I denne teksten undersøker jeg hvilke uformelle institusjoner som rammer inn rurale hytteeieres bruk, vern og forvaltning av natur og utmark, og hvordan disse uformelle institusjonene samspiller med formelle institusjoner som lover, forskrifter og reguleringer. Dette gjør jeg gjennom å bruke Verran kommune og hytteeiere der som case. Det viktigste empiriske datamaterialet består av åtte uformelle intervjuer med ledere og tidligere ledere av hytteeierforeninger i Verran. Teoretisk trekker teksten veksler på institusjonell teori, mens den tematisk føyer seg inn i både bygdesosiologien og rettssosiologien. I undersøkelsen fant jeg uformelle institusjoner blant hytteeierne som tilsier at vern av natur forutsetter bruk og tilstedeværelse, at alle bør ha tilgang til å bruke og høste fra utmarka og at de som bruker og forvalter utmark bør ta hensyn til andre brukere av områdene i alt de gjør. Disse institusjonene skaper bruddsoner mot formelle institusjoner som eiendomsretten, Naturmangfoldloven og kommunale planer og forskrifter. Hytteeierne har flere strategier for å håndtere disse bruddsonene mellom hva de opplever som rett og rimelig (uformelle institusjoner) og regelverket: De tilpasser seg på ulike måter innenfor de formelle institusjonene, de går til åpen konfrontasjon mot lover og forskrifter og i enkelte tilfeller velger de også å se bort fra de formelle institusjonene. Konflikter som oppstår mellom grupper av utmarksbrukere løses utenfor de formelle institusjonene så lenge det er kort sosial avstand og stor tillit mellom partene og det er moderate verdier på spill. Studien understreker betydningen av sosial kapital og kollektive handlinger i bruk og forvaltning av utmark, og peker på utfordringer som reises når det er brudd på den sosiale tilliten mellom aktørene. Den peker også på nye problemstillinger, knyttet til når og i hvilke situasjoner aktører velger de ulike strategiene for å håndtere brudd mellom formelle og uformelle institusjoner rundt bruk, vern og forvaltning av utmarka.

Syftet med studien är att komplettera den forskning som gjorts inom landskapsvetenskap och kulturgeografi utifrån ett utmarksperspektiv. Studien ska bidra till förståelse för utmarkernas placering och förändring under de senaste 200 åren. Detta görs genom att jämföra två områden med olika naturgeografiska förutsättningar, ett på Linderödsåsen och ett på Kristianstadslätten, utifrån faktorerna jordarter, utmarkers storlek, markanvändning och djurhållning. Utmarkerna var de områden som byns bönder i huvudsak använde till bete. I denna studie kommer det som lantmätaren klassat som utmark, hagmark eller fäladsmark i kartornas protokoll att räknassom utmark. Kartmaterialet av utmarker och inägor sammanställdes till två områden som det gjordes olika analyser inom och för att utföra detta användes geografiska informationssystem. Studiens resultat diskuteras framförallt i samband med tre andra studier som tar upp frågor kring utmarker och bete. Studiens analyser visar att jordarterna har haft en viss inverkan på utmarkernas placering. Utmarkernas areal skiljer sig mellan områdena vilket kan bero på de förutsättningar som jordarterna skapat. Markanvändningen förändrades, efter den agrara revolutionen ökade åkermarken och trädvegetationen på betesmarkens bekostnad. Från 1900-talets mitt fram till idag har markanvändningen förändrats ytterligare men inte lika drastiskt. Djurhållningen skiljde sigmellan områdena. På Kristianstadsslätten hade de en högre djurtäthet än på Linderödsåsen.

Relativt lite forskning har de senaste årtiondena bedrivits gällande svedjebruket, i synnerhet förekomsten och utbredningen av svedjeland inom enskilda byar. Arealen svedjad mark i förhållande till arealen åkermark i byn Algustorp, Röke socken, norra Skåne utgör grunden för denna studie. Gunhild Weimarck publicerade 1953 en avhandling där arealen svedjad mark jämförs med arealen åkermark i Lönsboda, Örkened socken, nordöstra Skåne. För denna uppsats är jämförelser mellan de två byarna fundamental, det vill säga en komparativ studie där likheter och skillnader diskuteras utifrån olika parametrar. Uppsatsen ska dessutom ge ökad kännedom om svedjebrukets förekomst i fem närbelägna byar i anslutning till Algustorp, belysa svedjandets betydelse för agrarsamhället och framför allt redogöra för svedjelandens omfattning inom byn Algustorp. För att möjliggöra detta har källmaterial i form av frågelistsvar, jordeböcker och historiskt kartmaterial varit grundläggande för studien. Analyser av geografisk information i applikationen ArcMap har underlättat beräkningen av arealen svedjemark respektive åkermark i Algustorp. Resultatet visar att arealen svedjeland i Algustorp var mindre än byns åkerareal, till skillnad från Lönsboda, där svedjemarkens areal istället var större i förhållande till byns åkermark. Detta fenomen tycks bero på regionala skillnader, det vill säga olikartade markförhållanden i de olika byarna. Tillgången på odlingsbar mark framstår som mycket liten i Lönsboda. Därmed förekom större arealer svedjemark i Lönsboda till skillnad från Algustorp, där förutsättningarna för spannmålsodling till synes är mera gynnsamma. Det är med stor sannolikhet naturgivna förhållanden, främst jordartssammansättningen, som pådrivit ett större behov av att nyttja svedjebruk i Lönsboda.

The aim of this BA thesis is to understand the Bronze Age deposit in Tumba, Botkyrka Parish, Sweden, and its unusual placement in the landscape: on land and not in water. In order to achieve this, the deposit is analysed with different points of view: 1) the deposit objects: two socketed axes from Montelius period V–VI and a chisel, are examined for traces of usage; 2) the deposit is seen in relation to two other deposits in its vicinity; 3) the spatial distribution of other Bronze Age remains and monuments are analysed; 4) the deposit is viewed as a part of a natural and cultural landscape. The results demonstrate that, in southern Botkyrka, used axes were deposited in an area free from other Bronze Age monuments. They appear also to have been placed outside the inhabited areas, i.e. where activities like grazing or hunting occurred. This can be understood by viewing the woodland as something with agency, and people in a relationship with the environment.

This thesis provides new insights into the societal organisation of iron production within past societies within Northern-Middle Sweden, through the applications of advanced GIS analyses and statistics, as well as the modelling of hypothetical hot spots of iron production through newly developed hydro-geological theories.  Parallel shifts in iron production intensities occurred during the 6th century AD. This is interpreted as reflecting different levels of adaptiveness to the climate crisis of AD 536/40. Differences in connectivity to major waterways between northern and southern watersheds are observed, possibly reflecting differing needs for transporting the iron. Clusters with large iron production sites are mainly located along the rivers, whereas groups of smaller iron production sites with no visible charcoal pits occur in outland positions. The lack of visible charcoal pits is interpreted as a low-scale charcoal production, less visible. / Denna uppsats bidrar med nya perspektiv på järnframställningens samhällsprägel inom Mellannorrland. Detta uppnås genom tillämpningen av avancerade GIS-analyser och statistik, samt modellering av hypotetiska järnframställnings-zoner inom landskapen, genom tillämpningen av nya hydro-geologiska teorier. Parallella förändringar i järnframställningens intensitet ägde rum under 500-talet. Detta tolkas som skiftande anpassningsförmågor inom samhällen till klimatkrisen som ägde rum 536/40 e.v.t. Olika grader av närhet till högkommunikativa vattenleder mellan nordliga och sydliga områden observeras, vilket kan indikera olika behov av transportleder för järn. Kluster av stora järnframställningsplatser framträder främst längst dessa vattenleder, medan järnframställningen inom utmarkerna är mer lågskalig, och saknar ofta synliga kolningsgropar. Saknaden av dessa tolkas som förekomsten av en långskallig kolframställning, som inte är lika väl synlig i landskapet.

Outlying forest and mountain areas in the inland of middle and north Scandinavia have for a long time been seen as marginal areas of little importance to the main Scandinavian historical narrative. However, in recent time, the importance of the outland has increasingly been in the focus of archaeological research. It has been suggested by several scholars that the emergence of centralized power structures in various parts of Scandinavia during the mid Iron Age can be explained by an extensive trade of resources like antler, bone, and iron. However, much is still unknown about the broader context of these activities and the people that performed them. The aim of this study is to analyse the character of these activities and exchange networks in a study area consisting of areas on both sides of the present Swedish-Norwegian border. This is done by analysing the pattern of archaeological remains in the outland and how they relate to landscape characteristics like topography, water courses and sediment types. The main archaeological remains studied are graves, pitfalls for moose and reindeer hunting and iron working sites. The results show the use of graves as territorial markers in the landscape and the existence of central places in the outland, possibly used for trade and social activities. The study also suggests that the relations between people from the hunter-gatherer and the agrarian communities changed during the late Iron Age, which is indicated by a dislocation of graves further up in the valleys to the north.

I det äldre jordbrukslandskapet finns en biologisk mångfald som man bl.a. försöker bevara genom att via EU:s miljöstöd stimulera lantbrukare att hävda betesmarker och slåtterängar med gammaldags metoder. Men är åtgärderna effektiva och uppfyller de sitt ändamål? Syftet med denna studie var att återinventera 10 stycken provytor från 2002 på gården Brofallet, för att se hur artsammansättningen hos kärlväxter hade påverkats av nio säsongers återupptagen hävd. Gården ligger helt omgiven av skog, isolerad från annan jordbruksmark. Ingen signifikant generell förändring kunde noteras hos hävdgynnade kärlväxtarter. Kvalitativa observationer kunde däremot visa en ökning av vissa hävdgynnade arter. Slutsatsen är att de femåriga åtaganden som lantbrukare gör för att få miljöstöden inte är tillräckliga sett till den totala mångfalden av kärlväxtarter på en gård som Brofallet, men att förändringar däremot kan tänkas ske snabbare på andra nivåer i ekosystemet. I studien diskuteras att även miljöåtgärderna och dokumentationen borde präglas av mångfald, där det småskaliga extensiva jordbruket kan visa sig vara viktigt i det totala strävandet efter ett hållbart samhälle både när det gäller att utnyttja extensiva marker för livsmedelproduktion och för att behålla biodiversiteten på landskapsnivå. / Old agricultural landscapes house a great biodiversity. To conserve this diversity the European Union award financial support in the form of environmental grants to encourage farmers to maintain pastures and hay meadows using old-fashioned methods. But are the measures effective and do they meet their purpose? The purpose of this study was to re-inventory ten sample plots from 2002 on the farm Brofallet to see how species composition of vascular plants had been affected by the nine seasons of using these old-fashioned methods management. The farm is completely surrounded by forest, isolated from other agricultural land. No significant overall change was observed concerning the composition of vascular plant species favored by traditional management. Qualitative observations, however, showed an increase in some species favored by traditional management. The conclusion is that the five-year commitment that farmers make to receive the environmental grants is not adequate enough to be able to detect changes in total diversity of vascular plants on a farm such as Brofallet, but that changes may occur faster at other levels in the ecosystem. Moreover, a ramification of this study is the idea that even environmental measures and documentation should be characterized by diversity. In summary, small-scale extensive farming may prove to be important in the overall quest for a sustainable society, both to exploit land for food production using extensive farming, and to maintain biodiversity at the landscape level.