Problem:      Majoriteten av alla företag budgeterar. Frågan är om budgeten är ett nödvändigt ont eller bara en gammal vana. Syfte:            Syftet med denna studie är att undersöka småföretagares uppfattning om budget- och budgetlös styrning. Detta för att ta reda på om det är dags att lämna den traditionella budgeten bakom sig? Metod:          Insamlingen av empirisk data har skett genom direkt intervjuer med fyra företag i Eskilstuna. Dessa företag har mellan 20-49 anställda. En litteratursökning har även gjorts för att få fram en referensram på området. Genom sökningen har relevant information hittats inom ämnet. Slutsats:        Vi har kommit fram till att det inte är dags att lämna den traditionella budgeten bakom sig. Budgeten är en gammal vana och en trygghet i de flesta företag. Efter denna studie har vi också kommit fram till att små företag är i behov av kunskap om budgetlös styrning, detta för att företagen ska kunna reflektera över sin styrning och inte bara ha en budget för att andra företag har det eller för att det anses vara rätt att ha en. / Problem:      The majority of companies are budgeting. The question is, if the budget is something necessary or an outdated fashion. Purpose:       The purpose of this study is to investigate how small companies understands budget and beyond budgeting in order to answer the question if it is time to leave the traditional budget behind us?    Method:       Empirical data was collected through interviews in four companies in the City of Eskilstuna. All four companies have 20-49 employees. A literature review has been used to create a theoretic base for the interviews.       Conclusion:  Our conclusion is that it is not time to leave the traditional budget behind us. We think that the budget is an old habit and that it creates stability for the most of the companies we have studied. We can also conclude that small companies also are in need of more knowledge about beyond budgeting. We believe that more companies should reflect over their choice of budgeting and consider go beyond budgeting as an alternative option.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att se hur barns fysiska miljö på förskolan är utformad och om pedagogernas sätt att utforma miljön i en förskola utan särskild inriktning skiljer sig i jämförelse med en Reggio Emiliainspirerad förskola och en Waldorfinspirerad förskola. Anledningen till att vi har valt att göra en jämförelsestudie är för att ta reda på om det finns liknande tankar kring miljön eller om det finns skillnader beroende på vilken filosofi förskolan har influerats av. Genom att använda oss av observationer och intervjuer vill vi undersöka närmare hur pedagoger tänker kring utformandet av sin fysiska miljö. Vi tar vår utgångspunkt ur det läroplanen belyser om att förskolans miljö ska erbjuda barnen en miljö som är trygg, utmanande och som lockar till lek (Skolverket, 2010). Genom att använda oss av det sociokulturella perspektivet vill vi visa på att den har betydelse för hur miljön utformas. Frågor som tas upp är vilka avtryck av filosofierna som syns i förskolans fysiska miljö, hur beskriver pedagoger utformandet av den fysiska miljön inom de olika filosofiska inriktningarna samt vilken roll har pedagogen i den fysiska miljön. Resultatet visar att filosofiernas avtryck är väl synliga i miljön och att pedagogerna har tagit inspiration utifrån sin filosofi när de utformar sin miljö. Vidare visar resultatet på både likheter och skillnader i sättet att utforma den fysiska miljön och att miljön har en avgörande betydelse för barns utveckling och lärande. De aspekter som pedagogerna har i åtanke när de utformar sin fysiska miljö är förändringar, färgval, hem- eller verkstadsdiskursen, materialutbud och hur dessa sedan placeras – tillgängligt eller otillgängligt för barnen samt vilken funktion miljön fyller för verksamheten. Resultatet visar även på att samtliga filosofiers pedagogroll är som en medkonstruktör i miljön, dock beskriver pedagogerna den på olika sätt.

Syftet med vår studie är att ge en fördjupad förståelse av hur elever i läs- och skrivsvårigheter lär in ett nytt och främmande språk som engelska. Studien syftar även till att belysa skillnaden mellan inlärningen av engelska hos en elev i läs- och skrivsvårigheter och hos en elev utan läs- och skrivsvårigheter. Litteraturgenomgången ger en bakgrund och en förståelse av problemområdet som sedan fördjupas i en kvalitativ undersökning. Kvalitativa intervjuer genomfördes med lärare och specialpedagoger som är väl insatta i läs- och skrivsvårigheter och hur språkinlärning går till för elever i och utan dessa svårigheter. Resultatet av studien visar att det är mycket svårt för elever i läs- och skrivsvårigheter att lära in ett nytt och främmande språk. Dessa elever behöver därför en anpassad undervisning där deras behov och förutsättningar tas i beaktning. Tillgång till kompensatoriska hjälpmedel, som exempelvis datorn, är av stor vikt vid dessa elevers inlärning. Inlärningen bör också grundas på konkret material samt sånger, lekar och spel för att lärandet ska bli så lustfyllt som möjligt. Resultatet visar också att elever i läs- och skrivsvårigheter ofta behärskar talad engelska väl och att de i så stor utsträckning som möjligt bör få visa sina kunskaper på de sätt de behärskar bäst. Att variera och anpassa undervisningen så att alla elever nås är svårt men ingen omöjlighet.

Syftet med uppsatsen är att beskriva Tankeverkstad som ett arbetssätt i matematik för skolår 1-2. Syftet är samtidigt att med Tankeverkstad som konkret exempel belysa hur lärare kan utveckla och förändra sin verksamhet. Ett tredje syfte är att med hjälp av Tankeverkstad visa ett exempel på hur lärare kan använda forskning för att utveckla sig i sitt arbete. Studien bygger på litteraturgenomgång och empiriska studier. Ett resultat av undersökningen är att Tankeverkstad är ett undervisningssätt utan läromedel och utan matematiskt symbolspråk från början. Eleverna tillverkar eget materiel och ägnar sig mycket åt problemlösning. Tankeverkstad är utvecklat av reflekterande praktiker och stämmer väl överens med aktuell forskning rörande den tidiga matematikinlärningen.

Det finns ett stort och konstant behov av sjuksköterskor inom internationellt biståndsarbete. Vad en sjuksköterska gör vid uppdrag skiljer sig från det svenska omvårdnadsarbetet. Arbetet innebär mycket glädje av att göra gott men samtidigt många tragiska upplevelser. Den här studien var empiriskt förankrad med syfte att beskriva sjuksköterskors emotionella upplevelser vid internationellt biståndsarbete för Läkare Utan Gränser. Det empiriska materialet bestod av bloggar, reseberättelser och intervjuer som analyserades och presenterades under kategorierna före, under och efter uppdrag. Under den första kategorin visade det sig att sjuksköterskorna förberedde sig på ett hårt och krävande uppdrag, samtidigt var det svårt att föreställa sig vad som skulle mötas. Under uppdraget upplevdes positiva och negativa känslor relaterade till yrkesrollen. Arbetet var en utmaning och gav en härlig känsla att vara med och påverka. Sjuksköterskorna uttryckte efter uppdraget att det inte gick att förbereda sig på vilka känslor som skulle upplevas. Uppdragen gav energi och känslan av att ha vuxit som människa. Det framkom i studien att det var svårt att vara förberedd inför ett uppdrag, det uttrycktes frustration men ingen stress vilket andra studier visade. Sjuksköterskorna fick lära sig se med nya ögon och interaktionen med patienterna påverkades. / There is a great and constant need for nurses in international aid work. What a nurse does as an aid worker is different compared to the ordinary Swedish nurse. The work involves a lot of pleasure from doing good, but also many tragic experiences. This study is empirically based with a view to highlight nurses emotional perceptions in international aid work for MSF. The empirical data consisted of blogs, travel stories and interviews that were analyzed and presented in categories before, during and after missions. The first category showed that nurses were preparing for a tough and demanding mission, but it was difficult for them to imagine what they were going to meet. During the mission, both positive and negative feelings were related to the professional role. The work was a challenge and it was a great feeling to be able to make a difference. The assignments gave energy and the feeling of having grown as a person. The study revealed that it was difficult to be prepared for a mission, the nurses expressed frustration but no stress, which other studies showed. The nurses had to learn to see with new eyes and the interaction with the patients was affected.

Denna undersöknings främsta teoretiska utgångspunkt är att medier på ett eller annat sätt påverkar människors uppfattning av verkligheten. Medierna kan visa oss de dimensioner av verkligheten vi inte själva har möjligheten att uppleva och blir då ofta vår enda källa till information. Därför finns ett intresse att undersöka hur medier framställer sådana situationer och händelser. Undersökningen har begränsats till hur två av Sveriges största dagstidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, i sina reportage, framställt den ebolasituation som pågått i Västafrika under det senaste året. Detta har undersökts med hjälp av en kvalitativ analys av innehållet, där fokus lagts på att urskilja generella mönster och drag som karaktäriserar framställningen. Under den valda sökperioden har endast åtta reportage publicerats och samtliga av dem inom en tvåmånadersperiod. Värt att notera är det faktum att ebolasituationen enbart framställts utifrån ett av de drabbade länderna i Västafrika, Liberia. Analysen av materialet har påvisat flertalet relevanta mönster, bland annat att situationen framställts gå från allvarlig till kontrollerad trots att ebolaepidemin varit fortsatt pågående månader efter att det sista reportaget publicerats. Det har även konstaterats att majoriteten av personerna i reportagen har kopplingar till Läkare utan gränser, vilket dessutom är den organisation som spelar överlägset störst roll i den sammantagna bild som framställts i reportagen. Med hänsyn till undersökningens resultat har det sedan avslutningsvis getts förslag på eventuell fortsatt forskning, däribland att det skulle kunna vara av intresse att vidare studera hur ebolasituationen framställts i medieinnehåll som inte producerats inom samma kulturella ramar. Detta skulle kunna ge en bredare bild och öppna upp för kulturella jämförelser i framställningen av ebolasituationen.

Syftet med föreliggande avhandling är att studera användning och förekomst av lektionsbeteckningar på scheman i skolor utan en nationellt fastställd timplan, samt belysa hur elever upplever de lokala val som görs vad gäller vissa av dessa lektionsbeteckningar. Den teoretiska referensramen har sin grund i didaktikens selektionsfråga och kommunikationsfråga, och Bernsteins båda begrepp klassifikation och inramning. Avhandlingen består av två delstudier. I delstudie I analyseras, såväl kvalitativt som kvantitativt, 326 scheman från 33 skolor som på försök arbetar utan timplan. 163 scheman från skolor med timplan har analyserats i jämförande syfte. I delstudie II genomförs tio gruppintervjuer med totalt 41 elever kring tre typer av icke ämnesrelaterade lektionsbeteckningar (lagtid, verkstad och mentorstid), som är vanligt förekommande på elevers scheman. I avhandlingen visas att en mängd schemabeteckningar (170 stycken) används för att beskriva vad elever och lärare ämnar ägna sig åt. Utöver traditionella ämnen, schemaläggs arbetsmetoder, gruppbaserad tid, skriv- och lästid, social samspelstid, rekreationstid samt lektioner där eleverna involveras i val, planering och utvärdering. Den här typen av alternativa schemabeteckningar används i signifikant större utsträckning i skolorna utan timplan och i de tidigare årskurserna. När skolorna utan timplan använder alternativa beteckningar leder det huvudsakligen till schemapositioner med svagare inramning och svagare klassifikation, samt en förskjutning från innehåll mot metod/form. Eleverna upplever att lektionerna med svagare inramning och klassifikation har ett värdefullt och verklighetsanknutet innehåll, men att de inte är lika viktiga som ämnena. De upplevs ibland vara slöseri med lektionstid. Resultaten diskuteras i ljuset av annan forskning om skolor utan timplan och avhandlingens didaktiska perspektiv. / The aim of the present thesis is to study the existence and use of lesson designations on the schedules in schools that do not work according to a nationally set timetable, and to elucidate how pupils experience the local choices as regards some of these designations. The theoretical frame of reference is based on the didactical questions of selection and communication together with Bernstein’s concepts of classification and framing. The thesis includes two studies. Study I is a qualitative as well as quantitative analysis of 326 schedules from 33 schools that take part in an experiment where they work without the nationally set timetable. For the purpose of comparison 163 schedules from schools following the set timetable have also been analysed. In study II ten group interviews with a total of 41 pupils are carried out concerning three types of non-subject related lesson designations (team time, workshop, and mentor time), which frequently appear on the pupils’ schedules. In the thesis it is demonstrated that a large number of lesson designations (170 in all) are used to describe what the pupils and the teachers are doing at school. Apart from traditional subjects, working methods, group-based time, time for reading and writing as well as social interaction and recreation, and lessons, where pupils are involved in selecting, planning and evaluating activities, are included on the agenda. These types of alternative lesson designations are used to a significantly higher degree in schools without a timetable and in the lower grades. The use of alternative designations at the schools without timetable primarily leads to lessons with weak framing and weak classification and, in addition, to a change of focus from content to method or form. The pupils think that lessons with weak framing and classification have a meaningful content related to their everyday life but they are not as important as the ‘real’ subjects. They are sometimes experienced as a waste of valuable lesson time. The thesis has an overall didactic perspective, and the results of the two studies are discussed in the light of previous research about schools using no set timetable.

This study is an investigation of the possibilities to create levels that convey a character and its personal narrative with the use of three level design methods. The used methods are: the use of smaller objects and details to convey information, using the player's personal references and memories and having a clear goal for the player. The results are gathered though qualitative interviews with the participant in the study and examining how participants interpret the narrative in game levels that were designed by using these three level design methods. This study uses the game Project Rewind as test bed, which was partially developed for this thesis purpose. The test result have shown that players took more notice of clusters of smaller visual objects, and memorized interactive objects much better than the stationary objects. They also used their own personal and cultural references, memories and stereotypes when analysing the objects in the levels to create an image of the character presented to them. Based on the results that we received from the interviews we found that having a clear demographic is important when designing a narrative level that needs be easy to understand. This is because of each player's own personal references, certain things can be perceived differently based on the player's references. The test results also show that the three level design methods mentioned can to a certain degree be used to convey a narrative when used to design a level. / Denna studie är en utredning av möjligheterna att skapa spelnivåer som förmedlar en karaktär och dess personliga berättelse med användning av tre level design metoder. De använda metoderna är: användning av mindre objekt och detaljer, användning av spelarens personliga referenser och minnen samt att ha ett tydligt mål för spelaren. Resultaten samlas in genom kvalitativa intervjuer med deltagarna i studien och analysera hur deltagarna tolkar berättelsen i spelets nivåer som var designade med hjälp av dessa tre level design metoder. Denna studie använder spelet Project Rewind för testerna, detta spel var delvis utvecklat för denna studiens ändamål. Test resultaten visar att spelaren tog upp mer information genom kluster av mindre visuella föremål, och memorerade interaktiva objekt mycket bättre än de stillastående objekten. De använde också sina egna personliga och kulturella referenser, minnen och stereotyper när de analyserade objekten i nivåerna för att skapa en bild av karaktären presenteras för dem. Baserat på de resultat som vi fått från undersökningen fann vi att det är viktigt att ha ett tydligt demografiskt mål, vilket är viktigt när man utformar en berättelse i en spel nivå som ska vara lätt att förstå. Detta är på grund av varje spelare har sina egna personliga referenser, vissa saker kan uppfattas på olika sätt beroende på vad för referenser man har. Test resultaten visar också att de tre level design metoderna som nämndes tidigare kan till en viss grad bli använda för att förmedla ett narrativ när man använder dem för att designa en nivå.

Bakgrund: Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en ny behandlingsform som idag används för att öka den fysiska aktiviteten hos patienter som antingen redan är sjuka i olika livsstilsrelaterade sjukdomar, eller i riskzonen för att insjukna. Idag består behandling i hög grad av läkemedel, men FaR kan fungera som ett alternativ som minimerar användandet av traditionell medicin samtidigt som det ökar patientens självkänsla samt motiverar dem till en förändrad livsstil. Sjukvårdspersonalen måste vara kunnig i hur de kan bidra till att öka patientens compliance. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som kan påverka en patients compliance till FaR.  Metod: Metoden som användes för denna studie var en konvergent mixad metod, som kombinerade både en kvalitativ och kvantitativ analys av totalt 17 artiklar. Av dessa var 10 kvantitativa och 7 var kvalitativa. Resultat: Analysen av framkommen data resulterade i tre övergripande teman; mänskliga relationer och livsförhållanden, sjukvårdspersonalens arbete och deras inställning, patientens fysiska samt psykiska hälsa. Dessa kan påverka patientens compliance antingen på ett positivt eller negativt sätt. Slutsats: Compliance kan delas in i tre huvudteman, socioekonomisk status och livsförhållanden, sjukvårdspersonalens arbete och deras inställning och slutligen patientens psykiska samt fysiska hälsa. Klinisk betydelse: FaR kan ses som en fortsättning av sjuksköterskans hälsofrämjande arbetsuppgifter. Uppsatsen kan bidra till en ökad kunskap om hur sjuksköterskor i synnerlighet men även annan vårdpersonal kan bidra till att patientens compliance når upp till en så hög nivå som möjligt. / Background: Exercise on Prescription (EoP) is a new way of treating patients, and is being used today to initiate physical activity among patients with lifestyle related diseases, or patients at risk of such diseases. Today the normal treatment is to use medication, but EoP can be an alternative that minimize the need for traditional medication as well as empower and motivate the patients to change their lifestyle. Healthcare staff must know how to increase patient compliance. Purpose: The purpose of this study was to examine factors that can affect patient compliance to FaR. Method: The method used was a convergent mixed method, which combines qualitative and quantitative text analysis of 17 articles, 10 of which were quantitative and 7 qualitative.  Results: The data analysis resulted in the conclusion that the patient compliance in relation to EoP was mainly influenced by three themes; social relations and living conditions, the healthcare professionals the patient interact with and their attitude towards EoP, and the patient's physical and mental health. These themes can affect the patient compliance to a either negative or positive outcome. Conclusion: Compliance can be subdivided into three major themes: Socioeconomic status and living conditions, the work done by healthcare staff and their attitude and finally the physical and psychological health of the patients. Clinical significance: FaR is a logical progression on the health-promoting work done by nurses. This work aims to further the knowledge on how nurses in particular, but also other health care professions, can contribute to helping the patient reach the best compliance possible.