Inför höstterminen 2011 sker en omorganisation i en kommun som innebär att resursskolorna år 1-9 läggs ner i sin nuvarande form. Drygt hälften av 40 elever ska tillbaka till sin hemskola och resterande ska beredas plats i en av tre områdesskolor år 4-9. Syftet med denna studie var att visa på skolpersonalens uppfattningar av vilka förutsättningar som behövs för att eleverna ska kunna återgå till sin hemskola efter omorganisationen, sett utifrån en resursskolas, en grundskolas samt ett elevhälsoteams perspektiv. Vårt fokus låg på att studera vilka möjligheter och hinder skolpersonalen såg för elever med utagerande beteendeproblem att inkluderas i grundskolan efter en period i resursskola.  Det är en kvalitativ studie med fenomenografisk ansats då begreppet uppfattningar var i centrum. Metoden som användes var två strukturerade fokusgruppsintervjuer och en enskild intervju.  Resultatet visade att skolpersonalen hade ett relationellt perspektiv i sitt sätt att se på elever med utagerande beteendeproblem. De menade att eleven inte är ensam bärare av sina svårigheter utan formas av omgivningen. Det fanns en lojalitet hos personalen att göra det bästa för den enskilda eleven även om det inte fanns ett starkt stöd för beslutet om omorganisationen. De såg ett hinder i att de kuratorer som ska anställas inte räcker till för att stärka elevernas oftast bräckliga självkänsla. Det fanns en risk att inkluderingen bara kommer att bli fysisk och inte en delaktighet i den sociala gemenskapen. Skolpersonalen menade att möjligheterna för en bra inkludering till stor del handlade om personalens specialpedagogiska kompetens och bemötande.

Inom förskolan finns många barn med ”störande” beteenden och förskollärare möter någon gång dessa barn. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare kan arbeta för att skapa en optimal lärandemiljö, både ur ett pedagogiskt och ur ett socialt perspektiv, för dessa barn. I studien kommer begreppet beteendeproblem, utifrån Socialstyrelsens (2010) benämning, att användas. Första delen av studien består av litteraturstudier. Nordahl, Sørlie, Manger och Tveit (2007) påvisar vikten av proaktiva strategier för att förebygga att beteendeproblem uppstår eller att existerande beteendeproblem förvärras. Den andra delen av undersökningen består av sju intervjuer med förskollärare. I intervjuerna framkom förskollärarnas erfarenheter av och synsätt på barn med beteendeproblem, samt hur de arbetar för att hjälpa dessa barn. Arbete i smågrupper anser de intervjuade förskollärarna vara gynnsamt för lärande och utveckling. Att arbeta enskilt med ett barn med beteendeproblem anser de vara exkluderande, därmed undviks det i den grad det är möjligt. Barn har rätt att lära och utvecklas efter sin egen förmåga och det är en av förskollärarnas uppgift att se det individuella barnets såväl som gruppens behov (Skolverket, 2010). Detta innebär att förskollärarna måste se till det enskilda barnets behov och även skapa fungerande sociala relationer mellan barn och barn såväl som mellan barn och vuxna. Sociala samspel är en stor del av förskolebarns vardag och det är i samspelet som en stor del av lärandet sker. Förskolemiljön har en betydande roll i barns utveckling och lärande, då utformningen av rummen påverkar hur barnen uttrycker sig, vilket i sin tur påverkar barnens sociala relationer. Graden av syn- och hörselintryck har betydelse för koncentration och därmed förmågan att ta in kunskap.

Huvudsyftet med denna studie har varit att studera lärares bemötande av elever med utagerande beteende. I huvudsak fokuserar studien på lärarna och deras bemötande. Vi har valt att inte titta på elevens beteende, men i bakgrunden belyser vi ändå vad som definierar begreppet utagerande beteende. Vidare beskrivs framgångsrika strategier att bemöta dessa elever. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi har gjort observationer och intervjuer av fem lärares bemötande. Studien undersöker dels de observerade strategierna hos lärarna, dels deras egna upplevda strategier. I resultatet kan man se variation i val av strategier. Struktur och tydliga regler var strategier som lärarna själva nämnde som framgångsrika, men även att ge beröm och skapa motivation. Forskning visar att relationen mellan lärare och elev har stor betydelse för beteendet, vilket även studien visade. Slutsatsen av studien visade att lärarna anser sig ha fungerande strategier, men att det såg olika ut för olika lärare.

Syftet med vår undersökning är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar och samspelar med utagerande respektive inagerande barn genom att ta del av förskollärares syn på arbetet i verksamheter i en liten kommun i södra Sverige. Resultatet kommer inte att ge en heltäckande bild över hur arbetet ser ut nationellt, men vår lokala undersökning är däremot tänkt att skapa ett underlag för diskussion och reflektion för andra förskollärare i respektive verksamheter. För att få reda på våra frågeställningar intervjuade vi fem förskollärare från fyra olika förskolor. Intervjuerna spelades in, vilket underlättade bearbetningen av datainsamlingen. Resultatet av undersökningen visar att viktiga delar i arbetet med inagerande och utagerande barn är att skapa trygghet och lugn för barnen, att finnas närvarande som vuxen i verksamheten och att stärka deras självkänsla genom att bland annat bekräfta barnen. Förskollärarna beskrev också de stora barngrupperna som problematiska för både inagerande och utagerande barn. De menade att små grupper gynnade barn med dessa problem. Det nära samarbetet med föräldrarna förklarades också som en framgångsfaktor för att hjälpa barn i denna problematik. De tre tydligaste motiveringarna till de arbetssätt som förskollärarna använde sig av var olika modeller som SET och Marte Meo, kollegor och litteratur. Förskollärarna bedömde att de använda arbetssätten fungerade bra och de såg framsteg hos barnen i gruppen även om de påpekade att barnens handlingsmönster kunde gå upp och ner i perioder.

Utagerande beteende riskerar att få allvarliga konsekvenser för individ och omgivning. Orsaker och behandling av utagerande beteende har studerats ingående, men forskning har fokuserat på studier av pojkar och det är oklart hur detta kan generaliseras till flickor. Intresset att studera utagerande beteende bland flickor har ökat då det tycks vara vanligt före­kommande och flickorna löper stor risk för negativ utveckling och riskerar föra problemen vidare till nästa generation. Syftet i föreliggande studie var att beskriva problematiken hos en grupp flickor med utagerande beteende, utforma behandling för den aktuella gruppen samt diskutera och utvärdera behandlingen. Data samlades in genom föräldra- och lärarskattningar, minnesanteckningar och intervju. I studien gjordes en beskrivande analys av data. Behandlingen i den aktuella studien riktades mot föräldrar, skola och flickorna själva och betonade individualisering av behandling, flickornas sociala färdigheter och föräldrarnas situation. Resultaten indikerar en omfattande problematik bland flickorna samt att flickor med utagerande beteende bemöts negativt av omgivningen. Upplägg och utvärdering av behandlingen diskuteras i uppsatsen.

Syftet med studien är att genom fem intervjuer redogöra för förskollärares uppfattningar om barn som uppfattas utagerande samt hur förskollärare beskriver sitt arbete för att bidra till inkludering av alla barn i verksamheten. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är hur förskollärarna beskriver ett "utagerande" barn, hur förskollärarna beskriver sina relationer till barn som uppfattas utagerande respektive resterande barngrupp samt hur förskollärarna beskriver sitt arbetssätt för att inkludera alla barn i verksamheten. Studien är kvalitativ och metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer som har transkriberats och därefter analyserats. Till grund för analysen ligger tidigare forskning och det teoretiska ramverket. Urvalet är fem förskollärare som arbetar i olika förskolor men alla har någon form av erfarenhet av att arbeta med barn som beskrivs utagerande. Studiens resultat visar att förskollärarna har relativt liknande beskrivningar om ett "utagerande" barn. Vi har delat in deras svar i tre olika teman, dessa teman är: barn i konflikt, normer och regler- en svårighet för barn som uppfattas utagerande? samt kommunikation inom arbetslaget. Det beskrivs barn som söker uppmärksamhet och har svårt att uttrycka sina känslor. Förskollärarna beskriver att de försöker ha en så jämlik relation som möjligt till alla barn men det kan i vissa fall vara svårare till barn som upplevs utagerande eftersom de oftast bearbetar samma konflikter om och om igen. Arbetet med att inkludera varje barn i verksamheten sker i de flesta fall genom att ha en positiv inställning till de aktiviteter som görs tillsammans med barnen. Förskollärarna menar att de visar en positiv inställning för barnen genom att prata med glad röst och genuint verka intresserade av det som ska göras.

Sammanfattning/Abstract Berling, Sara (2022). "Alla barn vill lyckas" - Strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Eftersom Skolinspektionens (2017) granskning visar att många förskolor inte har tillräckligt utvecklade arbetssätt och rutiner för arbetet med särskilt stöd finns det en kunskapslucka att fylla. Studien har som ambition att bidra till förståelse för och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan. Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka några förskollärares och specialpedagogers upplevelser och strategier i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Preciserade frågeställningar: Vilken erfarenhet och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan kan urskiljas hos förskollärarna och specialpedagogerna? Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna att de arbetar för att barn som visar utagerande beteende ska få bästa förutsättningar? Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna relationen och anknytningens betydelse i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan? Teori Utifrån ett systemteoretiskt och ett salutogent förhållningssätt analyseras strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Metod Insamling av det empiriska materialet har skett genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med inspiration av fenomenologisk ansats. En intervjuguide användes för att säkerställa att studiens preciserade frågeställningar besvarades. Intervjuerna spelades in och transkriberades och därefter har det empiriska materialet bearbetats, kategoriserats och analyserats utifrån den teoretiska förankringen, tidigare forskning och akutell litteratur. Resultat Samtliga informanter har erfarenhet när det gäller barn som visar utagerande beteende i förskolan. Förskolorna i studien bedriver ett målinriktat arbete där kollegialt lärande, reflektion och uppföljning är viktiga delar. Enligt det salutogena förhållningssättet bidrar de här faktorerna till att arbetet med barn som visar utagerande beteende blir begripligt, hanterbart och meningsfullt. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv samspelar organisation, grupp och individnivå med varandra. Resultatet visar att det finns brister i systemet. Specialpedagogerna uttrycker att den centrala placeringen är det ultimata, men samtidigt visar deras berättelser att samarbetet med rektorerna skiljer sig åt och att många av uppdragen är av åtgärdande karaktär. Specialpedagogerna arbetar för delaktighet i ledningsgruppen för att kunna bistå med kunskap kring främjande och förebyggande arbetssätt. Studiens resultat visar att specialpedagogen utgör en viktig del för att pedagogerna ska se signalerna på ett tidigt stadium. I studien framförs många framgångsrika strategier. Den viktigaste delen i arbetet med barn som visar utagerande beteende är att pedagogerna har förståelse och utgår från att alla barn vill lyckas. En varm och stödjande relation är grunden för barnens motivation och pedagogerna behöver analysera vad som ligger bakom det utagerande beteendet. Studiens empiri visar att informanterna har viss kunskap kring anknytningsteorin. Det framkommer att det är betydelsefullt att anlaysera hur introduktonen organiseras. Samtliga informanter förespråkar en längre introduktion eftersom det krävs tid och engagemang för att lära känna barnet och dess behov.  Specialpedagogiska implikationer Handledning och konsultation är viktiga delar i specialpedagogens uppdrag när det gäller att skapa en förståelse för barn som visar utagerande beteende i förskolan. En kartläggning av förskolans arbetssätt kring barn i behov av särskilt stöd kan bidra till att specialpedagogen ser förskolans utvecklingsbehov och kan stödja dem i deras arbete med att hitta strategier som är framgångsrika. Specialpedagogen har en viktig roll när det gäller att utveckla det kollegiala lärandet och samarbetet mellan pedagoger, rektorer och andra aktörer. Specialpedagogen behöver vara delaktig i förändringsarbete och bidra med kunskap kring främjande och förebyggande insatser för att utbildningen ska bli tillgänglig och likvärdig för alla barn.  Nyckelord Anknytning, förskola, relationskompetens, utagerande beteendeproblematik

Titeln på detta självständiga arbete är Impulsivt utagerande barn i förskolan. Det är en studie om pedagogers upplevelser och erfarenheter av arbete med barn som upplevs uppvisa impulsivt utagerande beteende. Den engelska titeln på arbetet är Impulsive aggressive behavior in pre-schoolers, a study of teacher´s interpretations and experiences of work with pre-schoolers who exhibit such behavior.   Syftet är att undersöka hur pedagoger i sin yrkesprofession som förskollärare och specialpedagoger tolkar och uppfattar arbetet med dessa barn. Frågeställningarna för arbetet handlar om upplevda uppfattningar om orsaker till att beteendet kan uppstå och de arbetssätt som används inom förskolan för att stödja och hjälpa de barn som upplevs uppvisa impulsivt utagerande beteende.   Arbetets teoretiska ram är Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell och Von Wrights (2002) punktuella och relationella perspektiv. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare som är verksamma på tre olika förskolor och två specialpedagoger i en kommun.   Resultatet av undersökningen visar att barn kan upplevas uppvisa impulsivt utagerande beteende på grund av orsaker i miljön eller till följd av någon form av oförmåga hos barnet. Exempel på miljöbetingade orsaker kan vara stress, stora barngrupper och otydlig miljö. Barnets oförmåga kan bero på svårigheter i det sociala samspelet och bristande förmåga att använda sina exekutiva och kognitiva funktioner. Vidare är pedagoger medvetna om vikten av att tidigt hjälpa och stötta de barn som behöver extra stimulans vilket kan ske på olika sätt. Ett sätt kan vara att som pedagog skapa en bra relation och ha ett bra förhållningssätt till barnet. Ett annat sätt kan vara att skapa struktur och anpassa miljön för att skapa tydlighet. Exempel på arbetssätt och metoder kan vara att använda vuxenstöd, tecken, bilder samt att dela in barnen i mindre grupper när det är möjligt. Alla förskollärare verkar medvetna om hur de ska arbeta med barn som upplevs uppvisa impulsivt utagerande beteende, men hinner inte riktigt på grund av stress och många andra administrativa arbetsuppgifter som också ska göras. Samtliga respondenter är positiva till specialpedagogiska insatser, men oftast anlitas specialpedagogen när de som arbetar inom förskolan testat redan beprövade metoder utan förväntat resultat. De kan då behöva ytterligare rådgivning genom till exempel konsultation och handledning av specialpedagog för att komma vidare i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

<p>Normbrytande beteenden hos barn och ungdomar är ett växande problem med stora konsekvenser på såväl individ- som samhällsnivå. Behandling med direkt barnfokus finns, men den mest framgångsrika behandlingen bygger på föräldramedverkan. Detta innebär att barn som saknar föräldrastöd riskerar att få mindre effektiv hjälp. Studiens tre syften var att a) undersöka effekten av en behandling med barnfokus utan föräldramedverkan, b) utforma och utprova en telefoncoachningskomponent som behandlingstillägg, c) undersöka om telefoncoachningen gav tilläggseffekter. Tio pojkar med normbrytande beteende deltog i studien. Behandlingen omfattade tio sessioner och ägde rum inom barn- och ungdomspsykiatrisk rutinvård. Hälften av pojkarna fick telefoncoachning mellan behandlingssessionerna. Resultaten indikerar en generell positiv behandlingseffekt samt en viss tilläggseffekt av telefoncoachningen som i övrigt visade sig vara billig och praktiskt genomförbar.</p>

<p>Betyg: B</p>