No description available.

Intervjuer och observationer av pedagogers sätt att arbeta med utomhusmiljö i det dagliga arbetet med barnen är grunden för den här studien. Blir utomhusaktiviterer en del av undervisningen eller är de "bara ute"? Observationer gjordes genom att följa avdelningar under en dag, detta gjordes på två förskolor. Intervjufrågorna rörde sig kring deras arbete med utomhuspedagogik. Intervjuerna ägde rum på fyra förskolor, två naturinriktade och två utan specifik inriktning. Skillnaderna var att de naturinriktade hade en medvetenhet kring utomhuspedagogik, medan de andra förskolorna inte var medvetna om det, men arbetade med det ändå. När begreppet utomhuspedagogik förklarades och diskuterades var det ändå mycket av detta de kände igen från sitt arbetssätt. Under intervjuerna på de naturinriktade förskolorna kunde endast en av deras pedagoger vara med under intervjun på grund av personalresurser. Pedagogerna på de andra förskolorna intervjuades antingen två och två eller en i taget efter varandra men vid samma tillfälle. Resultatet av studien är pedagogers berättelser och beskrivningar av arbetet med utomhuspedagogik, och utomhuspedagogik som metod i verksamheten. Vi har genom observationer och intervjuer fått fram resultat som visar hur pedagogerna arbetar tillsammans med barnen i utemiljön. Genom observationerna har vi kunnat se att pedagogerna var omedvetna om att de flitigt använde sig av utomhuspedagogik ute i praktiken tillsammans med barnen. Pedagogerna berättade att de använder utomhuspedagogiken som ett redskap och ser den som en stor tillgång till de olika aktiviteter och teman som de utför tillsammans med barnen. Pedagogerna upplevde begreppet utomhuspedagogik nästan som främmande och som något svårt. De ansåg att utomhuspedagogiken ska vara en stor del i barns undervisning och genomsyra verksamheterna. Vi använde oss av orden utomhusmiljö och utevistelse i vår text då det är de begreppen som pedagogerna använder sig av under våra intervjuer om utomhuspedagogik. Resultatet av denna studie kan vara till hjälp för pedagoger som arbetar med utomhuspedagogik men kanske inte riktigt känner att de är på rätt spår. Genom resultaten kan de få mer klarhet och bekräftelse på att arbetet de utför uppfyller läroplanens mål och riktlinjer för utomhuspedagogik. Samtidigt kan de få inspiration och bli medvetna om, att det varken är svårt eller krångligt och att det arbete de utför är utomhuspedagogik.

I denna studie undersöker vi hur förskolegårdar är tillgängliga för barn med funktionsnedsättning utifrån förskollärarna och förskolechefernas perspektiv samt hur kommunen ser på detta. Hur eventuella brister hanteras, så att alla barn kan vara delaktiga i aktiviteter på förskolegården. En central del i denna studie är tillgänglighet, som är en viktig del av förskolans verksamhet. Är inte utomhusmiljön tillgänglig för barn med funktionsnedsättning så kan de inte vara delaktiga på samma villkor. Pedagogerna är en viktig del att få barn med funktionsnedsättning delaktiga i aktiviteter på förskolegården även olika hjälpmedel kan vara till stöd för detta. För att få fram ett resultat har vi intervjuat fyra förskollärare, två förskolechefer och en pedagogisk utvecklare på kommunen som är inriktad mot förskolors utomhusmiljöer. Vi har valt att göra denna studie för att det är av intresse att känna till hur förskollärare, förskolechefer och kommun upplever förskolans utomhusmiljö. Detta är något som inte diskuteras särskilt ofta utan fokuset ligger mest i att få inomhusmiljön tillgänglig för barn med funktionsnedsättning. Enligt tidigare forskning är det viktigt med tillgänglighet för att öka delaktigheten och valfriheten för barn med funktionsnedsättning. För att barn med funktionsnedsättning ska få den stimulans de behöver så är det viktigt att förskolegården är tillgänglig. Resultatet som framkommit utifrån intervjuerna visar att förskollärarna upplevde att förskolegårdarna inte var tillgänglighetsanpassade för barn med funktionsnedsättning vilket de hanterade på olika sätt. Genom intervjuerna har vi även kommit fram till att det kan vara skillnad på hur man ser på tillgänglighetsperspektivet. Ett sätt kan vara att se på tillgänglighet genom att alla barn ska ha möjlighet till att ta sig runt på förskolegården. Ett annat sätt kan vara att det ska finnas möjlighet att ta sig runt på gården men även fram till lekredskapen för att kunna vara delaktig.

Syftet med vårt examensarbete är att genom intervjuer med förskollärare undersöka hur de arbetar med naturvetenskap med de yngre barnen i utomhusmiljöer. Vi har valt att undersöka vilka möjligheter samt svårigheter förskollärare säger att de ser med naturvetenskapligt arbete i utomhusmiljöer med de yngre barnen i förskolan och vilken betydelse utomhusmiljön får för förskollärares arbete med naturvetenskap tillsammans med de yngre barnen. Examensarbetets teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet. Undersökningen är gjord med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare på två förskolor. Resultatet av vår undersökning visade att förskollärare har olika syn på naturvetenskap och att de upplevde olika svårigheter och möjligheter med naturvetenskap med de yngre barnen i utomhusmiljöer. De hade olika uppfattningar om svårigheten med att anpassa naturvetenskap till barnens nivå och utvecklingszon. Några förskollärare såg det som en svårighet och några förskollärare såg bara möjligheter med att anpassa naturvetenskap till barnens nivå. Resultatet visade att förskollärarna tog tillvara på barnens intressen i sitt arbete med naturvetenskap.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare ser på barns inflytande, barns möjligheter samt behov av egeninitierad återhämtning i förskolans utomhusmiljö. Ämnet är valt för att bidra till en större förståelse för hur utomhusmiljön kan gynna barnens återhämtning. Med hjälp av en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer används som redskap, synliggör vi hur förskollärare bemöter och möjliggör för barns behov av återhämtning. Detta ställs mot förskolans ramar och rutiner och synliggör således hur återhämtning i utomhusmiljön fungerar i praktiken. Resultatet analyseras med teorier kring barndomssociologi, tidigare forskning, förskolans styrdokument samt annan relevant litteratur. Resultatet indikerar hur barnens återhämtning utomhus påverkas av förskollärarnas möjlighet att bemöta barnens behov samt vikten av en genomtänkt utformning av förskolans utomhusmiljö. Utifrån studiens resultat kan vidare forskning med hjälp av observationer och barnintervjuer genomföras för att fördjupa resultatet ytterligare.

<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

SammanfattningSyfteSyftet med vår studie är att undersöka hur förskolans pedagoger resonerar kring användandet av utomhusmiljön som didaktisk resurs samt hur de ser på utomhusmiljöns betydelse för lärande inom olika ämnesområden.MetodVi har använt oss av en kvalitativ metod där vi intervjuat sex verksamma pedagoger på tre olika förskolor.ResultatVårt resultat visar att samtliga pedagoger på förskolorna betraktar utomhusmiljön som en didaktisk resurs. Alla ämnesområden, språk, matematik, naturvetenskap, teknik, musik och skapande, är lämpliga att bedriva utomhus. Dessutom visar resultatet stora fördelar avseende barns hälsa och motorik. Pedagogerna nämner också den positiva påverkan som utomhusmiljön har på sinnenas utveckling.

Den här studien undersöker vad det finns för förutsättningar för barn att vara fysiskt aktiv på fritidshemmet. Syftet är att öka kunskapen om hur fritidsverksamheters utomhusmiljö kan stimulera barns fysiska aktivitet samt fritidspedagogers syn på utformningen av utomhusmiljön. Syftet är vidare att undersöka hur barn använder den miljö de har tillgång till. Det är en jämförande fallstudie där byskolor och stadsskolor kommer jämföras mot varandra. Datainsamlingen har gjorts genom observationer och intervjuver på fyra olika fritidshem. Studien har visat att skolgårdens utformning har betydelse för barnens fysiska aktivitet samt att barn som vistas på skolgårdar där naturinslag och varierad miljöär mer fysiskt aktiv än barn som vistas på en skolgård där naturinslag saknas. Studien har även visat på vikten av fritidspedagogers engagemang till att få barn att utöva rörelse och lek. Sammanfattningsvis har det visat sig att det finns skillnader mellan de undersökta skolorna där barnen p åbyskolorna har fler möjligheter till fysisk aktivitet än barnen i stadssskolorna. Denna studie kan användas som ett stöd för personal verksam inom skola och fritidshem som ska granska och utveckla sin skolgård.

The purpose of this study is to gain deeper knowledge in how the outdoor environment and materials in the preschool yard affect children in their play and what thoughts the preschool teachers have about it. In order to achieve this, we researched which environment in the preschool yard is the most popular among the children and why. In addition, we investigated if there are any differences between boys’ and girls’ choice of place.The methods used are quantitative observations, using an observation schedule, as well as qualitative interviews with preschool teachers. The study was conducted from a sociocultural perspective and with relational and relative understanding of space. This means that what occurs in the preschool yard is not only based on the physical but also on social relationships and beliefs. The expectations that exists about play areas and materials in the preschool yard are the main focus of this study. Where the location itself is not necessarily what determines where the children play and what they are playing with.In this study, it appears that even though it initially seemed as if children's play determined where they chose to play in the yard, it is the expectations and beliefs about the different places that affect the children’s choice of place. Even though the children themselves choose which games they want to play, the expectations and rules that exists will steer where the children's plays are performed. Moreover, it is also proven that there were no significant differences between girls' and boys' choices of place in the preschool outdoor environment and neither in expectations based on the children’s gender.

Denna uppsats har till syfte att öka kunskap om mellanrummet mellan platsens betydelse och motorikens inverkan på barns språkinlärning i en Ur och Skur verksamhet. Den valda metoden för att försöka få syn på detta mellanrum har varit observationer med fältanteckningar och ljudinspelningar. Sedan har materialet analyserats med hjälp av sociokulturellt perspektiv. Det resultat som framkommit ur mitt empiriska material är att barnens lekar har möjligheten att utvecklas åt många olika håll. Att vara utomhus leder till att de i mindre utsträckning är påverkade av normstyrda artefakter jämfört med en förskola som vistas till större delar inomhus. Dock finns det en social praktik som pedagogerna har skapat som gynnar barns språkinlärning. Strukturen och kulturen av att ställa frågor och ha möjligheten att ge ordentliga svar, i både lek och vardag. Ytterligare ett resultat som framkommit är att både barn och pedagoger är vana vid att använda sin omgivning för att utvidga sitt lärande så att även en skylt i tunnelbanan blev ett medierande redskap för språkinlärning och intresse. Slutsatsen blev att platsen och då främst skogen gav förutsättningarna till rörelse och fantasilek där barnen själva kunde utforska sina intressen. Samtidigt som pedagogerna gav möjligheterna till barnens lekar genom att visa att de tyckte de var viktiga och gav möjligheter för samtal genom bland annat frågelekar.