I förskolebarns möte med olika utomhusmiljöer förekommer matematiska begrepp, vilka de stöter på i leken samt i de planerade aktiviteterna, där förskollärare ges möjligheter till undervisning av matematik. Dessa lek och lärtillfällen kan vara i skogen, på förskolegården, i stadsmiljö, längs trottoarer eller stränder och så vidare. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares undervisning av matematik i olika utomhusmiljöer i förskolan samt deras beskrivning av den. En kvalitativ metod med self-reports och observationer som redskap har tillämpats. Self-reports skickades ut till förskollärare där de fick beskriva hur de undervisar matematik i förskolan genom att svara på tio frågor. Förskollärare observerades även i samband med undervisningen av matematik i olika utomhusmiljöer. Studien bygger på den sociokulturella teorin som framställts av Vygotskij, (Säljö 2014,ss. 17-18). Vidare baseras studiens resultat på en jämförelse av de sex grundläggande matematiska aktiviteter som presenteras av Alan Bishop, (1991, ss. 99-103). Resultatet i den här studien visar att förskollärare använder matematiska begrepp i undervisningen under vistelsen i utomhusmiljöer. Vilken form av undervisning beror på barns ålder och mognad. Förskollärare använder enkla matematiska begrepp i undervisning av yngre förskolebarn. Förskollärare upplever även sig delaktiga i aktiviteter/lekar samtidigt som de samtalar och benämner olika matematiska begrepp inför förskolebarn. Matematiken sker ofta spontant och finns överallt i olika miljöer. Förskollärare ser möjligheter med att undervisa i utomhusmiljöer även om det finns hinder som ålder på förskolebarn, väder, samt kläder vid kalla årstider.

Trots att det finns ungefär 7000 rörelsenedsatta barn i Sverige finns brister i anpassning av förskolans utomhusmiljö. Förskolans styrdokument uppger att verksamheten ska anpassas för att vara inkluderande för barns olika behov. Alla barn har rätt till lek, men får alla möjlighet att nyttja den rättigheten? I denna studie synliggörs metoder för att öka rullstolsburna barns självständighet, delaktighet och inkludering. Analys av det insamlade materialet har gjorts med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarna anser att inkludering har en betydande roll för barns självkänsla samt för deras möjligheter till utveckling och lärande. Pedagogens förhållningssätt kan vara avgörande för huruvida ett barn kan inkluderas när det finns hinder i den fysiska miljön.

Syftet med denna studie bidrar till att belysa hur barn och pedagoger uppfattar förskolans utomhusmiljö med fokus på lek, lärande och inflytande. Följande frågeställningar har besvarats: Hur uppfattar barn och pedagoger förskolans utomhusmiljö med fokus på lek och lärande? Hur återspeglas barns inflytande i förskolans utomhusmiljö? Empirin till studien har samlats in via fokusgrupp och samtalspromenader där vi har tagit till vara på pedagoger och barns beskrivningar genom att ställa öppna frågor. Förskolan har valts via ett bekvämlighetsurval. Den insamlade empirin har analyserats utifrån Renstams och Wästerfors (2015) analysmodell: sortering, reducering, argumentering samt Lefebrves rumsteori. Resultaten visar att barn och pedagogers uppfattningar om utomhusmiljön till viss del överensstämmer men att det finns olikheter i hur de beskriver lek, lärande och inflytande. Utifrån barn och pedagogers uppfattningar om förskolans utomhusmiljöer med fokus på lek blev resultatet att det är en miljö där den fria leken dominerar. Barn och pedagogers uppfattningar om lärande skiljer sig åt, pedagogerna beskriver ett intellektuellt lärande medan barnen visar till övervägande del ett konkret lärande. Barnens inflytande återspeglas i verksamheten på så sätt att deras tankar samt idéer i den fria leken är central i förskolans utomhusmiljö och att pedagogerna vill ge barnen möjlighet till att uppleva självständighet. Barnen ansåg sig ha lite eller inget inflytande över utomhusmiljöns utformning utan att det var pedagogerna som till störst del bestämde. Dock så beskriver pedagogerna att även de har svårt att påverka den konkreta miljön.

Att vistas utomhus är en stor del av förskolans vardag, därför blir utomhusmiljön och dess syfte viktig att synliggöra. Genom en kvalitativ studie med intervjuer som metod, avser denna studie att synliggöra sex stycken förskollärares uppfattningar om utomhusmiljöns möjligheter och hinder. Med dessa uppfattningar syftar studien till att ta reda på hur förskollärare motiverar utomhusvistelse i förskolan samt om uppfattningarna kan framstå på olika sätt beroende på förskolans lokalisering. Genom intervjuer synliggörs sex stycken förskollärares uppfattningar. Därefter har datamaterialet bearbetats för att synliggöra likheter, skillnader och mönster för att få en bild av hur möjligheter och hinder samt hur handlingserbjudanden och barnperspektiv kan komma till uttryck i utomhusmiljön. I resultatet framgår hur utomhusvistelsen är av vikt oavsett förskolans lokalisering. Möjligheter och hinder uppfattas olika av de deltagande förskollärarna, men som resultatet visar så handlar det i synnerhet om deras förhållningssätt, snarare än förskolans lokalisering. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

BAKGRUND: Redan i mitten av 1700-talet skriver Jean, Jacques Rouessau attbarns miljö är en lärandeplats, både inomhus och utomhus, där dekan använda sina sinnen och aktivt söka kunskap. Likväl 2000-taletsLars-Owe Dahlgren menar att utomhuspedagogik inbjuder till olikasinnesuttryck genom erfarenheter och upplevelser i miljön utomhus.Utgångspunkten för den teoretiska ramen av arbetet är sett ur ettsociokonstruktivistiskt perspektiv.SYFTE: Syftet med studien är att undersöka vilken syn pedagoger i förskolanoch skolan har på utomhuspedagogik, hur de arbetar medutomhuspedagogik i den dagliga verksamheten samt vad somutvecklar barns lärande i utemiljön.METOD: Studien genomfördes med kvalitativ forskningsmetod.Datainsamlingen utfördes med hjälp av self report som besvaradesav 16 pedagoger verksamma i förskola och skolaRESULTAT: Resultatet visade att alla deltagande använde sig avutomhuspedagogik i verksamheten. Utomhuspedagogik upplevdessom ett spontant område där barn och elever aktiverade sig praktiskti utomhusmiljön. Ett flertal pedagoger som var delaktiga i studienansåg att utomhuspedagogisk verksamhet skapar situationer där ettlärande sker.

BAKGRUND:Utomhuspedagogik är något vi uppmärksammat bli mer och mer vanligt att arbeta med runt om på förskolorna. Dock blir utflykterna i förskolorna färre, och utemiljöerna blir begränsade av olika faktorer. Förskolegården blir då allt viktigare för barns intellektuella förståelse för sin närmiljö. Att arbeta i utomhusmiljön är ett processinriktat arbetssätt där miljön blir till en medupptäckare i barnens lek, lärande och utveckling. Det utmanar pedagogens roll och ställer krav på de miljöer som förskolan erbjuder.SYFTE:Vårt syfte är att undersöka hur verksamma pedagoger i förskolan resonerar kring användandet av utomhuspedagogik och utomhusmiljö som ett pedagogiskt verktyg för barns utveckling och lärande.METOD:Vår studie utgår från en kvalitativ metod. Vi har intervjuat 12 förskollärare på fem förskolor.RESULTAT:Pedagogerna använder sig av utomhuspedagogik som ett sätt att stimulera barns utveckling och lärande till exempel när det gäller konkret matematik, språkstimulering, barns motoriska utveckling samt utmanande av lek och fantasi. Även den egna rollen i utomhusmiljön var något pedagogerna berättade om. Det som framträtt är tre olika roller, dessa är att finnas till hands, medupptäckaren och att finnas där som observatör vid konflikter. I arbetslagsdiskussioner prioriterades inte diskussioner om utomhuspedagogik och utemiljö.

BakgrundFörskolegården erbjuder barnen motorisk träning och utmaningar för deras rörelsebehov.Verksamhet som vanligtvis bedrivs inomhus, kan med fördel flyttas till uterummet. I eninspirerande och ständigt föränderlig miljö, flödar inspirationen, fantasin och upptäckarlustan hos såväl barn som medforskande pedagoger. Miljön blir en medupptäckare i barnens lek och det ställs krav på de miljöer som förskolan har att erbjuda.SyfteStudiens syfte är att ta reda på hur barnen, med tyngdpunkt på motorisk utveckling, använder förskolans lekplatser. Syftet är vidare att höra hur barnen resonerar kring dessa samt ta del av deras önskemål, gällande lekplatsernas framtida utformning.MetodStudien utgår från en kvalitativ metod, med observationer och intervjuer som redskap. Urvalet består av tolv stycken femåriga pojkar och flickor, på två olika förskoleavdelningar.ResultatBarnen beskriver sin dagliga utevistelse på förskolegården i mestadels positiva ordalag.Gjorda observationer har utvisat att barnen för det mesta är sysselsatta med någonting som de själva valt att göra under uteleken. Vi konstaterar att både stora och små barn tycks få tillräckligt utrymme för såväl stillsamma som vilda lekar, på förskolegården. Barnen uttrycker sina konkreta önskemål, gällande den lilla förskolegårdens utformning. De önskar sig gungor, cyklar och en klätterställning samt fler småleksaker. / Program: Lärarutbildningen

Studiens syfte är att belysa hur förskollärare kan uppmuntra barn till fysisk aktivitet i förskolan. Studien undersöker även hur förskollärare kan arbeta, för att ge barn möjlighet att utveckla en positiv syn och ett positivt beteende till fysisk aktivitet. De frågeställningar som undersöks i studien är, hur säger sig förskollärare att de arbetar för att uppmuntra barn till fysisk aktivitet i förskolan samt hur kan förskollärare arbeta för att ge barn möjlighet att utveckla ett positivt förhållningssätt till fysisk aktivitet. Studien utgår från kvalitativa data och vilar på semistrukturerade intervjuer som har genomförts med åtta verksamma förskollärare. För att analysera det resultat som blev synligt vid intervjuerna användes den socialkognitiva teorin som analysredskap. Studiens resultat visar på att fysisk aktivitet är något som kan ske under spontana och planerade former. Vidare framkommer det att förskollärarna är överens om att fysisk aktivitet är lättare att uppmuntra till utomhus än inomhus. Det blir också synligt att miljön har en stor inverkan när det kommer till vilken fysisk aktivitet som är möjlig att uppmuntra till inomhus respektive utomhus. För att barn ska få möjlighet att utveckla ett positivt förhållningssätt till fysisk aktivitet visar resultatet att förskollärare behöver inta en positiv inställning till området.

Uppsatsen handlar om förskollärares uppfattningar kring utomhuspedagogik. Där har vi valt att inrikta oss på lärandet av ord och begrepp i den fria leken. Syftet med uppsatsen är att belysa förskollärares uppfattningar, möjligheter och hinder med att bedriva lärandet ute. Vi vill genom vår studie belysa exempel på hur förskollärare arbetar med ord och begrepp i utomhusmiljön. Studien problematiserar möjligheter och hinder med att bedriva utomhuspedagogik. Vi har valt att använda oss av enkäter med semistrukturerade frågor som metod. Vi har genomfört en undersökning på sex förskolor, där nio förskollärare deltog. Resultatet i vår studie lyfter vikten av att vara en närvarande pedagog som är delaktig i barnens lek. Att vara delaktig kan leda till ett samspel mellan förskollärare och barn, vilket i sin tur leda till en bra kommunikation kring ord och begrepp.

Uppsatsen handlar om flerspråkiga barns sociala samspel. Ett intresse för att skriva om det här ämnet beror till stor del på att talet om “den flerspråkiga förskolan” kommit till uttryck under de senaste 10 åren, vilket syftar på förskolor där majoriteten av barnen har ett annat modersmål än svenska. Detta är resultat av ett alltmer mångkulturellt samhälle. Syftet med vår studie var att undersöka flerspråkiga barns sociala samspel i den fria leken utomhus. Frågeställningar vi har utgått ifrån är: Hur ser flerspråkiga barns sociala samspel ut i den fria leken utomhus? Hur beskriver pedagogerna deras roll och förhållningssätt till flerspråkiga barns sociala samspel i den fria leken utomhus? För att uppnå syftet med vårt arbete genomfördes en kvalitativ undersökning med 2 empiriska delstudier. För datainsamling använde vi oss av deltagande observationer av barns samspel och intervjuer med pedagoger på en förskola i mellan Sverige. I vårt arbete har vi utgått från både den sociokulturella teorin och den barndomssociologiska teorin.  Resultatet av delstudie 1 visade att barn skapar unika kamratkulturer i förskolan, där interaktionen och den verbala kommunikationen är en viktig aspekt för barns möjlighet till delaktighet och uppvisande av aktörskap i den fria leken utomhus.  Resultatet visade också att barnen utvecklar olika kommunikativa mönster och handlingar i kamratkulturen, samt att barnen använde sig av det svenska språket och gester vid interaktion med andra kamrater.  Resultatet av delstudie 2 visade att pedagogerna lyfte fram vikten av att vara observant och närvarande i barnens lek, för att kunna stödja barn som behöver hjälp att komma in leken och hantera konflikter mellan barnen.