas för traumatiska händelser på arbetet. Resultatet består av tre huvudteman. Den första behandlar upplevelser av att vara i kaos, med underteman: upplevelser av triggers som utlöser stress, upplevelser av att känna moralisk plikt, upplevelser av övergivenhet samt upplevelser av att inte räcka till. Tema två berör att reagera på den traumatiska händelsen och behandlar att märka av somatiska och psykiska symptom, upplevelser av att bli alltför personligt involverad, upplevelser av skam och skuld samt att distansera sig. Tredje temat berör att bemästra den traumatiska händelsen och handlar om strävan att upprätthålla balans i livet. Resultatet visar att vårdpersonalens upplevelser stämde bra överens med aktuell forskning, att det finns ett stort behov av att bearbeta traumatiska händelser samt arbetsgivarens möjlighet att fånga upp vårdpersonalen innan de mår alltför dåligt. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

<p>SAMMANFATTNING:</p><p>Flera internationella undersökningar om samband mellan vissa traumatiska barndomsupplevelser och psykosocial hälsa/ohälsa som vuxen, har tidigare genomförts. De flesta studier har dock utförts inom kliniska populationer med begränsat antal studerade faktorer. Då det endast finns ett fåtal svenska studier inom detta ämnesområde, har syftet med denna studie varit att undersöka om det finns samband mellan å ena sidan barndomsupplevelser av känslomässiga, fysiska och sexuella övergrepp, känslomässig och fysisk försummelse samt idealisering av familj och psykosociala hälso/ohälsoindikatorer i vuxen ålder å andra sidan. De senare är tillgången till nätverk respektive anknytning, olika indikationer på alkoholproblem såsom konsumtionsnivå, tecken på beroende och skadligt drickande, psykisk ohälsa i form av ångest respektive depression samt social misstro. Då upplevelser från barndomen är retrospektiva konstruktioner, togs som ett undersyfte upp om det finns systematiska validitetsproblem såsom minimering och benägenhet att svara på ett socialt önskvärt sätt. Undersökningen är kvantitativ och baseras på gruppenkäter som besvarats av studenter vid Mittuniversitetet. Resultaten visar att det fanns klara samband mellan olika traumatiska barndomsupplevelser och olika former av hälso/ohälsotillstånd i vuxen ålder. Multivariata analyser visar att sexuella och fysiska övergrepp är relaterade till ökade tecken på alkoholproblem, känslomässiga övergrepp och ångest, medan känslomässig försummelse är relaterat till depression, mindre socialt nätverk och till mindre grad av anknytning. Förhoppningen är att studien skall bidra till teoriutvecklingen om hur barndomsproblem påverkar problemen i vuxen ålder.</p>

No description available.

SAMMANFATTNING: Flera internationella undersökningar om samband mellan vissa traumatiska barndomsupplevelser och psykosocial hälsa/ohälsa som vuxen, har tidigare genomförts. De flesta studier har dock utförts inom kliniska populationer med begränsat antal studerade faktorer. Då det endast finns ett fåtal svenska studier inom detta ämnesområde, har syftet med denna studie varit att undersöka om det finns samband mellan å ena sidan barndomsupplevelser av känslomässiga, fysiska och sexuella övergrepp, känslomässig och fysisk försummelse samt idealisering av familj och psykosociala hälso/ohälsoindikatorer i vuxen ålder å andra sidan. De senare är tillgången till nätverk respektive anknytning, olika indikationer på alkoholproblem såsom konsumtionsnivå, tecken på beroende och skadligt drickande, psykisk ohälsa i form av ångest respektive depression samt social misstro. Då upplevelser från barndomen är retrospektiva konstruktioner, togs som ett undersyfte upp om det finns systematiska validitetsproblem såsom minimering och benägenhet att svara på ett socialt önskvärt sätt. Undersökningen är kvantitativ och baseras på gruppenkäter som besvarats av studenter vid Mittuniversitetet. Resultaten visar att det fanns klara samband mellan olika traumatiska barndomsupplevelser och olika former av hälso/ohälsotillstånd i vuxen ålder. Multivariata analyser visar att sexuella och fysiska övergrepp är relaterade till ökade tecken på alkoholproblem, känslomässiga övergrepp och ångest, medan känslomässig försummelse är relaterat till depression, mindre socialt nätverk och till mindre grad av anknytning. Förhoppningen är att studien skall bidra till teoriutvecklingen om hur barndomsproblem påverkar problemen i vuxen ålder.

No description available.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka hur frekvent det är med såväl traumatiska som förslitningsskador bland lärare i idrott och hälsa – vilka skadorna är samt hur de uppstår. Vidare syfte var att undersöka hur läraren i idrott och hälsa arbetar skadeförebyggande.   Metod Arbetet baserar sig på en enkätundersökning bland lärare i idrott och hälsa som undervisar i skolans olika stadier. En elektronisk enkät skickades ut till 230 lärare i idrott och hälsa varav 106 av dessa besvarade enkäten. Svaren från denna enkät ligger som grund för resultatdelen. Genusperspektivet ligger som grund för den teoretiska utgångspunkten.   Resultat Resultaten från denna studie visar att lärarna i idrott och hälsa anser att det finns orsak till att vara fysiskt aktiv på sin fritid för att orka med sitt arbete. Det är vanligt förekommande med skadeförebyggande arbete bland lärare i idrott och hälsa. Kvinnor samt äldre lärare verkar mera måna om att sköta om sina kroppar och arbeta förebyggande men trots detta så verkar det som att dessa grupper är de som blir mest drabbade av skador, vilket kan vara en orsak till att just de arbetar mer skadeförebyggande. De vanligaste traumatiska skadorna verkar drabba fotleder, huvud/nacke, fingrar, ryggens nedre del samt knän. De vanligaste förslitningsskadorna verkar drabba knän, axlar samt ryggens nedre del. En vanlig orsak till att många lärare råkar ut för traumatiska skador verkar vara att många är ouppvärmda inför aktiviteterna, en annan orsak beror på helt oförutsägbara olycksfall. Hörselproblem är vanligast bland lärare som undervisar i högstadiet och de som undervisar endast i idrott och hälsa lider även de en större risk att drabbas av förslitningsskador, traumatiska skador samt röstproblem.   Slutsats Slutsatsen vi kan dra av vår studie är först och främst att det verkar vara få lärare i idrott och hälsa som fortsätter att vara aktiva inom ämnet ända fram till pensionen. En bidragande orsak är högst troligt det stora fysiska slitaget som de utsätts för i sitt arbete. Det är med en mycket stor sannolikhet att man drabbas av någon typ av förslitningsskada och det är nästan garanterat att man kommer att råka ut för någon traumatisk skada under sin karriär. Är man dessutom ett- ämneslärare, kvinna, lite äldre och/eller arbetar på högstadiet så visar resultaten från denna studie att riskerna är ännu högre.

En positiv eller negativ livsinställning, djur, natur, tro och utbildning, är det faktorer som har skyddande egenskaper? Personerna som fått behandling professionellt, har bearbetat händelserna de varit med om bättre än de som inte har fått hjälp med bearbetning. De personer som har en positiv livsinställning, i kombination med att de fått professionell hjälp av någon, har bearbetat de traumatiska händelser de varit med om bättre, än personer som har en negativ livsinställning, eller inte fått professionell hjälp. Några av personerna som intervjuats har även haft stor hjälp av att vistas ute i naturen tillsammans med sina hundar. Hundarna har varit ett stort stöd mentalt och en god vän som lyssnat när de mått dåligt. / A positive or negative approach to life, animals, nature, faith and education, are those factors with protective characteristics? Persons that have got professional treatment, have processed the experienced incidents, better than those who have not received help to process the incidents. Those who have a positive approach to life, combined with professional treatment, have processed traumatic experiences better than persons with a negative approach to life, or those with no professional treatment offered. Some of the interviewed persons have gained a lot by spending time with their dogs in nature. The dog has acted as mental support and a good friend, who has listened when the person has been depressed and in need of support.

Introduction: There are high demands on ambulance staff in relation to emergency assessments and treatment measures. In addition to this, staff are constantly exposed to potentially traumatic events. The experience of traumatic events is varied and depends on individual conditions. Aim: The aim of this literature study is to describe the ambulance staff's experiences of traumatic events in their profession. The purpose is also to review how the included articles have been selected. Method: A compilation has been made of ten scientific articles with qualitative, quantitative and mixed method. Systematic searches for articles were made in two different databases as well as manual searches. Result: Ambulance personnel’s experiences of traumatic events are based on mental and practical preparations. Feelings are described depending on the patient's condition, there are emotional differences in caring for children and adults regardless of whether the actions succeed or fail. The relatives' presence can be experienced both as suitable and unsuitable. Internal and external factors affect the experience of caring for the patient depending on circumstances. The need for processing occurs after traumatic events and is practiced in different ways. Care and guilt after an emergency situation is described in terms of different reactions. The need for necessary support is found to manifest itself after a traumatic event. Conclusion: The result shows that there is uncertainty regarding copingstrategies before, during and after traumatic events. Therefore, there is a need to improve working conditions for ambulance staff through future research.

Traumatisk hjärnskada är en vanligt förekommande dödsorsak runt om i världen. Skadan kännetecknas av kraftigt våld mot huvudet och graderas som mild, måttlig eller svår. Prognosen ser annorlunda ut beroende på allvarlighetsgraden och lokalisation av skadan. Syftet var att beskriva upplevelsen av återhämtningen tillbaka till det dagliga livet hos personer i arbetsför ålder efter en traumatisk hjärnskada. Litteraturstudien genomfördes med 11 vetenskapliga artiklar till grund som analyserades efter kvalitativ innehållsanalys med manifest och induktiv ansats. Analysen resulterade i fem slutliga kategorier: att uppleva motgångar i det dagliga livet relaterat till komplikationer av skadan, att möta svårigheter med anpassningen till sitt nya dagliga liv, att känna en förbättrad återhämtning med hjälp av stöd från andra, att kunna hantera det dagliga livet med hjälp av strategier och hjälpmedel, att finna acceptans och en vilja till att förbättra sitt liv. Resultatet påvisade upplevelser av hinder i form av psykiska och fysiska komplikationer, som försvårade återhämtning till det dagliga livet. Personerna upplevde stöd, strategier och förståelse till händelsen som positivt för återhämtningen. Utifrån litteraturstudiens resultat ses ett behov av stöd och hjälp från närstående och vården då det sågs som gynnsamt för den drabbade personens återhämtning till det dagliga livet. Strategier och hjälpmedel var även nödvändiga i återhämtningen för personen. Sjuksköterskan bör därför arbeta efter ett hälsofrämjande förhållningssätt och främja personens känsla av sammanhang genom att identifiera resurser och kapacitet. Med hjälp av detta stöd skapas en möjlighet att finna acceptans till det förändrade livet hos den drabbade personen.

Ambulanssjuksköterskor exponeras regelbundet för traumatiska händelser i sitt arbete, vilket utgör en risk för psykisk ohälsa i olika former. Trots kännedom om riskerna och vikten av stöd består brister i det befintliga stödsystemet. Bristerna påverkar inte bara sjuksköterskornas välbefinnande och arbetsprestation, utan även patientsäkerheten. Syftet med examensarbetet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av stöd efter traumatiska händelser för att öka kunskapen om stödets betydelse efter traumatiska händelser. Examensarbetet har genomförts som en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen och analysprocessen genererade tre kategorier; Organisatoriska brister, organisatoriska tillgångar och betydande faktorer utanför organisationens stödstrukturer följt av åtta subkategorier som genererade en struktur. Resultatet påvisar organisatoriska brister, brister i befintliga handlingsplaner och brist på tid till bearbetning. Samtidigt framkom organisatoriska tillgångar, såsom värdet av stödjande samtal och en stödjande chef. Betydande faktorer utanför organisationen stödstrukturer beskrevs i form av kollegialt stöd och egenansvar. Informanterna betonade vikten av proaktivt och långsiktigt stöd. Examensarbetet understryker vikten av ett strukturerat och anpassat stödsystem för ambulanssjuksköterskor efter traumatiska händelser. Förbättringar krävs för att säkerställa deras psykiska hälsa och förmågan att leverera högkvalitativ vård. / Ambulance nurses are regularly exposed to traumatic events in their work which poses a risk for various forms of mental illness. Despite awareness of the risks and the importance of support, weaknesses in the existing support system persist. These weaknesses affect not only the well-being and work performance of the nurses but also patient safety. The purpose of this thesis was to describe ambulance nurses’ experiences of support following traumatic events to increase the knowledge about the significance of support after such events. The thesis was conducted as a qualitative semi-structured interview study with an inductive approach. Data collection and analysis generated three categories: organizational deficiencies, organizational assets and meaningful factors outside the organizational support structures, followed by eight subcategories that formed a structure. The results show organizational deficiencies, a lack of structured action plan and lack of time for processing. Meanwhile, organizational assets such as the value of supportive counselling and supportive manager. Meaningful factors outside the organizational support structures were described in the form of collegial support and personal responsibility. The interviewed ambulance nurses emphasized the importance of proactive and long-term support. The thesis highlights the importance of a structured and tailored support system for ambulance nurses after traumatic events. Improvements are required to ensure their mental health and ability to deliver high quality care.